Storhandla

Ska väl bege mig till någon mataffär med J2 snart. Kanske till och med göra en vettig inköpslista före?

Det är inte riktigt lika mycket vår här i Skåne, men ge det några veckor till så har kanske vi också blommande häckar (hehe) snart.

Den där timmen av dygnet man förlorat i natt känns faktiskt... Plötsligt har halva dagen gått! Bäst jag sätter fart.

Vad jag lärt mig

Det jag tycker mest om med att resa är att man hela tiden lär sig lite nytt. Halva resan är att läsa på om stället man ska till, att fundera på och planera kring det man vill hitta på. Eftersom Amsterdam är ett ställe jag velat åka till länge, hade vi redan en resguide dit hemma i bokhyllan. När P därför första natten, innan han somnade, funderade högt kring hur egentligen Jan hade fått in sin säng i huset, kunde jag berätta exakt hur det går till.

"Hemligheten" heter krok på huset. För eftersom trapporna är så smala och branta, så går det liksom inte att ta in möblerna den traditionella vägen. Istället har alla hus en krok högst upp, och via den hissar man upp möblerna och tar in dem genom fönstret. I de hus som inte har krok använder man istället lyftkran.

P och jag konstaterade ganska snabbt att man i Amsterdam nog inte flyttar lika ofta som vi brukar göra. Kan hända tänker man en extra gång innan man byter bostad, för det verkar onekligen lite jobbigt att hålla på och hissa sakerna upp och ner... 

För att underlätta hissandet har man också byggt en del av husen så att de lutar lite framåt. Det är då för att man inte ska slå sönder sakerna mot fasaden.

En del hus lutar inte bara framåt, som planerat, utan är sneda åt alla möjliga håll och kanter. Det är väldigt charmigt, lite lustigt, och ser ibland lite farligt ut. Varför det är så fick jag lära mig på kanalturen vi gjorde. Det beror helt enkelt på att Amsterdam är byggt på sand och att husen sätter sig allt eftersom tiden går. Att husen minst är tre våningar höga beror på två saker.

För det första får man betala mycket skatt för marken. Alltså vill man ta så lite mark i besittning som möjligt utan att för den sakens skull bo på pytteliten yta. Så istället bygger man högt. Det andra är att man faktiskt inte kan bygga lägre än tre våningar på sanden, eftersom husen inte blir tillräckligt tunga. Är de inte tillräckligt tunga rör de på sig lättare.

Himla intressant, det där, tycker jag.

En annan sak jag lärde mig på kanalturen hade ingenting alls med husens utseende att göra, utan med det faktum att det tidigare fanns en väldig massa bryggerier i Amsterdam. Det berodde på att vattnet som man förut drack helt enkelt blev otjänligt. Så istället för att dricka vattnet gjorde man öl av det, och så drack man det istället. Numera finns det lite fler dryckesalternativ, och bryggerierna är färre igen...

Skål!

18 jobbedagar kvar...

Jag vet inte varför jag är så himla trött just nu. Jag sover åtta timmar varje natt, det är ljust när jag går till tåget, det är rätt lugnt på jobbet.... Men ändå är jag helt slut och slumrar hellre till på tåget än läser, och då har jag ändå en väldigt bra bok just nu.

Idag när vi hade vår korta rast innan lunch gick vi ut, eleverna och kollega P och jag, och bara lapade sol, tog lite fula bilder med ena elevens kamera och njöt av att våren är här! Förutom lite kyliga vindar så kändes det som att vara tillbaka i utlandet igen. Den där lilla minisemestern kommer jag leva länge på!!!

Vad är det då som händer om 18 jobbedagar? Påsklov, så klart! Jag förstår inte hur det skulle fungera att bara ha fem veckors semester varje år! Jag skulle förmodligen bli helt tokig! Bäst jag fortsätter som lärare då... Mamma tipsade förresten om en annons igår, heltid, tillsvidare, i Lund. Håll tummarna för att jag är intressant, det hade varit såååå skönt att jobba i stan istället för att åka tåg varje dag (den eviga klagovisan, jag vet, sorry!)

Jan och David hade världens utsikt där uppe på sin takterass. Det finns så mycket skönhet i världen, och en av de saker som får mig att känna mig mest fri och lycklig är när jag står och tittar ut över en massa tak i solnedgången... Jag gillar att även om man inte har så mycket mark på marken i Amsterdam, så att säga, så har man ändå sina takterasser att vara på. Lyx. Frihet.

Vem kan stoppa mig...

...när jag bara rullar fram... (Rullar fram med Fronda)

Jag trodde att det fanns många cyklar i Lund. Ojoj. Det finns sådär femtusen gånger fler cyklar i Amsterdam. I och för sig är kanske inte det konstigt eftersom det finns sådär åtta gånger fler människor där, men ändå. Man skulle åka en sväng till Peking också, för att kolla läget på cyklandet där.

Vi hade egentligen funderat på att låna Davids cykel, eller hyra två, men vi är pinsamt fega och även om det såg trevligt ut att susa fram med vinden i håret, vågade vi aldrig ta steget och verkligen göra det. Kanske var det för att jag höll på att bli påkörd på en liten enslig gata, eller också var det för att det var så enormt mycket att ha koll på med både spårvagnar och bilar. Kanske vågar vi nästa gång, om vi inte ska ha med oss ungarna.

I och för sig skulle vi klara oss med en cykel på tre, om vi fixade en sån som den röda här ovanför. Får man ens sitta så där i Sverige, undrar vi? Det hade inte varit helt tokigt att kunna lasta på mer än ett barn på cykeln i alla fall, men vi hade nog i så fall låtit dem ha hjälmar på sig. Det verkar det dock inte vara lag på i Amsterdam.

Albert Cuypmarkt

I närheten av Davids och Jans lägenhet i De Pijp, Amsterdam, ligger Albert Cuypmarkt, en marknad som rekommenderas om man är sugen på.. tja lite allt möjligt. Ost. Färskpressad juice. Tyger. Blommor. Inredning. Våfflor. Kläder. Souvenirer. Grönsaker. Fisk. Choklad. Inneskor i form av traditionella holländska träskor....

När David kom och hälsade på första gången efter att han flyttade till Amsterdam, hade han med sig ett paket stroopwafels. P älskade det, jag tyckte det var vedervärdigt. Så fruktansvärt sött och slibbigt. När vi nu var i Amsterdam själva, tipsade David om att vi skulle köpa färska stroopwafels på Albert Cuypmakt när vi nu ändå gick förbi på väg in till Waterlooplain (loppisen inne i "stan"). Lyckan var total för min käre make. P köpte två som han hade tänkt kränga själv, men jag erbjöd mig att smaka... Och visst var de söta, men ååå så mycket godare när det var färska! Jag är inte svårövertalad att köpa en även nästa gång vi åker till Amsterdam.

Marknaden är kanske lite som "vilken som helst", fast allt är ju på holländska, och bara det är ett stort plus i kanten! Att vi dessutom hade tur med vädret och strosade runt i 14 plusgrader och solsken gjorde ju inte saken sämre, precis! Underbart är vad det var, helt underbart! När man kommer hem till en ynka plusgrad är det ganska lätt att längta tillbaka.

When can we go back?!