Gräset är grönare hos grannen

Slut...

Så är då sommaren slut.

Jag såg siffror på nederbörd i Lund i sommar, där det normala för en sommar vad 60 mm regn per månad, i snitt. I juni i år hade det regnat 71,9 mm. I juli hade det regnat 171,6 mm. Och i augusti, mellan den 1-10:e, hade det regnat 59,2 mm. Så om jag säger att jag tycker att vädret i år har varit riktigt jävligt, så tycker jag att jag har alldeles rätt i det.

Det är en regnig sommar vi haft. 

hoho solen, var e du?

Vilket konstigt sommarlov vi har i år. Knappt nån sol att tala om och två barn som bara bråkar och bråkar om man inte håller dem konstant sysselsatta. Det är inte bara enerverande, man blir totalt utmattad också. Tji fick jag för att det skulle vara lättare i år, när de "sköter sig själva" lite mer.

I förrgår var jag och lämnade in fem rullar film som legat i vårt kylskåp typ för evigt. Jag tänkte att det var nu eller aldrig, trots att det kostade hutlösa 125:-/rullen. Maj godd, säger jag bara! En av rullarna var så dålig att det bara blev två kort. Trots det kostade det 52 kronor att framkalla. Det är 26:-/kort det. Och vad var det på? Två jättesuddiga bilder av mig från 2004. Värt det! Not. Tre av rullarna innehöll hur som helst bilder från när Jack föddes, vilket vi ju visste och vilket var anledningen till att jag ville framkalla innan det var helt försent. Och nu är det gjort, nu finns det inga gamla rullar som ligger och skräpar, så det var nog sista gången i mitt liv som jag lämnar in en filmrulle för framkallning. Och tänker man på det så så var det säkert värt 550:-. Eller inte.

Igår pallrade vi oss iväg till stranden eftersom himlen var blå. Det fläktade så pass att det kändes kallt, men i vattnet var det riktigt skönt. Patrik tänkte som vanligt inte på att solen tar, så han brände ryggen. Jag ska kanske inte säga nåt, eftersom jag brände mig när vi var på Åland, och därför har jag min grundbränna avklarad. Frågan är om man blir så mycket brunare i år, idag regnar det igen... Ska det verkligen vara så här?!

Västerås

Jag funderade på om jag inte skulle ta ut svärisarnas badenbaden och sola lite, typ passa på när solen sken och det faktiskt var varmt. Fem minuter senare öser regnet ner och nu, en timme senare, har det inte slutat än.

Det är en regnig sommar vi har..!

Ljuset i tunneln

Vad skådar mitt norra öga? Ljus! Jag ser ljuset! Denna vecka har det minsann varit ljust när jag kommit fram till jobbet. Det var ljust i måndags när jag lämnade jobbet. Det var till och med ljust när jag kom hem till Lund igår! Ljus, ljus, ljus! Så snabbt man glömmer vad lite ljus kan göra för själen. Så snabbt man glömmer att ljus ens existerar. Men nu äntligen har det vänt och ljuset är på väg tillbaka. Underbart. Un-der-bart!

Nooooooooooooo!!!!

Vad är det här för lurendrejeri?! Snöööööö?!!!

Nädå, jag visste att det skulle komma ett bakslag, att våren inte var på väg på riktigt och att det ganska säkert skulle komma snö lagom till sportlovet, som ju är om 1,5 vecka. Men. Man blir ju ändå måttligt road och hyfsat besviken. Framförallt är det lite oroande att snön lägger sig när jag i morgon ska till Byhåla för att scrappa hela långa dagen. Kommer snön sätta käppar i hjulet? I hope not!

Jag har just kommit hem från J1s dans och denna vecka gick det mycket bättre än förra. Då var hon så trött så att jag knappt fick släppa hennes hand, men idag sprang hon bara in i lokalen och började dansa. Så, skönt att ha aktiviteterna avklarade för den här veckan.

Senaste bokpaketet från adlibris har dykt upp också. Jag fick tre nya böcker, J1 fick en och J2 fick en. J1s bok är den andra i serien om Solgatan 1, den som hon läser själv. Den första som hon fick i julklapp kan hon uttantill nu så det är dags att börja på nästa. Kul! Kvällen är räddad!

Oj det blåser..

..då måste det nog bli kaos med all trafik! De som pendlar och är dumma nog att tro att de ska komma i tid till jobbet kan ju slänga sig i väggen och dra nåt gammalt över sig när de ändå håller på.

JA jag kan förstå att ledningar kan blåsa ner, och JA man kan få vänta på ersättningsbussen ett tag (fast skulle det behövas när alla verkar informerade om problemet?).

Men att bli lämnad i en liten håla utan en chans att ta sig därifrån, i EN OCH EN HALV timme, utan information och att som sista utväg behöva ringa hem och be sin man packa in barnen i bilen för att komma och köra en till jobbet.....!!! Det är så jävla fel. Tre timmar tog det att ta sig till jobbet idag. Och nu ska jag hem.

Så här långt är vi bara tjugotvå minuter försenade....

Lycka!

Jag skyndar till tåget när jag plötsligt inser något underbart. Det är snöfritt! Ingen snö kvar alls! Plusgrader! Hjärtat skuttar till i bröstet på mig, och måndagen är räddad!

Hemåt nu då.

Jag bor i en stad där man måste boka bord en tisdag klockan fem för att vara säker på att få en plats. Nu hade vi inte bokat men hade tur och fick ett bord ändå, men om man vill vara säker ska man inte vara spontan. Det var hela familjer med flera generationer, barnfamiljer, par och vänsällskap. Jag är förundrad. Vad gör de ute på restaurang en vanlig tisdag? Fast det är klart.. jag var ju också ute en vanlig tisdag..

Min vän bor i Malmö. Hon jobbar i Lund och är tokig! Hon CYKLAR till och från jobbet!! Wh-ooo-t?!! Hon resonerar som så att hon inte orkar ta sig iväg till gymet när hon väl kommer hem och har satt sig ner i soffan, så det är bättre att klara av motionen innan man packar ihop. Smart tänkt, men w-ao-w!

Sedan jag gick in på restaurangen för 2.5 timmar sedan har det börjat regna underkylt, det har frusit på en tunn hinna och Jag kunde knappt ta mig via kullerstenarna till bussen. Hittills har jag sett två personer hålla omkull med sina cyklar. Mindre kul väder, med andra ord.

Kör försiktigt, där ute!

Meeeen så KALLT!

I morse stog det bara -6 grader i min telefon (vem behöver termometer nu för tiden, huh?), men jag svär det var så kallt att linserna nästan frös fast i ögonen på mig. Enough already! En glädjande nyhet på väderfronten är dock att den sol som vågat sig fram de senaste dagarna faktiskt värmer lite. Synd bara att inte hela kroppen kan få sol på sig samtidigt, för den delen som är i skuggan är ju djupfryst....

Bild från januari 2010

Idag firar jag och maken 7 år som gifta. Jag gick till jobbet innan han vaknade och han gick till jobbet innan jag kom hem. Kanske hinner jag inte somna innan han kommer hem ikväll, men det kan jag inte garantera för det har varit såååå tungt att stiga upp de senaste dagarna så jag pallar inte vara vaken. Men 7 år. Det är lång tid. I alla fall om man betänker vilken ungdom jag är ;-)

Nu har jag värmt mig klart och ska springa och hämta barnen på dagis. Det blev ett litet stopp hemma först för att äta lunch, något jag inte gjorde på jobbet och därför var i akut behov av då blodsockret var megalågt. För allas trevnad, liksom. 

Jag skojar inte!

Det är barmark nästan överallt efter ett par nätter med regn. Himlen är grå, men det gör inte så mycket, jag ser att det finns en sol där bakom, och bara det är mycket värt!  Jag ska ta bussen (ja jag vet, nu är det barmark och jag borde gå...) till tåget och kommer kanske hem innan mörkret sänker sig...

Livet känns helt okej, faktiskt!

Mot oändligheten!

Fast när jag skrev den där rubriken kändes det som ett dåligt omen eftersom jag ska ut och köra idag och är ganska nervös över det. Vi ska till Byhåla och P jobbar (som vanligt), vilket betyder att jag måste köra själv. Helst kör jag inte när väglaget är dåligt. Eller när det är mörkt. Och idag kommer det vara både och, framförallt när vi ska hem. Inte kul alls. Igår var illa nog och då körde jag i 40 km/h i djup snömodd hela vägen till/från Hanna, vilket då tog tio minuter. Tänk er en väg som brukar ta en timme... Jag måste snart bege mig om vi ska vara framme klockan halv elva.

Det är så roligt med barnen just nu. J2 har börjat leka på ett sätt som inte J1 gjorde när hon var i tvåårsåldern. Han leker med sina små polisgubbar och bilar, pratar med dem och hittar på dialoger... Och J1, hon sitter och skriver och läser och känns så stor! Till råga på allt kom valblanketterna inför skolan i höst. Tjena, hon ska liksom börja i skolan! Vi har tre skolor i området att välja på, men är så klart fria att välja någon annan. Trots att jag är lite tveksam till den som ligger närmast - större än de andra, mer problem? - så blir det den just för att den är närmast. Inga vägar att korsa och den ligger vägg i vägg med dagis. Hon känner till den också eftersom de är där och äter varje dag. Inget svårt val, alltså, och blir det för jäkligt får man väl byta.

Kaffedags.

Vi bygger, han äter

Jag önskar att J2 hade varit liiiite större idag. Bara tillräckligt för att han också skulle tyckt det var kul med kramsnö, för under tiden jag och J1 gjorde snögubbe stod han bara och gnällde för att det var för mycket snö, och det är inte precis lätt (eller roligt) att hålla en tvååring i handen samtidigt som man gör snögubbsdelar. Men när vi gjorde snölyktan piggnade han till - massa snöbollar, serverade å klara, bara att börja käka! Och ljus som man kan blåsa ut så fort mamma tänt dem, jättekul! Egentligen hade jag gärna byggt ett snöfort också innan vi gick in, men det var inte att tänka på. Nu önskar jag att snön ligger kvar, alldeles lika kramgo som idag, till i morgon, så att vi kan bygga ett snöfort när P är hemma på förmiddan.

(Å ja just det. Om näsan på snögubben ser lite underlig ut beror det på att vi inte hade någon morot hemma. Istället blev det en gammal banan, som blev än svartare i skalet ganska omgående när den placerades i fejjan på gubben.)

Dags att röra på fläsket

Usch. I samma stund som jag skrev det där kom jag på att det bara är en vecka kvar tills jag ska börja jobba igen. Och så fick jag världens jobbångest. Åååååh, att det ska vara så här?!

Nu har jag i alla fall fått på barnen kläder och ska väl själv svida om så att vi kan gå iväg och hämta ut ett paket på Willys. Det tar emot, det ska jag erkänna, för vägarna skimrar så vackert av is, barnen vill bli dragna i pulka, och det är ändå en liten bit att gå... Men nåt ska man väl göra, så det är bara att bita i det sura äpplet och ta sig i kragen.

Förresten fick jag ett jättefint badmintonrack av mina päron i julklapp. Precis vad jag önskade mig! Så det är verkligen dags att börja röra på fläsket, och det ser jag fram emot!

Välkommen hem!

Vi kommer ingenstans för bilen går inte igång och ingen har startkablar att låna ut. Man kan betala för att få hjälp, antingen hjälper taxi för 150 kr (glöm det, idioter!) Eller också flygplatsen för 200. Hellre det då, men vi avvaktar några minuter till eftersom det eventuellt går att dra igång den. Kanske.

Men ja, välkommen hem till verkligheten. Den är kylig.

Ha, mamma! Vad sa du NU va?!

Mamma pikade mig lite tyket i helgen för att jag påstår att det alltid snöar på min födelsedag. Jag erkänner att jag inte har stenkoll på de senaste 31 åren, och kanske det inte alltid är ren snö utan också lite regn inblandat, men jag tror nog att mitt påstående stämmer till 75% sådär.
Och HA! Visserligen är det inte min födelsedag idag, för det är ju bara onsdag och jag fyller år på fredag, men banne mig om inte första snön (blandat med lite regn) faller just nu! Eftersom jag avskyr snö får jag väl glädjas åt det faktum att jag kanske får rätt i år igen istället...

Skolhumor?

Nu är jag ju ändå inte gift i kyrkan, men med pistolen mot huvudet hade det nog varit mitt val ändå...

Idag är det verkligen höst ute! Så skönt! Jag t.o.m. frös och det var såååå underbart! Och inte var jag svettig heller när jag kom upp för trapporna, jag kunde nästan andas obehindrat dessutom... Ja, det finns många perks med hösten helt enkelt! Joy.