Böcker, så här långt...

Innan skolan slutade för terminen valde jag att lyssna på en kortis av en av de bättre svenska författarna enligt mig, nämligen John Ajvide Lindqvist. Boken heter Tjärven och är en zombieberättelse om svenska skärgården. Äckliga zombiedetaljer och en massa död, men som sagt, en kort en som passade perfekt de tre dagarna jag hade kvar att lyssna. Den var okej men inte oförglömlig. Jag säger ändå att bästa boken av Ajvide är Människohamn, så vill man läsa nåt av honom är det den man ska läsa.

Sen har jag haft en veckas lov nu och läst ut en annan kort bok, som också var helt okej men inte heller den var oförglömlig. Boken heter En spricka i kristallen och är skriven av Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvo-vd:n P.G. Gyllenhammar och hans hustru som är dotter till den tidigarare vd:n för samma företag. Jag tycker att den var ganska irriterande, måste rika människor vara känslokalla eller helt förstörda av sin uppväxt..? Eller, jag vet inte. Men man blir irriterad på huvudpersonen som är halvt apatisk och inte säger ifrån. Men det är klart. Pengar är ju bra att ha...

Just nu läser jag i alla fall Hungerspelen av Suzanne Collins, en ungdomsbok som är riktigt svår att lägga ifrån sig. Trist att det är en triologi och att jag inte har de två sista delarna och förmodligen inte hinner läsa dem detta lovet. Tur dock att det faktiskt bara är sisådär sju (ja, ni läste rätt - SJU!!!!) veckor kvar till Gran Canaria, och semester = läsning...

Det visste du inte!

(och inte jag heller!)
Det vill säga att jag faktiskt tycker att det är jätteirriterande med sågspån på golvet! Det ska helt enkelt inte vara på golvet, utan antingen i buren eller i dammsugaren. Lava ska få fetta på sig lite, sen ska hon få bo ute på balkongen. Hon har ju trots allt en utebur och det kan passa utmärkt på en inglasad balkong. Hon behöver som sagt bara lägga på sig lite först, för hon är litta mager.

En annan sak jag inte visste för ett par dagar sedan var att jag önskar mig en ny dammsugare i julklapp. Tänk om jag hade kommit på det före julafton, då kanske tomten haft en med sig?! Förmodligen inte, eftersom det var jag som var tomte i år...

Du vet att du är medelålders när...

...du får ett hemmaSPA i julklapp, blir nöjd, och hoppar i badet fast du egentligen inte tycker om att bada!

Grejerna på bilden är iofs inte hemmaSPA utan hotellgratisgrejer (från Köpenhamnsbesöket). Men hur som helst. Det var väldigt skönt att låsa in sig i badrummet, tända ljus, lyssna på Adele (som jag också fick i julklapp), läsa bok och skrubba av sig en lång innedag med leksaksbygge och leksaks..lek.

I morgon blir det en utedag istället, i stugan!

Jag hatar mat!

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen - fanns det ett piller som man kunde äta istället för mat så skulle jag göra det på stört! Mat är ett nödvändigt ont, jag hatar att laga den och jag kan inte komma på någonting som jag skulle vilja äta om någon erbjöd mig vad som helst i hela världen.

Sant att jag gärna skulle ätit lite julmat nu ikväll, men det blir det ju inte. Kanske är det tanken på att det skulle vara trevligt att sitta ner som en familj och äta något gott tillsammans som gör tanken på julmat lockande, och sen har jag bara ätit julmat en gång i år så jag har inte precis hunnit tröttna, men ärligt talat så finns det ingen mat som jag skulle hurra över i denna stund.

Att vara ledig 2,5 veckor är också ett dilemma - minst 54 måltider som ska fixas. Ett lyxproblem kan tyckas, och larvigt att klaga om, men det är verkligen det värsta jag vet. Skitkul.

Maligayang Pasko!

...som man säger på Filippinerna.
Nu kommer far snart och hämtar alla barnen och sen blir det internetstopp resten av dagen.
Ha en bra julafton!

Julefrid/fredagsmys

Vi har idag lyckats leka med Lava, äta frukost, åka till stan och köpa några klappar (bl.a. köpte Jolin det där kopplet till Lava för sina egna pengar), ätit lunch, pysslat julklappar till gammelmormor, varit i affären för att hämta paket (fast det visade sig att vi hade gått till fel affär så vi köpte bara fredagsmys istället) och börjat kolla på Smurfarna... Klockan är inte ens fyra, men vi har hunnit en hel del, och det bästa av allt - alla har varit glada hela dagen! So what att vi inte känner oss så juliga, vi har i alla fall hopp om frid.

Andra aktiviteter

Natten till igår hostade Jolin så att hon kräkte ner hela sin säng. I natt har det varit lite lugnare, det var en rejäl attack vid halv ett men hon började inte kräkas förrän vid halv sju. Det är alltså bara slem som kommer upp, så det är bra, men det är lite tråkigt också. Halv sju anser jag ändå vara en helt okej tid att stiga upp, även om Jolin själv sa att hon hade tänkt sova längre. Det roliga är att om man känner till morgonrutinen i det här huset så vet man att det är en timme TV på morgonen, arg frukost och sen .. tja, annat. Idag har det varit kaninlek 1,5 timme, trevlig frukost och nu en stunds TV innan vi ska klä på oss och bege oss in till stan för lite klappjakt. Jolin vill köpa en sele till Lava i julklapp. Vad Jack ska köpa vet jag inte riktigt, men det är i alla fall bestämt att vi ska slå sönder hans spargris (som ändå är halvtrasig). 

Själv ska jag ägna en stund åt att betala räkningarna för att se om maken kan få någon liten klapp i morgon...

Välkommen Lava Liliana!

Det här är Lava Liliana, till vardags kallad Lava efter ljusälvan i Älvdalen, och hon är det senaste tillskottet i familjen. Barn och mamma mår bra, pappa är lite tjurig...

Julkänslan har lite svårt att infinna sig, men vi är i alla fall glada över att Lava verkar trivas. Hon skuttar och pluttar i ett och Jolin har redan lärt sig lyfta henne på rätt sätt. En klosax önskar sig Lava dock i julklapp, för just nu är hon vass! Det bästa med en grön jul så här långt är att vi har plockat maskrosblad. Lava har fått två små som hon knaprade i sig ganska snabbt, när hon väl fattat att det var mat. Man vill ju inte ta dö på kaninen det första man gör, så vi tar det lite lugnt med nymodigheterna (jag tror väl inte hon fått maskrosblad på Zoogiganten, precis).

Regler för lugn

Eftersom maten för tillfället är det största problemet i det här huset har vi i morse satt upp en del regler som vi ska försöka följa under jullovet. Återstår att se om lugnet kan sänka sig även i detta hus...

Dag 1 uppdatering: Det har funkat hyfsat, förutom vid lunch då Jack åt en timme efter oss andra eftersom han medans vi åt stog och drog mig i armen och skrek att han ville sitta brevid mig (vilket också är en stor källa till utbrott här hemma - båda barnen ska helst sitta på mig när vi äter...). Från och med idag kör vi dock varannanveckaprincipen och Jack valde själv att det var Jolin som skulle få börja sitta brevid mig denna vecka ut.... Men alltså: reglerna fungerar faktiskt ganska bra. Än så länge.

Julen har kommit

hopptrallallala!

Och det första jag gör när jag fått barnen i säng att sätta mig och söka på nätet efter litteratur som jag kan läsa på lovet som handlar om konflikthantering och hur man ökar sammanhållningen bland elever i klassrummet. Det är angeläget i min klass eftersom jag hoppas att jag ska få jobba kvar ända tills de slutar nian. De har alla förutsättningar att bli en strålande klass, men det behövs arbete för att vi ska nå dit. Just nu är de negativa influenserna stora och jag vill börja arbeta för att de ska bli mindre, efter jul. Och för att kunna göra det behöver jag vara påläst, och när har man bättre tid att läsa än under sin ledighet?

Det är inte alltid roligt att vara lärare och har man dessutom ungar som snorar och hostar på nätterna så att man inte får sova ordentligt, blir man direkt känsligare för det som händer på jobbet. Igår var en sådan dag där jag helt enkelt inte pallade med mer. Ett par kommentarer för mycket och bägaren rann över. Jag började gråta i matsalen och gick därifrån - lämnade eleverna och gömde mig helt enkelt i personalrummet tills det hela kändes bättre igen. Responsen från mina lärarkollegor var enorm. Vilken stöttning! Vilka underbara människor! Och eleverna.... Inte direkt de som faktiskt orsakat "skadan" utan i stort sett alla andra... Kramar (och då är det inte långt till tårarna igen), frågor om man är okej.... Och lite extra kramigt idag också. Inte från min klass, för de är inte såna. Men från de andra klasserna jag undervisar i.

Jag vill att alla ska känna sig välkomna i min klass. Jag vill att alla ska må bra (i skolan åtminstone, mer än så kan jag inte göra!). Jag vill att även dessa elever ska känna att de kan bry sig om varandra. Därför kommer jag ägna en del av mitt lov till att läsa.

Men nu tar jag ledigt för idag och i morgon är jag elevbefriad!

Glöm den där firren

Vi åkte iväg till Zoogiganten idag för att inhandla delpris nummer två till Jolin - alla tillbehör till kaninen som ska flytta in. Dessutom skulle vi eventuellt inhandla Jacks första delmål - ett akvarium. Jag hade väl från början tänkt mig en skål till en liten fisk, men tydligen är det numera förbjudet att köpa skålar till fiskar eftersom det är djurplågeri, och det har jag full förståelse för. Jag har ju spenderat ganska många timmar på internet för att hitta fakta om lättskötta fiskar och akvarium och allt möjligt, så jag känner väl själv att jag är ganska insatt i vad som behövs för att ett par fiskar skulle må bra hemma hos oss.

Väl i butiken visade det sig att intresset var ljummet to say the least, och Patrik har ju inte läst på något om fiskar, så han kunde inte förstå att vi skulle köpa ett akvarium.... Nej, så det blir ingen fisk. Vi har istället gjort en deal med barnen som går ut på att Jack och Jolin lägger ihop sina stjärnor och hjärtan och får en kanin i julklapp istället för i mars.

Plötsligt längtar till och med jag till julafton!!

Paganinikontraktet av Kepler

Jag har läst ut Paganinikontraktet av Lars Kepler nu i kväll. Jag är lite irriterad för att jag tycker att den är lite för lång. På flera ställen upprepar man allt som just hänt, vilket är störigt för det är ingen tv-serie utan en bok, och när man läser böcker så brukar man komma ihåg vad som händer. Nu är det ju två snubbar som skrivit boken tillsammans, så det kanske är den ena som sammanfattar allt åt den andra så att den ska kunna hänga med i handlingen... Eller också får de betalt i antal sidor och så tänkte de att om de slänger in lite sammanfattningar så blir ju boken längre och så får de mer pengar. Anledningen må vara vad den är, jag tycker i alla fall att det är lite förolämpande att man tror att läsaren inte kan hålla reda på handligen själv och jag blir irriterad när jag måste lyssna på samma sak tio gånger. Jag fattar! Låt oss komma vidare!
Jag tänker vara hård inne på boktipset.se och bara ge den en tvåa. Deras första bok Hypnotisören fick en fyra av mig, så man kan kanske säga att jag är lite besviken.

Livet på en pinne...

Regnet det bara öser ner och skorna är blöta och jackan är blöt och byxorna är blöta... men vad gör det, egentligen, när livet är bra ändå?

Sant, det händer inte så mycket, jag träffar gubben ett par timmar framför dålig TV på kvällen, ungarna snorar och hostar om nätterna och det börjar bli svårt att motivera eleverna i skolan. Men ändå.

Det är fem arbetsdagar kvar till jullovet, David har varit på besök sedan i måndags, ungarna har haft fina Luciatåg och det är snart dags för lön så att man har råd att köpa julklappar. Dessutom är bilbatteriet bytt så nu kan vi till och med ta oss någonstans lite smidigt igen.

Man ska vara glad för det lilla, och mina byxor är snart torra!

Barbie har flyttat in.

En våning till hade nog inte skadat, tydligen hade jag mer grejer än jag kunde komma ihåg. Men visst blev det ombonat och rosa? Och sen har jag en pool och några uppsättningar utemöbler också....

Nobelfest!

Igår hade vi Nobelfirande i skolan. Det var så snyggt, med riktigt bra ljud/ljud i aulan, (nästan) alla uppklädda till tänderna, långbordsdukning i matsalen, skolpjäs, körsång, solosång och inte minst prisutdelning. Jag la mig inte i priserna till niorna eftersom jag inte kännder dem lika bra som de lärare som haft dem i tre år, men däremot lobbade jag för ett par av mina elever när det gällde språkpris och litteraturpris i sjuan. Och eftersom ingen av de andra lärarna kunde visa någon som presterat bättre så var det två tjejer i min klass som fick priserna. Och de är såna där flickor som inte direkt gör väsen av sig, som behöver lite uppmuntran för att få veta att det de gör ändå uppmärksammas, och med tanke på hur glade de var när de fick sina medaljer och diplom, tycker jag att priserna hamnade helt rätt! Många av de andra eleverna knorrade och tyckte att "alla borde väl få ett pris istället" och det kan man väl tycka, fast varför ska alla elever få pris när alla elever faktiskt inte gör lika bra ifrån sig? Jag kan mycket väl tycka att priserna också kan gå till elever som kanske inte är "bäst" men som också gjort enorma uppryckningar...

Hur som helst var jag helt slut igår när jag kom hem. Inte nog med att min klasskollega är musiklärare och ägnade hela dagen åt att få musiken att klaffa i aulan så att jag istället hade hand om vår klass ensam, jag hade dessutom ansvar för fotografering OCH filmning. Det ska en kvinna till det kan jag säga - att filma med kompaktkameran i ena handen och ta kort med systemkameran med andra handen. Jag kan ju säga att resultatet kanske inte blev det allra bästa, men å andra sidan var inte förutsättningarna för att fånga nobelpristagarna de allra bästa - mikrofonstativ i ansiktena och nervösa elever som skyndar ner från scenen innan man hunnit knäppa av.... Nåja, jag gjorde mitt bästa och mer kan man inte begära. Dessutom hade jag hand om 65 sjuor på lunchrasten, vilket kan göra vem som helst lite smått utmattad.

När jag kom hem och hade hämtat barnen (punka på cykeln så jag fick ha Jack på axlarna hela vägen hem), fått i dem mat och popcorn och sen fått dem att somna, var klockan halv åtta. Jag läste ungefär tre kapitel i Paganinikontraktet (och det är korta kapitel!) och sen somnade jag. Halv nio. Och vaknade först klockan 6 idag när Jack skulle upp.

Om det blir några Nobelfestligheter här hemma idag?
Njäää...

*snörvel*

Så tror jag att förkylningstiderna då har kommit till stan. Jack snorar och är röd i ögonen och jag hoppas bara på att det inte är en ögoninfektion som håller på att blomma ut. Jag fick ta en kvarts VAB-dag idag eftersom Patrik började jobba vid tre, och jag vet inte riktigt hur vi ska göra i morgon. Givetvis är mina egna barn viktigast alltid, på jobbet finns det säkert någon som kan ersätta mig ett par dar, jag är inte oumbärlig. Men, det är betygstider, prov och medarbetarsamtal, det är inte helt lätt att bara lämpa över saker på andra.

För övrigt har jag läst ut Johan Teorins nya bok Sankta Psyko. Han är duktig på att skapa stämningar, den där Theorin. I de föregående böckerna om Öland har jag varit så rädd att jag nästan kissat på mig eftersom det inte bara är deckargåtor utan också lite övernaturliga inslag i dem, men så är inte fallet i Sankta Psyko. I den lyckas han däremot få till en otäck känsla av att folk döljer mycket som man inte kan se på ytan, och det gör en lite skraj eftersom det ju är sant. Jan är förskoleläraren som rövar bort ett barn "som en tankelek" och hallå - har man barn på dagis känns det mindre skoj att tänka sig att det finns underliga människor där ute som gör sånt (fast man föstås vet om att det är just så det är, det finns underligt folk där ute!). Att ens försöka sätta sig in i hur det skulle vara om ett av ens barn försvann språlöst... Nope. I'm not going there. Den här boken var inte lika bra som de andra, men den var bra på ett annat sätt. Och jag är glad att jag har kommit ur Harry Potter träsket för ett tag.

Hur gick det då?

Jaaa. Alltså. Vuxnarna (som Jack säger) reagerade väl som väntat på skolan idag. Tror jag. Knappt en kommentar! Det var knappt de vågade titta på mig heller, utan blickarna svepte liksom över mig, som om jag inte fanns. Jag kan ta kommentarer som "shit! vad hände här!" (om det är så de tänker), men det är svårare när man inte finns, då vet man själv inte vart man ska ta vägen.
Eleverna.. Tja, DOM reagerade i alla fall! Jag menar - oavsett vad de tycker så får man veta det, och det är så himla skönt! Någon tog sig för huvudet och höll på att svimma. Någon tog MIG om huvudet och ropade: "det där är en AWESOME frisyr!" och någon sprang och hämtade alla sina kompisar så att de kunde stå och titta på mig en stund tillsammans. Och som jag sa - en negativ kommentar som sägs är lättare att hantera än när det inte sägs nåt alls.

Uppmärksamhetstörstande? Jag? Never! ;-)

Ny"klippt"

Syrran hjälpte mig att få bort det hemska håret på sidorna av huvudet, trots att hon var skraj för att det skulle bli fel. Jag är inte så kinkig med hår dock, det växer ut snabbt igen, och eftersom jag visste exakt hur jag ville ha det blev jag friserad till slut. Själv gillar jag att ha mohawk, men jag kanske är för gammal egentligen? På jobbet har de inte sett den här extrema frisyren förut, så vi får väl se vilka reaktioner man får i morgon. Lite nervös är jag allt....

6 år

Grattis Jolin, 6 år idag!

Är det dags för ett helginlägg?

Ute regnar det och blåser. Jolin ville absolut inte gå ut idag och jag håller med. Dilemmat med hur vi ska få tag i godis om vi inte går ut löste vi genom att skicka ner Patrik och Jack på stan. Själva stannar vi som sagt inne och fixar i Jolins rum. I morgon blir hon 6 år (!!!) och som en del av födelsedagspresenteriet pimpar vi hennes rum lite. En Expedithylla modell 16-bitars (IKEA så klart) är inhandlad. Lilla Expediten har flyttat in i f.d. leksaksgarderoben och blivit klädförvaring, saker har flyttats om och jodå, det börjar ta sig! Stora Expediten är dessutom tapetserad med fondvägg och har fått matta och just i detta nu har Barbiedockorna inflyttningskalas. Det finns mer att fippla med så lördagen är räddad, och i morgon är det dags för ett minifödelsedagskalas, då kommer Syster Yster och Danne hit och firar.