Ljudböcker

Som jag ju har tjatat om åker jag numera buss och lyssnar på ljudböcker istället för att läsa fysiska böcker med riktiga sidor. Det går riktigt bra, faktiskt. Jag har insett fördelarna med att slippa hålla i böckerna, även om jag saknar att få bläddra. Några fördelar är: att man kan äta med både kniv och gaffel och läsa samtidigt; att man kan slippa prata med folk, man bara pekar på hörlurarna, och de flesta på jobbet lyssnar faktiskt på ljudböcker så alla går omkring i sina egna små världar; att man kan gå och läsa; att man kan cykla och läsa; att man kan vika tvätt och läsa; att man kan ligga i sängen med lampan släckt och läsa.... Ja, listan kan göras lång.

Jag började ju med Igelkottens elegans, vilket var helt fel bok att börja med med alla utvikningar om filosofi och annat flummigt. Not good. Sedan dess har jag läst Niceville av Kathryn Stockett, En Dag av David Nicholls, Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell, och nu senast Utrensning av Sofi Oksanen.

Niceville är den "svenska" titeln på en bok som heter The Help. Jättelöjligt att ta en ny titel på engelska om man nu måste ge en bok en svensk titel. Men det är också det enda som är löjligt med denna bok. Niceville går på bio nu också, den ser ut att vara riktigt plastig, vilket jag inte alls tycker att boken är. Den är väl värd en läsning innan man ser filmen. Jag tror att det blir mer djup så, men det kommer inte hindra mig från att titta på filmen...

En långsam bok av typen som jag egentligen gillar var En Dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag inte tyckte om med den, den var okej, jag tror till och med att jag gillar den rätt mycket, men det är någonting som gör att jag ändå är lite avigt iställd till den. Kanske att personerna i boken aldrig kommer till skott? Sånt irriterar mig. Just do it, som ett känt företag uttrycker saken.

Jag har visserligen hört att Henning Mankell är en bra författare, och när jag var på Malta sträckläste jag alla de där deckarna som han skrivit, men det var mest i brist på svensk litteratur. Med Minnet av en smutsig ängel har nu även jag fått upp ögonen för Mankell. Det var en oväntad historia om en fattig svensk flicka som blir bordellägare i Afrika. Underligt, och bra!

Ikväll läste jag också Utrensning. Det var också en riktigt bra bok, med avsnitt som skär i kroppen på en. Jag vill väldigt gärna läsa fler av Oksanens böcker, hon har varit på min vill-läsa-lista väldigt länge, men jag har liksom inte kommit till skott. Jag är glad att jag gjorde det nu.

Så, det var månadens bokinlägg. Och roligare än så blir det inte en fredagkväll. Som den mångfacetterade kvinna jag är kommer jag nu slänga mig framför TVn och kolla in veckans avsnitt av Project Runway. Från det ena till det andra, liksom.

Musiktips

Mina elever har i uppgift att på engelska presentera en låt/artist som de gillar. Två killar (i olika klasser) har spelat denna låt med Deadmau5 och jag gillar den verkligen. Om det betyder att jag är en 13-årig kille, so be it.



Jag måste uppdatera posten med att jag nu googlat på tjejen som sjunger i Raise Your Weapon (hon heter Greta Svabo Bech) och bandet hon normalt sjunger i är numera på min egen lilla youtube-playlist. Picture Book, heter de, om någon är intresserad. Gött med lite nytt att tralla på!

Fysiska listor

Jag har grejer jag måste göra men eftersom alla grejer virvlar runt i mitt huvud och jag inte har fått ner dem på papper så finns de inte. Så fort jag gör en lista kommer jag se hur mycket jag måste göra och då kan jag börja beta av den. Men som sagt, "syns inte, finns inte". Jag har inte heller någon LUST att göra nåt av allt jag vet att jag måste, utan jag sticker huvudet i sanden ett tag till. Kanske jag åtminstone skulle upprätta den där listan ikväll, så jag har någonting att koncentrera mig på under veckoslutet... *Gah!!*

Min egen kandidat

Flitig som en myra, right?

Ja, det får man i alla fall vara om man är smart nog att ge tre skrivuppgifter till en klass med nior. Det skrivs och skrivs och skrivs och fröken måste rätta så ögonen blöder. Men jag klagar inte, märk väl, för att gå från noll till hundra var ungefär så inspirerande som jag önskade i våras! Rektor är dessutom nöjd och önskar få ha mig kvar längre än till sommaren, detta meddelade hon förra veckan och det känns ju inte helt fel! Sedan om det blir så eller inte, är en senare fråga.

Dessutom ska den här läraren få en lärarkandidat som ska följa med som en skugga lite till och från under terminen... Jag med en kandidat!?! Cirkeln är sluten, jag är numera så vis att jag kan sprida mina kunskaper bland yngre förmågor *host host*. Jag funderar på om det kan vara lagligt att sätta kandidaten på att sortera mina pappershögar efter ämne och årskurs, eventuellt även tema och lektion. Inte? Nä, lika bra det, för så fort jag städar bland mina högar försvinner mina papper och jag hittar ingenting.

På fredag får vi nycklarna till stugan!!!! Patrik jobbar i helgen, men jag ska ta med mig ungarna och åka upp på söndag och kolla läget. Det ska bli väldigt spännande!

Howdy, matey!

I fredags fyllde Jack tre år. Det känns som "Oj, redan tre år?!" och "Inte mer än tre, han som är så stor?!". Lite blandat, med andra ord. Födelsedagsveckan (för vi har haft tre kalas!) har gått i sjöröveriets tecken. Jag har lyckats göra en tårta som såg ut som en skattkista, och fast den inte precis blev som jag hade tänkt mig så var barnen klart imponerade. Skönt att de inte är stora nog att genomskåda när saker blir fel! Figurerna gjorde jag och syrran av sugarpaste den helgen när Patrik var med ungarna i Västerås. Pilligt, men kul!

I fredags hade jag mina vänner och deras två barn här. Surrealistiskt, har jag sagt det förut? Att vi, som varit vänner sedan gymnasiet och numera finns på olika ställen i världen, sitter här hemma hos mig och äter mat med våra barn. Helknasigt. Att det var Jacks födelsedag blev mer en ursäkt att träffas en stund och låta barnen leka lite. Cecilia åker tillbaka hem till Las Vegas i morgon och det var nära att jag hade ett litet sammanbrott när jag sa hejdå i lördags. Att jobba och ha barn gör att det är så mycket svårare att umgås obehindrat alla tider på dygnet så vi har träffats mycket mindre än jag skulle önskat. Jag hoppas att det inte dröjer tre år till nästa gång...

(övertrötta barn och dåligt ljus gav en dålig bild, men nu finns vi i alla fall förevigade!)

Veckans inlägg

Så hade jag då tänkt uppdatera bloggen med några ord om veckan som gått. Men givetvis utbryter det meningsskiljaktigheter i köket precis då och det där inlägget som jag haft på tungan i flera dagar får vänta ännu några timmar.

Kul å se er...

Första gången

Idag är första gången på hela veckan som jag öppnat locket till min egen dator för att kunna se saker i ett lite större perspektiv. I skolan har jag suttit vid datorn för att arbeta, annars använder jag mobiltelefonen. Men bilder som denna är svåra att se ordentligt i mobilen, och eftersom det är en fantastisk bild fick jag ta och gå in på datorn en sväng nu när barnen är lämnade och jag har en timmes egentid innan det är dags att bege mig till jobbet.

Har jag förresten talat om att jag har världens bästa schema? Visst jobbar jag länge varje dag, men eftersom pendlingstiden är kortare kommer jag ändå hem i ganska okej tid. Onsdagar och fredagar har jag sovmorgon och har tid att lämna barnen i skolan/på dagis innan jag behöver bege mig, och det är faktiskt guld värt! Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb också? Det gör jag.

I helgen ska vi ha ett litet kalas för Jack som fyller 3 år nästa fredag. Vi ska också ha kalas nästa vecka. Det är lite tråkigt att det blir splittrat, men han är ju inte så stor och har inte så många vänner än, så det är mest därför. Nästa år blir det nog mer hoola baloo kan jag tänka.

Just det. Har jag sagt att Jacks dagis är världens bästa? De är inte så många barn än eftersom kommunen inte gjort någon vidare reklam för bussarna, och det tycker jag är bra för Jacks del eftersom han trots allt är lite liten än så länge. Han lär sig rutinerna och när det fylls på med fler barn så kan han redan saker som han sedan kan lära sina kompisar. Bussarna är inredda så att de är som rullande förskoleavdelningar, alla har sin egen plats med egen bilstol och krok och låda. Torkmöjligheter för kläder och värmeskåp för maten... I stort sett varje dag åker de ut i skogen och lär sig nya saker, utforskar, bygger kojor, plockar bär.... Eftersom Jack länge har pratat om att han vill ha en pilbåge när han fyller år var gårdagens tema att alla skulle få göra varsin pilbåge och varsin pil. Jack målade sin blå och den har legat och torkat över natten. Idag när jag lämnade honom provsköt vi den ett par gånger och han var sååå stolt och nöjd! När de åker iväg till Skrylle idag ska de grilla korv. Jag är så väldigt, väldigt glad att han får uppleva allt detta, och med den snälla, entusiastiska personal som jobbar där med.

För övrigt är en av mina äldsta och bästa vänner hemma från USA och hälsar på hos sin mamma ett par veckor, så jag har äntligen fått träffa hennes bebis, och hon har fått se barnen för första gången på tre år. Faktum är att när hon var hemma sist var jag 1. gravid på övertid, 2. nyförlöst. Rätt skönt att ha barn som går själv nu, kan jag tycka, samtidigt som en rund och go liten bebis inte är fy skam det heller.

Och ja! Efter Jacks kalas i morgon ska jag och en kompis kolla in ett nytt Roller derby i Malmö! I'm hooked!

Jag har klippt mig

Jag brukar ju spara håret över sommaren och sedan klippa det i någon lite mer drastisk frisyr när hösten kommer. Förra året hade jag mohawk och sidecut (inbillar jag mig att det heter) men mina nya elever känner mig som blah, ingen frisyr alls. Nu klippte jag mig i lördags hur som helst, och det blev åter igen sidecut, för jag gillar helt enkelt när det är kort och långt samtidigt.

Jag har fått många komplimanger under dagen, men den bästa fick jag nu på eftermiddan av en kille i sjuan:

- snygg frisyr!
- tack!
- det passar dig!
- tack!
- det är som top model, make over!

:-P

Midnight in Paris

Helt oväntat en jättebra film!
Just hemkommen från bion och känner mig ganska lycklig i själen, med ett starkt sug i magen efter en Parisresa!

Se!

Föräldramöte - check!

Åsså har vi haft föräldramöteskväll. Patrik har varit i skolan och representerat familjen, och jag har varit på jobbet och varit auktoritär. Eller nåt. Jag överlevde i alla fall och blev inte helt sågad vid fotknölarna. Jag misstänker att jag fortfarande är ett par år yngre än de flesta föräldrarna, men det dröjer nog inte många klasser till innan jag är äldre och kanske visare (*host*).
Nä. Nu orkas det inte mer. Det är sovdags innan jobb. På fredag har eleverna studiedag och vi ska prata formativ bedömning 9-16.30. Gäsp. Jag antar att jag inte kan sitta och virka eftersom det ger ett dåligt intryck. Plus då att jag inte kan virka.

Haha!

Usch, jag vet ju att det var en tjej från någon tidning som frågade hur vi hade hamnat på rollerderbyt igår. Hon frågade också om de fick ta en bild. Men jag trodde att de skulle ge lite förvarning om när de tog bilden, så att jag kunde försöka se ut mindre som jag. Men det gjorde de inte, och nu är vi med i tidningen. Dock utan kommentarer. Vi var ett udda inslag i publiken, därför var vi intressanta, fast jag tycker ju att det fanns snyggare människor som de kunde riktat in sig på, just för att det som var mainstream igår inte är mainstream i vanliga fall.

Battle of the Nordic Light

Om jag säger "Rollerderby" säger ni....? Whip it!, kanske? Det gjorde jag, i alla fall. Tills en kompis bjöd in mig via facebook till Battle of the Nordic Light. Hans flickvän är med i Crime City Rollers (Malmö-lag), så han har hängt med dem och plåtat riktigt coola bilder (han är fotograf och utbildar sig till journalist). Hur som helst. Idag var det så äntligen dags. Jag har sett fram emot det jättelänge och köpte biljetter till hela familjen. Istället för att äta sitt lördagsgodis framför TV:n satt barnen alltså i Baltiska hallen i Malmö och tittade på tjejer på rullskridskor som knuffades och körde runt runt.

Jag hade kameran med mig men fotograferade bara den första kvarten eftersom det var alldeles för roligt att titta på matchen (bout). Att sitta och knäppa bilder tycker jag förtar ganska mycket av upplevelsen, oavsett vad det gäller (och därför kan jag väl aldrig räkna mig som en riktig fotoamatör ens, för intresset för att fånga saker på bild ska väl vara större, misstänker jag). Men hur som helst.

Varje lag har fem spelare var på planen. Fyra av dessa är blockers och en är jammer. Jammern är den som tar poäng, de andra (the pack, funkar inte att översätta till "packet") är där för att hjälpa henne att lyckas med detta genom att blocka/tackla motståndarna. Den spelare som har en stjärna på hjälmen är jammer, och man byter jammer samtidigt som man byter uppställning (som i hockey). Första varvet kan jammern inte plocka poäng, men när hon har passerat alla blockers i motståndarlaget blir hon lead jammer och kan börja plocka poäng. Man vet vem som är lead jammer eftersom det finns en domare för varje jammer, och domaren visar ett "L" i luften och pekar på den jammer som plockar poäng.

Varje jam är två minuter lång (en hel bout är 2x30 minuter) och om det är så att båda jammarna har spelat oschysst under första varvet så måste hela jammen slutföras, fast utan lead jammer (och då utan att kunna plocka poäng, om jag fattat det hela rätt). Annars är det lead jammern som kan avsluta ett jam genom att slå sig på höfterna för att domarna ska uppfatta att hon vill avbryta. Under den andra bouten idag körde de väldigt tufft i början och plockade poäng och bytte väldigt snabbt - mycket action!

Man kan bli utvisad i 30 sekunder om man kör för hårt, det gäller både jammers och blockers. Om lead jammern blir utvisad förlorar hon sin lead. Varje spelare som sitter utvisad ger motståndarlaget ett poäng per skalle automatiskt.

Efter första varvet får lead jammern ett poäng per motståndare hon passerar, därför vill ju motståndarna helst inte att hon ska få passera... Tjejen med en rand på hjälmen kallas pivot och är den som håller ordning på the pack och har lite extra strategikoll på det andra lagets jammer.

Crime City vann första bouten överlägset, mycket tack vare Fenix Fortsomfan. Jolin, som hejade på motståndarna från Finland, pekade i häftet på de, i hennes tycke, finaste flickorna. "Polygamy Winehouse", "Cocahontas" och "Tsubutex". Namnen är inte helt rumsrena och lite svåra att förklara för barnen.......

Jag hoppas jag lyckades förklara reglerna någotsånär. Jag kunde dem inte själv i morse, men tror nog att jag har bättre koll nu. Får jag chansen går jag på rollerderby snart igen!