Utläggning

Det här inlägget har jäst i ett par dagar, nästan en vecka, faktiskt.
Förra veckan fick jag en inbjudan på Facebook till en grupp som hette "Svenska barn behöver också hjälp". När man får en inbjudan till en grupp kan man välja att gå med, eller inte. Om man går med i en grupp så betyder det att man håller med om syftet med gruppen. T.ex. i en grupp som heter "Vi som älskar The Simpsons", där är man inte med om man hatar The Simpsons. Alltså är jag inte med där.

När jag får en gruppinbjudan, hur löjligt namn den än må ha, och hur löjligt det än må verka att ta detta seriöst, så läser jag igenom vad gruppen "går ut på". Jag läser även igenom en del inlägg, om det är så att det är en mer seriös grupp. Eftersom jag visst tycker att svenska barn också behöver hjälp tittade jag därför in i denna grupp. Jag överdriver inte när jag säger att jag blev rosenrasande och knappt kunde sova på natten efter att ha läst hur folk uttrycker sina åsikter.

"Man tänker ju att, om givarlandets befolkning själva lider brist, hur ska de då kunna hjälpa andra. Man måste först vara stark själv för att kunna bidraga. Hur svårt ska det vara att förstå..."


"dom ordnar så många galor som dom ska samla in pengar till andra länder men ordnar dom nån gala för att hjälpa våra svenska barn???Ne det är det som är så knäppt..Att vi som inte är det rikaste landet ska hjälpa så många andra länder."


"Det är sååå sant. Myndigheterna har sakt att om vi inte bidrar och hjälper andra länder när dom är i kris då kommer många söka sig till Sverige för att få hjälp. Så för att förhindra invandringen så ger dom så mycket hjälp och pengar. Men det e väl bara att spärra så att det inte blir en invandring ...och ge pengarna till oss som sliter så hårt i dehär landet. Nästan halva min lön går till skatt. Sen tar dom skatte pengarna och ger det till ett annat land medans vi ruttnar här. Fy säger jag bara. Visst vi har det bättre än vissa andra länder men alla länder har för och nackdelar så vadå."


"Men det är väl som vanligt, vi ska hjälpa men får vi något tillbaka?"


Kom igen! Nej, alltså jag blir så förbannad igen så kan knappt tänka klart!!! Aldrig i livet att jag skulle gå med i en grupp där man anser att svenska barn lider så mycket att man inte kan försöka hjälpa barn (eller vuxna!) i andra länder? I en grupp där man påstår att vi inte har RÅD att hjälpa andra? Hörru, fru Svensson, skippa chipspåsen och colan en lördagkväll och skänk den hundringen till någon som behöver pengarna mer. Jag är verkligen inte någon som gillar att sticka ut hakan när det kommer till att skriva mina åsikter på nätet, jag är alldeles för feg för det och det står jag för. Men.


Jag vet att det finns barn som far illa i Sverige, jag träffar dem i mitt arbete om inte annat! MEN de sitter inte apatiska i flyktingläger, utan mat, vatten eller föräldrar, med uppsvällda magar och utan framtid! Om barn far illa i vårt land beror det på att samhället har missat att fånga upp dem, för vi har trots allt olika instanser som ska finnas där för barnen. Brister finns det i alla system! Hjälpa barn i Sverige som far illa kan man göra genom att vara en bra medmänniska, att inte blunda för ungarna som springer på gårdarna vind för våg, att prata... Men de stora resurserna behövs ju faktiskt på ställen där miljontals människor faktiskt DÖR om de inte får hjälp! 


Jag förstår att tankarna om hur man ska hjälpa sina egna först (och vad innebär det enligt vissa, jo, de SVENSKA barnen.... hur är det med invandrarbarnen i Sverige då, är de tillräckligt svenska för att få hjälp..?!) inte är ett dugg unika för svenskar. Därför skäms jag väl inte egentligen för att vara svensk. Jag skäms för att vara människa. 


Jag ska tillägga att jag inte läser om, eller tittar på bilder, från Haiti. Jag klarar inte av det. Men jag behöver inte se för att veta att det rätt är att skänka en peng. Som inte kommer gå till lägerskola för ett barn med taskig uppväxt, utan till ett människa utan någonting alls.