Kärlek på Österlen

(Jag fortsätter med sommarbilder, tänkte jag)

Howdy, matey!

I fredags fyllde Jack tre år. Det känns som "Oj, redan tre år?!" och "Inte mer än tre, han som är så stor?!". Lite blandat, med andra ord. Födelsedagsveckan (för vi har haft tre kalas!) har gått i sjöröveriets tecken. Jag har lyckats göra en tårta som såg ut som en skattkista, och fast den inte precis blev som jag hade tänkt mig så var barnen klart imponerade. Skönt att de inte är stora nog att genomskåda när saker blir fel! Figurerna gjorde jag och syrran av sugarpaste den helgen när Patrik var med ungarna i Västerås. Pilligt, men kul!

I fredags hade jag mina vänner och deras två barn här. Surrealistiskt, har jag sagt det förut? Att vi, som varit vänner sedan gymnasiet och numera finns på olika ställen i världen, sitter här hemma hos mig och äter mat med våra barn. Helknasigt. Att det var Jacks födelsedag blev mer en ursäkt att träffas en stund och låta barnen leka lite. Cecilia åker tillbaka hem till Las Vegas i morgon och det var nära att jag hade ett litet sammanbrott när jag sa hejdå i lördags. Att jobba och ha barn gör att det är så mycket svårare att umgås obehindrat alla tider på dygnet så vi har träffats mycket mindre än jag skulle önskat. Jag hoppas att det inte dröjer tre år till nästa gång...

(övertrötta barn och dåligt ljus gav en dålig bild, men nu finns vi i alla fall förevigade!)

Första gången

Idag är första gången på hela veckan som jag öppnat locket till min egen dator för att kunna se saker i ett lite större perspektiv. I skolan har jag suttit vid datorn för att arbeta, annars använder jag mobiltelefonen. Men bilder som denna är svåra att se ordentligt i mobilen, och eftersom det är en fantastisk bild fick jag ta och gå in på datorn en sväng nu när barnen är lämnade och jag har en timmes egentid innan det är dags att bege mig till jobbet.

Har jag förresten talat om att jag har världens bästa schema? Visst jobbar jag länge varje dag, men eftersom pendlingstiden är kortare kommer jag ändå hem i ganska okej tid. Onsdagar och fredagar har jag sovmorgon och har tid att lämna barnen i skolan/på dagis innan jag behöver bege mig, och det är faktiskt guld värt! Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb också? Det gör jag.

I helgen ska vi ha ett litet kalas för Jack som fyller 3 år nästa fredag. Vi ska också ha kalas nästa vecka. Det är lite tråkigt att det blir splittrat, men han är ju inte så stor och har inte så många vänner än, så det är mest därför. Nästa år blir det nog mer hoola baloo kan jag tänka.

Just det. Har jag sagt att Jacks dagis är världens bästa? De är inte så många barn än eftersom kommunen inte gjort någon vidare reklam för bussarna, och det tycker jag är bra för Jacks del eftersom han trots allt är lite liten än så länge. Han lär sig rutinerna och när det fylls på med fler barn så kan han redan saker som han sedan kan lära sina kompisar. Bussarna är inredda så att de är som rullande förskoleavdelningar, alla har sin egen plats med egen bilstol och krok och låda. Torkmöjligheter för kläder och värmeskåp för maten... I stort sett varje dag åker de ut i skogen och lär sig nya saker, utforskar, bygger kojor, plockar bär.... Eftersom Jack länge har pratat om att han vill ha en pilbåge när han fyller år var gårdagens tema att alla skulle få göra varsin pilbåge och varsin pil. Jack målade sin blå och den har legat och torkat över natten. Idag när jag lämnade honom provsköt vi den ett par gånger och han var sååå stolt och nöjd! När de åker iväg till Skrylle idag ska de grilla korv. Jag är så väldigt, väldigt glad att han får uppleva allt detta, och med den snälla, entusiastiska personal som jobbar där med.

För övrigt är en av mina äldsta och bästa vänner hemma från USA och hälsar på hos sin mamma ett par veckor, så jag har äntligen fått träffa hennes bebis, och hon har fått se barnen för första gången på tre år. Faktum är att när hon var hemma sist var jag 1. gravid på övertid, 2. nyförlöst. Rätt skönt att ha barn som går själv nu, kan jag tycka, samtidigt som en rund och go liten bebis inte är fy skam det heller.

Och ja! Efter Jacks kalas i morgon ska jag och en kompis kolla in ett nytt Roller derby i Malmö! I'm hooked!

Hemåt nu då.

Jag bor i en stad där man måste boka bord en tisdag klockan fem för att vara säker på att få en plats. Nu hade vi inte bokat men hade tur och fick ett bord ändå, men om man vill vara säker ska man inte vara spontan. Det var hela familjer med flera generationer, barnfamiljer, par och vänsällskap. Jag är förundrad. Vad gör de ute på restaurang en vanlig tisdag? Fast det är klart.. jag var ju också ute en vanlig tisdag..

Min vän bor i Malmö. Hon jobbar i Lund och är tokig! Hon CYKLAR till och från jobbet!! Wh-ooo-t?!! Hon resonerar som så att hon inte orkar ta sig iväg till gymet när hon väl kommer hem och har satt sig ner i soffan, så det är bättre att klara av motionen innan man packar ihop. Smart tänkt, men w-ao-w!

Sedan jag gick in på restaurangen för 2.5 timmar sedan har det börjat regna underkylt, det har frusit på en tunn hinna och Jag kunde knappt ta mig via kullerstenarna till bussen. Hittills har jag sett två personer hålla omkull med sina cyklar. Mindre kul väder, med andra ord.

Kör försiktigt, där ute!

Ingen cheesecake

Det blev ingen cheesecake igår, men väl en Irish Coffee. Det var nice! Varje gång jag gör någonting sånt, d.v.s. träffar en kompis några timmar, förundras jag över hur trevligt det är att bo i Lund! Eller kanske att det egentligen är trevligt att bo nära mina kompisar! Jag trodde inte att jag behövde dem på det lättsamma sättet förrän jag kom tillbaka och hade dem igen, då insåg jag allt man missar när man bor långt bort och måste planera några månader i förväg innan man kan ses. Gött mos, alltså! (att det sedan var ännu svårare att komma upp i morse än det var igår på morgonen, det kan vi tala tyst om)

Måndagsångest på en söndag

Jag har haft lite ångest varje dag jag varit ledig nu, men idag är det lite extra så klart. Egentligen är det lite löjligt att hålla på så här, i somras var jag stressad över att inte ha något jobb, och nu är jag ledsen för det jag har. Aldrig är man nöjd, eller? Jag borde faktiskt vara nöjd, så jag ska försöka vara det. Om inte annat är det bara fem veckor tills vi ska åka till Gran Canaria! Wehoooooooooo!!!!! Fem veckor är ju faktiskt ingenting, när man tänker efter, och sen är det jul. Nej, så jag ska verkligen inte klaga. Said and done, no more klag!

De senaste dagarna har vi haft David och hans pojkvän Jan här. Det har varit riktigt trevligt! Det är så avslappnat att ha dem här, för de är liksom inte som gäster som man behöver underhålla, utan de sköter sig själva ganska mycket, och pratar och leker med barnen när de har lust, inte för att de måste. [David är ju vår föredetta inneboende. Jag tror jag var för trött för att uppdatera bloggen i vevan då han flyttade hem till Jan, vilket nu var en hel månad sen! Han hann bo hos oss i sex veckor innan han kom på att han lika gärna kunde bo i Amsterdam och sen komma hit de få gånger han har lektioner... svenska universitetsstudier skiljer sig ganska mycket från amerikanska, tydligen! Så han kommer bo hos oss några dagar i månaden. Denna gången kom han i fredags och åker hem på tisdag. Nästa gång kommer han den sjunde december och stannar till den 12:e. Vi hade funderingar på att skaffa en ny inneboende, mest för att det var en trevlig extrainkomst, men faktiskt känns det ganska skönt att inte ha någon extra här. Dessutom skulle nog ingen annan inneboende leva upp till Davids standard!] Snacka om att ha fått vänner för livet, när David häromdagen pratade om att han och Jan kunde passa barnen åt oss om vi ville - typ om några år när barnen är större! Det är framförhållning det!