Bästa dagiset i Lund

Om man också har koll på mig och/eller Patrik på facebook har man redan sett artikeln i Sydsvenskan som handlar om Jacks dagis. Om inte så har ni alltså länken i detta inlägg. I pappersversionen är det en bild till på Jack, när hans fröken Emy hjälper honom på med kläderna. (och i nätversionen är det Jack med Shrek-mössa) Jag gillar verkligen att de har citerat konversationen mellan Jack och hans kompis, om hurvida Jack är en pojke eller inte eftersom han har nagellack. Undrar vad de ska prata om idag då, idag har han inte bara nagellack utan läppstift också.....

Det var förresten extra roligt att lämna Jolin i skolan idag då alla var utklädda till monster - allt från superman till liemannen till häxälva till prinsessa och massor av häxor.

Mina älsklingar!

Mina söta små barn, de kan verkligen om de vill!
Dagis var stängt idag. Och skolan. Och fritids. Så ångestladdad tog jag med mig barnen till jobbet. Jag hade kanske kunnat ta ledigt, men det råder verkligen brist på vikarier så det känns inte som att det är läge för ledighet (hör ni det alla i Malmö-regionen som vill tjäna lite extra cash på min fina skola - det finns vikariejobb att få!).

Vi kom till jobbet 7.30 och åkte därifrån 16.30. Jag stålsatte mig, men med god hjälp av snälla kollegor (Jack ville t.ex. inte vara med på niornas svenska, så han fick följa med min ena kollega ner i datasalen och satt och spelade Bolibompa när hennes klass jobbade) fixade det sig hur bra som helst ändå! Kex, vindruvor, färgpennor och utskrifter att färglägga, men framförallt elever som tog hand om dem, skojade, var snälla och ville klappa och kramas...

Bara mamma som är totalt slut efter att multitaskat till max. Jag längtar till jobbet i morgon, och att bara vara lärare och inte mamma samtidigt! 

Howdy, matey!

I fredags fyllde Jack tre år. Det känns som "Oj, redan tre år?!" och "Inte mer än tre, han som är så stor?!". Lite blandat, med andra ord. Födelsedagsveckan (för vi har haft tre kalas!) har gått i sjöröveriets tecken. Jag har lyckats göra en tårta som såg ut som en skattkista, och fast den inte precis blev som jag hade tänkt mig så var barnen klart imponerade. Skönt att de inte är stora nog att genomskåda när saker blir fel! Figurerna gjorde jag och syrran av sugarpaste den helgen när Patrik var med ungarna i Västerås. Pilligt, men kul!

I fredags hade jag mina vänner och deras två barn här. Surrealistiskt, har jag sagt det förut? Att vi, som varit vänner sedan gymnasiet och numera finns på olika ställen i världen, sitter här hemma hos mig och äter mat med våra barn. Helknasigt. Att det var Jacks födelsedag blev mer en ursäkt att träffas en stund och låta barnen leka lite. Cecilia åker tillbaka hem till Las Vegas i morgon och det var nära att jag hade ett litet sammanbrott när jag sa hejdå i lördags. Att jobba och ha barn gör att det är så mycket svårare att umgås obehindrat alla tider på dygnet så vi har träffats mycket mindre än jag skulle önskat. Jag hoppas att det inte dröjer tre år till nästa gång...

(övertrötta barn och dåligt ljus gav en dålig bild, men nu finns vi i alla fall förevigade!)

Första gången

Idag är första gången på hela veckan som jag öppnat locket till min egen dator för att kunna se saker i ett lite större perspektiv. I skolan har jag suttit vid datorn för att arbeta, annars använder jag mobiltelefonen. Men bilder som denna är svåra att se ordentligt i mobilen, och eftersom det är en fantastisk bild fick jag ta och gå in på datorn en sväng nu när barnen är lämnade och jag har en timmes egentid innan det är dags att bege mig till jobbet.

Har jag förresten talat om att jag har världens bästa schema? Visst jobbar jag länge varje dag, men eftersom pendlingstiden är kortare kommer jag ändå hem i ganska okej tid. Onsdagar och fredagar har jag sovmorgon och har tid att lämna barnen i skolan/på dagis innan jag behöver bege mig, och det är faktiskt guld värt! Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb också? Det gör jag.

I helgen ska vi ha ett litet kalas för Jack som fyller 3 år nästa fredag. Vi ska också ha kalas nästa vecka. Det är lite tråkigt att det blir splittrat, men han är ju inte så stor och har inte så många vänner än, så det är mest därför. Nästa år blir det nog mer hoola baloo kan jag tänka.

Just det. Har jag sagt att Jacks dagis är världens bästa? De är inte så många barn än eftersom kommunen inte gjort någon vidare reklam för bussarna, och det tycker jag är bra för Jacks del eftersom han trots allt är lite liten än så länge. Han lär sig rutinerna och när det fylls på med fler barn så kan han redan saker som han sedan kan lära sina kompisar. Bussarna är inredda så att de är som rullande förskoleavdelningar, alla har sin egen plats med egen bilstol och krok och låda. Torkmöjligheter för kläder och värmeskåp för maten... I stort sett varje dag åker de ut i skogen och lär sig nya saker, utforskar, bygger kojor, plockar bär.... Eftersom Jack länge har pratat om att han vill ha en pilbåge när han fyller år var gårdagens tema att alla skulle få göra varsin pilbåge och varsin pil. Jack målade sin blå och den har legat och torkat över natten. Idag när jag lämnade honom provsköt vi den ett par gånger och han var sååå stolt och nöjd! När de åker iväg till Skrylle idag ska de grilla korv. Jag är så väldigt, väldigt glad att han får uppleva allt detta, och med den snälla, entusiastiska personal som jobbar där med.

För övrigt är en av mina äldsta och bästa vänner hemma från USA och hälsar på hos sin mamma ett par veckor, så jag har äntligen fått träffa hennes bebis, och hon har fått se barnen för första gången på tre år. Faktum är att när hon var hemma sist var jag 1. gravid på övertid, 2. nyförlöst. Rätt skönt att ha barn som går själv nu, kan jag tycka, samtidigt som en rund och go liten bebis inte är fy skam det heller.

Och ja! Efter Jacks kalas i morgon ska jag och en kompis kolla in ett nytt Roller derby i Malmö! I'm hooked!

Sjukt var'e här. Igen.

Jaha. Så har man då inte ens jobbat en hel vecka utan åker på en VAB-dag en fredag. Patrik var hemma i tisdags med Jolin så det är inte mer än rätt, men det känns ändå jättejobbigt när man är ny på ett ställe att man är borta så här inledningsvis. Jag tröstar mig med att jag har rätt bra koll på vad som ska hända på måndag, plus att jag tänker åka in lite tidigare till jobbet då så att jag får ännu bättre koll. Då kommer nämligen eleverna, och även om jag är nervös så känns det jättebra att jag ska få en alldeles ny klass och inte ta över någon annans.

Vi hade en tre timmar lång grundutbildning i Smart board i går på jobbet. Det finns bara en Smart board i hela skolan, och även om man kan använda programmet Notebook (som är såååå smart!!!) på alla datorer och i alla salar, eftersomd et finns projektorer i alla klassrum, är det bara i MITT klassrum som Smart boardskärmen finns! Jag är såååååå uppspelt över detta, ni anar inte vilka möjligheter som öppnar sig när man kan bli interaktiv på detta sätt! Jag ser hemskt mycket fram emot att få börja jobba. Jag tycker den här rektorn är väldigt smart som lägger pengar på att ha små klasser (jag har 19 i min sjua, de andra sjuorna har 21 och 22 elever) och behåller datasalarna, istället för att ha 30 elever i klassrummen och istället ge alla varsin dator. Man kan vara interaktiv utan att behöva sitta med datorn framför ansiktet 24-7.

Oj, jag är så till mig att jag inte kan sortera intrycken märker jag. Och jag var faktiskt ledsen idag att jag inte kunde gå till jobbet, inte bara för att det ger ett kasst intryck att vara hemma första veckan, men också för att det är så KUL att vara på jobbet! Jag har varit där en vecka och det känns som att jag varit där i flera år, eftersom vi är ganska synkade redan. Sen delar jag klass med en ny tjej också, en som dessutom är ganska nyutexad, och det känns bra.

Nu vaknade lilla sjukisen (Jack) så det är dags att göra annat.
Trevligt fredagsmys på er!

Lugnet har lagt sig...

(...om än bara tillfälligt?!)

När jag tänker på att jag har åtta veckors sommarlov om bara fem dagar blir jag alldeles lycklig i hela kroppen! Tills jag inser att jag ska ta hand om mina barn varje dag av dessa åtta veckor. Missförstå mig rätt. Jag älskar mina barn. Det är ett stort privilegium att få vara med dem i åtta veckor. Men. De slåss. De bråkar. De retas. De gapar. De slåss. Och sa jag att de slåss? Båda två är lika goda kålsupare dessutom, vem som börjar spelar ingen roll, för man kan sätta pengar på att det var den andra som började förra gången. Åtta veckor då man måste ständigt roa för att inte helvetet ska braka lös, det låter inte riktigt som semester...

Just nu sover i alla fall J2 lunch. Han ramlade och skrapade upp knäna och hade jätteont (särsklit när han fick plåster på, så det var bara att ta av igen) så han ville lägga sig och somna ifrån det hela. J1 och jag har bakat brysselkex som ska delas ut till fröknarna nästa vecka. J1 börjar ju i Nollan (!!!) till hösten och J2 ska börja på stora avdelningen (!!!) så det är bajbaj alla fröknar, är lika med massa kakor. De var dock lätta att göra och om någon minut ska de ut ur frysen och in i ugnen.

Sjukling

J2 har feber. Det verkar inte påverka honom särskilt mycket mer än att han är väldigt, väldigt varm. Idag stannar jag hemma och i morgon får P stanna hemma, för då ska jag nämligen åka iväg med klassen till skolans stuga vid Söderåsens fot, och sova över till fredag.

-Mamma, kan vi gå till affären och köpa godis?

Igår var jag på intervju på en skola i Malmö. Bussen dit går 200 meter från vår dörr och stannar 5 minuters promenad från skolan... Dessutom går de bussarna var tioende minut. Det skulle betyda en pendling på 35 minuter från dörr till dörr, att jämföra med dagens 75 minuter... Skolan var till på köpen precis lagom stor med 200 elever i åk 6-9, lokalerna var jättefina med nymålade väggar, nya ljuddämpade golv, hela möbler, många små grupprum, en ordentlig datorsal och projektorer i varje klassrum. Det var lite som en dröm, faktiskt.
31 sökande, fyra kallade till intervju. Wish me luck! 

Uschanamej

J2 har just haft ett nattskräcksanfall. Ett tag, jag vet inte när det var, hade han nattskräck varje kväll, men det var jättelängesen nu (enligt gamla blogginlägg nämnde jag det senast i december 2009) och när han nu fick ett återfall idag kom varken jag eller P på hur vi brukade göra för att det skulle gå över på smidigaste sätt. Han har slagits, sparkats, vandrat runt i lägenheten skikandes... allt med ögonen halvöppna eller helt stängda, utan att vara kontaktbar alls. Det är riktigt läskigt faktiskt, men jag antar att det får bli att försöka göra som sist, dvs. väcka honom lite innan anfallet kommer, och det betyder ungefär 2,5 timmar efter att han har somnat. Jag undrar lite varför han fick ett anfall i kväll just. Jag tror inte det beror på att ett av hyllplanen föll på hans fot när vi skulle montera hyllan, men det kan å andra sidan säkert hjälpa till att störa sömnen när det kommer till att somna, eftersom han verkar ha ganska ont (helt förståeligt). Om det inte blivit lite bättre tills i morgon får vi åka in och kolla tån. Stackars J2, lilla gubben!

Nä, DET var ju inte meningen!

*suck* J2s napp har försvunnit någon gång mellan klockan 6 och klockan 9 i morse. Han hade den i munnen när jag gick hemifrån men nu är den puts väck och P som ju faktiskt varit hemma och städat på golvet idag har inte sett den.... Visserligen hade jag tänkt köra operation nappavvänjning under sportlovet, men sen var jag så trött så jag orkade inte ta fajten då. Istället var planen att jag skulle vänta till onsdag, efter vi kommer hem från Amsterdam, och ta tjuren vid hornen då istället. Men nu är den alltså borta. Nattningen idag bestod därför av en storgråtande pojke som blev förbannad för att jag gav honom den enda napp jag kunde hitta, nämligen en bebisnapp för barn 0-6 månader... Den kastade han i golvet och skrek att han minsann inte är någon bebis! Så, hulkande somnade han till slut ändå.

(bild från tidigare i veckan, obviously)

Nu är det ju så att vi ska åka iväg alldeles snart (två dagar kvar!) och det vore rätt så orättvist att be någon annan behöva stå på sig mot en ledsen unge. När man själv håller på att bryta ihop och gråta med honom (för tro inte att jag inte letade i sådär 1,5 timme först innan jag gav upp!) så är det inte helt lätt för en moster utan hjärta av stål att stå emot. Det hade ju varit bra förstås, för jag tänker inte ge honom någon napp nu, när P köper hem ett paket för syrrans skull, men det är lite mycket begärt. Kanske behövs inte reserverna. J1 skickade sin napp till tomten när hon var 2 år och 10 månader, och tio minuter efter vi lagt brevet på brevlådan bröt hon ihop, men efter det sammanbrottet var det inget prat om napp alls, trots att lillebrorsan hade en.

Kan man ha sån tur med J2 med? Det som är lätt att glömma bort är att han inte är så gammal. Han pratar mycket och bra och han kan en massa saker, så man glömmer liksom att han faktiskt bara blir 2,5 år denna månaden. Fast. Jag tycker ändå att det är lagom gammalt att lägga ifrån sig den där sugproppen nu...

Förresten måste jag bara tala om också att han har börjat ställa tusen frågor som börjar "Varför?" eller "Vad är det?", och det är ju skitroligt! Jag hade glömt bort hur det var med J1 och hennes en miljon frågor, hon kör nu bara med "Det vet jag väl, jag vet allt!" om man skulle behaga berätta något för henne. Jag kommer säkert få spel på J2 om någon månad, men just nu är det så sött och så roligt! "Vad är en snödroppe?" "Vad är en blomma?" "Varför luktar blommor gott?"

Oh my!

Lite te, någon?

Gooooood morgon!

Det enda som står på agendan idag är lite badminton med morsan. Pappsen har jobbat natt och måste sova och då skickar han mamma istället för att motionera mig, trots att hon protesterar och tycker att hon inte behöver det för att hon har fått en Wii fit nu. Jaja, det är nog bra för oss båda två att komma ut bland folk och svettas lite!

P har tagit barnen till Malmö för att inhandla en cykelstång (en sån där som man har på små cyklar när barnen ska lära sig, så att föräldrarna slipper bryta ryggen, ni vet) och en eltandborste. Den första till J1, som är bestämd när det gäller att lära sig cykla nu i vår, den andra till J2 som inte fick någon eltandborste igår utan nu bara vill använda J1s. Och är det en eltandborste han vill ha så är det det han ska få, huvudsaken är att vi slipper hålla fast honom och tvinga in tandborsten, som det är nu.

J2 kan förresten cykla utmärkt på sin trehjuling, men på GeKås hittade vi en springcykel igår, för bara 270:-. Toppen, för en sån kollade vi nämligen på häromdagen på Biltema och där kostade den 499:-. Vi har kommit fram till att det nog är smartare att han lär sig hålla balansen direkt istället för att köra med stödhjul som J1. Tänk vad mycket klokare man är när andra barnet kommer!

Mot oändligheten!

Fast när jag skrev den där rubriken kändes det som ett dåligt omen eftersom jag ska ut och köra idag och är ganska nervös över det. Vi ska till Byhåla och P jobbar (som vanligt), vilket betyder att jag måste köra själv. Helst kör jag inte när väglaget är dåligt. Eller när det är mörkt. Och idag kommer det vara både och, framförallt när vi ska hem. Inte kul alls. Igår var illa nog och då körde jag i 40 km/h i djup snömodd hela vägen till/från Hanna, vilket då tog tio minuter. Tänk er en väg som brukar ta en timme... Jag måste snart bege mig om vi ska vara framme klockan halv elva.

Det är så roligt med barnen just nu. J2 har börjat leka på ett sätt som inte J1 gjorde när hon var i tvåårsåldern. Han leker med sina små polisgubbar och bilar, pratar med dem och hittar på dialoger... Och J1, hon sitter och skriver och läser och känns så stor! Till råga på allt kom valblanketterna inför skolan i höst. Tjena, hon ska liksom börja i skolan! Vi har tre skolor i området att välja på, men är så klart fria att välja någon annan. Trots att jag är lite tveksam till den som ligger närmast - större än de andra, mer problem? - så blir det den just för att den är närmast. Inga vägar att korsa och den ligger vägg i vägg med dagis. Hon känner till den också eftersom de är där och äter varje dag. Inget svårt val, alltså, och blir det för jäkligt får man väl byta.

Kaffedags.

Säg vad du vill...

...men att shoppa är både avslappnande och kul, om man har pengar.

Det har varit världens strul med min lön denna månaden, vilket gjort att de senaste dagarna varit onödigt stressiga. Bara för att kontot är tomt betyder inte det att man har mindre räkningar att betala.

Nu idag äntligen är det åter lite dineros på kontot och jag har kunnat köpa en kabinväska till J2, som han skulle fått i födelsedagspresent för de pengar han fick av farmor och farfar. Vi har letat men inte hittat någon din, men idag sprang jag på en med Händige Manny och då var det riktigt najs att bara kunna dra kortet... Ka-tjing!

P har vunnit biljetter till nån inspirationskväll och skickar dit mig och syrran. Tyvärr är jag grymt stressad eftersom jag inte är hemma än, inte är klädd och inte har ätit. Och ja, jag ska vara i stan om mindre än två timmar...

Mer om detta senare!

Nattskräck

J2 lider (som bekant?) av nattskräck, ett tillstånd då han fastnar mellan vaken och sovande och skriker hysteriskt under tiden. I går hände det igen. Han vaknade runt tjugo i tio och började skrika och sedan tog det ungefär en timme innan han lugnade sig så pass att han kunde somna igen. Det är faktiskt precis som det brukar vara, så frågan är varför det händer vissa dagar men inte andra? Dags att börja kartlägga.

Idag ska päronen bjuda på jullunch, laga julgodis och klä plastgranen, och vi är välkomna! Så vi ska dit vid tolvsnåret. Någon timme där på dagen kommer vi dock låta barnen vara kvar och sen åker vi til Bauhaus och köper de där fördömda brädorna så att vi kan bygga en bokhylla. Vi gjorde ett försök igår men J2 var inte direkt på humör så allt som blev inhandlat på Center Syd var ett par nya byxor till MIG. På tiden eftersom det enda paret jag har gick sönder igår. Man kan inte direkt anklaga oss för att lägga ut en förmögenhet på kläder i den här familjen...

Idag ska det också röjas i J1s rum. Det hade ju varit trevligt att kunna se den där mattan hon fick för en månad sen...

Kalaset över för denna gång

...och det blev inte så illa som jag hade trott! Att jag alltid ska vara så negativ. Men sån är jag! Det blev faktiskt riktigt trevligt, men jag måste säga att det nog berodde på att en av mammorna hade tagit med sig sin man *haha* Genast lite mindre napp- och blöjprat och lite mer annat, testostoronstinnt snack. Gött! De större barnen skötte sig mer eller mindre själv, och det enda som egentligen var lite jobbigt var att det var trångt. Men, vi hade flyttat om möblerna lite så det funkade. Vi har t.o.m. diskat och städat undan efter kalajset redan, så det återstår "bara" nattning av sockerhöga barn. Piece of cake! Och nu är det iaf slutkalasat i den här lägenheten, nästa kalas blir det rymligt värre! Skönt!

[paus]

Har rättat klart och tar en minipaus innan det är dags att lektionera. Eleverna har idrott och jag har min enda schemalagda planeringstid. Det är okej, jag hinner. Typ.

Verkar som att J2 lider av nattskräck. Lika läskigt som det låter. Han vaknade i natt och skrek ungefär 45 minuter, hysteriskt, skräckslaget, argt. Men nej. Han vaknade inte, det var det som var grejen. Om man googlar på det får man veta att barn som lider av nattskräck fastnar mellan två sömnstadier och inte är vakna. Det går inte att få kontakt med dem under denna tiden, det enda man kan göra är att vara där. Men det hjälper inte heller. Det var faktiskt otäckt. Många tankar hann fara genom huvudet medan man försökte trösta. Barn som lider av nattskräck kommer inte ihåg hur rädda de varit på natten. Och det är ju verkligen skönt, för hade jag varit så rädd som han lät hade jag inte heller velat komma ihåg det...

Åter till klassrummet.

Hipp hipp hurra!

Idag fyller J2 ett år!
Ett år sedan han kom till oss.
Så lång tid. Så kort tid.
Grattis lillgubben!

Lördagsgodisdags!

Jag har ingen som helst lust att behöva gå till affären och köpa lördagsgodis idag. Jag har världens mensvärk och har just varit iväg med J1 på gympa och eftersom P inte är hemma så fick J2 följa med. Det var betydligt behändigare att ha med honom när han var mindre, då var det bara att sätta honom i sjalen/selen och så fick han en timmes sömn. Nu vill han bara springa hela tiden, vilket är jobbigt eftersom han ju inte kan gå. Det visade sig inte vara helt lätt att hjälpa J1 upp på bommar och gå balansgång samtidigt som man har en nästan ettåring som vill hålla i händerna... Som tur var är han inte kinkig så länge han får promenera, och utan att jag hade någon större koll så var det lite olika mammor som sprang runt med honom när J1 var på bommen. Han var lycklig för att han fick gå och de var lyckliga som fick gå med en liten parvel igen. Win-win ;-)

Det ska bli så skönt att flytta. Jag är så trött på same same hela tiden. Samma prat om samma saker. Samma människor. Samma samma samma. Blä.

Go go go!

Heja Lazy Town!

Jaja, lite påverkad av J1's TV-tittande blir man ju. Det är roligt för hon gillar verkligen det programmet och dansar när de dansar osv. Men det roligaste är att J2 (som idag ställt sig upp alldeles själv för första gången!) också sitter och diggar järnet. Det ser rätt skoj ut, faktiskt. Han verkar vara rätt så musikalisk så jag tror att vi sätter honom på fame-skola när han fyller ett.. :-D

Idag ska jag minsann inte åka nånstans! Jag ska vara hemma och vika tvätt och tvätta lite till och .. ja, vara huslig, tror jag. Det har jag inte hunnit de senaste dagarna eftersom vi knappt varit hemma. Himla skönt att bara ta det lugnt ett par dagar innan det är dags att jobba.

2 dagar kvar!

Snurrigt!

Snacka om att det blir snurrigt när man stiger upp halv fem. J2 sover nu sin förmiddagslur, och klockan är inte ens halv åtta. Sen kommer han vara skittrött ikväll oxh somna halv sex och så vaknar han tidigt igen och... ja, you get my point. Fast både i morse och igår vaknade han därför att han inte kan andas genom näsan. Idag hade han feber också. Gah! Jag hoppas det är framtänder på G och inte förkylning. Fast vem kan låta bli att bli förkyld i det här vädret..?

Tjatigt.

Det börjar bli tjatigt nu. Jag kollar mailen en gång i halvtimmen för att se om jag fått ett "tack men nej tack" skickat angående jobbet. För de ringer väl inte för att tacka nej?

Idag var vi på (ett uppskjutet) utvecklingssamtal angående J1 och fick inte veta någonting nytt. Vi visste ju redan att hon är bra på olika saker och har ett sjutusan humör (det senare har de dock inte sett särskilt mycket av på dagis). Men det är i alla fall alltid kul att få sitta ner och få veta vad de kommit fram till, man får väl njuta så länge det varar. I tonåren blir det kanske annat ljud i skällan.

J2 har börjat sov-vägra. Najs när han vaknar halv fem och har sovit sammanlagt 25 minuter under två tillfällen hittills.... Och dessutom vägrade somna om före halv tolv igår. Nu sitter han här och drar mig i brallan så det är bäst jag försöker få honom att somna i selen. Länge sedan den var i bruk så här ofta, men det är skönt att någonting funkar.