Tillbaka till framtiden

Då var man tillbaka hos Sveriges framtid - dagens ungdom! Wow, vad läskigt att tänka sig att dessa människor är de som ska ta hand om oss "på gamla dar"! Fast. Jag får faktiskt ofta frågan om det inte är "jättejobbigt" att arbeta med elever på IV. Eller om de är "riktiga busar och ligister", för "det vet man ju hur dom är", de som inte skött skolan och bara skitit i allt och hamnar på IV, liksom.

Men jag skulle vilja säga att det är väligt lite som avgör hur det ska gå för folk i livet. Hade jag haft oturen att vara ett eller två år yngre så skulle jag med stor sannolikhet hamnat på IV jag också. Eller vad det nu var som var motsvarande IV på "den tiden". Förmodligen en förvaringsanstalt för korkade, lata och farliga ligister till elever, som nog tyvärr många IV-program fortfarande är. Jag hade dock turen att ha sifferbetyg, och med dem kunde man komma in på ett program, även om man hade en etta. Nu hade jag inga ettor, för väluppfostrade flickor som skrev okej på prov fick inte ettor, hur mycket de än må ha skolkat från skolan i veckorna. Nej, inte ens om man hade mens två dagar i veckan, fyra veckor i månaden, fick man mindre än en tvåa. I alla fall inte av vår idrottslärare.

Bokstavsbetyg fick jag först på gymnasiet, och som tur var för mig hade man ännu inte dragit ner på Komvux-möjligheterna då jag slutade skolan, utan det fanns möjlighet att plugga upp sina IG som man så väl hade förtjänat genom att inte gå på lektionerna. IG:n som förmodligen hade varit tvåor i sifferbetygssystemet. Och för mig att först plugga upp betyg för att sedan - till min gymnasiementors förtvivlan och förvåning - påbörja en lärarutbildning som för "normala" människor (d.v.s. sådana som studerar när man ska studera och gör annat efteråt) tar 4,5 år, men som för mig tog 10 år att slutföra, hade varit helt omöjligt om jag hade suttit i mina elevers sits idag. Nu för tiden finns det ingen möjlighet att välja allmän matte på högstadiet - alla ska kunna samma saker - och saknar du ett kärnämne åker du in på IV. Simple as that. Typ.

Alla är värda en andra chans. Jo, till och med mina ligister till elever, som är lite småkriminella och farliga, för att inte tala om lata och oengagerade..... De som är som jag var när jag var i deras ålder.... Dagens ungdom, vår framtid.... Kom igen, I turned out pretty good, let's have some faith in them too!

Tema52: #5: Hopp

Dagens bild skulle föreställa hopp. Jag har bestämt mig för att inte använda barnen för att lösa "problemen", det hade ju varit jättelätt att låta dem hoppa lite... (även om det inte hade varit så lätt att fånga dem snyggt på bild samtidigt) Men det blir ju då ett litet dilemma. Vad är hopp? Jag erkänner att jag har varit lite oinspirerad denna vecka, men med hopp om våren lämnar jag detta bidrag. (och eftersom det är från botaniska trädgården i Lund kan man ju säga att det avbildar Lund...)

Återigen ett stort tack för alla fiiiiina kommentarer på mitt självporträtt.

Lite te, någon?

Gooooood morgon!

Det enda som står på agendan idag är lite badminton med morsan. Pappsen har jobbat natt och måste sova och då skickar han mamma istället för att motionera mig, trots att hon protesterar och tycker att hon inte behöver det för att hon har fått en Wii fit nu. Jaja, det är nog bra för oss båda två att komma ut bland folk och svettas lite!

P har tagit barnen till Malmö för att inhandla en cykelstång (en sån där som man har på små cyklar när barnen ska lära sig, så att föräldrarna slipper bryta ryggen, ni vet) och en eltandborste. Den första till J1, som är bestämd när det gäller att lära sig cykla nu i vår, den andra till J2 som inte fick någon eltandborste igår utan nu bara vill använda J1s. Och är det en eltandborste han vill ha så är det det han ska få, huvudsaken är att vi slipper hålla fast honom och tvinga in tandborsten, som det är nu.

J2 kan förresten cykla utmärkt på sin trehjuling, men på GeKås hittade vi en springcykel igår, för bara 270:-. Toppen, för en sån kollade vi nämligen på häromdagen på Biltema och där kostade den 499:-. Vi har kommit fram till att det nog är smartare att han lär sig hålla balansen direkt istället för att köra med stödhjul som J1. Tänk vad mycket klokare man är när andra barnet kommer!

Ullared t&r

Så är vi hemkomna (för några timmar sedan) från GeKås och Ullared.
För första gången detta lov har jag varit tvungen att stiga upp till dånet av väckarklocka och det var riiiiiktigt tråkigt! Barnen har med andra ord skött sig ypperligt med sovmorgnar varje dag, och jag kan inte för något i världen bli övertalad att "skaffa" en unge till. No way, det börjar ju bli riktigt bra nu!

Nu var det ju inte det jag skulle utgjuta mig om, utan vår shoppingresa DeLuxe. Nåja. Vi kom fram lite innan nio, till ett hyfsat tomt GeKås, vilket var en trevlig överraskning. Vi hade ställt in oss på trängsel redan från start, men så blev det inte. Vi seglade lätt och snabbt igenom barnavdelningen och blev några tusenlappar fattigare på ett kick. Men barnen har kläder så det räcker nu ett tag framöver. Och så tog vi turen till leksaksavdelningen där det blev lite smått till ungarna. Dessutom köpte vi fem likadana rosa, glittriga pyssel-set som ska slås in och tas fram då det vankas dagisbarnskalas. Ojoj vad vi sparade tid och pengar där, nu behöver vi inte bekymra oss får sånt på ett tag! (lite opersonligt, jag vet, men jag känner ändå inte J1s kompsiar än, och kom igen - blivande 6-åringar ÄR ganska opersonliga när det gäller vad de önskar sig....)

Vi testade nya restaurangen som var fräsch, hade IKEA-stuk på mat och priser, och var väldigt barnvänligt med ett glasrum där man kunde kolla film. Just glasväggen gjorde susen då barnen kunde sitta utanför och titta på filmen samtidigt som de åt. Visst, de hörde inte vad som sas, men gissa vilken film det var? Toy Story 3. Ljud överflödigt, med andra ord.

J1s snygga mössa har vännen Helen stickat. Najs, eller hur?

Sista vändan innan utgång var mer kaotisk. Mycket folk och ganska trötta barn, men ungarna skötte sig YPPERLIGT och vi var ute ur butiken klockan ett. Det är banne mig bra jobbat! Sedan vi kom hem har vi plockat upp saker och lagat/ätit mat. Och nu ligger ungarna på soffan med varsin tablettask och tittar på.... just det. Toy Story. Fast tvåan denna gången.

Det var det. Klart slut.

Man kunde nästan tro...

...att det inte skulle bli nåt inlägg här idag!
Jag har försökt - och lyckats rätt bra! - att inte sitta vid datorn så mycket idag. Istället har jag umgåtts med mina barn. Jag måste säga att när man struntar lite i hur det ser ut hemma, eller vad som "händer på datorn" (för det händer inte så mycket där faktiskt), så är det rätt trevligt att bara vara! Vi har inte gjort så fruktansvärt mycket, mest hängt inne på J1s rum, lyssnat på  Klapp och klang, sorterat lite böcker, och jag låg i J1s säng och läste min bok medans barnen ritade/dansade.... Sen fixade vi tacos (det är ju fredag!), jag hämtade paketet på posten med J1, och när J2 somnat var jag och J1 på balkongen och slipade hennes sängbord. Hon fick själv slipa stora delar av bordet med min fina lilla slipmaskin, vilket hon tyckte var kul. Sedan for vi till färgaffären och köpte färg. Det blev lite väl dyrt, eftersom de inte hade halvlitersburkar att blanda till färg i, och det gjorde ganska ont i magen när jag körde hem, för i ärlighetens namn har vi ju inte fett med pengar (även om det inte går någon nöd på oss, så klart!). Vi målade, jag fick färg på kläderna men det fick inte J1 (hon lyssnade väl när jag förmanade henne om att vara försiktig), sedan var det fredagsmys med Buzz, Woody och popcorn. Vi kommer behöva stryka nåt mer lager färg, men det är bara att inse att när det nästan är klart så har vi ändå bara använt en femtedel av färgen i den burk vi använde mest av... Men det gör inte så mycket, vi får helt enkelt måla lite andra saker knallgula eller knallila! Efter nattning käkade jag en tallrik grönsakssoppa och åt två bananer till efterrätt (jag försöker vara strikt med mig själv en gång för alla nu!) medan jag tittade på Americas Next Top Model säsong 539.
Där har ni min dag...

...och i morgon ska vi till GeKås! (help!)

Åh, jippi!

Jag fick just ett sms om att ett paket har kommit som jag har väntat på. Inte böckerna från adlibris, de kom häromdagen och nu ligger det inte mindre än tio böcker och väntar på att bli lästa. Nej, idag kom en sak som jag beställde för ett tag sen, som jag gått och varit sugen på sååå länge! En inredningsdetalj. Och jag är så sugen på att hämta hem den, men jag vet inte om jag orkar släpa ut barnen igen...

Vi har varit en sväng på Vattenhallen idag, innan P skulle till jobbet. Det var okej, J2 är för liten för att verkligen experimentera, J1 var eld och lågor för hon har varit där med dagis och ville visa oss allt hon lärt sig. Det enda som drog ner var att vi kom i tid till "åskshowen" som visade sig vara en (iofs rolig - om man är vuxen) äldre herre som pratade föreläste om hur åska blir till. I närmare 40 minuter! När majoriteten av publiken består av barn under 10 år kan man tycka att det skulle funka att göra "showen" lite kortare. Men nåja, då vet vi det till en eventuell nästa gång.

Att göra jättestora bubblor med sig själv inuti var ju förstås coolt! 

Just det ja, en rubrik!

Idag träffades syrran och jag för att fotografera lite. Vi missförstår varandra ganska mycket nu för tiden, så det blev att jag fotograferade och hon gjorde det inte. Tanken var också att jag skulle försöka mig på några bilder till Tema52, de som handlar om dödssynderna... Och att syrran skulle stå modell. Meeeeen det var så *beep*in' kallt ute så det blev att vi gick in i Domkyrkan och värmde oss lite. Där inne har jag inte varit sedan vi flyttade hem igen, vilket betyder att jag inte haft ett ljusstark objektiv till förfogande förut. Nu har jag ju det (mitt 50mm, 1,8) och det var riktigt kul att fotografera detaljer!

Vi hade stämt träff med P och barnen på Botan när de öppnade klockan tolv, så vi knallade dit i snökaoset (jaja, det var några flingor bara, men ni vet hur det är - snö i Skåne = kaos). Varför har vi inte varit där innan med barnen, kan man fråga sig..?! Man är dålig på sin egen stad, det är ett som är säkert. Jag har för mig att vi var där när J1 var ett år eller så, men det var ju ett tag sedan. Det är gratis att vandra runt i växthusen och där inne är ju hur mysigt som helst. J2 tyckte väl mest om att öppna och stänga dörrar, men bara han roar sig på nåt sätt så spelar det väl inte så stor roll. Min kamera gillade inte så mycket att gå från några minusgrader till trettio plusgrader på två sekunder, de flesta bilderna immade igen. Vilket ju också är en effekt, i och för sig.

Här hemma har sedan resterande dagen, då syrran och P försvunnit på varsitt håll när klockan närmade sig tre, bestått av att dra fram allt som jag så duktigt plockade undan igår. Why even bother? Faaaaast. Vi har haft det rätt mysigt faktiskt - lekt med lera, bakat scones, tittat på Buzz och läst en massa sagor innan läggdags.

Och nu, nu är det min tur att göra nåt för mig. Jag har börjat på en bok som verkar bra!

True Grit

Se den!!

En femma av fem möjliga, tycker jag.

Upp med labbarna!

Här har J2 gjort en make over på "Upp med händerna, borsta tänderna", som numera är en toystoryfierad version, nämligen "Upp med labbarna, borsta tänderna!". Haha!

Så jag har varit riktigt duktig idag faktiskt, och var kan man få tala om det om inte på sin egen lilla blogg som ju har massvis med besökare nu för tiden! Jag har dammsugit hela lägenheten i ett sträck - utan datorpaus! - och slängt all sopsortering, och pantat burkar, förutom att jag då har lagat mat också!. Jaja, jag förstår, det är husmoderliga saker som alla människor gör varje dag eller åtminstone varje vecka. Men ändå. Nu var jag ändå lite duktig, så det så.

Ikväll ska jag gå på bio med Hannchen och titta på True Grit. Äntligen en film som jag är sugen på att se på bio! Klockan närmar sig dags att bege sig (nja, inte riktigt, men snart så) och grejen är att jag är hungrig. Ska jag vara vettig och äta nåt eller ska jag spara mig och äta godis istället? Nääää, vi vet svaret på det där. Jag ska äta nåt vettigt och sen... ehm... popcorn tror jag. Det måste ju vara bättre än godis?

Ha en bra lördagkväll! (tänkte jag skriva tills jag kom på att det bara är tisdag)

Jag kan inte laga mat

Först och främst vill jag skriva ett stort, varmt TACK till alla JÄTTEFINA kommentarer till mitt självportätt. Det där får bli min egoboost, dit jag går och får lite styrka när allt känns botten. Jag uppskattar era ord massor!

Och sen då till rubriken. Min man tycker att jag aldrig lagar mat. Det är nog sant, faktiskt. Och jag har alltid sagt att det är för att jag inte kan. Men jag kan. Om jag får ett recept att följa. Det jag däremot inte kan är att komma på vad vi ska äta! Jag tycker inte att mat är roligt, alltså orkar jag inte bry mig om att tänka ut något nytt. Fast egentligen tycker jag att det är roligt att äta god mat, och nya maträtter brukar ju oftast vara om inte goda så åtminstone annorlunda.

P hade spanat in ett recept häromdagen som han tyckte lät gott. När vi var och handlade igår plockade han ihop det som skulle vara i, och idag när han har varit och jobbat har jag (ja, ni läste rätt, JAG) tillagat denna supermåltid! För det första var det inte svårt (utom att ha två barn som vill hjälpa till varav den stora skar sig ett pyttehack i handen och bröt ihop, och den lille bröt ihop för att han bara fick skölja spenat och inte skära med vass kniv), och för det andra blev det gott! J1 höll i och för sig på att kräkas (men det gör hon med nästan allt som inte är köttbullar), fast hon smakade flera skedar vilket gjorde att en kompletterande smörgås var på sin plats. J2 är jätteförkyld och snorig, han brukar dessutom inte äta särskilt mycket till lunch, så att han åt upp nästan allt ser jag ändå som en vinst. Dock bytte han några sötpotatisbitar mot vanlig potatis på min tallrik (den vanliga potatisen heter numera snyggpotatis eftersom .. ja, den andra är söt och det är orättvist att bara heta "vanlig"), men det gjorde inget för jag tyckte det var supergott med sötpotatis, något jag aldrig smakat tidigare.

Receptet på denna Potatiskaka med oströra hittar ni på arlas sida.

För övrigt så snöar det. Suck.

Treasure Island av Robert Louis Stevenson

Jag har väldigt länge undrat hur bra Skattkammarön egentligen är. När jag sprang på den till nedsatt pris på engelska i bokaffären för några veckor sedan, gjorde jag slag i saken och köpte den. Vi pratar en utgåva där språket inte är omarbetat utan där alla sjörövarslang är äkta (?) vara... Inte förrän efter 80 sidor kom jag in i stämningen och tyckte det kändes ganska naturligt att nästan grymta Arrrrrgh! när någon tilltalade mig på tåget (ingen tilltalar varandra på tåget - pendlare pratar inte med varandra! - but you get the feeling). Jag förstår att den blev en hit när den kom, första sjörövarboken, alla sjörövarböckers förebild! Och med tanke på det är jag glad att jag har läst den nu äntligen, det är min plikt att känna till lite klassiker och kanske till och med ha en egen åsikt om dem... Dessutom hade jag ingen aning om att det var samma snubbe som skrivit Doctor Jekyll and Mr Hyde, snacka om vitt skilda historier! Jag kan tänka mig att läsa en version av Skattkammarön för J2 så småningom (eller J1, för den sakens skull!), om han visar sig vara intresserad av sjörövare. Ett stort äventyr är det, ju.

Tema52: #4: Självporträtt

Suck och stön, ett självporträtt. Jag har en ful näsa och ett lazy eye. Min frisyr just nu är obefintlig eftersom den är på utväxt för att kunna bli nåt snyggt längre fram. Jag har ingen studio att arbeta i, jag kan inte redigera bilder... Dessutom med världens sämsta självförtroende för tillfället. Smink äger jag inte. Inte heller några piffiga masker jag kan trä över huvudet. Inte direkt bästa tiden på året att ta självporträtt på... Och trots att jag vet att självporträtt kan vara så mycket mer än en bild på ansiktet, så har jag brist på idéer på den fronten. Med allt det sagt skickar jag ändå upp en bild. Med bokhyllan som bakgrund eftersom böckerna ändå definierar mig en del. Och det roligaste med detta temat är ändå att om alla lägger upp en bild på sig själv, så kan man få ett hum om vem det är man kikar in hos om söndagarna!

Angående förra veckans tema var det riktigt roligt att se hur olika bilden uppfattades. För en del var den inte alls vinter, medans andra som är vana vid samma typ av vinter som jag, direkt såg vad jag strävade efter. Jag gillar fortfarande bilden som den är och tycker att snön är perfekt placerad där den är. Hade jag kunnat skulle jag testat med ett kortare skärpedjup, men som det är nu är all snö tyvärr försvunnen. Maybe next year...

Vad blir det för mat?

Jag har varit med pappa och spelat badminton nu på förmiddan. Det finns ingenting som kan få mig att springa och hoppa i vanliga fall. Jag missar hellre bussen än springer (fast med lite modifikation, för sedan förra året har jag till och med börjat springa ibland när jag håller på att missa bussen...), och hoppa är helt enkelt inte min grej. Men, badminton är roligt, jag både springer och hoppar och rör på mig - helt frivilligt! I morgon kommer jag ha träningsvärk. Allt annat är en omöjlighet.

Något annat som känns helt omöjligt är att dagens tema52 är "självporträtt". Jo tjena. Kanske om jag varit inne i en period där jag åtminstone var lite nöjd med mig själv, ja då kaaaaanske jag kunnat få till något. Nu? Inte en chans. Och jag vill inte köra den klassiska fotograf-posen med en kamera framför ansiktet. Isch. Usch.

Och vad blir det för mat? Potatismos och... ? *suck*

Berlinerpopplarna av Anne B.Ragde

Igår läste jag ut Berlinerpopplarna som jag fick förslag om av min ena kollega. Hon sa att den var jätterolig. Min andra kollega sa att hans fru tyckte att den var jätterolig. Själv gillar jag inte jätteroliga böcker, så det var väl tur att de sa att den var jätterolig ungefär när jag hade läst halva, annars hade jag aldrig köpt den. Jag tycker inte alls att den var jätterolig? Den var väldigt bra, men inte rolig? Jag är väl kanske inte känd för att ha humor heller, så jag kanske missar något väsentligt..?

Modern på den norska gården Neshov dör och lämnar efter sig en make som alla föraktar och ignorerar, samt tre söner som inte pratar med varandra. Den äldsta sonen har bott tillsammans med modern hela sitt liv och är grisbonde. Mellansonen är begravningsentreprenör och yngsta sonen bor i Köpenhamn med sin rike pojkvän. Alla träffas kring moderns dödsbädd, så även äldsta sonens hemliga dotter.

Det här är en historia helt i min smak. Sammansatta karaktärer, ett lite(?!) oväntat slut, ett sakta mak som ändå har ett driv som gör att man vill läsa vidare. Jag är glad att jag fick tipset, och jag är glad att min kollega har lånat ut del två till mig. Den ska jag läsa ganska snart.

Lördag, första lovdagen

Efter dansen igår käkade ungarna kvällsmat på Donken, själv drack jag milkshake. Det var ganska schysst en fredagkväll, vi har ju tyvärr nära till McDonalds, det ligger precis runt hörnet. När vi kom hem blev det popcorn och Amigo och ungarna kom i säng rätt sent för att vara dom. Men det betydde att i morse fick mannen och jag sovmorgon ända till halv sju! Delight, som David och Jan skulle säga.

Idag har varit som vilken lördag som helst, vi har varit en sväng på Sopstationen och hittat diverse saker som jag hade tänkt att vi skulle hitta. Ett sängbord till J1 för 40:-, t.ex., och ni har väl hört det till leda, men det ska vi måla om så småningom. P köpte en gammal resväska till J2, som han släpar runt på här hemma nu och lägger lite småsaker i. Han älskar ju väskor så det var ett kul köp (25:-). Lite nya (gamla) böcker och lite nya (gamla) vykort blev det också.

P jobbar sedan klockan tolv och ungarna och jag har inte gjort så mycket. Som vanligt när jag är ledig får jag ett enormt sug efter att röja undan en massa saker, men det har inte blivit mer än att det står femton påsar skräp vid ytterdörren och att jag har städat under vasken... Luktar rent och gott där nu, vilket man inte kunde tro att det skulle kunna göra. Inte för att jag tänker sticka dit näsan och lukta fler gånger på ett tag, men ändå.

Jag har ätit way för mycket choklad också. Men det är en annan historia....

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

På tips från en vän införskaffade jag Sarahs nyckel för ett tag sedan. Den fick ligga i bokhyllan ett par månader innan jag kände mig redo att ta mig an den i januari. Jag visste med mig att det inte gick att läsa en sådan bok när man redan själv mår lite dåligt, vilket jag gjorde innan jul med all stress och så.

Boken har två parallella historier. Den börjar med Sarah, en tioårig judinna som inte riktigt har fått veta vad andra världskriget egentligen handlar om. När hennes familj hämtas till Vel d'hiv hjälper hon därför sin fyraårige lillebror att gömma sig i ett dolt skåp i lägenheten. Nyckeln lägger hon i sin ficka. När Sarah inser att förmodligen varken hon eller hennes föräldrar kommer att komma tillbaka till lägenheten på mycket länge, börjar kampen för att rädda lillebrodern. Det är väldigt gripande. Det är fruktansvärt, både ödet som Sarah och hennes familj råkar ut för (tänk er att behöva leva med att man stängt in sin bror i ett skåp, lovat att man ska komma tillbaka, veta att han sitter där och väntar....), men också det som hände i Frankrike med Vel d'hiv, som jag aldrig hört talas om. Jag kan säga att jag snörvlat och torkat tårarna ett par gånger på tåget då jag läste boken. Det är nog en fördel att inte ha barn när man läser denna....

Den andra historien är så mycket tunnare. Den är klyschig och drar ner på hela läsupplevelsen. En amerikansk journalist, gift med en fransman som är otrogen (vad annars), ska göra ett reportage om Vel d'hiv och snubblar över Sarahs historia som visar sig vara sammanvävd med hennes makes familjs historia.... 

Hde de Rosnay koncentrerat sig på att endast berätta om Sarah, om hennes öde, om hennes resterande liv, så hade detta varit en klar höjdare. Men inte nu. Den var gripande, visst, men inte fantastiskt bra.

Kick back and relax

Man kunde tro att jag skulle skrika SOMMARLOV men det blir istället SPORTLOV!!!!! Freedom has come!

Fröken Smillas känsla för snö av Peter Höeg

Så, jag har läst lite andra böcker också den senaste månaden. Efter Kepler blev det Fröken Smillas känsla för snö, en bok som filmatiserades 1997 (samma år som jag tog studenten, tänka sig). Jag såg inte filmen då, eftersom Julia Ormond inte hör till mina favoriter, och dessutom var den ju hajpad, och vi vet ju vad jag tycker om hajpade grejer vid det här laget... Boken hittade jag på biblioteket förra året, på rea för en tia, och sedan dess har den stått i hyllan i väntan på att rätt humör skulle infinna sig. Vilket det nu gjorde för några veckor sedan.

Jag är väldigt glad att jag inte har läst denna bok tidigare. Inte för att den var dålig, utan tvärtom. Den var så bra! Den där Smilla verkar vara lite skruvad, ingen självbevarelsedrift alls, hon bara plumsar vidare in i farligheter. Det jag uppskattar mest är att man får veta mycket om Grönland, om religion och seder, om snö, om hur det fungerar att vara en del av Danmark. Det känns ovanligt, vad kan man om Grönland, liksom? Jag blev lite besviken på slutet, men samtidigt nu ett tag senare känner jag att jag nog egentligen uppskattar det.

Smilla har en vän, en vanvårdad liten pojke med alkoholiserad mamma, som hittas död. Ingen vill ta tag i fallet trots att Smilla misstänker att det inte rör sig om en olycka, som poliserna säger. Hon bestämmer sig för att hon själv är skyldig pojken att ta reda på vad som hände honom... En deckare, alltstå, fast inte så lättläst som deckare oftast är. Här krävs att man läser orden och har hyfsat minne för namn... Me like.

Åh vad jag längtar!

Först måste jag ösa beröm över maken som storstädat hela huset. Det var dammfritt och luktade rent golv när jag kom hem, helt wunderbar! *öser beröm och njuter av doften*

Sen ska jag säga att jag längtar. Efter två saker. För det första längtar jag till i morgon vid den här tiden. Då har jag sportlov en vecka. HURRA!!!! Och för det andra längtar jag till Amsterdam i mitten på mars. Jag har börjat spåna och läsa på om vad vi kan göra de två dagar vi är där utan ungarna.... Det ska bli så najs, jag längtar som en tok!

Och nu, nu ska jag få på mig ytterkläderna igen och springa till dagis och hämta barnen. Ibland hinner jag hem en sväng innan det blir bråttom att springa och hämta dem. Den lilla stunden med lugn och ro utan andra människor i närheten är guld värd!

Hypnotisören av Lars Kepler

Lars Kepler är täckmantel för några snubbar som skrivit en bok som blivit värsta hajpad. Jag brukar normalt sett inte läsa hajpade böcker av hajpade författare, men den här boken var jag sugen på från första början och eftersom P köpte hem den innan vi åkte till Gran Canaria så var det bara att börja läsa. P läste den och tyckte om den, pappa lånade den och tyckte om den, och jag läste ut den och tyckte om den. Då måste det väl ändå vara en bra bok, vi tre brukar nämligen ha lite annorlunda smak både vad det gäller böcker men kanske framförallt när det gäller film.

Nu var det så många veckor sedan jag läste ut boken, så jag kommer inte ihåg vad en enda av människorna heter, men jag tyckte i alla fall att polisen i denna bok var ovanligt sympatisk och att det var trevligt med en deckare där inte polisen tog så mycket plats. Polisen dårå, ska lösa en mordgåta, tar hjälp av en hypnotisör som mot sin vilja hypnotiserar den misstänkte. I och med detta lösgörs krafter från det förflutna och hypnotisörens son försvinner. Det blir en kamp om tiden för att kunna rädda pojken.

Beskrivet sådär låter den lite banal, får jag medge. Faktiskt blir jag till och med lite tveksam till om den var så bra som jag tyckte för en halvtimme sedan..? Jo. Det är den nog. På sommaren. På sommaren kan man läsa böcker som går snabbt, som inte behöver tankearbete och som kanske blir lite banala när man förenklar handlingen. En deckare, med andra ord, passar bäst på sommaren.

Ljuset i tunneln

Vad skådar mitt norra öga? Ljus! Jag ser ljuset! Denna vecka har det minsann varit ljust när jag kommit fram till jobbet. Det var ljust i måndags när jag lämnade jobbet. Det var till och med ljust när jag kom hem till Lund igår! Ljus, ljus, ljus! Så snabbt man glömmer vad lite ljus kan göra för själen. Så snabbt man glömmer att ljus ens existerar. Men nu äntligen har det vänt och ljuset är på väg tillbaka. Underbart. Un-der-bart!

En dikt. Eller?

Någon som upptäcker

att de styrande mörkar

tidigare mänskligheter

- miljömedvetenhetsperspektiv

Jag vet faktiskt inte vad det där ovanför bilden är för nåt. Jag hade antecknat det i ett block, och jag misstänker att det är från något tråkigt möte (för det står måndag på det och på måndagar har vi tråkiga möten), men grejen är att jag är osäker på om det är anteckningar eller om jag har skrivit en dikt. Och är det en dikt måste jag säga att jag inte fattar var jag fick det ifrån. Men det låter rätt fint, så det var ungefär det jag tänkte bjuda på, dagen till ära.

Tema52: #3 - Vinter

Vinter i Skåne. Förra året var det extremt - ingen barmark mellan december och mars, inte en enda gång! Detta året har också varit ovanligt, snö både i december och januari! Men, nu äntligen är det som det ska igen! Det snöar lite, det töar lite, det fryser på en massa.... Just nu är det ovanligt torrt, och det är jag glad för, jag hatar att halka runt. Men det är svårt att få till en bild som skriker vinter. Så det får bli en vinterbild á la Lund, på riktigt Skånemanér.

I'm loving it! Lunds universitet och Vinter.

Kanske det kan bli en vana?

Åter från Victoriastadion och en familjeutflykt. Make och barn samt mina päron, alla spelade en stund, mer eller mindre. Ungarna tyckte det var kul och det var bara J2 som inte riktigt klarade ban-etiketten utan fick J1s rack i huvudet en gång och min hand i huvudet en annan gång. Till och med P tyckte att det var något vi skulle kunna göra själva någon gång, vilket är ett enormt framsteg eftersom han innan vi gick inte ens ville spela en liten stund. Nu gjorde han det och insåg att badminton, det är faktiskt kul! J1 ville börja på tennisskola när hon såg en massa barn i hallen brevid, men näää, avgiften för tennisklubben är skyhög. Fast det är klart.... Om hon har intresse för det så kan hon få prova på lite längre fram.

Nästa vecka blir det dock bara pappa och jag som spelar, och banan är redan bokad. Ingen risk att smälla ungarna i huvudet då i alla fall - de får vara hemma med P. 

Att få konstruktiv kritik på bilder man tar tycker jag är jättebra! Jag såg inte ens skrafset i nederkanten som andra lade märke till i min bild framför Stadsbiblioteket till det första temat i Tema52-utmaningen. "Krafset" är en staty, gjord för barnen att klättra på (tror jag, det är det alla barn gör i alla fall). Jag har inte fotograferat om den bilden utan bara klippt bort statyn. Det blev bättre så, tycker jag. Ljus.

Att ordet "Lund" inte blev skarpt till förra veckans utmaning såg jag direkt när jag kom hem, men eftersom jag fotograferade på fredan och jag inte hade lust att åka till tåget även på mina lediga dagar, fick det bli som det blev. Att det inte blev skarpt berodde på att det var kallt som tusan ute, jag fotograferade utan stativ, och det var lite längre exponeringstid. Dessutom var det mörkt ute, för jag tog bilden på morgonen, och när det är mörkt ute och exponeringstiden är lite längre tenderar ljusa områden (skylten och klockan) bli väldigt ljusa. Oskärpan var ett faktum. Jag tog om bilden efter jobbet en dag, i dagsljus, med ett Pågatåg i bakgrunden. Resa.

Jag gillar denna bilden bättre, faktiskt. Den säger "resa" mer än den andra, fast mest säger den "PENDLA". Stressa till tåget och vänta på tåget. Mitt liv i ett nötskal.

Vad tycker ni?

Sportiga söndag

Oj, vad mycket tid jag hade till pysslande igår! Det blev liksom lite overload och det blev inte mycket gjort. Det var likadant för många andra, särskilt sådana med barn, som inte haft så mycket tid att pyssla de senaste åren. Plötsligt, massor med tid! Själv scrappar jag bäst under press och att ha nästan ett helt dygn till mitt förfogande gjorde att det, som sagt, inte blev så mycket gjort. Men kul var det! Och att säga att jag är sugen på att scrappa idag är verkligen en underdrift, det suger massor i scraptarmen!

Meeeeen, idag är det sport som gäller. Jag tog med mig J1 till Nova och shoppade loss på 45 minuter. En sport-BH för 250:- och ett par gympadojor för 199:-. Jag har aldrig påstått att jag bryr mig om märke, vilket väl känns rätt uppenbart vid den uppräkningen. För mig, just nu, är det två saker som gäller: 1. priset. 2. att sakerna ska användas max en gång i veckan. Det går liksom inte att spendera stort då.

Så idag ska det då äntligen bli av! Lite badminton med pappsen. Det var väl på tiden att (framförallt) jag får tummarna loss så att jag kan inviga min julklapp nångång.

Och hallåja! Nu är det bara fem arbetsdagar kvar till sportlovet! Hur sportig jag tänker vara då återstår väl att se... Titta gärna in vid sjusnåret igen, då det är dags för veckans temabild, nämligen Lund i vinterskrud. Ute är kallt med strålande sol, och, nä, ingen snö :-D

Nu lämnar jag hemmet....

...och drar på scrapträff. Tjihooo en heldag med pyssel! Man och barn drar på Trassel med mormor och morfar, så vi kommer nog alla få en bra lördag. Det önskar jag er också, där ute i världen!

Nooooooooooooo!!!!

Vad är det här för lurendrejeri?! Snöööööö?!!!

Nädå, jag visste att det skulle komma ett bakslag, att våren inte var på väg på riktigt och att det ganska säkert skulle komma snö lagom till sportlovet, som ju är om 1,5 vecka. Men. Man blir ju ändå måttligt road och hyfsat besviken. Framförallt är det lite oroande att snön lägger sig när jag i morgon ska till Byhåla för att scrappa hela långa dagen. Kommer snön sätta käppar i hjulet? I hope not!

Jag har just kommit hem från J1s dans och denna vecka gick det mycket bättre än förra. Då var hon så trött så att jag knappt fick släppa hennes hand, men idag sprang hon bara in i lokalen och började dansa. Så, skönt att ha aktiviteterna avklarade för den här veckan.

Senaste bokpaketet från adlibris har dykt upp också. Jag fick tre nya böcker, J1 fick en och J2 fick en. J1s bok är den andra i serien om Solgatan 1, den som hon läser själv. Den första som hon fick i julklapp kan hon uttantill nu så det är dags att börja på nästa. Kul! Kvällen är räddad!

Friluftsdag

Här sitter jag i en bollhall och tittar på elever och engagerade lärare som spelar fotboll och basket. Jag har koll på tiden och vilka elever som är här, resten överlåter jag till dem som bryr sig. Jag hade faktiskt ig i idrott och tänker väl inte precis börja intressera mig nu.

Dagen började najs med frukost på stan med arbetslaget, det kändes inte ens motigt att ta sig hit. Så skulle man  börja alla dagar.

Fredag!!

Det ställer till det

Tro för allt i världen inte att jag klagar nu, jag säger bara att det ställer till det, inget annat. Ja, att det inte finns någon snö kvar i Lund, alltså, eftersom nästa veckas Tema52 är Vinter. Det ställer som sagt till det lite, men jag har spanat lite idag för att kunna fixa en bild i morgon, innan det är alldeles för sent. Jag gillar verkligen den här utmaningen eftersom man får tid att planera sina bilder lite mer än det gick att göra när man var tvungen att slänga upp en bild om dagen. Att dessutom få kreativ feedback är toppen! Jag har omsatt lite av kritiken idag och tänkte lägga upp lite bilder så småningom. Just idag orkar jag helt enkelt inte ta upp kameran ur väskan och lägga över bilderna.

Jag hade medarbetarsamtal idag. Före jul meddelade jag (ju) att jag inte ville jobba kvar efter den här terminen, och även om rektorn förstod det ville han ändå sondera terrängen lite, kolla om det inte kunde vara så att jag kanske ville köra bil till jobbet (vilket jag inte vill eftersom det kostar minst tre gånger så mycket), eller om jag kanske skulle ångra mig om jag inte fick nåt annat jobb. Fast det kommer jag inte göra, för jag har bestämt mig för att om jag inte får ett annat lärarjobb som ligger närmare, så kommer jag ta vilket jobb som helst ett tag. Jag tror i alla fall att jag kommer kunna få väldigt bra referenser av rektorn, eftersom han idag gav mig mycket fint beröm. Han sa att både han och kollega SB (som är hans högra hand numera) har lagt märke till att jag är väldigt duktig, och att även om jag har mycket kvar att lära än (det är ju bara mitt fjärde år jag undervisar), så har jag potential att - håll i er - inte bara bli en bra lärare, utan en mycket bra lärare. Det värmde faktiskt. Och så fick jag smaka lite isländsk lakrits med, bara en sån sak!

Oj det blåser..

..då måste det nog bli kaos med all trafik! De som pendlar och är dumma nog att tro att de ska komma i tid till jobbet kan ju slänga sig i väggen och dra nåt gammalt över sig när de ändå håller på.

JA jag kan förstå att ledningar kan blåsa ner, och JA man kan få vänta på ersättningsbussen ett tag (fast skulle det behövas när alla verkar informerade om problemet?).

Men att bli lämnad i en liten håla utan en chans att ta sig därifrån, i EN OCH EN HALV timme, utan information och att som sista utväg behöva ringa hem och be sin man packa in barnen i bilen för att komma och köra en till jobbet.....!!! Det är så jävla fel. Tre timmar tog det att ta sig till jobbet idag. Och nu ska jag hem.

Så här långt är vi bara tjugotvå minuter försenade....

Lycka!

Jag skyndar till tåget när jag plötsligt inser något underbart. Det är snöfritt! Ingen snö kvar alls! Plusgrader! Hjärtat skuttar till i bröstet på mig, och måndagen är räddad!

Tema52: #2 - Resa

Att resa i Lund brukar ju innebära att man tar sig fram via cykel eller buss. Om man ska inom stan, vill säga. Annars är det många resor som börjar vid stationen. Man tar sig smidigt till Köpenhamn på under timmen, och jag, jag pendlar ju varje dag till Helsingborg. Därför var valet för dagens tema inte allt för jobbigt.

Jag passar också på att tacka för feedbacken på förra veckans tema. Jag håller med om att "krafset" där nere störde, när jag väl lade märke till det. Jag går ju förbi Stadsbiblioteket varje dag så jag var lite hemmablind. Det är därför det är så bra att andra tittar på bilderna med ett kritiskt öga.

Ingen energi kvar

Förtog jag mig igår eller? Skulle väl inte tro det, men idag känner jag mig helt dränerad på energi. Det kan bero på att jag känner mig allmänt förkyld och att halsen känns som ett sandpapper. Det är nog den värsta typen av halsont, tycker jag. När man liksom har ont, då kan man leva med det, men när det inte gör ont utan det bara är obehagligt och jobbigt, då tycker jag att det är värre.

Bilden är från Regionmuseet i Kristianstad. Jag vet att jag sett ett inslag på TV om just denna skulptur, men kan inte komma ihåg varför!

Ungarna är inne i J1s rum och sjunger och dansar till minidiscomusiken. Det tycker jag är rätt trevligt faktiskt, eftersom det är lite Jackson5 också, inte bara barnmusik. Själv har jag just vikt ihop gårdagens tvätt och ska snart hänga ännu en maskin. Vi har inga grandiosa planer för dagen mer än att vi ska titta in till grannarna en sväng. Det hade inte tagit emot lika mycket om jag visste att det bara blev en sväng, men det är inte så det funkar. Man går in och så blir man kvar i flera timmar. Jag har inte någon lust med det. En timme, ja. Flera, nej.

Dagens doings

Nu sitter jag här, med en lite lätt huvudvärk över högra ögat. Men det är det banne mig värt! Att göra om och fixa till är roligt, och J1 har hjälpt till nästan hela tiden, med minimalt med tjat (för att vara här hemma). Hon är nöjd, jag är nöjd. Hoppas bara att det håller sig lika rent och fint nu, för alltid! Fast det där vet jag ju var ett önsketänkande så klart.

J1 sa häromdagen att hon var trött på att sova där uppe. Eftersom hon faktiskt inte brukar vara i "koj"-delen under, tyckte jag att det var lika bra att vända upp och ner på sängen. Ombyte förnöjer, ju, och skulle hon ångra sig längre fram så kan vi ju bara vända tillbaka. Mig gör det ingenting. När sedan J1 blir lite för stor för den här sängen kanske den får flytta in till J2, som än så länge sover i sin spjälsäng (fast med ena långsidan utbytt mot en sån där inte-ramla-ur-sängen-grind-sak).

Jag tyckte det var jättemysigt inne i kojan förut, med IKEAs snöflinge-ljusslinga i taket, men det blev nästan ännu mysigare nu när ljuset inte är så instängt. Lite ommöblering av tavlorna blev det också. Jag är ju inte helt duktig på att hänga dem exakt rakt från första början, så man kan nästan göra en liten räknesaga över hur många hål det finns i väggen numera. Som tur var är de flesta bakom tavlorna.

Skrivbordet fick sig också en storstädning. EN SOPSÄCK med diverse grejer låg det på innan vi tog itu med sorteringen. Nu är det lite bättre, men det kommer nog inte ta många dagar innan det är överhopat igen. Herregud, jag minns väl själv vad jag använde mitt skrivbord till, ända tills jag flyttade hemifrån. För att inte tala om hur det ser ut nu..... Kanske det är kvällens projekt, jag hade ju planerat göra det under jullovet, men... Fast nu är det är det snart sportlov så man kanske inte ska förta sig under en dag?

Eftermiddagen har vi spenderat en stund ute. Barnen har cyklat (så skönt det är nu när även J2 kan ta sig fram på sin trehjuling utan problem!!) och jag har slängt en massa sopor och hjälpt en stackars karl att bära en stor madrass. Jag vet inte hur han tänkte när han skulle göra det själv, men han var väldigt tacksam över hjälpen i alla fall!

Djävulens påfund!

Kaffe. Djävulens påfund! Inte var det gott när man bestämde sig för att lära sig dricka det (i mitt fall då jag jobbade inom vården efter gymnasiet - för att alla andra drack kaffe och utan kaffe ingen kaffepaus!), och nu.. ja, nu är det väl gott ibland, men ibland är det helt vedervärdigt! Ändå dricker man ett par koppar om dagen. Ett par koppar gift om dagen, som inte gör någon nytta utan bara driver vatten så man blir törstig. Jag vet inte hur många gånger jag dessutom har slutat dricka kaffe. Ett par veckor. För att börja igen. Inte för att det är supergott utan för att det är socialt. Utan kaffe ingen rast.

Morgonrutinen på vardagarna är att jag, eftersom jag nästan alltid är först på jobbet, brygger en kanna kaffe som är färdig lagom tills de andra börjar droppa in. Från att kaffet är klart till att det är slut tar det ungefär en kvart. You snooze you lose.

Här hemma på helgerna är det den som äter klart frukosten först som sätter igång några koppar kaffe. Sedan är det en stunds lugn och ro medans koppen avnjutes, för det mesta i soffan, tillsammans med P. Det är skönt att ha en ursäkt på morgonen att få ta det lite lugnt. Barnen vet om att det är varmt med kaffe och att de inte vill bli spillda på så de hoppar inte (allt för mycket) på oss under den tiden. Inget kaffe, ingen rast...

Nu ska jag sätta mig i soffan med min kopp. Sen är det storstädning av J1s rum, och förmodligen också ommöblering, som gäller.

Läskigt!

När vi bodde i Byhåla, i radhuset, var det en villa som brann ner tvärs över gratan. Två personer brann inne. Ett år senare, i vår lägenhet, också den i Byhåla, brann det i det hyreshus vi bodde, fast två trappor bort. En person och en hund dog. Idag har det brunnit i en lägenhet i trappan bredvid vår. Ingen död där, tack och lov. Eld är läskigt! Och eld verkar förfölja oss!

Bilden har inte ett dugg med eld att göra. Men ni får erkänna att den allt är lite läskig ;-)

I Byhåla, efter den andra elden, och även efter jordskalvet (som var riktigt läskigt!!), låg jag ofta och funderade på hur vi skulle lyckas ta oss ut ur vår lägenhet på tredje våningen med två små barn, om det skulle vara rökfyllt eller brinna i trappuppgången. Och hur skulle jag få tag i J1 som sov i ett rum på andra sidan lägenheten?

Jag är glad att vi bara bor en halvtrappa upp, i ett hus gjort av sten och betong, med nya, ordentliga branddörrar och ett fungerande brandlarm.

Ajajaj

Jag har ont i halsen. Det är inte alls kul faktiskt. I skolan förbereder vi inför nationella proven och det är bara prat prat prat hela tiden från min sida. Inte konstigt kanske att man blir öm i svalget då? Att pallra sig iväg till jobbet när man känner sig dassig är inte helt lätt. 

Just nu (och jag menar verkligen just nu) har jag ganska lite att göra eftersom det inte är så mycket att rätta, och samtalen/mötena inte kommer igång ordentligt igen förrän straxt efter sportlovet. Det betyder att jag har haft tid att kopiera och förbereda, och just nu är jag så pass förberedd att jag har planering PLUS alla saker jag ska använda fram till vecka nio klara. Jag har inte så mycket att göra, med andra ord. Det är drygt att sitta kvar i arbetsrummet då. 

Jag har roat mig med www.webbmagistern.se och testat allt från mina kunskaper i Europas huvudstäder, till svenska ordkunskap, till tyska glosor. Rätt skoj, men jag hade hellre skippat tidsfördrivet och åkt hem tidigare. Men ingen kan i alla fall säga att jag inte är där de timmar jag ska, och man kan ju inte gnälla på mig för att jag redan har förberett allt?

Nu ska jag kolla på nåt.

Hemåt nu då.

Jag bor i en stad där man måste boka bord en tisdag klockan fem för att vara säker på att få en plats. Nu hade vi inte bokat men hade tur och fick ett bord ändå, men om man vill vara säker ska man inte vara spontan. Det var hela familjer med flera generationer, barnfamiljer, par och vänsällskap. Jag är förundrad. Vad gör de ute på restaurang en vanlig tisdag? Fast det är klart.. jag var ju också ute en vanlig tisdag..

Min vän bor i Malmö. Hon jobbar i Lund och är tokig! Hon CYKLAR till och från jobbet!! Wh-ooo-t?!! Hon resonerar som så att hon inte orkar ta sig iväg till gymet när hon väl kommer hem och har satt sig ner i soffan, så det är bättre att klara av motionen innan man packar ihop. Smart tänkt, men w-ao-w!

Sedan jag gick in på restaurangen för 2.5 timmar sedan har det börjat regna underkylt, det har frusit på en tunn hinna och Jag kunde knappt ta mig via kullerstenarna till bussen. Hittills har jag sett två personer hålla omkull med sina cyklar. Mindre kul väder, med andra ord.

Kör försiktigt, där ute!

Underbart!

Jag strosar på stan i väntan på att tiden ska bli dags för träff. Överallt ser jag trötta mammor (för det är faktiskt mest mammor) som går ett steg före barn i varierande åldrar och storlekar. Eller, vad säger jag, de håller barnet i handen och drar barnet efter sig... i affärerna diskuterar andra mammor med barnen vad man får eller inte får köpa, det tjatas från barnen och mammorna låter tröttare och tröttare.

Det är underbart! Att gå här utan barn och se att jag inte på något sätt är ensam om att ha det så här. Underbart!

Hemåt, tjoho!

Igår var jag hemifrån 12 timmar och 20 minuter. Det är mer än ett halvt dygn. Det är ju helt puckat.

Idag kommer jag vara hemifrån säkert lite mer än så, men det beror på att när jag kommer hem från jobbet så ska jag träffa en kompis och gå ut och äta. Tjoho! Det är såna små saker som gör vardagen rolig.

Men jag måste bara oja mig lite å en väns vägnar. USA. Som ska vara så bra. Låter nyblivna mammor vara hemma i sex (6!!!!!) veckor med sina bebisar innan det är dags att börja jobba igen. SEX VECKOR!!!! Sex veckor efter jag fött mina barn visste jag fortfarande knappt vad jag hette.... I morgon är det sex veckor sedan min kompis fick sin son, och det är dags att gå tillbaka till jobbet. Jag vet inte om jag hade stått ut att lämna ifrån mig min bebis så tidigt, men vad gör man om man inte har något större val?