Dags för lite boktyckande idag då jag just läst ut boken och har en halvtimmes tågresa att ta dö på. Johanna Nilsson har tidigare skrivit om utanförskap i Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Och hon gör det på ett väldigt gripande sätt, fast jag kanske inte direkt kommer ihåg den andra boken, som jag läste för sju år sen. Hur som helst, den här boken handlar om Fanny som snart fyller 14. Hon tror att hennes föräldrar har adopterat henne, eller det är i varje fall så hon förklarar varför de inte ser henne så som hon verkligen är. Hon lever i sin egen värld, vägrar göra vad som förväntas av henne, har inga vänner eftersom det gör för ont när människor sviker. Tills hon blir vän med en lärare som är lite som hon själv.
Jag tycker att boken var annorlunda. Bra. Men betyget "bra" brukar ändå betyda att om det finns en bättre bok i närheten, så läs den först. Den här är ju relativt kort och lättläst, så har man ett par timmar över (som jag ofta har haha) så funkar det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar