Tyssssstnad!

Nu ska jag stänga av denna dator, koppla loss den, och lägga den i min väska i en garderob. Från och med läggdags är det TV-och datorförbud.

Fast. Jag har ju min dator på jobbet i morgon. Och min mobil. Men jag ska försöka vara frånkopplad.... I alla fall ganska mycket.

Tema52: #18: Ordspråk

Det är med ord som med solstrålar - ju mer de koncentreras desto djupare bränner de.

                                                                                                                                                                                                                              OKÄND

Grattis mammor!

Jag känner inte att det här är den dag jag är mest tacksam över att vara mamma själv, om jag ska vara ärlig, men jag vet att det är en övergående känsla och egentligen borde någon gratulera mig till att ha så fina barn, för jag vet inte hur de lyckats bli så bra som de är...!

It's a deal!

God kväller!

Idag har det varit full rulle från morgon till kväll. J1 hade dansuppvisning på stan och trots att mina päron och syrran var där och tittade så ville J2 inte lämna mig då det var dags för uppträdandet. Därför fick jag ha honom på axlarna samtidigt som jag filmade (P kunde inte vara där eftersom han jobbade) och höll undan en stor jäkla banderoll/flagga/grej som envisades med att flaxa rakt framför kameran hela tiden. Mammamultitasking, ett känt begrepp...

Efter fika på stan och inhandling av lördagsgodis var det lunchlagning på schemat, och sedan var det Kalaset som skulle gås på. (Kalaset=områdesfest med happenings och stuff) Sen var ungarna slut som artister och därför hur o-roliga som helst att ha å göra med under kvällen.

Så långt denna dag.

Vad är denna deal jag nämner i rubriken då?

Jo, nu är det så att på tisdagkväll kommer vår TV att gå sönder. Det betyder att den inte kommer fungera på onsdag och en vecka framöver. Inte någon gång under dagtid och inte heller kvällstid då det i vanliga fall ockuperas av mig och P. Inte heller datorerna kommer vara tillgängliga. Jag tänker se till att P's skärm försvinner, samt att min bärbara plockas undan. Nu kommer vi ju inte försvinna för det - jag har jobbdatorn (fast kommer vara ledig dessa dagar utom onsdag 1 juni och tisdag 7 juni) och vi har ju båda två våra mobiltelefoner... Men på det stora hela är det förbud som gäller så länge barnen är vakna.

Varför? Därför! Det är bara för mycket nu. Både P och jag är beroende, och det visste vi ju redan innan vi träffades (och för att göra en lång historia kort så var det på sätt och vis så vi träffades). Vi får väl se hur illa däran vi kommer vara den åttonde juni... Vad tror ni, kommer vi dö om vi måste prata med varandra, spela spel, läsa böcker... Eller finns det kanske till och med en liten chans att vi kan gilla att inte sitta klistrade vid en skärm?

Ojdå...

Jag har visst 22 (nyinköpta) böcker som väntar på att bli lästa nu. Dags att våga vägra Adlibris ett tag, kanske...

Flickorna i Villette av Ingrid Hedström

En bra svensk deckarförfattarinna som skriver böcker som utspelar sig i Belgien. Tydligen har jag inte skrivit om den förra (första) boken om Martine Poirot; Lärarinnan från Villette. Den var jättebra, är lika med jag köpte del två (och del tre som just nu ligger på posten och väntar... don't tell my husband!).

Hedström fick pris 2008 för bästa svenska debut med Lärarinnan i Villette, och som (svensk) deckarförfattare tycker jag att hon sticker ut - språket är bra och karaktärerna är intressanta. Ett smart drag är också att handlingen inte utspelas i Sverige, med alla töntiga småstadspoliser som brukar framställas så stereotypt... Så, sommartips, eftersom deckare ska konsumeras på sommaren; Ingrid Hedström.

(och just det, handlingen i båda böckerna: folk mördas, mord löses)

The Last Lecture av Randy Pausch

Den här boken kom med posten för några veckor sedan. Jag hade inte direkt lust att läsa någons visdomar just då, men i början på förra veckan föll andan på.

Randy Pausch är 47 år, är gift och har tre barn under fem år då han får diagnosen cancer i buksportskörteln, en aggressiv typ av cancer där chansen att överleva är närmare noll procent. I USA var det ett tag (fortfarande?) trendigt att ge föredrag av typen "vad skulle jag vilja föra vidare om jag skulle dö i morgon", och Randy får också frågan att hålla ett sådant föredrag. Han gör det, det sprids på internet, utmynnar i en bok, och tre år efter han faktiskt dött får jag den i min hand...

Boken är tänkvärd. Sarah (min bokpimp) varnade lite och sa att jag inte skulle glömma att det här är en amerikan som har skrivit en bok om livsregler, och ja, det finns skillnader i våra kulturer, absolut. Men. Det finns mycket tänkvärt i denna bok som passar in på människor, oavsett bakgrund. Den är personligt skriven. Med humor. Utan större fokus på just cancer. Och som mamma kan man sätta sig in i hans tankar om att inte finnas där för sina barn.... Och att värdesätta livet som vi har innan det är för sent. Och att vara optimistisk. Och att uppfylla sina drömmar..... Allt det är ändå svårt att ta till sig eftersom i varje fall jag tror mig vara odödlig tills motsatsen bevisas. Eller nåt sånt.

Boken är läsvärd. The Last Lecture på youtube är hur bra som helst.

Water for Elephants

Igår var jag och Hannchen på bio. Ett stort WEEEE för att vi kom iväg! Jag såg filmaffischen till Water for Elephants och tyckte den såg trevlig ut så jag frågade om hon hade lust att komma med och det hade hon. P menar att jag bara skulle se den för att Robert Pattinson var med, men faktiskt fattade jag aldrig att det var han, utan det var för Reese Whiterspoons skull jag ville titta på den. Hur som helst.
En snygg film. En hyfsad handling. Vårt gemensamma betyg är 3,5. Den var bra men inte något vi kommer komma ihåg för all framtid. Dock kände vi att varken pengar eller tid var bortkastade, och Hanna somnade inte, så då är det lite bättre än en trea...

Dagens outfit. En dag som inte var idag.

Dagens outfit. Dock inte min.

Jag sa till min dotter häromdagen att jag önskar att jag var lika snygg som hon. Eller åtminstone hade samma känsla för stil. Och mod att klä mig som jag vill utan en tanke på vad andra tänker. Jag hoppas att hon alltid kommer att vara så modig, att samhällets rätt och fel inte kommer att påverka henne nämnvärt. Den här outfiten ser ut att komma rakt från 60-talet, och hon har stajlat sig helt själv. Från halsband till hund och plastklackskor... Grymt Jolin!

En gammal dagens outfit hittar ni här. Även den egenstajlad!

Åter i civilisationen

Efter en mycket trevlig vistelse i skogen med eleverna är jag nu åter på plats i hemmet. Sa jag att jag är för gammal för att sitta uppe till halv ett och kolla på skräckisar? Inte? Nej, men det är jag i alla fall.  Eleverna var däremot vakna till femsnåret i morse... Jag var hemma straxt efter tolv idag och var tvungen att gå och lägga mig. Kanske jag inte borde sovit till halv tre dock, för det är alltid svårare att vakna till sedan igen.

Nu börjar helgen och P är ledig. Planerna är få och vädret är förhoppningsvis lika strålande som det varit idag.

Good night sweetheart

Lillen har haft feber hela dagen. Det har gått i vågor men när klockan var fem klagade han på huvudvärk och hade 39 grader. En glass gick ner innan jag fick borsta hans tänder och lägga honom i sin säng med lilla bärbara DVD:n och Nicke Nyfiken. Det tog väl 20 minuter innan han sov, så nu hoppas vi att han får sova hela natten och känner sig kryare i morgon. 

Ungarna har vårfest på dagis i morgon, men jag vet inte hur det blir. Jag är ju inte hemma och .... nu vaknade J2 och ville sova i vår säng. Tempen ligger på 40.5. Att tro på en vårfest i morgon för hans del är väl inte direkt realistiskt.

Sjukling

J2 har feber. Det verkar inte påverka honom särskilt mycket mer än att han är väldigt, väldigt varm. Idag stannar jag hemma och i morgon får P stanna hemma, för då ska jag nämligen åka iväg med klassen till skolans stuga vid Söderåsens fot, och sova över till fredag.

-Mamma, kan vi gå till affären och köpa godis?

Igår var jag på intervju på en skola i Malmö. Bussen dit går 200 meter från vår dörr och stannar 5 minuters promenad från skolan... Dessutom går de bussarna var tioende minut. Det skulle betyda en pendling på 35 minuter från dörr till dörr, att jämföra med dagens 75 minuter... Skolan var till på köpen precis lagom stor med 200 elever i åk 6-9, lokalerna var jättefina med nymålade väggar, nya ljuddämpade golv, hela möbler, många små grupprum, en ordentlig datorsal och projektorer i varje klassrum. Det var lite som en dröm, faktiskt.
31 sökande, fyra kallade till intervju. Wish me luck! 

Kul på jobbet

Här på bilden ser ni mig och mina två kollegor i arbetslaget. Vi har kul på jobbet!

I torsdags jobbade jag och Peter (han med mössan av post it-lapp som det står Peter på...) länge, och det sista lilla Carina sa innan hon gick hem var: "gör nu inget dumt med min dator!". Peter och jag tittade på varandra. Hur kan man säga så precis innan man går hem?! Nu var vi ju tvingade att utföra illdåd! Datorn tejpades ihop invändigt på alla möjliga och omöjliga sätt och lämnades med en lapp på locket som önskade vår kära kollega en god morgon.

Det enda var att i samma stund som Carina öppnade datorn på fredagsmorgonen, kom rektorn för att prata med henne. Eftersom Peters bild på dörren till rummet inte riktigt är i originalutförande, och eftersom Carinas dator var lite... ehm.... svåröppnad, fick naturligtvis JAG skulden direkt! Vafalls, JAG, göra något sånt??!

I morse hittade jag den röda mustasch som tidigare prytt Peters nuna, upp och ner på mitt eget vackra huvud! Alla som under dagen gått förbi har fnissat och tyckt att mitt utseende nu passar bättre med mitt inre..... skyldig till detta ofog? Rektorn såg misstänkt nöjd ut när jag adresserade honom i frågan... ;-)

Just Kids av Patti Smith

Det här är en bok som jag önskar att jag hade läst på engelska. När ska jag lära mig att det kanske kan vara värt några extra tior för att få en bok på orginalspråk?

Jag vet inte hur mycket jag har förlorat i känsla på att läsa boken på svenska. Språket känns stelt och sakligt, och handlingen känns ytlig. Även om jag så klart förstår att Robert Mapplethorpe och Patti Smith hade ett unikt och intimt förhållande, kan jag ändå inte riktigt ta till mig hur speciellt det var. Inte förrän på slutet då jag fällde några tårar på bussen och generat fick torka bort dem och låtsas ha allergier.... Hm.

Jag känner inte direkt till Patti Smith som artist heller. Det borde jag kanske göra i större utsträckning, men faktiskt tycker jag att den typen av musik som hon ägnade sig åt i början av karriären är sån musik man nog måste vara hög som ett hus för att uppskatta... Mapplethorpes fotografier hade jag dock sett tidigare, men inte visste jag vem han var. Boken är ju så klart mer en hyllning till honom och deras förhållande, och den gör mig mer nyfiken på honom, inte ett dugg mer på henne...

Tema52: #16: Vår

Så fort vi får barmark och solen kommer fram ägnar vi oss åt att rita. När man kan rita ute, då är det vår!

I städartagen!

Det är lördag. Det har varit full fart hela veckan, jobb och ryggproblem och långa dagar för barnen på dagis. Det känns inte som att någon av oss är särskilt sugna på att göra någonting annat än att fisa runt här hemma. Ungarna sitter i varsitt rum. J1 leker med sina Barbiedockor och lyssnar på Saltkråkan, J2... hmm.. vad gör han, det är ganska tyst... Måste kolla!

Han hade byggt en koja i sin säng och satt där och lekte med sin Blixten McQueen-bil (blixen maskin, som han säger). Inte illa, jag trodde nästan han skulle sitta och rita på väggarna eller nåt liknande... 

Själv har jag plockat undan och dammsugit i alla rum många rum. Jag har ju inte kommit åt J1s rum eftersom det ligger Barbiekläder överallt. Och vårt sovrum är så stökigt så jag ska städa där innan det går att städa där.. eh. Och köket.. Usch ja, vilken röra! Men de andra rummen är ju rena...

Hur som helst verkar vi alla ganska nöjda med plocket här hemma istället för att hitta på något avancerat. Vi går nog ut och fiser runt på gårdarna efter lunch, men det blir allt för idag. SKÖNT!

Sorgligt ju

Jag är inte den som normalt sitter och tycker att det är jobbigt att ge bort saker hit och dit. Jag skänker bort kläder och leksaker till höger och vänster och är på det stora hela bara glad om någon vill ha våra grejer så att vi själva slipper översvämmas. (förutsatt att man åtminstone säger "tack" när man får grejerna...) Men så ikväll ska en kompis' dotter komma förbi och låna/eventuellt köpa vår bärsele som jag har använt sååååå mycket till J2. Och då plötsligt slår det mig, när jag provar den för att se så att allt funkar som det ska, att nu har jag inga bebisar längre! Det är nästan så att det skriker inombords att en trea kanske hade varit okej ändå...?! Så mycket min kära, underbara, jättebraa sele varit med om!!!
(känner ni någon som funderar på sele så tipsa om MANDUCA)

Men alltså, ingen sele, inget bärande tätt tätt.... Mina bebisar har blivit stora!!!!

Den glömda trädgården av Kate Morton

Åh vad jag tyckte om den här boken! Åh vad jag inte kunde lägga den ifrån mig och tog ett långsamt tåg till jobbet en av dagarna för att få sitta liiiite längre och läsa! Jag tittade förvånat ut genom fönstret på vägen hem idag och konstaterade att rapsen håller på att slå ut i full blom, vilket jag inte lagt märke till eftersom jag inte tittat upp ur boken på hur länge som helst. Jag har läst på bussen, till och med, fastän jag vet med mig att jag blir åksjuk då. Det får det vara värt, jag älskar böcker som utspelas i historisk tid, mysterier, romantik... Och referens till Den hemliga trädgården av Hodgson Burnett, en av mina favoriter när jag var yngre...

Jag orkar inte skriva vad den handlar om, alla andra gör det så mycket bättre. Här, t.ex. Vet bara att jag älskade den och har lagt fler böcker av denna författarinna i min kundkorg på adlibris och att jag nog inte kan hålla mig särskilt länge innan jag måste klicka på beställ-knappen!

Min effin' rygg!

Varit hos kiropraktor idag på morgonen och fått knäckt både det ena och det andra (höft/rygg/nacke) och det känns en klar skillnad i det att jag kan plocka upp saker från golvet, men det gör fortfarande så effin' ont! Jag vill bara att någon ska komma och knäcka lite till så att det verkligen bara säger PANG och sen kan jag röra mig igen. Jag ska till kiropraktorn igen på torsdag, så jag får väl vara lite extra lycklig över att vi sålde soffan häromdagen för att kunna finansiera mina ryggåkommor, för billigt var det ju banne mig inte.....

Tema52: #15: Lättja

Jag lämnar inte walk over för temat denna vecka, utan tar en ögonblicksbild som visar hur vi har det en söndagsförmiddag hemma hos oss... lättja när den är som bäst ;-)

Det sociala akvariet

Föreläsaren som just nu pratar är både duktig och rolig och har bra saker att säga. En inte helt lätt kombination, har det visat sig under dagen.

Han pratar om familjer och jag kände direkt igen min lilla familj som familjen i det sociala akvariet. Vi simmar runt tillsammans och är ganska nöjda, glor på TV om kvällarna, får lite nytt syre ibland, städar när det blir skitigt...

Jag tycker också om hans tanke om att vi alla är projektledare för vårt eget liv. Är inte det en ganska inspirerande tanke, även om det nog kan bli ett alldeles för stort projekt för en del?

Föreläsningsdag

Idag har mina elever studiedag. Det betyder att jag studerar. Vi sitter på socialförvaltningen och lyssnar på föreläsningar om hedersrelaterad problematik i skolan. Intressant faktiskt, men jag har akut ont i ryggen och skulle behöva vara hos en kiropraktor och knäcka ryggen rätt. Att sitta ner mellan 9-16 kommer ta knäcken totalt på mig, det känner jag redan nu efter 50 minuter. Kiropraktorn hade i vilket fall som helst inte tid med mig förrän imorgon. Jag får försöka genomlida detta ett tag till...

Uschanamej

J2 har just haft ett nattskräcksanfall. Ett tag, jag vet inte när det var, hade han nattskräck varje kväll, men det var jättelängesen nu (enligt gamla blogginlägg nämnde jag det senast i december 2009) och när han nu fick ett återfall idag kom varken jag eller P på hur vi brukade göra för att det skulle gå över på smidigaste sätt. Han har slagits, sparkats, vandrat runt i lägenheten skikandes... allt med ögonen halvöppna eller helt stängda, utan att vara kontaktbar alls. Det är riktigt läskigt faktiskt, men jag antar att det får bli att försöka göra som sist, dvs. väcka honom lite innan anfallet kommer, och det betyder ungefär 2,5 timmar efter att han har somnat. Jag undrar lite varför han fick ett anfall i kväll just. Jag tror inte det beror på att ett av hyllplanen föll på hans fot när vi skulle montera hyllan, men det kan å andra sidan säkert hjälpa till att störa sömnen när det kommer till att somna, eftersom han verkar ha ganska ont (helt förståeligt). Om det inte blivit lite bättre tills i morgon får vi åka in och kolla tån. Stackars J2, lilla gubben!

Ropen skalla - fredag till alla!

Yes! Fredag! Och P är ledig i helgen, vilket gör att det faktiskt känns som helg på riktigt!

Vi har avslutat ett litet projekt i klassen denna vecka. Tur att det finns tid att hjälpa till och tvinga ungarna att göra det de ska så att vi blev klara till slut. Det har gjort små filmer av de arbeten om konstnärer de skrivit till bilden (ämnet alltså) och nästa vecka ska vi ha en liten filmfestival med salta pinnar och bubbel och titta på dessa fantastiska alster. Kul!

Mina egna barn har en utställning på Stadshallen med sina kompisar på dagis. J1 har ritat fantasifåglar som ställs ut och J2 har tagit kort på växter på dagisgården som också ställs ut. Detta ska vi gå och titta på i morgon och eftersom vädret ska bli varmt och strålande är min plan att trängas med resten av Lunds befolkning i glasskön till Lejonet & Björnen, eller vad det nu är glasskiosken heter.

Jag är förresten befriad från att köra J1 till dansen idag, vilket är rätt skönt efter att ha varit där varenda fredag sedan det började i februari. Istället ska jag försöka få J2 med på banan och försöka skruva ihop en hylla som P köpte på IKEA idag. Tyvärr verkar J2 mer intresserad av att spela Häxan Surtant på bolibompa.se .... Nåja, jag klarar det nog själv.

Jag - en kanarieknarkare!

"Jag klarar inte en hel vinter hemma, vi måste åka någonstans! Vi måste boka något! Nu!"

"Men vart ska vi åka då, vi kan ju inte vara borta hur länge som helst, det kostar liksom pengar att åka bort, vi kan inte flyga för långt, det måste vara varmt...."

"Vi kan inte vara borta över jul i år igen trots att det var så himla skönt."

"Vart ska vi åka?"

"Vart ska vi åka?"

*Resa till Gran Canaria bokad. Två veckor i februari.*

(Aldrig trodde jag när jag först satte min fot på kanarisk mark att det skulle vara en årligen återkommande händelse!!!!)

(Ja, jag bytte rubrik, det lät inte lika bra ett par timmar senare som när jag skrev inlägget på morgonen... Hmm.)

The Girls av Lori Lansens

Idag rullade tåget in på Lunds station exakt samtidigt som jag läste ut The Girls av Lori Lansens, som min vän Sarah skickade till mig för några veckor sedan. Ah, jag är så glad att få en bok i brevlådan då och då, det är bästa känslan att öppna ett bokpaket, spelar ingen roll var det kommer ifrån! (och just nu väntar jag på ett från adlibris, med måååånga böcker att ägna resterande delen av terminen åt!)

Rose och Ruby Darlen är "craniopagus conjoined" tvillingar. Jag är lite trött idag så jag kan verkligen inte komma på något bra ord på svenska... Vi kallar det nog bara siamesiska tvillingar här, misstänker jag, men som karaktären Rose skriver så känns det lite konstigt att säga att ett tvillingpar från Canada är siamesiska tvillingar, eftersom dessa ju är från Siam....... Hur som helst, flickorna sitter ihop i huvudet men har två kroppar; Rubys kropp är dock så liten att Rose alltid får bära på henne. De har gemensam blodtillförsel och delar flera vener i huvudet samt skallbenet, vilket gör att de aldrig kan skiljas åt eftersom en operation skulle ta livet av dem båda.

Deras mamma lämnar dem direkt efter födseln och det blir istället den barnlösa sjuksköterskan Lovey och hennes slovakiske man Stash som tar hand of flickorna under deras uppväxt. Boken är skriven som en biografi utifrån både Roses och Rubys perspektiv, vilket ger en inblick från bådas håll i hur det skulle vara att alltid ha sin syster med sig, vart man än går. Hur skulle det till exempel kännas att behöva gå på sommarskola varje år när man själv redan har högsta betyg i matte, därför att ens syster inte gillade ämnet? Att alltid vara annorlunda och stirrad på? Men att också alltid ha någon att prata med..?

Jag tycker att boken är välskriven och att man glömmer att det här är fiction eftersom tjejerna blir så levande. Man lider med den stackars 18-åriga mamman som inte varit på en enda kontroll under graviditeten och därför inte har någon aning om vad som väntar henne då hon ska föda fram inte bara ett huvud, utan två. OMG jag höll på att skrika själv när jag läste den där biten!!

"... I asked him impatiently when he was going to be finished. He laughed and said, 'People don't finish, Rose. People stop. To finish is to say okay, now it's right, never I'm going to change it. To stop is to say okay, it's not perfect, but I have to go to something else.'"

Sant.

Tema52: #14: Skräck

Något av det läskigaste jag kan tänka mig är att en dag se någon bakom mig i spegeln. Någon som inte finns.

...vad är det med mig och edge burn? Nästa utmaning blir att inte använda det i varenda foto...
...och att lära mig klona ordentligt...