Jaja, jag gör väl det då....

....postar ett gott nytt år till er alla, på min blogg, fast jag egentligen inte tänkte göra det alls!

Jag har KÄMPAT för att bli klar med mina 365 foton, och ja, jag har postat nästan 90 kort i december. Det säger en del om hur jag "jobbar". 1) JÄTTEkul med ny utmaning! Det vill jag vara med på! 2) Fortfarande kul men inte så inspirerad. 3) Inte kul längre, men FAN om jag tänker ge upp! 4) Vägrar ge upp, får huvudvärk och sover dåligt av stressen att hinna, men här ska postas!!!! 5) Klar. Det var det.
Och vad vinner man, tänker ni? Inte ett smack, bara förnöjelsen att man klarat av en utmaning. Jag gjorde det inte helt galant, men jag gjorde det och NU tänker jag släppa det där och göra nåt heeeeelt annat ett par dagar. (Nämligen skriva ett grupparbete till min kurs..... Och då kan ni upprepa de första fyra stegen i "hur jag jobbar"...... *suck*)

I morgon är det nytt år och jag tänker göra lite roligare inlägg. En timme till dess, men jag säger gonatt nu.
Gott nytt år, God natt!

Välkommen hem!

Vi kommer ingenstans för bilen går inte igång och ingen har startkablar att låna ut. Man kan betala för att få hjälp, antingen hjälper taxi för 150 kr (glöm det, idioter!) Eller också flygplatsen för 200. Hellre det då, men vi avvaktar några minuter till eftersom det eventuellt går att dra igång den. Kanske.

Men ja, välkommen hem till verkligheten. Den är kylig.

Dan före dan före dan före dopparedan

Hade vi varit hemma nu hade jag för det första varit på jobbet, eller åtminstone på ett tåg på väg dit. Här må vara blåsigt och regna en stund då och då, men det är åtminstone inte minus tio grader och snö. Tack och lov!

Häromdagen var vi i Maspalomas och red på kameler. Som ett resultat av det har jag 20 myggbett på ena vaden. Och några till på resten av kroppen. J1 är också drabbad medan killarna har klarat sig i stort sett helt och hållet. Jag hatar mygg!!!! Men kamelerna var coola.

Igår var jag och P barnfria (tack mamma och pappa!!), så vi stack till Las Palmas där vi hade tänkt vara kulturella och gå på alla de där museerna som vi aldrig kommer in på med ungarna. Det var tills vi stötte på C&A och shoppade loss. Sen gick vi till las Canteras och doppade fötterna, satte oss på en restaurang och käkade i lugn och ro och njöt av solen.

Idag blir det en hemma-vid-poolen-dag, om jag kan hålla mig. Jag erkänner villigt att jag har problem att stanna på samma ställe hela tiden, att ta det lugnt och slappa. Jag erkänner också att det är sista gången på mycket länge som jag vill åka till GC. Nästa gång måste det bli något ställe jag inte besökt tidigare, och får vi inte ihop pengar så får vi stanna hemma tills vi får det.

Fast, vi ska ju till Amsterdam i mars, och där har jag aldrig varit..

Nu ár vi hár!

Det var helt otroligt igàr, att bara sátta sig pà stranden, blicka ut óver det turkosa havet, se barnen leka i vattenbrynet i blója respektive trosor, och bara njuta! Och dessutom tánka att det var den 15 december!!! Jag tror absolut att jag kan bli beroende av att àka utomlands under vintern, det kánns ánnu mer rátt efter att ha spenderat fórmiddagen med att gà till Puerto Rico via strandpromenaden, kópa en glass pà halva vágen och sedan leka med barnen i vattnet... De har varit sà duktiga, bàde pà flygresan hit och sedan ocksà (áven om J1 visserligen beter sig som en ákta femàring bitvis), och det á sà roligt att nu bada med J2, som i vanliga fall inte vill sitta ner i badkaret, men som idag har velat leka och doppa hela sig! Tyvárr lite mórka moln pà himlen dár, han tar sig fór órat och har fàtt alvedon med fórhoppning om att det inte blir allvarligare án sà.

Jag ligger efter med min 365-utmaning (fotograferingen), men det kánns som att jag kan fotografera ifatt hár, sedan gáller det att mass-posta i den andra bloggen nár vi kommer hem, man vill ju inte misslyckas nár det ár sà nára!

Off

And away!

Sista tågturen i år!

Bara tanken på att jag inte ska åka mer tåg i år gör mig alldeles lycklig i kroppen! Den (tanken) gör mig inte varm, men det gör inget för jag kommer bli varm imorgon. Och efter en helveteskall dag som denna är jag faktiskt värd lite värme!

I morse var värmen på tåget trasig. Trasig, säger jag! Hur sjukt i huvudet som helst! Jag satt på det kalla tåget med ytterkläderna på i nära en timme och kunde inte känna mina fötter när jag steg av. Det ska inte behöva vara så här!

Nu är jag i alla fall på väg hem, tåget är uppvärmt och jag är äntligen mätt i magen. Till lunch åt jag inget, följt av pepparkakor. Dock har jag just ätit  jättegod lax med mina kollegor på det som motsvarar andras julbord. Jag uppskattar verkligen min chefs tanke om att ett julbord inte alls behöver innehålla julmat. Förra årets libanesiska julbord är dock svårslaget...

Nu bär det hur som helst hemåt för att hjälpa lilla gubben att få ihop de sista grejerna. Han skulle ju envisas med att göra allt själv på slutet så nu har jag lite ångest över att inte få med mig allt jag vill.

Elva timmar tills flyget går.

Orkar, orkar inte

Men jag gör det ändå. Orkar, alltså. Egentligen vill jag hem till P för jag älskar honom, men nu har jag jobbat till fem och sedan varit på Helsingborgs-stan med en kompis. Jag sitter på tåget och väntar på att det ska komma en förare som kan köra, men det går ju lite segt.. när jag kommer till rätt stad ska jag hem till en annan kompis och dricka lite te. Fast jag som sagt helst skulle vilja åka hem till P. Men. Nu är det inte många timmar tills vi åker och då kommer jag kunna vara med honom och barnen ganska ostört i två hela veckor, och när man vet det, då har man faktiskt ork kvar att också träffa vänner.

Frågan är om jag ska byta tåg eftersom det inte finns någon förare på detta och nästa, direkttåget, kommer om bara tio minuter. Förutsatt att det inte blir förseningar där också.

Det börjar ordna upp sig

Jag har skrivit klart min tenta och skickat in den. Inget mästerverk, direkt, men det bryr jag mig mindre om. Den är åtminstone inlämnad, och ännu en tyngd har släppt från mina axlar. En annan sak som stressat mig den senaste månaden är Det Onämnbara. Jag kan alltså inte skriva vad det är, men jag hoppas att det är ur vägen nu så att jag kan slippa oroa mig kring det. Så onödigt att Det Onämnbara ens fick en chans att för en tid förstöra mitt liv sådär...

Det jag mest tänker på nu är packningen. P säger att det fortfarande är gott om tid, men jag håller inte riktigt med. Det är två dagar kvar, varav jag är uppbokad kvällstid efter jobbet båda två! Det är ju lite stressande förstås, men samtidigt inget som inte P klarar av, väl? Hmm. Jag hade tänkt käka lite morötter och slökolla på TV:n, men nu blir jag lite orolig... Jag bör nog börja packa istället!

Kanske jag inte är knäpp, då?

Sedan den där händelsen då jag fick en panikångestliknande reaktion på tåget, efter att ha åkt 40 minuter utan att kunna röra en fena, har jag fått lite små panikögonblick på allmänna kommunikationsfärdmedel. Inte för att det alltid har varit trångt, men ofta när det varit mycket folk. Kanske är jag påverkad av att jag har elever som upplevt (självmords)bombningar i sina hemland, men det har varit riktigt jobbigt ett tag. Men så har jag tänkt att sånt där kan jag ju inte skriva på bloggen, att jag ibland sitter och tänker "tänk om någon här är självmordsbombare och utlöser någonting nu, då är jag död!", när jag är på bussen och tåget. Det känns liksom inte helt friskt att i ett land som Sverige oroa sig för att kanske bli sprängd till döds. Det är liksom inte vår vardag. Eller? 

Yeehaaa!

Jag har bokat biljetter till Robyns konsert i Amsterdam den 14 mars! So freaking great!!! David är här denna helgen och när jag såg att biljetter till konserten släppts så var jag bara tvungen att fråga.... får vi komma och hälsa på då? Vi hade planerat en resa till Amsterdam i april, men hey, mars funkar lika bra, och han blev ju bara glad, så nu har jag köpt biljetterna! Inte var det särskilt dyrt heller, 45 euro för två biljetter. Och flyget går på ca 1200:- t&r för både mig och P. Så nu behöver vi någon som kan barnvakta i två dar, men det tror jag nog kan lösa sig, eller hur syrran/mamma/pappa? Jag har alltid velat åka till Amsterdam, ändå sedan jag var typ tolv och började heja på Holland i fotboll. Nu, äntligen, 20 år senare....!

Att vi ska åka iväg till Gran Canaria om fem dagar har jag å andra sidan inte fattat än, men det börjar bli läge att fundera på vad man ska packa... Har vi ens någon väska som funkar...? Hmm... Det får bli helgens projekt, jämte att skriva klart hemtentan och ta hand om barnen... Och umgås med David och Jan.
Lovely!

Salongsberusat

..vare här! På väg hem från jobbet och after work, lite rundare om fötterna än vanligt. Det ska bli skönt att sova, känner jag. Jag kanske inte var roligast av alla, men jag hade trevligt och det är väl huvudsaken.

Nu är det sex dagar kvar tills vi åker till Kanarieöarna. Hade jag fattat hur få dagar det är hade jag kunnat säga att jag kunde ta på det, men jag fattar inte riktigt! Och när vi kommer tillbaka är det jullov, vilket ska bli så skönt, men man fattar det ändå inte riktigt.

Har jag sagt att längtan är svår...?

Brinn!

Om ett tag får jag förhoppningsvis sällskap vid elden. Byborna är på väg och det ska bli pulkaåkning och grillat. Jag tänker inte tala om hur många tänd-briketter denna stadsbo fick använda för att få fjutt på veden....

Just nu...

...är det 20 grader i Las Palmas...

Längtan är svår!

Stressad är kanske förnnamnet

Möten möten möten, papper som måste skrivas, kollegor som är hemma med sjuka barn varannan vecka, uppsats som ska skrivas, och temaarbete som ska arbetas på, och ja just det, lektioner som ska planeras och genomföras och en familj där någonstans som ska prioriteras. Stressad är bara förnamnet. Ryggen är spänd som en fiolsträng och skulle behövas masseras. Migränen ligger bakom ögonlocket och lurar men att inte gå till jobbet just nu är inte att tänka på. Prov ska ju genomföras, klassråd ska hållas, och för att spä på det hela lite till så går det inte att använda jobbmailen hemma just nu. Vad göra? Bara att ta tag i allt som ligger på golven, i köket, i hallen...

...men först visualiserar jag mig två veckor framåt i tiden, när jag ligger på en solstol brevid en pool, med 24 grader och solsken...

Säg vad du vill...

...men att shoppa är både avslappnande och kul, om man har pengar.

Det har varit världens strul med min lön denna månaden, vilket gjort att de senaste dagarna varit onödigt stressiga. Bara för att kontot är tomt betyder inte det att man har mindre räkningar att betala.

Nu idag äntligen är det åter lite dineros på kontot och jag har kunnat köpa en kabinväska till J2, som han skulle fått i födelsedagspresent för de pengar han fick av farmor och farfar. Vi har letat men inte hittat någon din, men idag sprang jag på en med Händige Manny och då var det riktigt najs att bara kunna dra kortet... Ka-tjing!

P har vunnit biljetter till nån inspirationskväll och skickar dit mig och syrran. Tyvärr är jag grymt stressad eftersom jag inte är hemma än, inte är klädd och inte har ätit. Och ja, jag ska vara i stan om mindre än två timmar...

Mer om detta senare!

Puh!

Sitter på tåget och hoppas att det ska köra i tid idag. Vi har varit ute i en stuga i skogen hela dagen och har varit bitvis väldigt kallt men konstant mycket trevligt. Bara åtta elever dök upp, de som inte kom får skylla sig själva. Åtta elever var ändå lagom många, vi grillade ute, åt inne, spelade alfapet och Uno, bakade lussekatter och mös framför eldstaden. Jag hade planerat att fotografera en del men som vanligt när elever ser kameran så vill de låna den och Det slutar med att jag kommer hem med 200 foton på samma tre personer... men vem är jag att säga nej, en del har aldrig hållt i en systemkamera förut, och alla ska få möjligheten att prova på och kanske skaffa ett nytt intresse.

Nu ska jag hur som helst hem och duscha för jag luktar som en vedklabbe hela jag!

Ny lover

Inte vet jag vem Joan (Johan) är, han är dock väldigt lik P (även om P oftast inte kissar på golvet sådär...). Bilden är hur som haver hur rolig som helst och sitter på kylskåpet så att jag kan fnissa lite när jag går förbi!

(Och idag har J1 skrivit en massa grejer själv genom att ljuda ihop orden!)

Snökul

Jag tänker hoppa över timmarna mellan 16-10 igår/idag eftersom de var de minst roliga timmarna på mycket mycket länge. Nej, nej, inga sjuka barn, inget alls med barnen faktiskt, men innehållet lämpar sig inte på en blogg helt enkelt. För de(n) som vet vad det handlar om kan jag bara tillägga att jag känner mig fruktansvärt olustig inombords och jag vet inte när den känslan kommer passera.

Istället direkt till klockan 10 då vi firade lite advent med att inte hitta några ljus till ljusstaken. Dock hittade vi lite glögg, pepparkaka och lussekatt, och sen på med kläderna hela familjen och bort till pulkabacken. P åkte tre gånger innan han var tvungen att gå hem och fixa sig inför jobbet. Jag och ungarna var kvar en timme innan vi gick hem. J2 lunchade på välling i sängen (snart dags å sluta med välling, och han brukar inte få det på dagen, men ibland får man göra undantag) och somnade så fort den var slut. J1 och jag har just käkat lunch och hon sitter nu med en Barbie-film och jag.... ja, jag jobbar på mina högskolegrejer. *hrm* Jo men det gör jag faktiskt! Ska nog koka lite kaffe också, så jag blir lite mer effektiv.

Paa jensyn!

Ursäkta röran, Adventspyntning pågår!

Vi har inte tillräckligt med julpynt för att det ska räcka till hela lägenheten. Varje år säger vi att vi måste köpa mer, men det är ju så tråkigt att lägga pengar på någonting som ska vara framme ungefär en månad. I år ska vi dessutom knappt vara hemma heller, så det känns ännu mer meningslöst. Vi har inte ens ljusstakar nog att täcka upp alla fönster.... Eller också kan det bero på min mycket moderna tolkning i år, att hänga massor av stjärnor i ett fåtal fönster. Det blir helt enkelt jul i ett rum, vardagsrummet. Och J1s rum dårå, för hon har dille på pynt vad det än vara månde. Och så får resten av lägenheten vara precis så steril som den brukar vara.
Nu är det bara att fortsätta så det blir klart någon gång.

Skillnaden mot förra året

När jag hatade snö förra året berodde det på att jag inte hade kläder efter väder. Och det hade jag inte för att jag var för stor för att komma i de jag hade/det inte kändes kul att lägga tusenlappar på att köpa nya. Så skillnaderna mot förra året är framförallt dessa tre:
1) jag kommer i mina kläder, alltså fryser jag inte, och jag kan röra mig hyfsat obehindrat
2) jag orkar röra mig mer, alltså har vi roligare när vi är ute, och vi kan åka pulka fler gånger innan man blir genomsvett
3) jag fryser inte och jag åker fler gånger, alltså är vi ute längre och får mer frisk luft
Detta är anledningen till att jag vill gå ner i vikt, och att jag kan köpa kläder som är snygga är egentligen bara en bonus.
Well done me.

Imponerande

Jag minns så väl när J1 skrev sitt första ord utan någon hjälp. ARIEL. Shit, jag var så imponerad! Hon skriver inte så mycket för sig själv utan vill helst fråga "är ett E såhär?" och så ritar hon det i luften först. Trots att hon kan det. Men hur som helst. Idag ville hon inte läsa bok när hon skulle sova, utan titta i sin kartbok (barnens första atlas, eller nåt sånt, hon brås väl på mor sin som låg och kollade kartböckerna allt som oftast vid läggdags på mellan/högstadiet). Vi låg och tittade på flaggor och letade efter lejon i olika världsdelar. Döm av min förvåning när hon började ljuda ihop ett ord, utan att jag pushat på (jag försöker få henne att börja läsa lite, så jag brukar ljuda ihop ord... lärare? jag? *hrm*). Och det var liksom inte vilket ord som helst. Nu kan hon inte riktigt de små bokstäverna, och teckensnittet i böcker är ju inte riktigt som man skriver för hand, därför blev "a" till "o", men ändå. K-a-m-b-o-d-j-a. Eeeeeeeh!!! [!!!!!!]

Dessutom har J1 börjat titta på Sing sing som går på lördagar på Barnkanalen. Där hade hon tydligen snappat upp Baby av Justin Bieber, och gick och sjöng på den igår....

*nynnar* baby, baby, baby, oooooh, it's like, baby, baby, baby, ooooooohhh................

Det är helg, det är helg, det är helg!

Wehooo, det är helg! Det är nästan i samma kaliber som det där med åldern som jag skrev om igår; jag har glömt borde det och varje gång jag kommer på det så blir jag lika förvånad och glad. Gött!

I helgen ska jag inte göra mycket. Eller jo, vänta, det var ju det jag skulle. Ligger back med kursen på högskolan, och hemtentan kommer ut på måndag och då måste jag jobba som tusan för den måste vara klar när vi åker till Gran Canaria. Dessutom har 105 bilder kvar på min 365-utmaning, och tjena, jag måste ju i stort sett vara klar när vi åker, så det blir till att fotografera som en tok. Allt och inget kommer hamna på bild!

Någon balett lär det itne bli på söndag i alla fall, för vinterdäcken är inte på och det är SNÖ ute! Brr.

Sjukdomsdrabbad ung dam

När jag fyllde 32 tänkte jag att jag verkligen har blivit gammal. Det var en månad sen. Nu känns det istället som att jag är i 40-årsåldern, så när jag kommer på att jag faktiskt bara är 32 blir jag lite förvånad, och lite lycklig! Men någon ung dam är jag inte, så klart, utan damen i fråga är J1, som verkar ha fått någon typ av maginfluensa. Hon har spytt fyra gånger sen klockan fyra, vilket inte är så illa ändå, men ändå illa nog för en sån liten som knappt har ätit något idag, så i natt blir det jag som lägger mig i hennes rum och sover.

Idag hade jag en helt otroligt trevlig lektion! Jag hade en DISKUSSION kring en text, utifrån den kurslitteratur jag just nu läser på högskolan. Och eleverna KÖPTE det! De var med och diskuterade, det blev ett samtal kring texten, inte bara att läraren ställer frågor och eleverna svarar lite oengagerat. Det kändes himla kul, som att det finns hopp inför nästa termin!

Jag har också fått tummarna loss och hängt upp tavlan som jag vann av Tezzie. Kolla vad det blev snyggt! Lite piff till där i krokarna, och en hylla-grej till i hallen (jag funderar på att bygga något själv eftersom jag aldrig hittar exakt vad jag vill ha), sedan är faktiskt hallen färdigpiffad och klar! Det känns ju skönt att man blir klar med ett rum i alla fall, i synnerhet som det tagit ett år...

Nu ska jag ta och göra mig i ordning och gå till sängs, fast jag vet att klockan inte ens är nio. De senaste mornarna har jag varit såååå trött. Inte konstigt att man känner sig som en 40-åring!

Okejrå, lite till.

Jag hade lönesamtal med chefen idag och blev erbjuden att stanna kvar under våren också. Jag tackade ja. Vad annat kan man göra om man inte har något annat jobb på lut, liksom? Vi har en alldeles för dyr boendekostnad för att jag ska ha råd att gå ner 9 000:- i lön.... Ehrm! Men när rektorn sa att han inte kunde tala om hur det blev med fortsatt jobb efter sommaren var jag ändå modig nog att tala om att jag ändå inte tänker jobba kvar efter sommaren. Låt då någon av mina fellow-engelsklärare som bor i krokarna få stanna. Själv får jag hitta någonting annat, eller inte, beroende på hur arbetsmarknaden ser ut.

På tal om det, hur arbetsmarknaden ser ut, tycker jag det är så intressant med allt det där snacket som var när man utbildade sig... "Jodå, du kommer få jobb, när du är klar går alla 40-talister i pension och de är måååånga!" Jag väntar fortfarande på den effekten. 40-talisterna är ju närmare 70 nu allihop, och även om många lärare faktiskt jobbar till de är 68, så borde det ändå varit fler jobb lediga vid det här laget. Fast, jag vet ju vad det beror på att det inte finns jobb att välja och vraka mellan. För det första är årskullarna av elever som är i rätt ålder för mig alldeles för magra. Däremot finns det massor av barn i förskolan. Så om jag bara kan hålla ut fem år till så ska det nog finnas jobb. Fast för det andra så har man dragit in på lärartjänsterna så mycket att det väl knappt är säkert att man får jobb ändå när klasserna börjar växa igen. Istället kommer de lärare som redan nu har jobb att få arbeta ännu hårdare. Så vad jag egentligen borde vänta på är att DE lärarna bränner ut sig totalt efter att klasserna börjat växa till sig. Vad kan det bli då, ett fast jobb om sådär 10 år kanske...?

Vill, vill inte, vill, vill inte.... osv.

Idag sa min kollega P att rektorn hade frågat under lönesamtalet hur samarbetet fungerade i vårt arbetslag. Tydligen tycker han att det är oroande att jag är snabb på att göra saker och att jag är för entusiastisk och drivande. Han tror att de andra inte hinner med. Kollega P svarade att han trivs jättebra med laget och att samarbetet funkar super, vilket både han och jag tycker. Men det är ju för jävligt. Ska det vara negativt att man vill mycket? Ska man ifrågasättas för att man har mycket idéer? Jag vill inte vara kvar där! Och det har ingenting med arbetslaget att göra, för det är mycket bra människor jag har att göra med! Men det är faktiskt rätt knäckande att bli ifrågasatt sådär, jag har liksom ingen lust att gå till jobbet, fast det funkar jättebra i klassrummet. Det ska inte vara så här! Och ingen av de skolor som ligger närmare har hört av sig heller, så det finns väl ingen chans att komma därifrån om det inte är så att jag inte får förlängt. Jag har till och med räknat på hur det skulle funka om jag var föräldrarledig, men dagarna räcker inte särskilt långt, och pengarna räcker inte heller.... Kan jag jobba halvtid någonstans och vara ledig på halvtid? Kan det vara en möjlighet?
*suck*

Goodbye, See ya never!

Igår simmade jag och syrran tredje veckan på raken. Kryss i taket! Och nu är simkortet som vi köpte för ganska exakt ett år sedan förbrukat. Tur att vi la in en växel där på slutet, det är så förargeligt när man inser att man slösat pengar på träning och man sen inte genomför det hela.

Nu vill jag prova på crosstrainer-maskinerna!

Planen och verkligheten

Planen för kvällen är följande: ta en dusch, lägga mig och kolla igenom vad jag egentligen behöver göra till min kurs, sova. Verkligheten: surfa runt på bloggar, eh.... Ja, det var typ det.

Idag höll min käre make sitt löfte, och vi har varit på IKEA för att inhandla diverse småsaker. Jag köpte en ram till min fina bild som jag vann av Tezzie, men jag har inte satt in bilden än. Däremot köpte vi en ny hallampa för att tavlan skulle få rätt belysning, och den har maken satt upp. Jag har dessutom tråcklat lite i J1s säng, ja, ni får kanske se sen vad jag menar. Efter IKEA var det hem, lunch, balett, hem till syrran och tillbaka. Ungarna i säng och ja, här är jag nu med jobbångest och tankar på arbetsplatsbyte igen.

Egentligen har jag kommit ur min svacka om att jag vill byta jobb, men sen är det det där med all tid som försvinner. Det är förjäkligt, rent ut sagt att jag inte kan vara med på barnens luciafirande. När de nu dessutom börjar redan klockan sju eller nåt, och jag ÄNDÅ inte kan vara med för att jag inte kan vara hemma så "sent". Jag blir tokig! Fast framför allt blir jag ledsen.

Jag tror iaf att jag ska ta och hoppa in i duschen. Om inte annat blir jag varm, jag har frusit hela halva dagen...

Tårtan

(ja, jag är lite stolt över att den blev okej, det är därför jag postar bilder på den överallt)

Haha!

Lite skakig, men vid liv

Nu har alla barn lämnat huset. Utom mina egna två, förstås. De sitter framför TV:n och ser ut att kunna slockna när som helst...

Det var ett lyckat kalas i alla fall, det spårade väl bara ur en gång när det var dags för sång, eftersom en av tjejerna satte igång och gapa och de andra hängde på. När jag sa till henne att nu får det räcka, jag då gjorde hon bara miner. Ehrm, *räkna till tio och se glad ut*. Tack och lov har vi en så stor lägenhet att de spred ut sig och var lagom många i varje rum. Dessutom stannade en mamma kvar, många av barnen pratar isländska och känner varandra bra, men brukar tydligen hamna i luven på varandra också, så hon stannade för att kunna medla om något skulle hända. Vilket det inte gjorde.

Leken gick bra, skattjakten gick bra, tårtan blev bra. Bra bra bra. Pust!

Just det. Det snöar. Usch.

En dag i morgon också

I morgon. Barnkalas.
J1 har bjudit nio kompisar från dagis, en från baletten och våra två grannar. Med henne och J2 kan det alltså bli maximalt 14 ungar. Hur många som verkligen kommer vet jag inte eftersom jag först efter vi delat ut alla inbjudningar såg att det stog "Hör av dig om du inte kan komma" förtryckt längst ner. Jag tyckte det stog "Hör av dig och tala om ifall du kan komma". Eller nåt liknande. Så nu är det EN som hört av sig och sagt ATT hon kommer. Vilket lämnar elva frågetecken. Jag förbereder för 14 och hoppas på ett tiotal ;-)

Vad gör man förresten på barnkalas? Ska jag roa dem eller ska de roa sig själva? Jag har typ EN lek inplanerad - prinsessversionen av sätta svansen på grisen. Man ritar en stor groda på ett papper (jag kan inte rita grodor, kanske jag borde börja öva mig nu?!!), alla barn får ögonbindel, läppstift och ett "lycka till", sedan gäller det att kyssa grodan. Den som kommer närmast munnen vinner. Vad vinner de? Oj, det har jag inte ens tänkt på... kanske man skulle ha ett pris också? Attans. Det var hemskt vad oplanerat allt kändes plötsligt.

Tårta i form av en Barbiedocka. Få se hur det går då, jag som inte precis är någon Cake Boss...

En doft av..

..socker?
Idag luktade det precis som utanför socker...verket? i Örtofta. Som betor som förvandlas till socker, alltså. Och det vore väl inte konstigt, eftersom Örtofta ligger så nära...

Idag är en ganska kort dag. Jippi! Dessutom är det 20 (TJUGO!!) arbetsdagar kvar. Jag kan stå ut med det.

Bör jag tala om för min chef att jag söker nytt jobb?

Såååå oooooerhööört uttråkad!

Söndag kväll. Barnen sover sedan lite mer än en timme tillbaka, mannen är på jobbet. Det är nu jag har all tid i världen att sätta upp mitt ljustält och fotografera lite saker till utmaningen. Det är nu jag har tid att läsa någon av de fyra kurslitteraturböcker som ligger och väntar på mig. Det är nu jag kan titta på någon bra film. Meeeeeen jag är så rastlös så jag orkar inte kolla film. Jag är för rastlös för att läsa och för att ta fram kamera och grejer. Istället går jag mellan kylskåpet, datorn och TV:n och känner mig bara såååååååååååå uttråkad!!!! Jag borde kanske gå och sova istället, så gör jag i alla fall något vettigt med min tid.

Förresten. J1 har snart balettuppvisning, fick vi veta förra veckan. Mamma, pappa, mormor, morfar, moster och Danneboy åsså lillebror ville komma och titta. Idag meddelar dansfröken att man inte får köpa mer än EN biljett?!! Hon sa att hon knappt vågar tala om det för föräldrarna, och det förstår jag. Inte hennes fel att de inte kan få tag i större lokal, men att inte ens båda föräldrarna får komma och titta är ju helt sinnessjukt?!!!! Så, mormor, morfar, moster, Danneboy och lillebror, sorry. Det står mellan mig och P. Vem av oss ska få vara där och titta? (personligen röstar jag på mig eftersom det ändå är jag som kört J1 till baletten alla gånger utom två det senaste året)

Sjukt.

Ja, jag blir irriterad!

"Kan jag jobba kväll i morgon också?"
"Ja, det är väl bättre?"
"Vad bra, då kan vi hitta på något på förmiddan i morgon!"
***Förmiddag, nästa dag.***
"Kan vi åka till IKEA och köpa en ram till min bild?"
"Näää, vi kan åka nästa vecka för då behöver vi inte tanka denna månaden."

Vad var det tänkt att vi skulle göra idag då? Menade du att vi gjorde något när du satt och spelade TV-spel?

Tur att jag tog mig i kragen och gick ut en timme utan barn, bara med kameran. Så mycket lättare det är att upptäcka saker om man inte har någon att ta hand om hela tiden. Jag vill ju faktiskt genomföra mitt 365-projekt, men jag ligger så långt efter att jag inte vet om det är möjligt.....

*gaaaaah!!!!*

Jag är så förbannat sugen på NÅT. Jag tror inte att jag är hungrig, inte egentligen. Det bara saknas nåt. Och jag tror inte att jag kommer vara nöjd om jag äter upp det lilla godis som finns hemma. Jag tror inte heller det hjälper med frukten. Eller maten, faktiskt. Usch, jag hatar den här känslan. Hoppas jag kan stå emot och inte äta upp allt jag kan hitta..... Popcorn kanske..?

Förresten. Sedan jag började tänka på vad jag stoppar i mig, första veckan i mars, har jag nu gått ner 20 kg. Jag lovade mig själv att när jag kom ner på tvåsiffrigt var det dags att börja motionera. Så. Upp till bevis. Jag var faktiskt och simmade med syrran i onsdags (och har fortfarande träningsvärk *haha*). Jag tänker motionera, men inte överdrivet mycket. En gång i veckan, nåt som är kul, behöver inte vara samma varje vecka bara jag gör nåt.

Okej, nytt mål då: När jag gått ner 10 kg till ska jag börja motionera två gånger i veckan. Det lär ju ta lite tid, så det är inget jag behöver börja svettas över redan ;-)

PS. Jag önskar mig ett badmintonrack i julklapp!

Nähä, varför inte det då?

Jag vill köpa en kanin till ungarna i julklapp, men det tycker P är "menlöst". Han tycker att vi lika gärna kan ha en katt istället, men faktiskt tycker ju inte JAG att katt och kanin är samma djur. Katter hårar ner så jäkla mycket, och jag vill faktiskt inte ha katt igen. Men en kanin, det vill jag ha, så då tycker jag att ungarna kan få det ;-)

Veckans låt

Utan tvekan är veckans låt Septembers tolkning av Petters Mikrofonkåt i lördagens avsnitt av Så mycket bättre. Hela jäkla dagarna har jag gått omkring med den på hjärnan, och visst är den G-R-Y-M, men det är enerverande med samma textrad som spelas om och om igen i huvudet...



Det var länge sedan jag såg fram emot ett TV-program, men jag har faktiskt längtat hela veckan. Snart blir det Så mycket bättre igen! Nice!

+2,5 timmar

Nej. Jag har ju inte precis utgett mig för att vara mattesnille, men nog kunde jag ha räknat lite bättre i början av terminen? Nej, det kunde jag ju inte, och inte heller är det så att någon talar om för en att man gör fel, om det är till ens egen nackdel. Hade det varit tvärtom hade man fått påbackning direkt.
Vad jag dillar om? Jag har jobbat 2,5 timme för mycket varje vecka sedan terminens början. På mitt personliga schema hade jag räknat typ dubbel lunch, så varje dag blev det en halvtimme för mycket. Det är inte hela världen, verkligen inte, men när man ska ta bort 2,5 timmar från sitt schema inser man att det är ganska mycket tid. Och om man sedan räknar ut att man har jobbat 2,5 timmar för mycket i tio veckor, ja då inser man att det faktiskt är 25 timmar.... Fast visst. Vi har ju förtroendetid varje vecka, så det är fortfarande inte hela världen. Men från och med nu ska jag åka hem lite tidigare på fredagar. Och tisdagar. Och torsdagar. Alltså behöver jag kanske inte känna mig lika sliten och som att jag aldrig träffar barnen. Alltså kanske jag kan bli lite gladare och kanske tycka att det är okej på jobbet igen?
Fast ärligt talat har jag världens roligaste lilla arbetslag, vi har haft så kul idag så just idag vill jag ju inte byta bort dem för nåt annat. Fast. Det vill jag ändå. Lite närmare hem hade inte varit fel.

Hjälp!

NU fattar jag! Tydligen får man asmånga besökare om man länkar till ving, för plötsligt finns min blogglänk på deras sida?! Whuuuuuut?!! Jag ber om ursäkt, alla resenärer som kommer hit och tror att ni ska få värsta reseupplevelsen, och så hittar ni bara en jobb-ångest-blogg?!!! Sorry! Här har ni ett foto från Gran Canaria och Puerto de Mógan, som kompensation...!

Hoppsan, det finns hopp!

Idag kom den. Den perfekta tjänsten som jag väntat på. Nu gäller det bara att brevet jag skrev var så grymt bra att de ringer mig innan jag går på lönesamtal med min chef om två veckor. Shiiiiiiiit vad jag vill ha! Det är i en fyra, i Dösjebro, ungefär en kvart (?) från Lund. Gimme, pliiiiiis!!

Man ska inte hoppas för mycket, för det man hoppas på för mycket har en tendens att inte slå in. Och när man hoppas mycket på saker som inte slår in, ja, då gör det ont i hjärteroten.

Men ni kan väl hålla en liten tumnagel för att jag kan få byta jobb snart?

[förresten tycker jag det är jätteläskigt att jag skulle ha 50+ besökare?! På en dag?! Vad är det för snubbar som plötsligt skulle läsa min blogg, bara sådär? Ja, som sagt, lite läbbigt när man har haft ungefär tio besökare i snitt per dag i 1,5 år och sen bara *BOOM!* Va e ni förena?]

Måndagsångest på en söndag

Jag har haft lite ångest varje dag jag varit ledig nu, men idag är det lite extra så klart. Egentligen är det lite löjligt att hålla på så här, i somras var jag stressad över att inte ha något jobb, och nu är jag ledsen för det jag har. Aldrig är man nöjd, eller? Jag borde faktiskt vara nöjd, så jag ska försöka vara det. Om inte annat är det bara fem veckor tills vi ska åka till Gran Canaria! Wehoooooooooo!!!!! Fem veckor är ju faktiskt ingenting, när man tänker efter, och sen är det jul. Nej, så jag ska verkligen inte klaga. Said and done, no more klag!

De senaste dagarna har vi haft David och hans pojkvän Jan här. Det har varit riktigt trevligt! Det är så avslappnat att ha dem här, för de är liksom inte som gäster som man behöver underhålla, utan de sköter sig själva ganska mycket, och pratar och leker med barnen när de har lust, inte för att de måste. [David är ju vår föredetta inneboende. Jag tror jag var för trött för att uppdatera bloggen i vevan då han flyttade hem till Jan, vilket nu var en hel månad sen! Han hann bo hos oss i sex veckor innan han kom på att han lika gärna kunde bo i Amsterdam och sen komma hit de få gånger han har lektioner... svenska universitetsstudier skiljer sig ganska mycket från amerikanska, tydligen! Så han kommer bo hos oss några dagar i månaden. Denna gången kom han i fredags och åker hem på tisdag. Nästa gång kommer han den sjunde december och stannar till den 12:e. Vi hade funderingar på att skaffa en ny inneboende, mest för att det var en trevlig extrainkomst, men faktiskt känns det ganska skönt att inte ha någon extra här. Dessutom skulle nog ingen annan inneboende leva upp till Davids standard!] Snacka om att ha fått vänner för livet, när David häromdagen pratade om att han och Jan kunde passa barnen åt oss om vi ville - typ om några år när barnen är större! Det är framförhållning det!

Facebook-filmen

Jag har nu sett "facebook-filmen" (vaddennuheterpåriktigt) och den var bra! Fast, man blir ju lite tveksam till det här med facebook. Vad är det för skumma typer som styr våra liv, egentligen? För visst är det ändå så att även om inte facebook kanske just styr våra liv, så nog har det en stoooor del av livet?! Man är ju inne 24-7, som mina elever skulle säga, bara för att kolla om det hänt någonting. Och oftast har det ju inte det, men likväl är man där en halvtimme senare igen! Nu vet man inte hur mycket som är sant av det som visades i filmen, men man blir fundersam, som sagt...  Hannchen och jag kom dessutom fram till att vi ska se ett par filmer till som snart har premiär. Vilken tur att jag har flyttat till Lund igen så vi kan ses ofta och göra såna här vardagliga saker! Tänk att man fortfarande kan vara så bra vänner efter 16 år....

Reflektera mera!

Ett år senare

Det är faktiskt nästan på dagen ett helt år sedan vi flyttade hit nu. Inte ångrar jag mig ett dugg heller, jag trivs utmärkt i Lund och i lägenheten. Visst tänker jag ibland att det hade varit skönt om hyran hade varit några tusenlappar mindre, men eftersom det är rätt omöjligt att hitta det vi har men för mindre pengar, brukar jag ändå komma till slutsatsen att pengar ändå bara är pengar.

Lovet har börjat idag och det har börjat riktigt trevligt. Vi åkte iväg hela familjen till Rövarekulan och klättrade upp på ravinkanten, sedan gick vi ner till grillplatsen och fick igång tillräckligt med eld/värme för att kunna steka krabelurer. Smeten hade jag gjort innan vi åkte, och trots att jag glömde stekspade så gick det utmärkt att vända på smeten med en pinne. Hade det inte regnat hade vi nog stannat längre, men istället blev det att packa in oss i bilen igen efter några timmar, och nu ligger J2 och sover. Själv ska jag åka till stan om en stund och träffa Hannchen för lite facebook-bio. Jag måste nog också titta in i någon butik och köpa inbjudningskort till J1s kalas som måste ske snart. Inte ett dugg sugen på att bjuda hem en massa ungar, men så får det bli så klart. Jag hade först tänkt göra korten själv, men det orkar jag faktiskt inte så det få bli köbekort istället. Duger nog lika bra, om inte bättre.

Trötthet. Hela jag känner mig så erhört trött. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet vad jag måste göra, men det är inte så lätt. Jag måste byta jobb. Pendlingen är den största boven. Och här kan jag ha en lång utläggning om bidragande orsaker, men jag har lovat mig själv att inte vara negativ eller säga dumheter om min karl i bloggen, så jag hoppar det. Hur som helst, att jobba heltid och ha 2,5 timmars pendling varje dag är ingen höjdare. Här kommer kanske det där med hyran in i bilden - det är ju jag som drar in mest pengar, så om jag "byter ner" mig och tjänar betydligt med tusenlappar mindre (om jag tar ett tillfälligt jobb som personlig assistent eller så), så kommer det kännas. Utgifterna blir ju inte färre bara för att inkomsterna minskar.... Så då känner man tyngden på axlarna, här har man minsann inga möjligheter att sakta ner och hoppa av ekorrhjulet för sin egen välfärds skull...

Det är mindre än sex veckor kvar tills vi åker till Gran Canaria. DET ser jag fram emot!

Undrar vad dagen bjuder på idag?

Rätt ska vara rätt

Här sitter jag och rättar en massa engelska. Det är kallt som tusan när det inte är några elever som värmer upp byggnaderna, men det gör inte så mycket. Det återstår ungefär en halvtimmes arbete innan det är dags att gå hem, och om jag faktiskt arbetade den stunden istället för att blogga, hade jag kanske hunnit klart med de här engelskhäftena... Men det finns ju faktiskt en dag i morgon också, eller hur? För övrigt har jag inte så mycket att tillägga, vilket ju i sig gjorde det här inlägget totalt meningslöst och faktiskt kan anses som ren tidsslöseri. Hoppsan då!

Hehe.

Vicken da!

Vi har hunnit med en massa saker idag i skolan! Det är så skööönt när det inte är en massa elever som pockar på uppmärksamhet, man hinner liksom planera en massa! Och resten av hösten ser ljus ut, på pappret i alla fall. Tyvärr är det lite annat inplanerat i morgon, i form av möten som ska dokumenteras, men det verkar som att vi kanske kan hinna klart med allt som vi har tänkt att vi ska hinna med. Vårt arbetslag är verkligen bra.

Steg ett

Att beställa bilder för att kunna vara lite kreativ med papper och sax i slutet på nästa vecka var ju inte så lätt. Vad väljer man? Jag som har suckat och pustat över att jag tar så usla bilder... När jag tittar på de bilderna jag tog förra året är jag ändå rätt nöjd. Fast just nu känner jag mig inte alls inspirerad av det jag ser eller fotograferar. Jag tänkte bjuda på två av mina favoriter från förra året. Jag tror att jag ska fortsätta boosta mitt självförtroende lite ibland och lägga ut bilder jag gillar här. Why not, egentligen.

 Brahehus.

 Midsommarafton 2009.

Lov-planer

Nu är snart den magiska höstveckan här! Smaka på det - vecka 44 - är det inte helt underbart, så säg? Ja, precis, det är dags för höstlov. Ett höstlov som för lärare brukar bestå av två arbetsdagar varav man brukar kunna kompa ut en. Detta året är det dock inte så. Nepp, för vi har tre, ja, tre dagar som vi behöver vara i skolan och jobba. Och inte har jag någon tid att kompa heller eftersom jag fått vara ledig med betalning för att gå på föreläsningar på högskolan (vilket jag ju så klart tackar för!). Och nej, egentligen gör det ingenting att jag måste vara på skolan, jag ser faktiskt fram emot att komma i fatt med allt arbete som man aldrig hinner med annars. Det var ju bara det att jag just har fyllt år, OCH fått saker som jag önskat mig, som jag gärna vill prova men inte har ork att ta fram å pyssla med. Ett ljustält har jag fått, och en ..vahettedenu-trådlös-avfyrare-mojäng... Ja, ni vet, en sån där till kameran som jag önskat mig så länge! Det fick jag i alla fall, och den funkar utmärkt. Nu vill jag bara ha tid och ork att fotografera med mitt ljustält, men jag orkar inte rigga och jag orkar inte vara kreativ och DÄRFÖR hade jag velat ha mer lovdagar.
Jag har dock följande planer:

• komma ikapp med jobbet
• träffa mina barn
• vara kreativ

Var inte det ambitiöst, så säg?

TV-tips

Det trodde jag väl aldrig, att jag skulle rekommendera ett TV-program på en svensk kanal.. Jag som oftast bara tittar på amerikanska serier (Moderna Family, Project Runway, Grey's Anatomy, Americas Next Top Model *skäms*, yada yada...). Men så igår hade jag inget att titta på och då hittade jag första avsnittet av Så mycket bättre... Jomen tjena! Hur genombra var inte det då? Det är till och med så att jag kommer titta på det live på TVn idag, jag som aldrig brukar passa några tider utan tittar när jag själv känner för det. Först tänkte jag att Christer Sandelin, han suger ju, varför är han med? Men även om han inte sjunger så bra så ska det bli riktigt roligt att höra Petter och Lasse Berghagen tolka de gamla hitsen från åttitalet. Och Lill-Babs tolkar Petter?! För att inte tala om DiLeva som bara helt klart var bäst i första avsnittet. Säga vad man vill om den snubben, men han är bra. Faktiskt.

I övrigt tänker jag försöka mig på en liten grej här hemma idag, nämligen att sticka till stan med barnen och gå på martinéfilm. Inte att det vore konstigt att gå på bio (även om det är premiär för J2), men det är mitt i J2s sovtid... Jag vet inte hur lyckat det är, men det återstår väl att se.

Kära lärare

Är nu på väg hem från litteralund (.se) där jag lyssnat på föreläsning om språkutveckling och samtal om lättlästa böcker. Största behållningen var dock ett möte med min gamla mellanstadielärare, som jag tog mod till mig och hälsade på. Döm av min förvåning när hon visste vem jag var! Jag hälsade som kortast före föreläsningen och hon påstod att hon visste vem jag var, men eftersom jag är som jag är så trodde jag inte på det. [och min oförmåga att tro att folk kommer ihåg mig som person är ett helt annat inlägg!] Efteråt pratade vi igen, hon kom så väl ihåg nåt min pappa hade sagt på nåt utvecklingssamtal eller så... Jag kommer inte alls ihåg det, men det lät som pappa, så jag får ta henne på orden. Jag passade i alla fall på att tacka henne för att hon i mitt tycke haft så bra undervisning och läst så mycket böcker för oss. Vi hann också med en liten diskussion om pedagogik innan hon i sin tur tackade mig för att jag hade kommit fram och pratat med henne.

Tänk att man är så gammal och vuxen att man kan ha såna samtal med sina gamla lärare..!

Bok-klok

Jag hittade några frågor om böcker som känns lite sådär lagom harmlösa att svara på....

1. Vilken bok läste du senast?
Om vi pratar skönlitterärt så var det Högläsaren av Bernard Schlink. Annars var den allra senaste boken faktiskt Svenskundervisning i grundskolan. Båda ingår i kurslitteraturen till kursen jag läser just nu.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Faktiskt borde jag fortsätta läsa kurslitteratur, men jag tänker nog sticka emellan med nåt skönlitterärt som ligger och väntar, för jag känner mig lite deppig. Det får bli Haruki Murakami Kafka på stranden som en av eleverna rekommenderade och som jag fick i födelsedagspresent av mina kollegor. 

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det skulle nog kunna vara ganska jämt, fast jag orkar inte räkna efter.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Jag tänker alltid i bråk. Tredjedelar, hälften, en fjärdedel kvar, osv..

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Mest på titlarna och framsidorna. Ibland för att jag läst någonstans om en författare. Helst inte för att jag blivit rekommenderad, även om jag har börjat inse fördelarna med det också. 

6. När blir en bok för lång?
Jag älskar ju tjocka böcker. Och läser i stort sett alltid ut alla böcker. Jag tycker att bokserien av Robert Jordan (Sagan om Drakens återkomst) är för lång, för jag har väntat på slutet sedan jag började läsa den 1994, och sen gick gubben och DOG innan han blev klar! Då har man hållt på för länge!  

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, eller till och med hellre. Jag gillar inte de svenska översättningarna, tycker att man tappar känsla.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Jag gör ju inte sånt. Folk får läsa vad de vill och jag tycker om att ha mina skatter för mig själv. 

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall , när ger du upp?
Nja. Fast det sitter långt inne. För oftast tycker jag att det finns nåt i boken som tilltalar mig ändå och då fortsätter jag läsa. Jag la ifrån mig en Kafka-bok förra terminen, fast med avsikten att läsa klart den en annan gång, när jag är på rätt humör för en sån bok. Men det är nog i och för sig den enda jag lagt ifrån mig. Eller vänta, det var ju en till, den var så dålig så den lämnade jag till och med på tåget....

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Skräck, deckare och relationsdramer fajtas om den titeln, skulle jag tro. Kanske det finns flest deckare eftersom de är så lättlästa att man hinner med många på åtta veckors sommarlov.


Tänk att jag hade lite sånt i mig idag också. Det trodde jag att jag var för trött för, i vanlig ordning...

Snabb, snabbare, för snabb?

Jag har inte uppdaterat bloggen under ett par dagar eftersom jag återigen varit tveksam kring innehållet. Skulle jag inte skaffa en inriktning? Skulle jag inte fokusera på positiva saker? Missar man då att skriva när någonting roligt, glatt och positivt händer är risken stor att man bara uppdaterar vid negativa händelser, och vips har man en negativ blogg.

Jag är på väg hem från jobbet nu. Klockan är kvart över sex och jag har inte ens lämnat Helsingborg. Jag har suttit på möte med min chef och SB angående saker som hänt som lätt kan göra bloggen till något negativt, om jag väljer att fokusera på det. Men det är här valfriheten kommer in i bilden. Jag väljer att inte fokusera på det. Jag tänker inte ens återge mötets negativa aspekter eller de saker som sades som jag känner mig sårad över.

Nej. Jag tänker ta åt mig av det som jag kan tänkas lära mig något av, som kan utveckla mig till en bättre lärare och som kan göra mitt arbete lite lättare. Och att vara snabb är tydligen en av de saker jag måste jobba på. Inte för att jag är långsam, nej, tydligen är jag för snabb och för ambitiös och för driven att göra ett bra jobb. Det jag tänker ta åt mig är detta: be om hjälp, arbeta tillsammans, låt saker ta tid och gör inte allt själv!

Jag ska låta det sjunka in och jag ska ta till mig, för jag vill bli en lärare som håller i längden. Och DET är positivt!

På väg mot medelåldern

Så var man ett år äldre igen. Det spelar mindre roll, faktiskt. Jag hade tänkt ligga kvar i sängen en extra timme, för jobbet lockar inte efter en skitdag som igår. Men så insåg jag, som vanligt, att det inte finns tid att ta det lugnt, inte ens på sin födelsedag, så 14 minuter innan bussen skulle gå gick jag upp. Och nej, jag har inte duschat idag. Någon frukost hann jag inte heller med, men det fina i att vara vuxen är att man gör som man själv vill. Att därför äta en glass till frukost, på väg till bussen, på sin egen födelsedag, är heeelt okej!

Ha, mamma! Vad sa du NU va?!

Mamma pikade mig lite tyket i helgen för att jag påstår att det alltid snöar på min födelsedag. Jag erkänner att jag inte har stenkoll på de senaste 31 åren, och kanske det inte alltid är ren snö utan också lite regn inblandat, men jag tror nog att mitt påstående stämmer till 75% sådär.
Och HA! Visserligen är det inte min födelsedag idag, för det är ju bara onsdag och jag fyller år på fredag, men banne mig om inte första snön (blandat med lite regn) faller just nu! Eftersom jag avskyr snö får jag väl glädjas åt det faktum att jag kanske får rätt i år igen istället...

Fortsatta funderingar

Jag frågade två av mina kollegor i arbetslaget igår om varför de jobbade i skolan egentligen. Båda två verkade ha glidit in på ett bananskal. Den ena blev utbränd och ledsnade på sitt jobb som kokerska, och när hon var hos SYV för att prata utbildning kom hon på att SYV, det ville nog hon också bli! Den andre fick problem med ryggen och insåg att han var tvungen att byta jobb. Skolan hade han alltid trivts i eftersom han inte hade det så bra hemma, och då föll det sig naturligt att plugga till lärare. Att de sedan hamnade på IV-programmet var ännu mer slump.

Jag har verkligen bra kollegor i mitt arbetslag i år! De lyssnar och ger feedback även på såna personliga saker som funderingar kring jobbyte. Kollega P förstår dessutom tankegången, även han har börjat känna att man bara ger och ger utan att få något tillbaka, särskilt med de här eleverna. Det är åtminstone inte ofta man får tillbaka så mycket att man går +-0, tyvärr.

Karriärpaketet.se

Japp, jag har gjort ett test om vilket yrke jag skulle kunna ha. Jag har svarat så ärligt jag kan och fått fram följande resultat:
1. Pedagogiskt yrke
2. Ekonomi, juridik, administration
3. Försäljare, marknadsföring, inköp
4. Kultur och hantverk

Jag är tydligen mycket bra på att:
1. arbeta på kontor
2. presentera fakta och idéer i skrift
3. lära upp och undervisa andra människor
4. presentera fakta och idéer muntligt
5. arbeta socialt och pedagogiskt.

Konstigt nog är jag bara hyfsad på att vara lärare enligt andra frågor, men kurator eller trafiklärare funkar bra, tycker testet....

Jobb. Jobb! Jobb?

Usch, nu är det redan söndag igen. Idag är dessutom jobbångesten värre än någonsin. Jag vill inte jobba ju! Jag vill inte åka de där 2,5 timmarna fram och tillbaka till jobbet, även om jag iofs trivs ganska bra på jobbet i sig.
Så många människor, kvinnor, som är hemma med barnen, sköter sina snygga hem och arbetar med något kreativt... Jag skulle så gärna vilja vara en av dem. Idag. Idag vill jag vara en av dem, men jag vet att jag inte har disciplin nog att verkligen jobba hemma. Jag vill nog egentligen bara vara hemma mer och ha mer tid för mig själv när jag väl är hemma. Att få tid att vara kreativ. Fast, att vara kreativ kräver ju också ork. Så kanske jag önskar mig lite mer ork. Men jag tror inte att jag automatiskt skulle bli piggare av att vara hemma..

Det jag har funderat mycket på den senaste tiden är att man måste välja bort, hela tiden. Jobba heltid och pendla  2,5 timmar, det kräver att jag under vardagarna får välja bort att vara med mina barn. Jag hinner inte träffa dem alls vissa dagar. Andra dagar hinner jag ett par timmar, men det betyder att om jag skulle vilja träffa en vän så försvinner tiden med barnen. Vad jag än väljer att göra är det barnen som får stryka på foten. Välja bort barnen på helgen är det sista jag vill göra, men ibland måste man göra det också. Vad återstår när man gör det, egentligen? Att välja att vara själv betyder att välja bort sina barn och då har man dåligt samvete för det. Men när finns det tid för bara mig, utan att det blir samvetskval? Nej, givetvis, det finns inte. Och jag ska inte klaga på det. Men om jag fick chansen någon gång i framtiden, då skulle jag vilja jobba några timmar mindre och få lite tid på vardagarna att göra något som jag tycker är kul, utan att få dåligt samvete.

[Och ibland, när jag tänker på framtiden, så tänker jag att kanske, kanske, finns det ett jobb som väntar där ute, ett jobb som inte  är detsamma som "lärare". Lösryckta tankar, bara.]

Köpenhamn t&r

Åter efter en natt i Köpenhamn. P och jag insåg att det var alldeles för lång tid sedan vi gjorde någonting tillsammans, bara vi. Så istället för att vara lite mogna och förvalta månadens sista pengar, spenderade vi dem på en hotellnatt i Köpenhamn. Och det var väl värt varenda öre! Tid att prata ostört, tid att äta ostört (på grekisk restaurang), tid att strosa runt i Köpenhamnskvällen ostört, mitt under pågående kulturnatt. Det var riktigt trevligt, och trots att vi inte varit borta ens ett dygn, känns det som att batterierna är lite mer laddade och att det blir lite lättare att stiga upp på måndag. Att Danmark bara är 45 minuter bort men ändå känns som ett helt annat land (vilket det ju bevisligen också är), är ett stort plus när man vill komma bort ett tag. Vi är trots det väldigt tacksamma för att personalen på just vårt hotell pratade svenska, för danska är minsann ingen barnlek! (och då har jag ändå bott i Skåne typ hela livet, jag borde fatta mer!)

Nytt liv på bloggen?

Jag skrev ju häromdagen om hur tråkig jag tycker att min blogg är. En del har verkligen nichat sig när det gäller bloggandet; positiv inriktning, bildbloggande, politiskt, pyssligt.... Mitt är liksom inget av det, utan bara precis det jag inte ville att den skulle vara när jag började, d.v.s. tråkig! Men att blogga kräver tid och engagemang, och inget av det har jag varit särskilt begåvad med ett tag nu. Därför har jag faktiskt funderat på att helt lägga ner det här bloggeriet. Nu är jag inte den som är den, utan jag tänker ge det ett försök till. Jag ska engagera mig lite, försöka snygga till här och vara lite positiv.... Värt ett försök, eller? We'll see!

I'm a winner!!!!!

Checka!
http://notalwayspictureperfect.blogspot.com/2010/10/and-prize-goes-to.html
Jag vann!!!!!
Efter en dag som har varit allt annat än super var det där en trevlig överraskning! Jag hoppades sååååå mycket för jag tycker att bilderna är såååå fina! P och jag har redan valt ut en (den med allén) och vet precis var den ska sitta (i hallen) och det kommer bli så snyggt! Och så ROLIGT att få äga en bild som en vän har tagit, och liksom ha den på väggen, på riktigt, och kunna njuta varje dag när man går förbi, inte bara när man sitter framför datorn..! Underbart! 
Tack snälla Tezzie och random-grejen!

Min vän fyller ett år...

Ja, ett år på nätet, alltså!
Själv fyllde jag ett i maj, men det var som vanligt inget jag uppmärksammade, fast jag hade tankar om det. Kanske mest för att jag inte tror det är så många som läser på den här bloggen, den är inte precis snygg eller informativ eller positiv..... Den är ungefär som jag; lite lagom tråkig sådär, haha!

Hur som helst! Tezzie, min vän i cyberspace, har en blogg give away för att fira ettårsdagen. Hennes blogg är snygg som tusan, och det beror på att hon tar jättefina kort! Nu kan man vinna en bild tagen av henne, uppförstorad.... Snacka om att man vill ta chansen, liksom. Enda kruxet är om man vinner att välja vilken bild.... Knalla över till Not always picture perfect och kolla så får ni själva se....!

Idag ska jag åka till Blekinge för farmors begravning.

Helvete!

Jag har tydligen en gammal pojkvän som bor på min busslinje och idag är andra gången jag vägrar känna igen honom. Nu blev det så idiotiskt att jag vägrade ta bussen eftersom vi hade fått stå precis bredvid varandra. Det hade blivit svårt att igga, så här står jag nu och väntar på nästa buss.... Fan, jag ville ju komma hem lite 'tidigt' idag...

Intensiven

Det har verkligen varit en intensiv helg. Mitt förra inlägg var menat att bli längre, men precis när jag skrivit att jag hade tio minuter till övers så ropade J1 efter mig, och sedan dess har det inte blivit av att uppdatera....

I går firade vi J2 med besök från Byhåla. Vi käkade tacolunch och fikade och barnen lekte så fint med varandra! Vår inneboende pratade på med allihop och det var riktigt trevligt! Mina föräldrar och systerY kom lagom till fikat och det var full rulle till läggdags. Mycket lyckat, mycket trevligt!!

Idag hade vi bestämt oss för att vi skulle åka till Kivik på äppelmarknad. Inneboende D följde med, fast i ärlighetens namn vet jag inte om han tyckte det var så mycket att ha. Herregud, är man från New York är det kanske inte så mycket att ha... Inte ens vi tyckte det detta året, det var kallt och blåsigt och .. tja, inte så roligt. Och en lång resa är det faktiskt att ta sig till Österlen... Sen for vi hem, lämnade D, och åkte direkt vidare till Lomma och baletten. När vi kom hem skulle vi käka taco-left overs, och då kom Jocke och kusinvitamin Maria och fikade lite också. Jocke hade med sig en jättestor traktor som J2 nu har i sin säng när han sover. Rätt trångt, men väldigt sött!

Det var en kort sammanfattning av helgen, och samtidigt som jag skriver detta tjatar J1 efter vatten, vilket gör att man inte direkt har ro att sitta still. Nä, det är konstaterat att jag kollar på för mycket TV på kvällarna, men ärligt talat. Jag orkar inget annat.

Att slå ihjäl tid

Jag har skrivit inlägg på min telefon och klickat på fel knapp så allt har försvunnit.
Det har hänt inte bara en eller två gånger, och när det händer orkar jag aldrig börja om från början igen. Det är en av anledningarna till att det blivit lite stiltje här.
Hur som helst, nu hade jag tio minuter att slå ihjäl...

Det är överdags nu!

Jag har haft så mycket att göra på jobbet att jag inte har haft tid eller lust att skriva nåt i bloggen.
Ibland går jag och funderar, men sen blir det liksom inte av att jag skriver om det ändå.
Dessutom har klassbloggen tagit mycket tid, den är ju lite seriösare och kräver lite mer arbete innan jag gör inlägg eftersom det är både kollegor, föräldrar och elever som tittar in på den med jämna mellanrum. Att mitt initiativ till en blogg för skolarbete verkar ha betalt sig har jag dock fått lite bekräftelse på i form av beröm från rektorn, och dessutom datorer till eleverna i vår klass! Visst skulle eleverna få datorer ändå, vecka 43. Men eftersom vi har en tanke kring detta att arbeta med datorerna "på riktigt", som ett verktyg av samma kaliber som en bok, så tyckte rektorn och de som delar ut datorerna att vi kunde gå före en del andra i kön och få datorer redan denna veckan! Snacka om glädjetjut från eleverna!

I morgon fyller Jackobacko 2 år! Det lär väl inte bli allt för avancerat firande eftersom jag måste sticka tidigt (som vanligt) och P jobbar kväll (som vanligt). Men om jag stiger upp tidigare och fixar saker å ting så att jag kan gå efter en stunds firande så borde vi hinna i alla fall ge honom en paket. ... ... Usch vad trist att inte kunna fira fullt ut!! Jag kanske tar ett senare tåg så att jag iaf hinner sjunga en trudelutt... Det känns fattigt faktiskt att inte ha tid att fira honom ordentligt. (nu blev jag deprimerad av att tänka på det också)

Lite rött

Denna (mörkt) blåa dag.

Valvakar

Jag kan inte påstå att jag egentligen är särskilt intresserad av politik. Men när Sverigedemokraterna får en massa procent blir jag skraj och funderar på om jag verkligen vill vara en del av detta Sverige? Det är sjukt, och jag är glad att jag gjort vad jag kunnat i de olika valen för att minska deras röster. Sedan kanske man kan tänka sig att man ska bli mer aktiv.
Och det kanske man kan bli.

God morgon, sköna söndag!

P har just åkt iväg med J2 till akuten. J1 har tydligen legat i soffan oc tagit sönder en studsboll, och J2 har tagit en av bitarna och stoppat upp i näsan. Så det var raka vägen in på akuten, eftersom studsbollen dessutom är genomskinlig så det är svårt att se något.
Why, liksom?

Annars är det röstningsdags idag. Dags att ta sitt samhälleliga ansvar. Jag har bestämt mig för hur jag ska rösta, även om jag inte vet vilka personer jag borde rösta på. Det ska också bli intressant att få se matsalen där J1 äter (och kommer äta de närmsta åtta åren) lunch.

Nu ringde P och sa att studsbollsbiten hade åkt ut. Egentligen tycker jag att de borde åka till akuten ändå för att se att inget är kvar, men P vill inte "sitta där hela dagen" så jag antar att de kommer hem igen snart. Dags för frukost, med andra ord.

Ja, just det! Jag såg I rymden finns inga känslor igår. Den var riktigt bra! Se den! (och vad härligt det var att få ett par timmar för sig själv!!!!!!!)

Arg

Jag är arg på min man. Befinner mig på stan, väntar på syrran som jag tänker dricka en kopp kaffe med. Sen tänker jag gå på bio, själv. Kanske är jag mindre arg när jag kommer hem. Vi får hoppas det, det är tråkigt att vara arg.

Sätta lås

På garderoben kanske?
Livsfarligt ju!

Sudda bort din sura min...

...inte så lätt när man har en man som tycker att det är helt okej att spela TV-spel fem timmar och lämna allt husligt till mig när jag är hemma ensam med barnen hela helgen.

Nu har i alla fall vikt tvätten som han lämnade och städat J1s rum, eftersom han inte kunde nedlåta sig att göra det förra helgen när han för första gången skulle försöka sig på att få henne att samarbeta.

Nej, det är nog bättre att jag avslutar detta inlägg nu, jag känner mig riktigt bitter.

Semestaaaah!

Nä, faktum är att jag blir lite lätt utmattad bara av att läsa vad kursen jag ska läsa går ut på. Men. Det finns fördelar. Som att i morgon, när jag trodde att jag började 8.15 i Malmö, faktiskt börjar först 9.15. Snacka om sovmorgon! Sedan var det visst lite intro-grejer i två timmar innan lunch (som är 75 minuter lång till skillnad från mina stressiga 30 i vanliga fall!) och sen börjar föreläsningarna. I can live with that!

Nåja, det regnar ju iaf inte...

Onsdag. Äntligen! Det betyder andningshål i schemat, något som jag saknar enormt mycket. Särskilt när kolleger är hemma och VABar och det lilla kopieringshål jag hade försvann... imorgon ska jag dessutom till Malmö hela dagen på en högskolekurs som jag ska börja läsa. Det kommer bli som semester en dag, inte stiga upp före klockan sex och bara en halvtimmes resa. Najs! Men, idag återstår innan det är lite lugnare.

Bara 6.5 veckor till höstlovet....

Hemligheten bakom en lyckad nattning

Rubriken skulle också kunna vara "I hate Mondays", och då inte ens för att det är dagen då helgen tar slut, utan för att mina måndagar betyder 12 timmar utanför hemmets väggar, något som jag tycker är skittrist, rent ut sagt. Vad skulle man göra utan föräldrar som kan ställa upp och passa barnen ett par timmar?! (Tack igen pappa!) Ungarna är också helt knäckta när de börjar halv sju. Idag hämtade P dem iofs halv tre, men det spelar inte så stor roll, de är helt slut.
J2 låg redan i sin säng när jag kom hem. Det var bara att byta blöja och göra välling, sen godnatt. Visserligen spelade han musik väldigt högt ett par gånger (skrivade upp Pippi Långstrump på max), men han somnade snabbt ändå.
J1.... Jaaaa... Där har vi någonting som jag fasade för redan i morse när jag gick till jobbet. Att komma hem till en übertrött tjej som i vanliga, oübertrötta fall, inte heller är särskilt rolig att lägga.... Men. Jag fick knyta nävarna, bita ihop ett par rejäla gånger, tygla trötthet och humör, och... Det gick! Jag fick henne både att äta mat (som hon vägrat göra med morfar, tydligen), borsta hennes tänder, bara komma in på rummet en enda gång efter vi sagt godnatt, OCH dessutom fått höra hur det var att äta för första gången i skolmatsalen. Det gick! Hemligheten kanske hette att istället för att läsa en saga - som vi gjort i fyra år nu! - så satte jag igång en saga på CD-spelaren. Hon har inte velat lyssna på något på flera dagar, men jag har ju iofs vetat att det beror på att när hon lyssnar slappnar hon av och när hon slappnar av somnar hon... Sagt och gjort.

Nu återstår för mig att skriva rent ett mötesprotokoll innan jag kan gå å sova. A womans work is never done...

Förresten ...

... vill jag bara tillägga att idag när J1 skulle gå på kalas var hon underbar att ha att göra med! Glad, rolig, söt, pratsam, förväntansfull... Jag vill bara skriva det också, att vi har bra stunder med, och att de inte går av för hackor!

Men hemska kväll!

Min dotter har verkligen gjort det till en sport att förstöra kvällarna för sina föräldrar! Man ser liksom inte alls fram emot nattningen, det känns som att det är slagsmål om vem som får natta lillebror... Tur att vi brukar dela lika och ta ett barn var, varannan nattning, för annars vete tusan vad jag skulle ta mig till. Efter 45 minuters skrik kallade hon dock en sista gång och bad om ursäkt för att hon varit dum. Då är det svårt att fortsätta vara arg, men kvällen är likväl förstörd. Utmattad hämtar man allt överblivet godis och smäller i sig. Vem hjälper det? Inte en själv i alla fall, men ändå är det svårt att stå emot. Nu sitter man här och mår illa av allt socker och försöker övertyga sig själv att det här, det var sista gången jag åt för mycket godis utan någon bra anledning. Yeah right.
Det hemskaste med kvällen är ändå ett faktum som inte går att bortse från: det är söndag igen!

Wow

Om jag brydde mig om sånt skulle jag tycka det var jobbigt att alla lundabor i skogen har kläder från polarn och pyret... tur att jag inte bryr mig, eller hur? ;-)

I skogen

Batterierna till kameran tog så klart slut och smarta jag har shorts på mig - myggmat!

Livsstilsval

Jag tycker att det är helt fascinerande med människor som är intresserade av att vara snygga och välklädda. Eller kanske mer att det finns människor som tycker att det är omöjligt att inte vara välklädd, oavsett vad man ska göra.

Egentligen är jag nog också lite avundsjuk, för jag önskar att Jag orkade bry mig mer. Det måste ändå vara rätt skönt att ha snygga kläder och känna att man är fin... och ändå, att orka ta på sig pumps och snäv kjol när man vet att man ska ut och resa...? Nejminsann, när jag ska resa vill jag ha bekväma kläder som jag kan springa i, om det skulle behövas. Fast det kanske finns de som är bekväma i pumps?

Fascinerande!

Så gör Jag

Har MASSOR att göra vill imorgon, huvudet är överfullt! Men när jag åker tåget hem, då är det avkoppling med boken som gäller. När jag kommer hem är det barnen som gäller, tills de ska sova. Men sen, ikväll.... MASSOR!!!

Det är en sån morgon idag..

Jag är så glad

Glad och tacksam är jag, faktiskt, för att P har ett sånt yrke som han har. Visst ställer det till med bekymmer framförallt på måndagar, när jag är borta mellan 6 och 18.15, och han börjar 15.30 till 21.30, eftersom dagis stänger klockan sex. Men. Vissa dagar är barnen helt lediga, och när man tänker på familjer som stressar iväg varje morgon, tidigt upp, snabbt iväg.. och när J1 klagar på att hon är trött andra morgonen då vi måste väcka henne.. ja, då är jag tacksam, för imorgon behöver hon inte stiga upp tidigt, då börjar hon först klockan nio.

Att hon sen kommer vara uppe tidigt ändå, det är en annan historia.

Skolblogg

Jag (och mina kollegor, fast nä, mest jag) har startat en blogg för vår klass. Eftersom vi strävar efter "det papperslösa samhället" och alla elever och lärare på vår skola har fått/ska få en egen dator, vill vi försöka oss på att använda bloggandet som ... ja, en samlingsplats för allt möjligt. Information, läxor, uppgifter, länkar... Sånt som vi vet att eleverna slarvar bort och glömmer bort. Glosorna till på torsdag finns t.ex. i ett inlägg, matteläxan finns i ett annat. Jag tror att det kan bli hur bra som helst, men eftersom det än så länge bara är jag som vet hur man gör (utbildning av kollegorna pågår så smått på småraster o.s.v.) så blir det att det är jag som sitter och pysslar med det. Nu ska jag inte skylla frånvaro på denna blogg på att jag bara pysslar med en annan blogg, för faktum är att jag varit rätt frånvarande ett bra tag. Men det är en av anledningarna.
Den andra är att jag är helt slut.
Men det är ju en annan historia.

Ängel och geni

Idag kallade en kollega mig för ängel och geni, och man vill ju inte säga emot sina kollegor för mycket så det blir väl bara till å hålla med.

Dagen har varit fullkomligt fullproppad av lektioner och elever och möten. Vissa dagar kan man undra varför man får betalt, men idag var inte en sådan dag.

När man sedan fick sluta tio minuter tidigare och blev lite glad för att man skulle hinna med tåget, ja då är givetvis tåget försenat tjugo minuter. Fast det är det alltid när man åker vid denna tiden. När människor började välla in på tåget kände jag paniken komma krypande, det som hände förra veckan har rätt sina spår och det är ganska obehagligt att man kan känna rädsla inför att åka tåg. Jag funderade på att ta ett senare tåg istället, men jag fick en sittplats och känner mig lite mer safe.

P har blivit beordrad att jobba natt nu i natt. Helsjukt att man kan tvinga någon jobba som varit uppe hela dagen. Det är ju inte som att man ligger och sover när man har en ledig dag, åtminstone inte när man har små barn...

En (halv)dag på stranden

Villrådig var jag i morse ja. Vår inneboende vaknade ungefär när jag tänkt bege mig med ungarna "ut nånstans", och så pratade jag med honom och hans pojkvän sådär 40 minuter och under tiden bestämde jag mig för att sluta fega. Så jag packade in ungarna i nya bilen och drog en runda till stranden. Det är körglädje i den där bilen, må jag säga! Vilket drag, det går nästan inte att köra långsammare än 60 km/h med den..!
Vattnet var isande kallt, men det hindrade inte ungarna från att kuta runt och blöta ner alla kläder de hade på sig. Hemresa därför i blöja/trosor och luvtröja. Visst, de är redan förkylda så det kanske var dumt, men det var ju så mysigt! Det blåste ingenting så det var skönt på land. Helt enkelt en perfekt söndagsförmiddag! Lite donken-lunch (jag vet, vi äter där för ofta) och nu sover J2 och J1 kollar en Barbie-film. Visar sig att P får sluta runt 17 istället för 22 som han skulle gjort, så kanske vi hinner med nån liten miniutflykt i eftermiddag också...
Redan söndag, var tar helgerna vägen?!?!?!

Nähä?

Jag hade sett fram emot att spendera i alla fall förmiddagen hela familjen eftersom P börjar jobba klockan ett idag. Fast sen ringde hans telefon och han stack till jobbet för tio minuter sen, så där rök den dagen. Nu sitter jag här och vet inte riktigt vad vi ska ta oss till, för jag känner inte riktigt att jag vill köra med vår nya bil... Den är fin å så, men jag är inte van vid den och då blir jag orolig och vågar inte riktigt. Plus att jag faktiskt inte vet vart jag ska köra? Vi hade tänkt åka till Barsebäck och samla sten på stranden, men det förutsätter att man är två vuxna, jag åker inte själv för jag vet att barnen kommer få svårt att gå på stenarna själva... Sen ligger ju alla alltid och sover så länge så man kan inte precis vara spontan och höra om någon vill hitta på något...

Ung och vacker (??!)

Det var väldigt länge sedan någon misstog mig för elev senast. Men igår hände det sig att jag skulle in i det klassrum vi för dagen blivit tilldelade, jag hade inge nycklar men en kollega var på väg, så jag stod utanför med mina elever och väntade.


-Ska du ha böcker? (säger en tant som går förbi)
-Eh, nääää, det hade jag väl inte tänkt. (svarar jag förvirrat)
-Går du på OP då?
-Eh, nej... jag ska in i det klassrummet där *pekar* men vi har inga nycklar.
-Var är din lärare då?
-Det är jag som är läraren...
-Jamen säg det då! (svarar tanten och öppnar dörren åt oss.)

Ja, så då tänkte jag idag att jag nog kunde passera för elev idag också…
Lärare ska egentligen betala för skollunchen och det kan jag tycka är alldeles riktigt, men vi har en elev som inte vågar äta själv men som inte får mat hemma och som verkligen behöver äta i skolan. Det föll sig som så att jag blev utvald att äta lunch med eleven, jag som inte ens vill äta pytt i panna. Och eftersom jag var där på högst ofrivillig basis så ville jag absolut inte betala 45 kronor eller vad det är vi betalar. Så jag tittade ner i golvet och låtsades vara yngre än jag är, och HÄPP! Gratis lunch till läraren!
Visst, jag åt ju bara sallad, men ändå…

I found The One!

Japp, jag hittade rätt kille direkt! Som sagt, en 24-årig kille från USA, och han flyttar in i morgon. Jag var jätteorolig för att han skulle vara en skum typ, men när han frågade om det var okej att hans pojkvän kom och hälsade på ibland så blev jag bara jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Så klart att han är välkommen på besök ju!

To be continued!

Wooot?!

Överallt i media pratas det om att det fattas bostäder till de nya studenterna, framförallt pratas det om det i Lund just nu. P och jag pratade om det och kom fram till att vi kanske skulle göra en insats... jag författade en annons igår som publicerades straxt efter halv ett idag och när jag nyss lämnade jobbet (lite tidigare idag för att barnens dagis är stängt) hade jag fått fyra email. Jag har också bestämt en liten träff ikväll när P jobbar med en 24-årig amerikansk kille. Vi får väl se om han är The One. Det enda (?) som är skrämmande med detta är att Jag inte vill att barnen ska råka illa ut eller att vi ska behöva vara översociala hela tiden. Faktum är ju att översocial är det minsta vi är... usch, gör vi rätt?

Vintern närmar sig

Att vintern närmar sig är väl inget som dagens väder direkt speglar, även om det är höstigt frisk luft ute. Vi hade planerat att åka till Malmö folkets park idag för det var afrikanskt tema och det verkade intressant. Men när vi ätit frukost och det var dags att sätta fart så började det så klart regna. Och vad gör man en dag, när vintern närmar sig och det regnar ute? Man går så klart igenom vintergarderoben, sen packar man in hela familjen i bilen och åker till Ullared! Och nu är vi på väg hem igen, någon tusenlapp fattigare men med nya overaller och andra nödvändigheter. Fast hela lördagen har lyckats försvinna på köpet, tyvärr...