Magi - att bli tolv år igen #2

Det bästa med att vara 33 år och känna sig lycklig som en tolvåring måste ändå vara att man har vett att uppskatta känslan. Man vet att detta inte är någonting man får lov att uppleva varje dag, att det är bäst att njuta de få timmar man har på sig eftersom man ska hem till verkligheten alldeles för snart igen. När man var 12 år trodde man att verkligheten skulle bli att man gifte sig med någon av de där snubbarna på scenen. Eller att man åtminstone alltid skulle tycka om dem och njuta ohejdat av deras musik. NKOTB 4-EVER, liksom. Men verkligheten är ju nu sådan att man inte längre sitter med sin skivspelare under sin loftsäng och manuellt flyttar tillbaka stiftet till spåret man just lyssnade på. Man har liksom annat att tänka på. Så att få vara 12 år igen - att få skrika ohämmat med tusentals likasinnade (som också förflyttats från verkligheten där man har en banan i handväskan) - är att verkligen njuta av känslan.



Konserten i sig var strålande! Nej, jag är inte tondöv. Jag hör väl att det är lite surt emellanåt. Och trots att Jordan verkligen måste ha övat upp falsetten är det inte alltid behagligt att lyssna på. Men det vägs upp av nostalgin. Backstreet Boys var bättre. De sjöng bättre, dansade bättre och hade lite mer avslappnad inställning till hela skiten, men ändå, jag var aldrig ett BSB-fan och det de vann på show förlorade de i nostalgi. De som var BSB-fans måste dock ha fått sig en rejäl tripp! Kombon är perfekt. Killarna (männen, karlarna, gubbarna) är för gamla för att köra en hel show själva, och vi tjejer (kvinnor, tanter, kärringar) är för gamla för att palla med två timmars skrikande. När då "det andra" bandet är på scen får man chansen att sitta ner, kolla sms från barnvakterna och bara allmänt vila upp sig tills det är dags för nästa hit. Fast jag måste säga att jag i stort sett var på fötterna hela tiden. Det var bara när min kamera på mobilen slutade att funka som den skulle som jag var tvungen att försöka lösa problemet och därför missade jag någon BSB-ballad. (telefonproblemet löste sig inte förrän idag när jag var tvungen att återställa alla installeringar, men det är lite OT, faktiskt)

Magi - att bli tolv år igen #1

Det kan inte ha undgått någon att jag var på NKOTBSB-konsert igår. Jag kommer inte riktigt ihåg vilket år det var jag var på konsert med dem förra (enda) gången. 1990, tror jag. I Stockholm. Då var jag 12 år, typ. Jag hade biljett till turnén 1992 (?) men sålde den eftersom jag inte längre gillade dem. Backstreet Boys var mer syrrans band, även om jag i och för sig kan väldigt många av låtarna ändå och dessutom älskade I want it that way. Men så var det då konsert igår...

Jag ska inte sticka under stol med att jag inte hade några högre förväntningar efter uppladdningen med Hanna och Anna för några veckor sedan. Vi tittade på en halvtimme av en nygammal konsert innan vi bestämde oss för att stänga av för att inte helt tappa lusten att gå på den vi hade biljetter till. Jordan sjöng så illa att klockorna stannade och rutorna gick sönder, och det juckades hejvilt. 

Jag har länge haft väldigt svårt att avgöra ifall jag tycker att de gamla låtarna är bra, eller om jag bara färdas tillbaka i tiden och är supernostalgisk. Egentligen vet jag ju hur det ligger till, jag skulle inte vilja bli påkommen med att på allvar lyssna på de där smöriga hitsen........... Men så var det då konsert igår...

Redan när vi steg av tåget i Hyllie och gick upp mot Arenan började det pirra i magen, så där som det faktiskt gjorde när jag var tolv och skulle in i Globen utan mamma och pappa. Man spelade deras musik utanför och det vimlade av 30-40-åriga tanter (ja, jag får lov att kalla dem tanter, jag är ju i samma ålderskategori!), och det var liksom en buzz som man nästan kunde ta på. Vi visiterades vid ingången - vad skulle vi slitna småbarnsföräldrar ha med oss in?! - och Annas vakt kommenterade bananen hon hade i sin väska. Ja, så farliga är vi när vi går på konsert, vi tar med oss en frukt ifall vi ska få plötligt blodsockerfall... Och där inne kunde man köpa merch, men det var såna köer att jag inte orkade stå i kö för den där tygkassen som jag annars spanade in.

Vi gick orutinerat in i tid, lyssnade artigt på förbandet, väntade tålmodigt på att konsterten skulle börja medan arenan fylldes på. Och sen. Ridå. Pyrotekniska smällar. Dundrande musik. NKOTBSB. 

Och jag var tolv år igen.

En massa Wihoo! Och lite annat.

Wihoo! Vi har biljetter till NKOTB-BSB-konserten i Malmö i maj! Det blir typ 20 år sedan jag var och tittade på NKOTB i Globen. 14 000 skrikande fjortisar, själv var jag superförkyld och hade ont i halsen och kunde inte skrika, men det var också då jag lärde mig bussvissla, för att kunna göra nåt ljud ifrån mig som motsvarade pipiga skrik. Nostalgi delux! Här kommer min favoritlåt...



Wihoo! I morgon är Patrik äntligen ledig så att vi kan vara lite familj. Vi ska packa oss in i bilen och åka till stugan för att för första gången sova över en natt. På lördag åker vi vidare till Blekinge för att gå på kusinbarndop. Vi har väl inte supermycket kontakt med kusinen i fråga (lite på FB - ännu något det där stället är bra till!) men det är ju ändå ett tillfälle att träffa släkten och det är kul om Jolin och Jack också får veta vem folk är. Vi sover hos min mormor till söndag och sedan bär det av hem igen. Inte så wihoo att jag har en fet rättningshög som jag inte kommer bli klar med, eftersom jag inte börjat än, men det är ett senare problem.

Wihoo nummer tre och fyra är att jag ska fylla i tatueringen (igen!!) idag. Det har stört mig att den inte blir ba, att min hud inte verkar kunna ta till sig den bruna färgen, och nu är det verkligen tredje gången gillt. Sanslöst att behöva göra samma grej tre gånger, inte för att det gör så ont, men jag skulle ju hellre göra tre olika tatueringar istället för samma varenda gång. Och så ska jag på bio med Hanna ikväll och kolla in En dag, boken som jag läste i september. Egentligen hade vi tänkt kolla på Niceville, men den har slutat gå. Ingen fara dock, den kanske trillar in här hemma, på nåt mysko sätt.

Wow vilken lördag!

Så igår var nog en av de bättre lördagarna vi haft på länge. Vi åkte iväg till stugan så att vi var där vid tiotiden, pysslade inomhus ett par timmar, lagade mat, käkade och diskade (med vatten kokat på spisen eftersom vi inte har slagit till olja till värmepannan och därför inte får varmvatten), sedan krängde alla på sig utekläder och spenderade tre timmar på tomten. Patrik krattade, och det gjorde vi andra också i början, men det blev lätt lite enformigt, så Jack och jag letade skatter och Jolin klättrade i träd. Sedan sågade jag ner lite grenar i förberedande syfte - det finns ett perfekt ställe att sätta upp lite enkla gungor på nästa gång vi kommer upp. Den ena avsågade grenen blev perfekt för ungarna, vi hittade rostiga verktyg och gamla spikar att fiffla med en timme eller så.

Vi for hem lagom till klockan var sex och då kom syrran och skulle passa ungarna medan jag och Patrik åkte och plockade upp mamma och pappa för en tur till Malmö och Eldkvarn-konsert. Jag erkänner - jag har aldrig lyssnat på Eldkvard direkt, men eftersom jag blev lite kär i Pluras låtar under Så mycket bättre tyckte jag ändå att det kunde vara värt ett försök. Under veckan som gått har jag försökt lyssna på Eldkvarns best of, och visst finns det låtar som jag gillar (Ta min hand, t.ex.) men i ärlighetens namn är min favorit ändå Kärlekens tunga - med September! Jaja, gubbarna kunde spela och även om man inte riktigt hör vad Plura sjunger alltid, så gillar jag hans röst. De gamla låtarna är lite sådär romantiska, en svunnen tid, liksom, som inte existerar längre. De nya låtarna, som var från den nya skivan som inte kommit ut än, var riktigt bra, tycker jag.  

Är Eldkvarn något jag vill titta på igen? Njaaa. Men jag hade riktigt trevligt igår, och vilken dag det var! Från lugnet på landet med familjen, till konsert i storstan med maken. Overkligt att det går att trycka in båda på en dag!

(Och jag ber om ursäkt å min mobilkameras vägnar. Jag är verkligen inte nöjd med den och ska byta telefon när abonnemanget går ut. I juni.)

Musiktips

Mina elever har i uppgift att på engelska presentera en låt/artist som de gillar. Två killar (i olika klasser) har spelat denna låt med Deadmau5 och jag gillar den verkligen. Om det betyder att jag är en 13-årig kille, so be it.



Jag måste uppdatera posten med att jag nu googlat på tjejen som sjunger i Raise Your Weapon (hon heter Greta Svabo Bech) och bandet hon normalt sjunger i är numera på min egen lilla youtube-playlist. Picture Book, heter de, om någon är intresserad. Gött med lite nytt att tralla på!

Avslutning!

Sextio dagar senare (typ) avslutar jag idag min trettio dagar långa musikutmaning med att försöka komma på en enda låt som jag lyssnade på förra sommaren. Minnet är ju som sagt bra men inte särskilt långt. Hur som helst. Denna låt var en favorit i augusti förra året. Jag tror jag gillar den extra mycket för att bandet är så 80-tal och påminner mig mycket om min farbror, som lyssnade på (lite hårdare än det här men ändock) sån musik.
Nu ska jag skona er från min musik på ett tag!!

Day 30 - your favorite song at this time last year

Halt!

Mamma har nog lagt grunden till min musiksmak.
Så vi tackar henne med en sång från barndomen.

Day 29 - a song from your childhood 

Aj, mitt samvete!

Jag stödjer Läkare utan gränser varje månad. Och Rädda barnen. Det är inte med mycket pengar, men det är i alla fall någonting. Och jag önskar att jag gjorde mer, jag borde göra mer, men det gör jag inte. Jag har så mycket, förändringar i världen börjar med en själv, jag vet det, men ändå gör jag inte mer.
Shame on me.

Day 28 - a song that makes you feel guilty





Michael Jackson var länge en stor idol, och jag tycker att hans låtar är helt fantstiska, särskilt de från 80-talet.
"If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and make the change!"

Inget plink, minsann

Det är en sak när man inte smörjer in sig själv när man åker till stranden, en helt annan när man glömmer smörjet till sina barn... Idag har solen äääääntligen kommit (och ännu ingen droppe regn, till skillnad från igår då röret på balkongen svämmade över, igen) och vi spenderade tre timmar på beachen innan Patrik började jobba. Sedan åkte vi hem och jag och barnen har varit ute och blåst bubblor och ritat med krita på marken, gungat lite och tittat på alla de fjärilar som älskar plommonträdet ute på gården. En väldigt bra dag, med andra ord!

Häromdagen skrev jag att barnen skulle få lära sig ett instrument, och Jolin är på, hon vill spela flöjt, säger hon. Jag kollade upp det som tidigare var kommunala musikskolan i stan, och flöjtlektioner kostar då 1900:- per läsår. Tjena. Lägg till 1600:- på dans per år och gånga det med två barn så så har vi en trevlig liten summa utgifter. Och då utan utrustning i form av instrument och danskläder. Inte konstigt att det bara är en viss sorts barn man träffar på under dessa aktiviteter.....

Och på tal om att spela instrument. Dagens sång är en av mina favoriter, som jag första gången stötte på i favoritfilmen Moulin Rouge, men som jag gillar minst lika bra i originalframförandet.

Day 27 - a song that you wish you could play

Plinke plonk

När vi går på toa kan vi höra grannen plinka på piano. Det där pianot vi blev lovade när vi skulle flytta hit, faktiskt. Tur att vi inte fick det, vart skulle det stå, liksom? Annars måste jag säga att ett av mina största "regrets" här i livet är att jag inte kan spela något instrument. Nej nej, det är aldrig för sent att lära sig, men hur bra blir man om man börjar spela blockflöjt vid 32 års ålder? Jag tror att de flesta som fått lära sig ett instrument när de var små har haft glädje av det genom hela livet, medan många som inte kan spela tycker att det hade varit kul att kunna. Därför tror jag att ungarna ska få börja med valfritt instrument inom rimlig tid.

Day 26 - a song that you can play on an instrument





Jag kan refrängen på plinkplonkpiano, men vem kan inte det??

Tragiskt

Det har hänt så mycket den senaste veckan att det liksom inte känts som det varit läge att skriva någonting. Ska man ignorera allting, skriva ett djupt inlägg om det, eller göra nåt mellanting? Tja..

Amy Winehouse dog förra veckan och hennes nära och kära tror att det beror på att hon slutade med alkoholen för snabbt. Alla tjatar om att hon nu blev medlem i 27-klubben; alla de där kända artisterna som dött vid 27 års ålder, alla påverkade av droger. Ja, jag är cynisk och känslokall, men jag tycker att om man nu håller på med droger så får man väl skylla sig själv till en viss del. Och då var det väl toppen att AW dog just när hon var 27 så att hon också får lite extra stjärnstatus och legendströssel på sig. Nej, jag var inget fan.

Tragiskt var däremot det som hände på Utöya i Norge. Att ungdomar som i godan ro var på läger helt plötsligt skjuts ner av en man utklädd till polis, det är så sjukt att det enda man kan ta sig för är att skaka på huvudet. Jag har gamla elever med ursprung från mellanöstern som ifrågasätter medias rapportering av dödsskjutningarna. Varför rapporteras det inte lika mycket om alla de andra människor som dör runt om i världen? Kanske för att det som är lite extra skakande när det kommer till Norge är att det verkligen var helt oväntat, helt oprovocerat och drabbade främst unga människor. För övrigt håller jag mig inte uppdaterad i detta särskilt mycket eftersom jag tycker att det är äckligt hur media vältrar sig i allt det otäcka, och det är en sak att hålla sig informerad angående händelser i världen, en annan att sitta och gotta sig i elände.

Nu har jag skrapat på ytan i tragiska händelser i världen, nu tänker jag återgå till att posta allmänt ytliga grejer så som musikutmaningen som snart är till ända. Den kom av sig (igen!!) eftersom temat krockade med allt det sorgliga.

Day 25 - a song that makes you laugh

Den är lite rolig i sig, men sedan är det roligt att barnen inte egentligen fattar vad låten handlar om (tur det!) och sjunger med för full hals. Dock frågar de sig om inte det där är "ditt kex?" och så blir de överlyckliga när de hör att det sjungs om "Danne", syrrans pv. Och det är ju lite kul, om man själv fattar sammanhanget!

Ont!

Nu ska ni får höra nåt ytterst löjligt! Jag har sån träningsvärk att jag knappt kan sätta mig. Eller ställa mig. Eller gå. Och det beror på vår Wii och "spelet" Biggest Loser, som jag tänkte att jag skulle köra en månads tid. Att jag har gått ner i vikt efter att ha lagt om kosten gjorde att jag trodde att jag var lite mer i form.. Men det är jag inte. Jag är bara lite mindre fet. Så efter ett träningspass på en halvtimme har jag som sagt så ont att jag knappt kan röra mig. Men det är väl bara att köra på. En månad ska jag väl palla för att se om det gör någon skillnad. (och det bör det göra!)

Jag kom av mig lite igen med musikutmaningen när det kom till att välja en låt som man vill ha på sin begravning. Jag menar, det beror väl på hur jag dör, egentligen? Om jag dör i morgon i en olycka så vill jag att alla ska vara jätteledsna och sakna mig, men om jag dör för att jag är gammal och sjuk så vill man väl ha en låt som mer säger "skönt för henne". Jag utgår från att jag åtminstone är gammal. Men sedan är det ju inte så lätt sådär att bara välja en sång. Tänk om alla hatar mig när jag dör och inte alls vill ha nån vacker sång? Och sen är det det där med kyrkan också. Som jag ju inte är så fäst vid. Nåja, allt det här är hypotetiska grejer - om jag dör är det ett förslag från min sida att ni flyger hit Evanescense och ber dem spela nåt pampigt. Helst den här.

Day 24 - a song that you want to play at your funeral

Minnen...

För snart 7,5 år sedan gifte Patrik och jag oss i Little White Wedding Chapel i Las Vegas. Det var en upplevelse det, lite surrealistiskt och rätt roligt faktiskt, kanske inte riktigt som man tänker sig att ett bröllop ska vara. Vi hade 15 minuter på oss i kapellet men utnyttjade bara tolv. Min kompis' mans kompis (som då jobbade som sångerska i Vegas - kanske gör hon det fortfarande..?) och hennes dåvarande pojkvän, sjöng denna låt för oss, som en del av vår bröllopspresent. Låten var ett önskamål från vår sida, den spelas säkert på tusentals bröllop, men ändå. Lyssna på orden. Och musiken...

Day 23 - a song that you want to play at your wedding

God morgon!

Vad kan dagen bjuda på idag då, förutom morgonpigga ungar? Jag förstår inte varför de ska vara uppe och snurra klockan 6 på morgonen, men jag får väl sätta det i perspektiv - hade jag jobbat i Helsingborg i sommar hade jag fått stiga upp 5.25 som vanligt, så det är ju nästan sovmorgon ändå...

Day 22 - a song that you listen to when you’re sad

Strandhäng

ÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN! Idag kom solen, och det med råge! Familjen har hängt på stranden och alla är totalt slut efter det. Mormor och morfar var också med och det var väldigt trevligt! Ungarna har legat i blöt mest hela tiden, med enbart badkläder, eller påklädda, det har varierat. Jag hoppas de inte är brända, det är inte helt lätt, det där. Själv visar det sig att jag börjar bli mer och mer badkruka, jag som brukade vara som mina barn när jag var liten. (För att inte tala om Patrik vars föräldrar fick locka upp honom ur vattnet med stekt potatis för att han en skulle överväga att gå upp!)

Så passande att det idag ska presenteras en låt som jag spelar när jag är glad. Faaaast.... Jag lyssnar ju inte på en speciell låt när jag är glad... Usch vad det är svårt, det här. Dessutom har nattning av barnen gjort mig så långt ifrån glad som jag bara kan komma, så vad fan väljer man för låt då?

Day 21 - a song that you listen to when you’re happy





You've been Rick Roll'd!

En råtta är jag

Jag har kommit av mig med min musikutmaning, som ni kanske har märkt? Jag körde fast på dag 20, som skulle vara en låt som jag spelar när jag är arg. Hm. När jag är arg skriker jag, smäller i dörrar, surar och slänger mig under täcket i min säng. Jag spelar inte musik. Förr i tiden, när jag bodde själv och inte hade någon att skrika på, när ingen brydde sig om ifall jag smällde igen dörrarna eller kom och klappade på mig om jag la mig under täcket, då spelade jag musik.

Day 20 - a song that you listen to when you’re angry 





Jag vet att jag redan har valt Smashing Pumpkins, men det här är verkligen en superbra arg-låt!

Favoritalbum???

Det var såååå länge sedan jag köpte en skiva! Det var såååå länge sedan jag visste vilken skiva jag skulle vilja köpa om jag hade tänkt köpa en! Jag är ingen stor konsument av musik, helt enkelt. Det märks väl? De flesta låtarna här är såna som jag fastnade för under 90-talet eller tidigt 00-tal. Eller 80-talet då. Så på en fråga om vilket som är mitt favoritalbum, måste det ju nästan bli en gammal skiva igen. Annars är det Hang with me med Robyn, men man kan ju inte ta samma artist två gånger, väl?

Day 19 - a song from your favorite album





Joo. Det kan man!

Gokväll!

Wow, jag inser att klockan är närmare sex på kvällen och detta är första gången jag sitter vid datorn idag!

I natt droppade det in lite barn hipp som happ i vår säng och plötsligt låg det tre individer på min sänghalva, men bara en på Patriks. Hmm. Jag har väl inte sovit allt för bra, vilket gjorde att eftersom tillfälle gavs steg jag upp först tjugo över nio. När hände det senast??!!

Vi hade bestämt med pappsen att vi skulle hitta på något idag, men vi visste inte riktigt vad. Gårdageftermiddagens åskoväder med fantastiskt massa regn gjorde att vi var lite osäkra på hur det skulle bli idag. Men det blev bra, kvavt och fuktigt, men helt okej. När vi frågade ungarna vad de ville göra (och förväntade oss svar som att de kanske ville till stranden, eller åka till Malmö och gå på museum (hehe)) så visade det sig att de helst av allt bara ville vara ute och cykla. Så då gjorde vi det. Jolin lärde sig cykla just innan vi åkte till Västerås, och idag bytte hon upp sig till rätt storlek på cykeln också. Ungarna cyklade runt lite och sen cyklade vi bort till fontänen och de badade medan jag och Patrik spelade alfapet mot varandra på våra mobiler. Ja, vi är sjukt nördiga. Sen kom pappa och käkade lunch med oss, sen blev det mer cyklande och lekande på lekplatsen och sen mer cyklande och blomplockning och.. Ja, nu är det dags för kvällsmat. Den här dagen har verkligen gått snabbt!

Utmaningen går förresten idag ut på att lägga upp en låt som man önskar spelades på radio. Jag önskar att det ibland dök upp lite gamla favoriter, så att man blir sådär lycklig inombords och liksom undrar varför man inte lyssnat på den låten lite oftare.

Day 18 - a song that you wish you heard on the radio

Tralala!!

Oj här städas och fejas det! Regnet öser utanför och vi har städdag. Igår var shoppingdag, så idag får vi hålla i pengarna så att vi inte är helt utfattiga innan nästa lön kommer. Ny vardagsrumsmatta och soffbord blev det i alla fall, och vi chockar nog mor min när jag talar om att soffbordet INTE ÄR VITT utan krom/valnöt. Det ni!

Till dagens utmaning har jag valt en trallvänlig sång som jag hör på radion ganska ofta och som jag gillar bland annat eftersom mina elever fick lära sig spela och sjunga den på musiken och för att den därför påminner om dem och min kollega Carina som sjöng den i vårt arbetsrum flertalet gånger.

Day 17 - a song that you hear often on the radio

Musikutmaningen återupptas

Eftersom jag haft väldigt lite datortid den senaste veckan (desto mer facebooktid via telefonen dock!) har jag inte kunnat fortsätta utmaningen, så det blir till att köra vidare där jag lämnade det hela innan vi åkte. Igen - varför man ska lägga ut musik som man inte (längre) tycker om är en gåta, men visst, det här är ju någonting som beskriver hur jag en gång i tiden faktiskt gillade musik som jag numera inte tåler. Usch. Vad var jag för en person då egentligen?!

Day 16 - a song that you used to love but now hate