Jaja, jag gör väl det då....

....postar ett gott nytt år till er alla, på min blogg, fast jag egentligen inte tänkte göra det alls!

Jag har KÄMPAT för att bli klar med mina 365 foton, och ja, jag har postat nästan 90 kort i december. Det säger en del om hur jag "jobbar". 1) JÄTTEkul med ny utmaning! Det vill jag vara med på! 2) Fortfarande kul men inte så inspirerad. 3) Inte kul längre, men FAN om jag tänker ge upp! 4) Vägrar ge upp, får huvudvärk och sover dåligt av stressen att hinna, men här ska postas!!!! 5) Klar. Det var det.
Och vad vinner man, tänker ni? Inte ett smack, bara förnöjelsen att man klarat av en utmaning. Jag gjorde det inte helt galant, men jag gjorde det och NU tänker jag släppa det där och göra nåt heeeeelt annat ett par dagar. (Nämligen skriva ett grupparbete till min kurs..... Och då kan ni upprepa de första fyra stegen i "hur jag jobbar"...... *suck*)

I morgon är det nytt år och jag tänker göra lite roligare inlägg. En timme till dess, men jag säger gonatt nu.
Gott nytt år, God natt!

Välkommen hem!

Vi kommer ingenstans för bilen går inte igång och ingen har startkablar att låna ut. Man kan betala för att få hjälp, antingen hjälper taxi för 150 kr (glöm det, idioter!) Eller också flygplatsen för 200. Hellre det då, men vi avvaktar några minuter till eftersom det eventuellt går att dra igång den. Kanske.

Men ja, välkommen hem till verkligheten. Den är kylig.

Dan före dan före dan före dopparedan

Hade vi varit hemma nu hade jag för det första varit på jobbet, eller åtminstone på ett tåg på väg dit. Här må vara blåsigt och regna en stund då och då, men det är åtminstone inte minus tio grader och snö. Tack och lov!

Häromdagen var vi i Maspalomas och red på kameler. Som ett resultat av det har jag 20 myggbett på ena vaden. Och några till på resten av kroppen. J1 är också drabbad medan killarna har klarat sig i stort sett helt och hållet. Jag hatar mygg!!!! Men kamelerna var coola.

Igår var jag och P barnfria (tack mamma och pappa!!), så vi stack till Las Palmas där vi hade tänkt vara kulturella och gå på alla de där museerna som vi aldrig kommer in på med ungarna. Det var tills vi stötte på C&A och shoppade loss. Sen gick vi till las Canteras och doppade fötterna, satte oss på en restaurang och käkade i lugn och ro och njöt av solen.

Idag blir det en hemma-vid-poolen-dag, om jag kan hålla mig. Jag erkänner villigt att jag har problem att stanna på samma ställe hela tiden, att ta det lugnt och slappa. Jag erkänner också att det är sista gången på mycket länge som jag vill åka till GC. Nästa gång måste det bli något ställe jag inte besökt tidigare, och får vi inte ihop pengar så får vi stanna hemma tills vi får det.

Fast, vi ska ju till Amsterdam i mars, och där har jag aldrig varit..

Nu ár vi hár!

Det var helt otroligt igàr, att bara sátta sig pà stranden, blicka ut óver det turkosa havet, se barnen leka i vattenbrynet i blója respektive trosor, och bara njuta! Och dessutom tánka att det var den 15 december!!! Jag tror absolut att jag kan bli beroende av att àka utomlands under vintern, det kánns ánnu mer rátt efter att ha spenderat fórmiddagen med att gà till Puerto Rico via strandpromenaden, kópa en glass pà halva vágen och sedan leka med barnen i vattnet... De har varit sà duktiga, bàde pà flygresan hit och sedan ocksà (áven om J1 visserligen beter sig som en ákta femàring bitvis), och det á sà roligt att nu bada med J2, som i vanliga fall inte vill sitta ner i badkaret, men som idag har velat leka och doppa hela sig! Tyvárr lite mórka moln pà himlen dár, han tar sig fór órat och har fàtt alvedon med fórhoppning om att det inte blir allvarligare án sà.

Jag ligger efter med min 365-utmaning (fotograferingen), men det kánns som att jag kan fotografera ifatt hár, sedan gáller det att mass-posta i den andra bloggen nár vi kommer hem, man vill ju inte misslyckas nár det ár sà nára!

Off

And away!

Sista tågturen i år!

Bara tanken på att jag inte ska åka mer tåg i år gör mig alldeles lycklig i kroppen! Den (tanken) gör mig inte varm, men det gör inget för jag kommer bli varm imorgon. Och efter en helveteskall dag som denna är jag faktiskt värd lite värme!

I morse var värmen på tåget trasig. Trasig, säger jag! Hur sjukt i huvudet som helst! Jag satt på det kalla tåget med ytterkläderna på i nära en timme och kunde inte känna mina fötter när jag steg av. Det ska inte behöva vara så här!

Nu är jag i alla fall på väg hem, tåget är uppvärmt och jag är äntligen mätt i magen. Till lunch åt jag inget, följt av pepparkakor. Dock har jag just ätit  jättegod lax med mina kollegor på det som motsvarar andras julbord. Jag uppskattar verkligen min chefs tanke om att ett julbord inte alls behöver innehålla julmat. Förra årets libanesiska julbord är dock svårslaget...

Nu bär det hur som helst hemåt för att hjälpa lilla gubben att få ihop de sista grejerna. Han skulle ju envisas med att göra allt själv på slutet så nu har jag lite ångest över att inte få med mig allt jag vill.

Elva timmar tills flyget går.

Orkar, orkar inte

Men jag gör det ändå. Orkar, alltså. Egentligen vill jag hem till P för jag älskar honom, men nu har jag jobbat till fem och sedan varit på Helsingborgs-stan med en kompis. Jag sitter på tåget och väntar på att det ska komma en förare som kan köra, men det går ju lite segt.. när jag kommer till rätt stad ska jag hem till en annan kompis och dricka lite te. Fast jag som sagt helst skulle vilja åka hem till P. Men. Nu är det inte många timmar tills vi åker och då kommer jag kunna vara med honom och barnen ganska ostört i två hela veckor, och när man vet det, då har man faktiskt ork kvar att också träffa vänner.

Frågan är om jag ska byta tåg eftersom det inte finns någon förare på detta och nästa, direkttåget, kommer om bara tio minuter. Förutsatt att det inte blir förseningar där också.

Det börjar ordna upp sig

Jag har skrivit klart min tenta och skickat in den. Inget mästerverk, direkt, men det bryr jag mig mindre om. Den är åtminstone inlämnad, och ännu en tyngd har släppt från mina axlar. En annan sak som stressat mig den senaste månaden är Det Onämnbara. Jag kan alltså inte skriva vad det är, men jag hoppas att det är ur vägen nu så att jag kan slippa oroa mig kring det. Så onödigt att Det Onämnbara ens fick en chans att för en tid förstöra mitt liv sådär...

Det jag mest tänker på nu är packningen. P säger att det fortfarande är gott om tid, men jag håller inte riktigt med. Det är två dagar kvar, varav jag är uppbokad kvällstid efter jobbet båda två! Det är ju lite stressande förstås, men samtidigt inget som inte P klarar av, väl? Hmm. Jag hade tänkt käka lite morötter och slökolla på TV:n, men nu blir jag lite orolig... Jag bör nog börja packa istället!

Kanske jag inte är knäpp, då?

Sedan den där händelsen då jag fick en panikångestliknande reaktion på tåget, efter att ha åkt 40 minuter utan att kunna röra en fena, har jag fått lite små panikögonblick på allmänna kommunikationsfärdmedel. Inte för att det alltid har varit trångt, men ofta när det varit mycket folk. Kanske är jag påverkad av att jag har elever som upplevt (självmords)bombningar i sina hemland, men det har varit riktigt jobbigt ett tag. Men så har jag tänkt att sånt där kan jag ju inte skriva på bloggen, att jag ibland sitter och tänker "tänk om någon här är självmordsbombare och utlöser någonting nu, då är jag död!", när jag är på bussen och tåget. Det känns liksom inte helt friskt att i ett land som Sverige oroa sig för att kanske bli sprängd till döds. Det är liksom inte vår vardag. Eller? 

Yeehaaa!

Jag har bokat biljetter till Robyns konsert i Amsterdam den 14 mars! So freaking great!!! David är här denna helgen och när jag såg att biljetter till konserten släppts så var jag bara tvungen att fråga.... får vi komma och hälsa på då? Vi hade planerat en resa till Amsterdam i april, men hey, mars funkar lika bra, och han blev ju bara glad, så nu har jag köpt biljetterna! Inte var det särskilt dyrt heller, 45 euro för två biljetter. Och flyget går på ca 1200:- t&r för både mig och P. Så nu behöver vi någon som kan barnvakta i två dar, men det tror jag nog kan lösa sig, eller hur syrran/mamma/pappa? Jag har alltid velat åka till Amsterdam, ändå sedan jag var typ tolv och började heja på Holland i fotboll. Nu, äntligen, 20 år senare....!

Att vi ska åka iväg till Gran Canaria om fem dagar har jag å andra sidan inte fattat än, men det börjar bli läge att fundera på vad man ska packa... Har vi ens någon väska som funkar...? Hmm... Det får bli helgens projekt, jämte att skriva klart hemtentan och ta hand om barnen... Och umgås med David och Jan.
Lovely!

Salongsberusat

..vare här! På väg hem från jobbet och after work, lite rundare om fötterna än vanligt. Det ska bli skönt att sova, känner jag. Jag kanske inte var roligast av alla, men jag hade trevligt och det är väl huvudsaken.

Nu är det sex dagar kvar tills vi åker till Kanarieöarna. Hade jag fattat hur få dagar det är hade jag kunnat säga att jag kunde ta på det, men jag fattar inte riktigt! Och när vi kommer tillbaka är det jullov, vilket ska bli så skönt, men man fattar det ändå inte riktigt.

Har jag sagt att längtan är svår...?

Brinn!

Om ett tag får jag förhoppningsvis sällskap vid elden. Byborna är på väg och det ska bli pulkaåkning och grillat. Jag tänker inte tala om hur många tänd-briketter denna stadsbo fick använda för att få fjutt på veden....

Just nu...

...är det 20 grader i Las Palmas...

Längtan är svår!

Stressad är kanske förnnamnet

Möten möten möten, papper som måste skrivas, kollegor som är hemma med sjuka barn varannan vecka, uppsats som ska skrivas, och temaarbete som ska arbetas på, och ja just det, lektioner som ska planeras och genomföras och en familj där någonstans som ska prioriteras. Stressad är bara förnamnet. Ryggen är spänd som en fiolsträng och skulle behövas masseras. Migränen ligger bakom ögonlocket och lurar men att inte gå till jobbet just nu är inte att tänka på. Prov ska ju genomföras, klassråd ska hållas, och för att spä på det hela lite till så går det inte att använda jobbmailen hemma just nu. Vad göra? Bara att ta tag i allt som ligger på golven, i köket, i hallen...

...men först visualiserar jag mig två veckor framåt i tiden, när jag ligger på en solstol brevid en pool, med 24 grader och solsken...

Säg vad du vill...

...men att shoppa är både avslappnande och kul, om man har pengar.

Det har varit världens strul med min lön denna månaden, vilket gjort att de senaste dagarna varit onödigt stressiga. Bara för att kontot är tomt betyder inte det att man har mindre räkningar att betala.

Nu idag äntligen är det åter lite dineros på kontot och jag har kunnat köpa en kabinväska till J2, som han skulle fått i födelsedagspresent för de pengar han fick av farmor och farfar. Vi har letat men inte hittat någon din, men idag sprang jag på en med Händige Manny och då var det riktigt najs att bara kunna dra kortet... Ka-tjing!

P har vunnit biljetter till nån inspirationskväll och skickar dit mig och syrran. Tyvärr är jag grymt stressad eftersom jag inte är hemma än, inte är klädd och inte har ätit. Och ja, jag ska vara i stan om mindre än två timmar...

Mer om detta senare!