Inlägg 400!

Idag har jag varit iväg och scrappat med ett gäng tjejer varav jag bara kände en. Det var riktigt trevligt, och trots att jag hade tagit med mig i stort sett alla mina scrapgrejer så hade jag NOLL jämfört med de andra. Fast det gör mig ingenting, just nu lägger jag hellre pengar på fotogrejer och scrap kommer i andra hand. Eller tredje. Eller så. Eftersom jag inte scrappat alls sedan i november ungefär så var det hyfsat trögt att sätta igång. På fem timmar fick jag bara gjort två layouter, men däremot fick jag titta på vad andra pysslade med och småprata en del, så det var inte precis bortkastat.

Idag ska vi kolla klart på Inglorious Basterds som vi började kolla på igår. Vi var dock så trötta igår att vi valde att stänga av och gå och lägga oss supertidigt istället för att kolla klart och eventuellt bara titta half hearted. Är det en bra film vill jag ge den den uppmärksamhet den är värd.

I morgon är det dags för J1s balettdebut! Men det blir först på eftermiddan så ja, jag ska försöka planera lite hur vi ska ha det i detta rum som jag för närvarande kallar "skräprummet", som enligt planritningarna är ett matrum, men som ska bli kontor/pyssel/lekrum. Det gäller bara att hitta lösningar på allt. Ett är dock säkert, och det är att som det ser ut nu, så kan vi inte ha det länge till för då kreverar jag!

Jättesjuk

Idag har jag känt mig jättesjuk hela dagen. Fysiskt och psykiskt. Hela kroppen och hjärtat och hjärnan har skrikit: TA MIG HÄRIFRÅN!!!!! Jag vill så gärna åka utomlands och slippa all denna slabbiga snö, jag hatar snö! Hate it. Inget snällt att säga om snö alls! Usch och fy och usch och fy. Och usch och FY!!!

Uäääää!!!!

Snöhelvete!!

Nej, som skåning är detta inte mitt favoritväder. Visst, det är vackert. Men det är kallt och blött också och jag gillar det inte! I morgon blir det pulka till dagis för barnen (fast det är ju faktiskt lite mysigt att kunna åka pulka till dagis!) för den kampen jag förde med vagnen i snön på vägen hem, den lär vara ännu tuffare i morgon om det fortsätter så här.

P jobbar kväll. Hoppas han kan ta sig hem. Tur ändå att han tog bilen, för jag har stött på lite folk som cyklat idag, varav en trillade straxt innan jag gick förbi. Pappa är också på ingång, tror jag. Jag har försökt ringa för att säga att jag kan lämna nyckeln på dagis i morgon (mamma och pappa ska hämta ungarna så det blir lite kortare dag) så att han slipper köra hit i det här vädret, men det är ingen som svarar...

Nepp, dags att svälja en ipren så jag kan ta mig igenom kvällen.

Nu räcker det snart!

Kullersten i hela stan, ja så ser det ut i min hemstad. När det är sommar är det huuur charmigt som helst, frånsett om man går i högklackade skor vilket jag ju aldrig gör numera. Det är inte lika charmigt på vintern, när snömodden samlas i varenda spricka och gör det halt och slabbigt, inte heller är det särskilt charmigt att som idag halka runt på glashala små stenar. När man försöker gå rakt fram och trottoaren lutar lite åt vänster är det ganska ocharmigt att glida sidledes ner på gatan. Därför tycker jag det räcker nu! Dagens väntade snöoväder kan utebli och istället kan VÅREN komma. Det tycker jag! Hör ni det, vädergudar, det räcker, jag pallar inte mer vinter och jag har inte råd att åka härifrån…

Ångest

Att ha jobbångest för att man inte trivs med en kollega är riktigt jobbigt. Det blir så stort också när vi nu bara är fyra (det har tillkommit en assistent sedan julledigheten) vuxna gör det inte så mycket bättre. Jag funderar på "saker jag kan göra istället", som att sitta i ICA-kassan eller dela ut tidningar på nätterna. Men så tänker jag "25 dagar semester om året" och så får jag ångest för det istället. Det är ju väldigt mycket jobb bakom de där sommarloven man får som tack, men jag kan i ärlighetens namn bara komma på ett par saker som jag skulle kunna tänka mig göra istället för att vara lärare... Och det är ju bara drömmar, inte på riktigt:

1. Skriva böcker och leva på det 
2. Flytta till en söderhavsö, bo i en bungalow och driva ett café dit folk kommer och dricker melonshakes i hängmattor och läser böcker hela dagarna

Hmm. Det var nog det hela. Man kan väl få drömma......

[Bilden är givetvis inte min egen, hade jag någonsin varit på detta ställe hade jag inte återvänt frivilligt. Fler undesköna bilder här.]

Vill också sova sött

Innan J2 började på dagis la vi alltid honom på dagen med hjälp av sele. Någon gång då och då gick det att bara lägga honom i sängen och gå. Men sedan han började på dagis kan man nu i nio fall av tio lägga honom i sängen och gå. På dagis sover han på madrass i vilorummet, precis som alla andra barn. Idag ville han inte bli lagd i sin egen säng. Istället la vi oss i vår säng och innan det ens gått 15 sekunder hade han somnat. Jag låg kvar fem minuter extra med armen om honom och snusade i hans nacke... Hur ofta får man ligga sådär och sova med sina barn? Det borde vara lag på att man fick snusa på sina barn så länge man ville, men istället får man lämna dem på dagis för att jobba...
[Det är visserligen självvalt att arbeta för att ha råd med allt vi har råd med, men i en annan värld hade det varit trevligt att få snusa barn oftare]

Sjukdag

Idag har varit lite av en sjukdag, fast egentligen var det ju "bara" J2 som var sjuk.. J1 och jag har spelat spel, gjort små hattar till henne och J2 (som han vägrade ha på sig givetvis), och ja... Lite ditt och datt. Vi käkade hemgjord semla - mycket poppis! Ja, inte för att barnen åt upp dem helt, men säg den som kan motstå att kladda med grädde hej vilt.... Det blev direkt in i badkaret efteråt för sanering.

I morgon stannar jag hemma från jobbet eftersom det inte känns rätt att lämna J2 på dagis i 9,5 timme. Han orkar ju knappt med att vara vaken här hemma! P är ledig på tisdag och vi hoppas att han (J2 alltså) ska ha kryat på sig till onsdag. Det här med att VAB-a känns sådär. Jag är så klart gärna hemma med mitt barn, men jag vet hur i alla fall en av kollegorna reagerar. Det är då samma kollega som inte hört av sig än angående att jag ska vara hemma i morgon (vilket jag smsade direkt när vi bestämt att det var jag som skulle stanna hemma). Inga problem för kollega D, inte heller några problem med rektorn (och det är ju egentligen det som räknas), men jag lovar att SB sitter och tjurar i morgon. Precis som hon säkert gjorde i fredags när jag gick hem då jag slutade för dagen. Precis som hon brukar göra de dagar jag går hem när min arbetsdag är slut. Och som hon också gör de dagar då jag stannat över en timme men ändå går tidigare än henne. Att jag alltid kommer tidigare än henne och dessutom jobbar 10% mindre är tydligen inget jag bör ta hänsyn till, jag ska ändå vara där som en heltidare..... Nej, jag har börjat se mig om efter ett nytt arbete och det är ändå riktigt synd för jag tycker SÅ mycket om mina elever och det jag får göra på skolan. Riktigt synd för jag har aldrig tidigare varit med om att det är kollegorna som gör att man vill byta jobb, utan bitvis fördjävliga elever, men dem slipper man ju ifrån efter ett tag. Kollegorna däremot.....

Vanlig vardag #2

Eftersom jag inte hade någon onsdag under veckan som gick (jag trodde det var torsdag i onsdags och sen var det visst torsdag igen!) så missade jag att det var uppladdning av vanlig vardag hos Annelie. Men här kommer ett kort från i fredags, då det egentligen var en lite ovanlig vardag eftersom jag tog tåget en halvtimme senare än vanligt.... Men pendling är ju väldigt mycket vardag för mig, så jag passar på att presentera det kortet här, denna helgdag... Supersnurrigt.

Kväller igen

Det är ganska jobbigt för både J2 och oss andra nu när han är så fasligt snorig och hostig. Febern har gått över men jag undrar om inte det är så att lite tänder växer nu till på köpet, för det verkar klia i munnen också. Han är inte sitt vanliga glada själv, vilket man ju absolut inte kan begära, men det är lite enerverande att han inte kan göra sig förstådd än utan bara gnäller hela tiden. Mat vill han inte ha. Sitta i knät vill han inte, men nåde oss om vi ställer honom på golvet istället..... Han gick till sin säng klockan fem och ville ha snutten och nappen. Jag tror nog att han egentligen ville sova då också, men J1 och jag lyckades roa honom till tjugo i sex då jag valde att lägga honom och sedan dess har han också sovit. J1 ville egentligen också lägga sig klockan fem, men henne har jag lyckats hålla vaken till nu (halv sju)... Hon och jag har förresten varit iväg på Nova idag en kortis för att inhandla kläder till baletten som börjar nästa söndag. Var hittar man balettkläder, liksom? När det dessutom är klassisk balett och "strikt" klädkod; tights, balettdräkt, varmare tröja, balettskor. Och håret uppsatt, skulle jag tro, det har jag i alla fall läst på andra sidor så det är vad jag har sagt till J1 för att det inte ska bli bråk om att borsta och sätta upp håret... Ja, vi hittade ingenting i någon sportaffär i alla fall. Inget på KappAhl eller Lindex heller. Så tack och lov att H&M finns, för där hittade vi rubbet! Inga rysch-pyschiga klänningar med glittrande enhörningar, utan enkla dräkter med trekvartsärm och volang. Jag blev nöjd, för det var billigt, och J1 blev supernöjd för nu kan hon dansa! Roligt att hon valde en tjockare tröja i turkost också så att det inte blev helrosa...
Det var det om det. Frågan är vad jag ska göra nu när P jobbar kväll igen....

Ensamma fredagkvällar

Dom är tråkiga.

Flickan som uppfann livet av Johanna Nilsson

Dags för lite boktyckande idag då jag just läst ut boken och har en halvtimmes tågresa att ta dö på. Johanna Nilsson har tidigare skrivit om utanförskap i Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Och hon gör det på ett väldigt gripande sätt, fast jag kanske inte direkt kommer ihåg den andra boken, som jag läste för sju år sen. Hur som helst, den här boken handlar om Fanny som snart fyller 14. Hon tror att hennes föräldrar har adopterat henne, eller det är i varje fall så hon förklarar varför de inte ser henne så som hon verkligen är. Hon lever i sin egen värld, vägrar göra vad som förväntas av henne, har inga vänner eftersom det gör för ont när människor sviker. Tills hon blir vän med en lärare som är lite som hon själv.

Jag tycker att boken var annorlunda. Bra. Men betyget "bra" brukar ändå betyda att om det finns en bättre bok i närheten, så läs den först. Den här är ju relativt kort och lättläst, så har man ett par timmar över (som jag ofta har haha) så funkar det ju.

Min stackars unge

J2 är supersnorig, hostar och har nu också feber. Det känns som att det kommer bli en tuff natt, han har redan hunnit somna, vakna och vara vaken 70 minuter och nu är det dags att försöka söva igen. Man känner sig hyfsat maktlös när det inte finns så mycket man kan göra för att underlätta för sitt barn...

Studiedag för eleverna imorgon och "gemensamt förhållningssätt" för oss. Intressant. Eller inte. Det återstår att se.

Upp upp upp

Första dagen (förutom i måndags) som jag är uppe den tid jag har planerat. Det har varit SÅ svårt att stiga upp när klockan har ringt, så istället har jag skjutit på det, tagit ett senare tåg varje dag, och kommit sent till jobbet. Ja, inte sent som i SENT, utan när alla andra börjar. Vilket inte är min arbetstid.
Idag är jag dock vaken och uppe i tid; morgonmöte med rektorn och förmiddagsmöte med förälder. Blä, jag har ingen lust. Eller ork. Helst skulle jag vilja sova, som resten av familjen gör just nu, och sen bara fortsätta slöa resten av dagen...
Fyra veckor till sportlovet.....

Utläggning

Det här inlägget har jäst i ett par dagar, nästan en vecka, faktiskt.
Förra veckan fick jag en inbjudan på Facebook till en grupp som hette "Svenska barn behöver också hjälp". När man får en inbjudan till en grupp kan man välja att gå med, eller inte. Om man går med i en grupp så betyder det att man håller med om syftet med gruppen. T.ex. i en grupp som heter "Vi som älskar The Simpsons", där är man inte med om man hatar The Simpsons. Alltså är jag inte med där.

När jag får en gruppinbjudan, hur löjligt namn den än må ha, och hur löjligt det än må verka att ta detta seriöst, så läser jag igenom vad gruppen "går ut på". Jag läser även igenom en del inlägg, om det är så att det är en mer seriös grupp. Eftersom jag visst tycker att svenska barn också behöver hjälp tittade jag därför in i denna grupp. Jag överdriver inte när jag säger att jag blev rosenrasande och knappt kunde sova på natten efter att ha läst hur folk uttrycker sina åsikter.

"Man tänker ju att, om givarlandets befolkning själva lider brist, hur ska de då kunna hjälpa andra. Man måste först vara stark själv för att kunna bidraga. Hur svårt ska det vara att förstå..."


"dom ordnar så många galor som dom ska samla in pengar till andra länder men ordnar dom nån gala för att hjälpa våra svenska barn???Ne det är det som är så knäppt..Att vi som inte är det rikaste landet ska hjälpa så många andra länder."


"Det är sååå sant. Myndigheterna har sakt att om vi inte bidrar och hjälper andra länder när dom är i kris då kommer många söka sig till Sverige för att få hjälp. Så för att förhindra invandringen så ger dom så mycket hjälp och pengar. Men det e väl bara att spärra så att det inte blir en invandring ...och ge pengarna till oss som sliter så hårt i dehär landet. Nästan halva min lön går till skatt. Sen tar dom skatte pengarna och ger det till ett annat land medans vi ruttnar här. Fy säger jag bara. Visst vi har det bättre än vissa andra länder men alla länder har för och nackdelar så vadå."


"Men det är väl som vanligt, vi ska hjälpa men får vi något tillbaka?"


Kom igen! Nej, alltså jag blir så förbannad igen så kan knappt tänka klart!!! Aldrig i livet att jag skulle gå med i en grupp där man anser att svenska barn lider så mycket att man inte kan försöka hjälpa barn (eller vuxna!) i andra länder? I en grupp där man påstår att vi inte har RÅD att hjälpa andra? Hörru, fru Svensson, skippa chipspåsen och colan en lördagkväll och skänk den hundringen till någon som behöver pengarna mer. Jag är verkligen inte någon som gillar att sticka ut hakan när det kommer till att skriva mina åsikter på nätet, jag är alldeles för feg för det och det står jag för. Men.


Jag vet att det finns barn som far illa i Sverige, jag träffar dem i mitt arbete om inte annat! MEN de sitter inte apatiska i flyktingläger, utan mat, vatten eller föräldrar, med uppsvällda magar och utan framtid! Om barn far illa i vårt land beror det på att samhället har missat att fånga upp dem, för vi har trots allt olika instanser som ska finnas där för barnen. Brister finns det i alla system! Hjälpa barn i Sverige som far illa kan man göra genom att vara en bra medmänniska, att inte blunda för ungarna som springer på gårdarna vind för våg, att prata... Men de stora resurserna behövs ju faktiskt på ställen där miljontals människor faktiskt DÖR om de inte får hjälp! 


Jag förstår att tankarna om hur man ska hjälpa sina egna först (och vad innebär det enligt vissa, jo, de SVENSKA barnen.... hur är det med invandrarbarnen i Sverige då, är de tillräckligt svenska för att få hjälp..?!) inte är ett dugg unika för svenskar. Därför skäms jag väl inte egentligen för att vara svensk. Jag skäms för att vara människa. 


Jag ska tillägga att jag inte läser om, eller tittar på bilder, från Haiti. Jag klarar inte av det. Men jag behöver inte se för att veta att det rätt är att skänka en peng. Som inte kommer gå till lägerskola för ett barn med taskig uppväxt, utan till ett människa utan någonting alls. 

Naturupplevelse i stan

WOW!
För mindre än fem minuter sedan, precis utanför skolan, som ligger mitt i Helsingborg bör tilläggas, mötte jag en räv! Ingen liten unge som förirrat sig utan en stor en. Jag tänkte först när den stack ut nosen att det var en katt (hrm?) men sen steg den ut på trottoaren, tittade på mig en bra stund, och sen sprang den över vägen in på sjukhusområdet. Jag bara WHAT?! Det är stunder som dessa som jag önskar att min mobiltelefon hade liiite bättre kamera, för som det är nu var avståndet (som ändå bara var ca två meter) för långt för att jag ens skulle få en bra bild. Dock stog räven still tillräckligt länge för att jag skulle fått upp telefonen och kaaanske hunnit knäppa ett kort.... Vad roligt!!

Packad och färdig

Här har ni Nimis, världens snedaste bokhylla! Nu har vi sorterat bort en del pocketböcker som vi inte längre vill ha och det står två lådor kvar i källaren som jag är lite osäker på - jag vet inte om det är hard covers eller pocket där i. Det återstår att se. Var vi ska göra av de fyra kassarna böcker med hårda omslag vet jag inte riktigt än, men de ska i alla fall inte vara på den här hyllan. Nu är det också fritt fram att köpa tunga, onödiga prydnadsföremål som kan agera bokstöd i vissa ändar, för det som just nu finns i hyllan är högst tillfälliga lösningar. Det finns också plats för påfyllnad, men det är bra om nedersta hyllan är tom ett tag för J2 når nämligen dit ganska bra när han står på fotpallen. Nå, den är sned men den är orginell i alla fall och jag är nöjd!

Full fart igår

Japp, det var fullt ös (och J2 blev nästan medvetslös då han föll ner från en hög stol och landade på huvudet - otäckt!!) igår. Och riktigt, riktigt trevligt. Först en tur till Ps gamla jobbarkompis i grannbyn till Byhåla, där vi åt lunch och myste med deras hund och med sällskapet. Sedan hem till vänner i Byhåla. Fullt hus, tacos, smaskig efterätt och massa barn överallt! Det var riktigt najs, så himla mysigt och för en gångs skull var det trevligt att ha ett fullbokat schema. Idag ska vi snart äta frukost (!!!!) och sedan ska vi hem till mamma och pappa. Där blir det lunch och P och pappa ska iväg på hemmabiomässa. Lite lagom slappt innan den nya veckan kickar igång. Jag hade ju lite semester förra veckan då kollega SB var iväg de dagarna jag var i skolan (riktigt skönt!), men nu är det back to reality igen. Oavsett vilket så ser jag fram emot att jobba, och sen är det ju trots allt bara fem veckor till sportlovet....

Bloggtips

Jag hittade denna blogg hos en tjej i morse. Huuuur kul som helst, check it out!

http://mymilktoof.blogspot.com/

Dansa min docka

Om två veckor börjar J1 på balett! Jag har letat och letat efter någonting i närheten så att hon ska kunna börja, men alla balettlektioner för barn, som ligger någorlunda på lagom avstånd, har visat sig ha 5-årsgräns. Det kändes riktigt tråkigt ett tag, inte för att jag gärna ser att hon går på balett, utan för att hon så förtvivlat gärna ville. Men så häromdagen fick jag ett meddelande på Facebook från en gammal gymnasieklasskompis. Hon hade sett att jag beklagade mig och nu hade hon hittat balett för 4-6-åringar i Lomma. Överkomlig resväg så jag slog till och anmälde J1 direkt. Jag berättade det dumt nog innan hon skulle sova i förrgår och det gick knappt att få henne i säng, så lycklig var hon. FB kan onekligen vara bra ibland!

Internet på min dator funkar inte igen. Suger! Och popcornen funkar inte heller så jag kan inte kolla på någon film. Suger! Jag vet inte vad jag ska mig till denna fredagskväll. P jobbar ju en timme till i alla fall... Suger! Men helgen är uppbokad och det ska bli riktigt trevligt, jag ser fram emot att åka en sväng norröver till gamla Byhåla i morgon, samt att hälsa på mams och papps på söndag.

Jag vet vad jag ska göra, förresten. Jag började läsa Flyga drake för någon dag sedan och jag har ett femtiotal sidor kvar. Det är vad jag ska ägna kvällen till. Den är urbra!

Dålig start på den bra starten

T vaknar och behöver kissa klockan 4.30.
J1 vaknar och behöver kissa klockan 4.45.
T inser att om hon ska komma till jobbet som planerat måste hon stiga upp snarast. Klockan är 5.30.
T duschar, äter frukost, tar bussen till stan, går till tåget, hoppar på, tar fram boken, börjar läsa.. Känner sig allmänt glad för att komma igång med terminen, faktiskt.
I Landskrona hoppar gammal kollega på, småpratar en kvart tills vi är framme.
T tänker att den här dagen var riktigt bra, jag tar och köper en kaffe på EH.
T upptäcker att månadskortet - nyss inköpt - är borta!
T springer ner till tåget, kollar igenom platsen där hon satt, springer upp och pratar med tjejen i luckan på Skånetrafiken, springer ut och pratar med städerskan, springer ner till tåget och haffar lokföraren, kommer på att ja, det var ju en tjej som var allmänt förvirrad, hon måste ha varit en ficktjuv! Springer upp till tjejen i luckan igen, går till jobbet istället för att betala för att ta bussen. Ringer upprört maken, gråter en skvätt - hon hade ju nyss laddat kortet!
Kommer till jobbet, tänker - tja, det är ju bara världsliga saker ändå och som tur är har vi pengar denna månaden så att jag kan köpa ett nytt. Dricker sitt nu kalla kaffe. Tänker - kan ju kolla igenom alla fickorna en gång till.
Tittar i byxorna. Nada.
Tittar i tröjan. Nada.
Tittar i jackfickorna. Na... Vänta här nu. I fickan som sitter på ärmen...
YES!!!

Jag har alltså falskt anklagat en förvirrad tjej för fickstöld (inte to her face, men ändå) OCH gråtit en skvätt. Helt i onödan.

Usch vilken start på dagen.

*puh*

Äntligen har jag lyckats få bort den där stavningskontrollen som google chrome körde automatiskt på allt jag skrev. Det var riktigt irriterande ett tag! Om jag skulle hänga tvätt istället, det var typ dit jag var på väg när jag satte mig här för åttioelfte gången idag....

Klar!

Bokhyllan är klar! Nu ska den bara torka, för jag målade den en andra gång bara för att snygga till det hela lite, och så kan den hängas upp! När det blir återstår att se, vi lär behöva lite hjälp att lyfta för den är fasiken så tung!

Visserligen har jag just lagt in samma bild på min bildblogg som den som jag tänker lägga in här, men det är ju inte alla som tittar på båda. (haha jag får det att låta som att det finns tusen intresserade bloggläsare!) I varje fall, här är J1s senaste design. Jag tyckte att det blev lite väl tyst på hennes rum i morse, och mycket riktigt har hunden fått en ny outfit. P tyckte inte det var någon mening att säga till henne eftersom hon redan klippt sönder tröjan, men det är ju inte den första tröjan hon klippt itu (senast rök en stickad kofta)... Så just nu har hon saxförbud och får endast använda saxen när någon vuxen är i närheten och ser vad det är hon klipper i. Fast hunden blev ju riktigt fin ändå, och det sa jag till J1. Vil hon bli designer så visst, då får hon det, bara hon inte klipper sönder sina egna kläder!

Dags att fixa lunch till mig!

Åh så korkat!

Jag fattade ju redan igår att om jag lät bokhyllan torka på tidningspappret så skulle pappret så klart fastna. Och det har det gjort så nu får jag slipa översta hyllan innan jag kan måla den. Det blir alltid en massa merarbete när jag ska göra saker bara för att jag är så lat. Om jag inte var så lat skulle allt gå snabbare, och det vet jag ju, men ändå orkar jag inte göra som man ska. Äsch. Bara att sätta igång min söta lilla slip som jag fick av Tony i 30-årspresent, sen är det klart på ett kick. Jag har ju Westlife som sällskap, kan det bli bättre? (eller mer fjortis?!!!)

Dag 3

På med kläderna, inga problem. Av med kläderna, hej då, ses sen. Inga problem. Så såg dagens lämning av J1 ut, vilket betyder att jag redan sitter hemma och har gjort en lista på projekt som jag ska genomföra idag.

Ett av dem är att borra i upphäng till bokhyllan som jag, hör och häpna, målade igår! Nu syns det ännu tydligare hur snett allt är, men faktiskt börjar jag tycka att det är rätt fint... Det kommer i vilket fall inte synas så mycket när böckerna väl är på plats.

Jag funderade på det här med dagis, särskilt när det gäller J2, han är ju så liten! Jag kom på mig själv med att tänka att det är bra för honom att börja på dagis nu så att han får träffa lite jämnåriga och lära sig hur man måste dela med sig o.s.v. Någon knuffade omkull honom igår och läppen började darra och jag riktigt kände mammahjärtat krossas. "Men han måste lära sig att världen är tuff", tänkte jag sen. Fast varför måste han egentligen det? Varför måste världen vara tuff? Hur ska det gå för dom små liven när de blir stora? *suck* Om sen J2 blir så tuff återstår att se, på hans avdelning är det 11 tjejer och tre killar. Fast då är jag lite könsstereotyp och menar att tjejer inte är lika tuffa som killar... Det tror jag å andra sidan inte att de är heller, inte på samma sätt.

Okej, nu är det dags at sätta fart minsann!

Pömsigt!

J1 trivs jättebra på förskolan, P hade inga problem att lämna henne själv. Och jag har varit med J2 på hans avdelning, två mycket trevliga tjejer i personalen och en som inte pratade så mycket med mig (vilket ju är helt okej). J2 somnade efter en halvtimmes bökande inne i vilorummet, jättebra!! Och jag har haft varierande mängd barn i knät i stort sett hela dagen, mysigt! det har faktiskt varit riktigt mysigt, fast jag är nog lika trött som barnen just nu. Ska laga mat om en liten stund och sen har min käre make varit så snäll så han har köpt färg till mig så att jag ska kunna måla bokhyllan ikväll. Själv hade jag ju införskaffat bets, men det blev inte alls som jag ville igår så nu får det bli helvitt istället. *gäsp* Mer senare, kanske.

So far so good

Det gick bra med J1 idag. Jag var med henne på hennes nya avdelning, och P var med J2. Det hade gått bra för dom också, och de fick lunch innan de gick hem och när de kom hem slocknade J2 på två röda.... Och sover än. J1 sprang runt på sin avdelning och brydde sig inte så mycket om mig, vilket var skönt. Informationen var som sagt bristfällig innan vi började vilket inte ingav förtroende, men J1s inskolningsfröken var jättetrevlig; 23 år och nyutexad, alltså mycket entusiastisk angående allt de skulle göra. Det tycker jag är bra, för finns viljan att utveckla verksamheten, och man kommer halvvägs med de planer man har, så tror jag att man kommer få till det bra. Det värsta som finns är ju gamla gaggiga tanter som bara hytter med fingret (och visst fanns det en sådan på avdelningen också, om jag inte fick helt fel uppfattning). Nu återstår bara resten av veckan, och i morgon blir det sidbyte - jag följer med J2 och P tar med sig (och förhoppningsvis lämnar) J1.

Spännande!

Inskolningsdags

Idag är det tid för barnen att skolas in på dagis. Jag förstå inte hur det ska gå när de stiger upp 5.25, de kommer vara supertrötta klockan 9 när vi ska vara där... För en vecka sedan trodde jag att det skulle bli en piece of cake att skola in J2 och större svårigheter med J1 eftersom hon alltid varit lite mer reserverad. Nu tror jag tvärtom, för J2 har blivit världens mammigaste/pappigaste de senaste dagarna. Man får inte försvinna ur hans synfält för då blir det gnäll. J1 däremot verkar se fram emot det hela och jag hoppas att det håller i sig och att hon hittar någon som hon känner att hon kan leka med.

Eftersom vi varit uppe en timme borde det vara dags för frukost, men om vi äter nu blir det ju jättelångt till lunch. Får vi ens lunch där? Vi fick schema hemskickat för J1, tyvärr fick vi två som inte var likadana. Ja, och för J2 fick vi inget alls så där är vi ännu mindre med på vad som ska hända.... Jag hoppas verkligen att detta stället är lika bra som J1s första, där fungerade kommunikationen perfekt, vilket är A och O. Just nu känns det inte så fantastiskt roligt, men jag försöker vara positiv och hoppas att de inte tycker att man är jobbig som kommer fråga tusen saker, att de kommer tycka att man är en typisk "lärare" och att barnen får lida för det... (bara mina värsta farhågor, det blir säkert toppen)

Åhhhh!

P spelar Smashing Pumpkins. Varje gång han gör det undrar jag varför jag inte lyssnar på dom själv, jag ÄLSKAR Smashing Pumpkins!!!

Trixat

Jag har hållit på och trixat med kameran en timme nu. Ljuset är bäst vid spisen, så det är där jag sitter på en stol och lägger fram små saker på ett vitt block och försöker få skärpan rätt utan att darra på handen. Jag förstår att detta är ett objektiv som funkar bäst utomhus, i sol eller åtminstone i dagsljus. Det är riktigt svårt att hålla det still när slutartiden blir en aning för lång. Jag måste nog ut och köpa mig lite blommor som jag kan ta närbilder på, annars får jag säga att vitlökar är väldigt snygga. Bjuder på en liten tändsticksbild innan jag hoppar i säng, bara för att visa hur när man faktiskt kan komma.

The Melancholy death of Oyster Boy & Other Stories av Tim Burton

Häromdagen sa P att min julklapp, som han beställde i början av december, hade kommit, och att det var en diktsamling. Diktsamling, tyckte jag, inte min grej (och ja, jag vet att jag är lärare i svenska och ska älska dikter - men det gör jag inte!). Sedan sa han att den var av Tim Burton och då tyckte jag att okej, då är det i alla fall lite småcoolt, även om jag nu inte gillar dikter. (Tim Burton har regisserat bl.a. Sleepy Hollow, Edward Scissorhands och nya filmen som vi väntar otåligt på Alice in Wonderland) Sedan tittade jag i boken... Den är helt UN-der-BAR! Skitsnygg för det första. Tragisk/smårolig/absurd för det andra. Dikterna rimmar, och det gillar jag :-D Och så är de korta, och det gillar jag också. Och snyggt illustrerade är de med. Med andra ord en riktig godbit.

Vad nu?

Mamma och pappa kom just och hämtade J1 för en dag på stan och sova-över-party. Kvar hemma är jag och J2, och han har just somnat. Vad ska jag göra nu då? Nej, jag vet, jag ska ta tag i datorrummet, för här blir det aldrig några tag gjorda. Resten av lägenheten kan jag plocka i medan J2 är vaken, han hjälper ju så gärna till. Först ska jag laga lite mat så att den delen är avklarad. Och hänga tvätt och tömma diskmaskinen också förstås. Sen ska jag slipa bokhyllan och ...

Egentligen hade jag tänkt skriva en massa bok-tjafs idag. Här, på bloggen alltså. För jag har läst en massa innan jul som jag inte har skrivit om. Fast under julen läste jag ingenting. Jag försökte med en bok som kollega SB hade 9 ex av till eleverna, och då hurrade jag lite för att det är inte ofta man springer på massa böcker av samma, dvs nåt man kan använda i undervisningen. Men den var såååå dålig så trots att den bara är 146 sidor lång har jag på tre veckor bara lyckats läsa 57 sidor. Det säger en del.

Vad som också säger en del är att jag sitter här och skriver en massa blaj istället för att sätta igång med det jag hade tänkt mig.

..........

aj!

Min nacke! Det ser så lätt ut när andra lägger upp sina macrobilder. Ja, jag har ju inte sett arbetet bakom, men det ser ut som att de hittat nåt och fotograferat och that's it. Själv har jag spenderat 1,5 timme på golvet och håller på att få nackspärr. Ja, jag kanske borde hitta nåt bättre ställe att fotografera på, men ljussättningen i lägenheten är inte den bästa... Och att objektivet skulle vara så tungt fattade ju inte jag! Inte konstigt att det står i instruktionerna hur man monterar på ett stativ. Men roligt är det, jag kan knappt bärga mig till våren när alla små blomor börja dyka upp! Tills dess blir det att öva så att man får skärpan på rätt ställe. Ja, jag skulle fortsatt öva, men batterierna i kameran dog och jag har inte stenkoll på vart jag har laddaren... Får väl äta upp min ena "modell" dvs Marabou-chokladen och glo på Let's Dance...

(wehoOO!!)

Wehoooooooooo!!!!

Nu har objektivet kommit till Willys och jag ska bara hämta det!! Fast vete17 om barnen är så pigga på att vandra dit.... Ska jag verkligen behöva vänta tills P slutar jobba klockan nio ikväll?!
Yeeeehaaaa!

-13C + vind = jäkligt kallt!

Jag var iväg på morgonen för ett återbesök på sjukhuset och tänkte att jag i samma veva skulle passa på att ta lite kort. Jag tänkte också att eftersom jag är så varm av mig så behövde jag nog ingen mössa, den brukar bara vara i vägen när jag ska fotografera ändå. Tji fick jag. Fy faderullan vad det var kallt! Jag tog en del kort som blev riktigt dåliga eftersom jag inte kunde hålla kameran helt stilla... Men nåt hyfsat blev det ju och när det blir lite varmare ska jag besöka kyrkogården igen, där är så fint, fast ödsligt. Och lite småläskigt när man är mörkrädd, även om klockan var närmare åtta på morgonen.

För övrigt har inte objektivet kommit än, däremot kan jag se att det har blivit sorterat tre (3!!!!) gånger i Malmö. WTF! Ro hit mitt objektiv och det ögonaböj!

P börjar jobba om någon timme, vilket är anledningen till att jag tagit ledigt idag. Det gick inte att lösa med barnen på något annat sätt, "alla" vi känner jobbar. Dagis börjar först nästa vecka och därför har jag tagit ledigt måndag-onsdag då vi måste dela på oss och skola in ett barn var. Sedan får P ta båda på torsdag och förhoppningsvis blir det bra i slutändan.

Nu får jag nog göra nåt vettigt.

Jag väntar på nästa buss istället...

Öronbedövande

Det är öronbedövande tyst här just nu. När syrran och jag var på Måkläppen sa hon "tyst, lyssna, ahhhh". Hon menade att det var tyst där, men det är det ju inte. Vinden ven och vågorna skvalpade... HÄR, i ett hus utan folk, i ett stängt rum... Här är det tyst. Ja, förutom nu när jag knapprar då förstås. Och förutom att datorerna surrar dårå.
Man borde ha fler såna här knäpptysta stunder, även om det nästan gör ont i öronen.

Vi började visst inte förrän klockan nio idag. Skönt, då kan jag hinna kopiera en hel del före.

Vanlig vardag v.1

Ännu utmaning som jag tänkte delta i, nämligen att visa min vardag (huga!).


Jag börjar med J1s rum. Varje dag, plockaplockaplocka. Vissa dagar orkar jag bara inte, men idag ska det städas undan igen, för imorgon ska jag jobba och då orkar jg inte komma hem till denna röran...

Se fler vardagsbilder hos Annelie!

365 bilder

Ja, just det. Ni kanske ser den där ikonen nere till höger *pekar* Den länkar till min andra blogg, där det bara finns bilder. Jag är numera med i en fotoutmaning (som inte går ut på någonting annat än att utmana sig själv) där man ska ta 365 bilder under 2010 enligt olika tema som man fått. Än så länge är jag på G, men vi får väl se hur det blir när jobbet (*ångest*) kommer igång.

Ångest.

Ja, nu är det bara en dag kvar innan jobbet börjar igen, och jag har världens ångest, precis som efter alla lov. Jag hade så många idéer om vad jag skulle fixa med under lovet men jag har inte gjort ett skit och nu sitter jag här lika oplanerad som vanligt. Jag vet att mina kollegor säger att inte alla kan klara sig vidare men ändå känner jag mig jättestressad över att det nog faktiskt bara är fyra eller fem av de 18 elever vi har som faktiskt kommer att få slippa IV nästa år. Jag sitter och försöker planera en hel termin, massor av uppgifter till elever som väl har vilat upp sig under julen och kommer tillbaka fulla av kämparglöd och vilja att arbeta.... Eller? Njaae. De som ville klara sig innan jul kommer fortsätta kämpa efter jul, de andra kommer göra som de gjorde förut, d.v.s. sitta av tiden. Jag kanske också ska ta och tagga ner ännu mer, för som sagt, faktum är att vi har mål och kriterier och sanningen är tyvärr den att hur mycket jag än vänder ut och in på mig så är det bara en handfull som kommer klara sig vidare.. Åh, det är så deprimerande ibland! Jag skulle vilja dra igång ett stort temaarbete om någonting KUL där de får lära sig en massa, men det går inte när två tredjedelar vägrar delta. Jag får planera en etapp i taget, känner jag. Fram till sportlovet kan vi fokusera på nåt och sen gör vi nåt annat sen. Bra planering va? *suck*

Yes!

Objektivet skickades idag! Det ska bli såååå gött att få prova det! Fast det kommer ju lagom fram till torsdag när jag ska jobba... Å andra sidan gör ju inte det något, då kan jag fotografera lite på vägen hem. Wiho!

Kors i taket!

Jag hade tänkt skriva att jag inte vet varför det gick så bra på IKEA idag jämfört med hur det varit de senaste gångerna, men faktiskt så vet jag ju vad vi gjorde annorlunda. Vi kom ungefär när de öppnade för det första. Vi skippade hela ovanvåningen eftersom vi faktiskt inte skulle ha några möbler idag, för det andra. Vi fokuserade enbart på textilavdelningen, och därför var alla vid gott mod när vi betalt. Och sen passade vi på att äta också; vad vore väl ett IKEAbesök utan lite köttbullar? (jag har dock inte ätit köttbullar de senaste tio gångerna vi har varit där, men ändå) Så nu är gardiner till vårt rum, vardagsrummet och datorrummet inköpta, och tyg till fönstret i J2s rum också, men där gäller det att hitta den där gaspedalen till symaskinen först.

IKEA med barnen

Att man aldrig lär sig, eller? Så fort P har ätit frukost bär det av. Jag hoppas på att få köpa gardiner idag så att det blir lite hemtrevligare här hemma, men med vår beslutsångest vet jag faktiskt inte om vi ens kommer komma hem med något. Jag fick ju bra tips av SC efter hon varit här. Ut med julpyntet ikväll så kan vi fixa så som vi vill ha det. Kanske. Jag har ju en fd kollega H som har tjingat att bli min inredningsexpert. Som sagt. Just nu finns inte mycket att göra åt saken, men hon ska få tänka över vårt datorrum/skräprum. Vi vet inte vad vi ska göra här inne...

Barna i säng...

...är det NU jag ska sätta fart?
Blähääää.

Trötter

Jag är så trött idag. Jag har drömt massor under natten, inget otrevligt, bara bisarrt, men det betyder förstås att det inte blivit så mycket djupsömn. Jag tror att jag stressar över att jobbet snart börjar igen. Jag tror att jag skjuter upp och förhalar, men egentligen tänker jag på det hela tiden. Jag borde ha gjort nåt vettigt igår istället för att glo på Fame (den nya versionen) som ändå sög duktigt.

Nu borde jag göra nåt av allt jag borde göra. Men jag känner mig inte så mycket piggare trots en stor kopp kaffe. Ja, ni läste rätt, jag som knappt dricker kaffe längre dricker kaffe i massor. Men jag känner också av det för jag får halsbränna och efersmaken av kaffet är riktigt äcklig, så så fort jag börjar jobba igen ska jag lägga av med denna dåliga ovana. Igen. Det är inte så svårt egentligen, det är bara att när man går här hemma så är det rätt skönt med en kopp att hålla i...

Dags att lägga J2 snart, han vaknade ju 5.25 idag och då fick P gå upp, med löfte om att han skulle få sova ostört till klockan tio i morgon om han ville. Suck. Det betyder att jag måste upp vid halvsexsnåret i morgon. Inte så pigg på det, dårå.

!!

Jag vet att folk har olika intressen.. Mitt största intresse just nu är ju att fotografera, även om det inte blir mycket fotograferat just nu. Jag samlar idéer inför varmare och ljusare tider (och nytt objektiv *hihi*). Av olika anledningar hamnade jag därför på den här sidan. Och som sagt, jag vet att folk har olika intressen. Men att åka på mässor och visa upp sin docka..? Ja, visa upp den skulle jag kunna förstå förstås. Fast att åka på mässor för att låta sin docka träffa och "leka" med andra dockor? Eeeh?? Om man hade varit fem år hade det varit rätt legitimt, men ... !
Det finns väl sjukare saker att hålla på med, men det här var ändå rätt knäppt.

Sega dagar

Egentligen är jag jättestressad över att jag har mycket att göra innan terminen börjar igen. Men jag skjuter allt på morgondagen och hoppas på det bästa. Usch, jag får ont i magen när jag tänker på det.

Det är ganska segt här för tillfället. Jag borde gått till affären innan J2 somnade, men barnen (läs J1) ville inte ta på sig kläder och jag ville inte tjata så vi blev inne istället. Det ligger pantflaskor i drivor här och jag känner att jag måste få undan dem. Faktum är att jag är redo att kasta ut allt som har med julen att göra också, utom möjligen granen, för den är urfin. Inte trodde jag att det skulle bli så snyggt om man blandade kulor i guld, glas, silver, vitt, rött och lila, med glitter i rosa och silver, små chockrosa discokulor, och julgransdekorationer gjorda av en treåring, men det blev det! Aldrig mer en enhetligt dekorerad gran, med andra ord, vad än inredningstidningarna föreskriver! P tycker att det är tidigt att få vårkänslor redan 1 januari (igår alltså) och kanske han har rätt, men jag känner att jag är redo för vår nu faktiskt. Och sommar också för den delen!

Om jag skulle sluta sitta vid datorn och umgås med det vakna barnet istället.....

RÖJ!

Nej, jag röjer inte till Ps musik vad-det-nu-är utan jag har röjt J1s rum. Rejält. Två icakassar bortskänkes (ja, med saker i), en icakasse med skit slängd och sen har jag plockat undan sådant som både J1 och J2 är för stora för. Jag hoppas på att få skänka bort det så småningom. Jag hade tänkt fixa till vid min dator/pysselhörna, men nu är jag helt slut. Jag förstår inte var alla saker kommer ifrån! (fast jo, det förstår jag visst det) Får se om jag pallar med nåt mer ikväll, för egentligen känner jag mig rätt på G, men jag vet inte vad jag ska ta tag i next. Kanske den där stora resväskan med leksaker i som inte har blivit uppackad på två månader och där det finns leksaker som ingen saknar?

Baksmälla

Efter en natt, som lika gärna kunde varit dag eftersom jag var vaken så mycket, är jag, precis som större delen av Sveriges befolkning, trött idag. Lägenheten ser som vanligt ut som ett bombnedslag men jag har absolut ingen lust att röja idag. När syrran var här igår och jag skulle få oväntat besök (fast besöket var vänligt nog att förvarna fem minuter innan) röjde vi till max, men säg det som varar för evigt!

Nej, idag har jag lust att PYSSLA med saker! Förra årets nyårslöfte om att scrappa 2 layouter i veckan gick duktigt i stöpet då jag istället för 104 LO's gjorde ungefär... 20? Jag har inte avgett några löften inför det nya året utan tycker att om det kommande året blir lika bra som det som just gick, så är jag mycket nöjd. Löfte är väl ingen idé att tänka på, jag kan ju inte ens hålla mina roliga löften...

Undra just om syrran har lust att scrappa lite idag eller om hon är bakis på riktigt..?