Meeeen så KALLT!

I morse stog det bara -6 grader i min telefon (vem behöver termometer nu för tiden, huh?), men jag svär det var så kallt att linserna nästan frös fast i ögonen på mig. Enough already! En glädjande nyhet på väderfronten är dock att den sol som vågat sig fram de senaste dagarna faktiskt värmer lite. Synd bara att inte hela kroppen kan få sol på sig samtidigt, för den delen som är i skuggan är ju djupfryst....

Bild från januari 2010

Idag firar jag och maken 7 år som gifta. Jag gick till jobbet innan han vaknade och han gick till jobbet innan jag kom hem. Kanske hinner jag inte somna innan han kommer hem ikväll, men det kan jag inte garantera för det har varit såååå tungt att stiga upp de senaste dagarna så jag pallar inte vara vaken. Men 7 år. Det är lång tid. I alla fall om man betänker vilken ungdom jag är ;-)

Nu har jag värmt mig klart och ska springa och hämta barnen på dagis. Det blev ett litet stopp hemma först för att äta lunch, något jag inte gjorde på jobbet och därför var i akut behov av då blodsockret var megalågt. För allas trevnad, liksom. 

Tillsammanstid

När hade vi egentligen egen tillsammans-tid senast, bara jag och P? Jag misstänker att det var den där dagen i Las Palmas... Ah, ljuva minne! Sedan vi kom hem har P jobbat nästan hela tiden, och annars är ju ungarna alltid med (precis som det ska vara!). Igår fick vi en timme tillsammans som vuxna. Visserligen var vi på ett möte på J1s blivande skola, men ändå, hela vägen dit och hem (tio minuter sammanlagt) kunde vi prata obehindrat med varandra. Lyxigt!

Idag var det meningen att jag skulle gå på bio med Hanna. Men jag pallar inte. Filmen är 2,5 timmar lång och började först klockan 21, dessutom vill jag egentligen inte ens se den. Vad tänkte jag, liksom, jag som brukar sova klockan tio på vardagarna. Och helgerna. Så blir det när sovmorgon är detsamma som att vakna klockan sju och ligga och dra sig en timme. Inte som förr, precis. Jag har i alla fall tänkt bege mig in till stan och träffa Hanna klockan åtta, inte vet jag vad vi ska göra, en cheesecake hade suttit fint *haha*

Ja, jag blir irriterad!

"Kan jag jobba kväll i morgon också?"
"Ja, det är väl bättre?"
"Vad bra, då kan vi hitta på något på förmiddan i morgon!"
***Förmiddag, nästa dag.***
"Kan vi åka till IKEA och köpa en ram till min bild?"
"Näää, vi kan åka nästa vecka för då behöver vi inte tanka denna månaden."

Vad var det tänkt att vi skulle göra idag då? Menade du att vi gjorde något när du satt och spelade TV-spel?

Tur att jag tog mig i kragen och gick ut en timme utan barn, bara med kameran. Så mycket lättare det är att upptäcka saker om man inte har någon att ta hand om hela tiden. Jag vill ju faktiskt genomföra mitt 365-projekt, men jag ligger så långt efter att jag inte vet om det är möjligt.....

Dagens ros

Eller snarare dagens blomsterfång!

Till mitt husband, my make; P.

För att du:

• diskade så fint häromdagen innan jag ens stigit upp ur sängen - och jag nämnde inte det på bloggen utan klagade bara på oljudet som barnen förde.


• vek all tvätt samma dag - och jag klagade bara på att du inte la in din hög i din garderob


• åkte och köpte frallor idag så att vi kunde fika med min kollega H (tack för fint sällis) - och jag klagade bara på att du köpt för få


• hjälpte till att städa upp i röran utan att vi blev ovänner fast jag piskade på som en slavdrivare av högsta rang


• lagade mat när jag var ute och slappade med J1, H och Gurra

Det sägs inte nog ofta men jag hoppas du vet det ändå: Du är världsbäst på att vara min gubbe!

Jag älskar dig!

God morgon!

Och välkommen till Byhåla Dårhus. Här kan du höra skrik och skrän hela morgonen, vatten som droppar på parketten och ljud av gåstolar som bankar mot dörren i all oändlighet.

P och jag delar lika på sovmorgnar. Varannan dag är det min tur. Idag var det värre än vanligt. Så klart har jag inte sovit eftersom det alltid är världens kaos utanför sovrumsdörren. Jag tror att våra hyfsat nyinflyttade grannar under oss kommer vara lyckligast i världen när vi flyttar härifrån. När jag kom ut från sovrummet satt J2 och plaskade - genomblöt - i sin gåstol. J1 plaskade - genomblöt - på parketten. Och P då? Ja, han satt vid datorn och reagerade först när jag visade mitt fula tryne. Då hade jag redan hört barnen en bra stund. "Men de hade iaf roligt" tyckte P. Det må vara hänt, men framförallt parketten klarar inte av vattenbad, och det är så onödigt att behöva betala för nåt som kan undvikas........

P undrar om jag inte tror att han kommer klara av att ta hand om barnen i höst. Det tror jag visst att han klarar. Men då måste han släppa datorn med blicken och vakna emellanåt!

Jag antar att jag borde gått å lagt mig tidigare igår, men jag hade ca 100 sidor kvar i Breaking Dawn och det är såååå spännande! Så jag kunde inte släppa boken. Ja, men till slut var jag så trött så jag var tvungen att gå och sova ändå, så med 30 sidor kvar... nää, jag erkänner. Jag klarade inte av att sova utan att veta om det slutade okej. Jag läste de tre sista sidorna. Men jag är inte helt övertygad om att det ändå slutar okej, så nu ska jag fixa frulle och läsa det sista.

Och sen är det slut. :-(