Onsdag. Del 2.

Jag gillar ju verkligen mitt arbete.
Men.

Vissa dagar, när eleverna inte orkar lyfta ett finger, när de vill ha allt serverat, när inte ens en enda liten tanke kan röra sig i huvudet på dem utan att man måste göra det åt dem...
Det är så jäkla hopplöst!
Vad vill ni här, ungdomar?
Vill ni komma tillbaka nästa år, fastän ni har kapacitet att slippa?
Hur är det att inte ha en enda idé om hur livet är? Hur ni vill att det ska bli?
Att alltid tycka att allt är jobbigt och tråkigt och skit?
Att inte ens orka engagera sig när man har fria tyglar att engagera sig i precis vad man vill.
Hur fan orkar man?
Var får man då energi ifrån?
Vad ska det bli av er?!
Vad kan jag göra för att hjälpa???

Det är inte konstigt att man är totalt slut, helt tömd på kraft, när man kommer hem. Man känner sig som en urvriden tvättsvamp.

Onsdag.

Mitt-i-veckan.
Tre dar till helg. Om man räknar idag.
En dag kvar, i morgon har vi nycklarna till nya lyan. Fab.

Det var riktigt kallt ute när jag begav mig till jobbet. Frost-på-sadeln-kallt, faktiskt. Skönt, tycker jag. Fast kanske dags att klä på sig nåt mer än bara långärmat. En mössa skulle kanske åtminstone få håret att ligga ner. Det gör ju annars som det själv vill mest hela tiden.

Trött.

Midvinterblod av Mons Kallentoft

Först och främst; vem stavar egentligen Måns med O? Hallå, är det konstigt att ungdomar idag är förvirrade över stavningen när man får stava ord (namn) hur man vill? Nåja.

Först efter 80 sidor började denna bok kännas intressant. Kanske beror det på att jag egentligen inte var upplagd för en deckare, men boklagret har sinat här hemma och inte särskilt mycket återstår. När jag närmade mig sidan 100 var jag med på banan i alla fall, jag brydde mig faktiskt om hur polisen Malin försökte lösa mordet på Bollbengan, han som var utanför hela sitt liv. Men det som berörde mest var skildringen av mördarens barndom. Om det bara hade varit så väl att det rörde sig om fiktion, men faktum är ju att det överallt i världen finns barn som far illa p.g.a. vuxna som av någon anledning bestämt sig för att låta barnet lida för misstag man själv begått. Kan man verkligen bli normal efter att man genomlidit enorm fysisk och psykisk misshandel vid unga år?

När jag hade en sådär 50 sidor kvar började intresset svalna igen. Har jag lust att läsa Kallentoft igen? Tja, kanske till sommaren, när deckare ska slukas. Men tills dess får det bero. Så jäkla bra var den faktiskt inte.

Kalaset över för denna gång

...och det blev inte så illa som jag hade trott! Att jag alltid ska vara så negativ. Men sån är jag! Det blev faktiskt riktigt trevligt, men jag måste säga att det nog berodde på att en av mammorna hade tagit med sig sin man *haha* Genast lite mindre napp- och blöjprat och lite mer annat, testostoronstinnt snack. Gött! De större barnen skötte sig mer eller mindre själv, och det enda som egentligen var lite jobbigt var att det var trångt. Men, vi hade flyttat om möblerna lite så det funkade. Vi har t.o.m. diskat och städat undan efter kalajset redan, så det återstår "bara" nattning av sockerhöga barn. Piece of cake! Och nu är det iaf slutkalasat i den här lägenheten, nästa kalas blir det rymligt värre! Skönt!

phew.

Jag har just tagit vår största resväska och fyllt den med allting som låg på J1s golv. Ja, jag vet att vi ska ha barnkalas för J2 i morgon och att de flesta som kommer är J1s kompisar, men det är inte precis blåst i rummet, om än lite mer lättöverskådligt än annars. Faktum är att jag har lite ångest över morgondagen. Vill det sig illa (eller väl, egentligen) kommer det vara 8 vuxna och 8 barn. Jag förstår inte hur vi ska få plats. Finns det hjärterum, blablabla. Men finns det hjärterum eller kommer det kännas oerhört trångt just på brist av hjärta i det hela? Så otroligt sorgligt att J2s första barnkalas ska vara med J1s vänner, och med människor som jag inte känner kommer finnas i våra liv om ens två år.... Vi ska flytta in köksbordet i vardagsrummet, vi har ju inget vardagsrumsbord att trängas kring heller så var folk annars ska ställa koppar och fat vete17... Om man inte dukar på golvet istället..
Vi skulle haft sittpuffar. Det hade varit coolt.

[paus]

Har rättat klart och tar en minipaus innan det är dags att lektionera. Eleverna har idrott och jag har min enda schemalagda planeringstid. Det är okej, jag hinner. Typ.

Verkar som att J2 lider av nattskräck. Lika läskigt som det låter. Han vaknade i natt och skrek ungefär 45 minuter, hysteriskt, skräckslaget, argt. Men nej. Han vaknade inte, det var det som var grejen. Om man googlar på det får man veta att barn som lider av nattskräck fastnar mellan två sömnstadier och inte är vakna. Det går inte att få kontakt med dem under denna tiden, det enda man kan göra är att vara där. Men det hjälper inte heller. Det var faktiskt otäckt. Många tankar hann fara genom huvudet medan man försökte trösta. Barn som lider av nattskräck kommer inte ihåg hur rädda de varit på natten. Och det är ju verkligen skönt, för hade jag varit så rädd som han lät hade jag inte heller velat komma ihåg det...

Åter till klassrummet.

Hipp hipp hurra!

Idag fyller J2 ett år!
Ett år sedan han kom till oss.
Så lång tid. Så kort tid.
Grattis lillgubben!

Månadens asflabb

Igår skrattade jag så jag inte kunde andas. Det hör inte till vanligheterna nu för tiden, men shiiiiit vad jag skrattade! P kunde inte låta bli han heller, det var helt sinnes. Och för en gångs skull var det inte skadeglädje (som annars är den enda sanna glädjen) utan åt mig själv. Och GUDARS vad jag förtjänade att bli utskrattad!!!

Jag hade gett mina (ganska svaga) elever en novell som jag kopierat ur en bok som heter Färdlektyr och som Skånetrafiken bl.a. varit med att ge ut. Där finns riktigt bra noveller av diverse kända svenska författare. Den här då.. Den kopierade jag och delade ut utan att läsa den först.... Kollega S skulle hjälpa några av eleverna med den igår eftersom de fick uppgifter till... Hon sa på eftermiddan att hon tyckte den var ganska konstig och att hon inte riktigt kunde hjälpa eleverna. Jag höll med om att den kanske var lite svår. För att hålla minen, liksom. Och inte avslöja att jag gett ut nåt som jag inte läst. Så jag kände att jag nog fick ta hem och läsa den, samt tre andra noveller som jag kopierat upp.

De andra novellerna var jättebra, precis som dem jag läst före. Och sen kom jag då till den jag gett eleverna.... Att hitta en miljöbeskrivning var kanske inte det lättaste. Att hitta en peronsbeskrivning gick ju inte heller så bra. Adjektiv.... "vaginalliknande hål på magen som penetrerades av den otäcka moderna tekniken".............................

Jag skrattade så jag vred mig i soffan. SÅ jäkla pinsamt! Jag fattade knappt nåt själv av novellen. Den var riktigt kass! Och jag skrattade och skrattade och idag måste jag erkänna för kollega S att jag inte hade läst den före och att jag inte förstår hur någon av eleverna ska lyckas fixa den uppgiften. Jag skrattar bara jag tänker på det. Hahahaha!

Dead until Dark & Living Dead in Dallas av Charlaine Harris

Jag har inte bloggat om någon bok på flera dar nu. Det beror inte på att jag inte har läst något, för det har jag ju. Men när jag läser på engelska så tar det lite längre tid. Här ovan är i alla fall de senast plöjda böckerna. Detta är då böckerna om Sookie Stackhouse, böckerna som TV-serien True Blood bygger på. När det gäller TV-serien har jag kommit fram till att det inte var något för mig, jag slutade titta efter de första tre avsnitten av säsong 2. När man nu istället läser böckerna är det svårt att inte föreställa sig Anna Paquin som Sookie eller Alexander Skarsgård som Eric.

Handlingen då; Sookie jobbar i en bar och träffar vampyren Bill. Hon är telepat och tycker det är toppen att dejta en vampyr eftersom hon inte kan läsa hans tankar. I första boken blir en massa kvinnor mördade och eftersom vampyrer är som de är är Bill givetvis lite misstänkt. Det löser sig till slut. I bok två anlitas Sookie av vampyrer i Dallas för att läsa tankarna hos några fanatiker som tycker att vampyrer borde gå och dö (igen), och hon hamnar i trubbel, så klart.

Är böckerna bättre då? Ja, jag tycker ju det. Samma personer är egentligen med, fast inte alls i samma omfattning. Ja, egentligen är det väl så att namnen på karaktärerna återfinns, men de har större roller på TV än i boken. Jag gillar att man i böckerna följer Sookie, att de andra inte får så stor plats. Att man får följa hennes tankar kring skeenden. Fast egentligen, om jag skulle klassa böckerna, så känns de som modern tantsnusk. Ibland är det så snuskigt så jag rodnar. Jag menar, bara för att det är en vampyr med i bilden behöver man väl inte beskriva varenda detalj... Hm. Jag är lite tveksam till vad jag tycker. Jag skulle ju inte kalla det GOD literatur. Men det betyder inte att det inte kan vara underhållande..

JAG tycker att Sookie borde dumpa sin tråkiga vampyr Bill och bli tillsammans med Alexander Skars.. ursäkta, Eric, istället. Han verkar mycket farligare och mer spännande, dessutom är Alexander Skarsgård way snyggare än han som spelar Bill. Som sagt. Det är svårt att hålla isär TV-serien och böckerna...

Najs hälj

Det har varit en riktigt najs helg faktiskt. Började ju bra i fredags, var ju sedan själv med barnen igår (och det är faktiskt ganska mysigt ibland!) och idag har jag fått både sovmorgon till 7 och besök under eftermiddan. J2 har dock inte lyckats sova så mycket som han behöver under dagen och han har varit rätt gnällig sen 3-tiden (förutom en kvart nu ungefär). Eftersom jag själv har fått huvudvärk tycker jag det är lite jobbigt, men nu är det ju snart bara en timme kvar innan han ska sova så det gäller att försöka roa honom ett tag till...

Svettigt men frostigt

Lördag är gympa för J1. P verkar jobba varenda jäkla gång (ja, inte förra helgen för då var vi ju på GeKås) och det betyder att min fokus måste ligga på J2 och att J1 får sköta sig själv. Mammasamvetet får sig en törn men vad kan jag göra? J1 klarade sig bra utan oss idag, Bamsegympa och lite lättare bana än sist så jag behövde inte hålla handen osv. Svettig blev det i alla fall, för även en ettåring som inte kan gå själv springer mycket på 45 minuter.

Samtidigt var det gaaaaanska frostig stämning idag. Relationerna här i Byhåla krackelerar. Men whatever. Jag längtar härifrån. Jag kan inte flytta fort nog!

Katastrof!

J1 berättade att farmor och farfar bor i Katastrof. Inte helt rätt, men nästan! Jag försökte förklara vad en katastrof var, "när det händer någonting hemskt" (kanske inte helt rätt men nästan?), och då tyckte J1 att hon ju hade en katastrof i sin godispåse. För hon hade hemska fiskar där i (vi har just läst om när Pettson och Findus ska tälta och då fångar de en stor, hemsk gädda när de är ute och fiskar). Det är himla intressant att följa med i tankarna hos en nästan fyraåring!

Igår hade jag fd kollega H här på besök. Vi catchade up lite och tittade på Dirty Dancing. H's önskemål angående kvällen var "bara onyttigheter", men jag vet inte om jag levde upp till det eftersom jag bjöd på gurk- och morotsstavar med dipp och naturgodis (som ju visserligen är rätt onyttigt).... Jag hoppas det var onyttigt nog, det var i alla fall det jag var sugen på när jag skickade P till affären. Och filmen då? Tja, vi konstaterade ett par gånger att den VAR bättre förr. Den var bättre när jag var fjorton, den var bättre när jag var 20 och den var bättre när jag var 26. Jag börjar bli gammal. Men. Slutscenen går inte av för hackor, oavsett hur gammal man är!

Nu är det kaffetajm.

Hur man slipper jobba på helgen

Är det inte konstigt ändå. Nu är klockan över fem (igen) och jag är inte hemma. Faktum är att jag just stängt ner tio dokument innehållande planeringar för eleverna. Pust! Mina tio förtroendetimmar går snabbt åt, kan jag meddela. Särskilt som jag slutar 14.10 på torsdagar...... Om jag var trött i morse är det inget mot nu och hujeda mig för morgondagen!

Det får bli tidigt i säng idag så att jag har energi till morgondagens kvällaktiviteter. P ska jobba på lördag och åker ner till mamma och pappa fredagkväll (då får han också med sig X antal flyttkartonger som gör sig bättre i källaren hos mina päron än hos oss), och istället kommer fd kollega H och förgyller min kväll! Vi ska hedra Patrick Swayze genom att äntligen ses och titta på Dirty Dancing! Det var ändå över 1,5 år sedan vi förde det på tal för första gången och NU äntligen blir det av. jag kan knappt minnas när jag hade en tjejkväll på det sättet.... Supernajs!

Nu ska jag pinka och springa till tåget, så att jag slipper stanna en timme till.

Trött

Idag är jag trött, mest mentalt men med resultat att jag rent fysiskt känner mig helt slut. Backen kändes mentalt betungande så jag gick för att ta bussen nu när jag ändå kan åka gratis en månad. Jag brukar inte orka ta bussen för det är så mycket folk, men idag skulle då bli mitt lilla undantag. Bara det att bussen skulle gå först om fem minuter och det tar ju faktiskt bara 10 att gå.. Jag ser den köra förbi mig just nu och hade alltså inte kommit fram snabbare om jag åkt. Se där, latheten att inte orka vänta på bussen gjorde att jag fick lite vardagsmotion idag med. Fantastiskt.

Fotointresserad?

Jag gillar ju att fotografera, som man ibland kan få smakprov här på bloggen (de bilder som är signerade "tr3z" är mina egna). Oftast kommer jag inte längre än till att ladda upp mina bilder på flickr, ibland lägger jag upp dem här, men ännu oftare kommer jag inte längre än till att låta bilderna ligga kvar i datorn. Jag har framkallat bilder men orkar sen inte direkt sätta in dem i album...

Nu finns det ju smartare grejer för alla digitalfotograferande personer, och Fuji har ett generöst erbjudande som det bara är att haka på, nämligen en gratis fotobok om man skriver om det på sin blogg! Klicka här: http://www.fujidirekt.se/fotobok och fixa en egen! Jag har kollat på Fuji och det är ett riktigt användarvänligt program, man behöver egentligen inte göra så mycket mer än att ladda upp sina bilder. (Man laddar hem programmet och lägger in de bilder man vill ha. Sen kan man ändra bilderna genom att beskära eller lägga på effekter, eller också låter man dem bara vara. Layoutmässigt finns det ganska mycket att välja på, där är det lätt att bara pröva sig fram, eller också klickar man i en ruta och så fixar programmet det automatiskt. Smidigt. När man är klar så klickar man bara på beställa-knappen, and that’s it.)

Och handen på hjärtat så är det ju faktiskt ganska trevligt att se sina bilder i tryck. (J1 älskar att kolla på sig själv, som de flesta ungar gör)

F.ö. så gillar jag mitt jobb. Har jag sagt det förr? Det får man göra.

Under täcket

Idag ligger dimman tät över Byhåla. Så tät att det bildas en tunn hinna över ansiktet och ögonfransarna kladdar av sig mascara på kinderna.

Och på tal om mascara (och då följdaktligen smink i det stora hela) så har jag blivit addicted när det gäller foundation. Nästan varje morgon när jag vaknar känner jag att jag är för trött för att smeta på en massa grejs i ansiktet, men sen tittar jag mig i spegeln och inser att jag måste för att kunna gå ut utan att behöva känna mig self-conscious hela dagen. När dagen är slut upprepas proceduren fast i omvänd ordning; för att kunna somna med gott samvete måste jag tvätta av kletet igen.

Och så upprepas det, dag ut och dag in.

Nobody puts Baby in a corner!

Läste just på min mans blogg att Patrick Swayze dog i natt. Trist. Ingen chock direkt. Inte som när River Phoenix dog och jag gick omkring i en chockad dimma en hel dag. Då var jag iofs typ 14 år och trodde väl inte att stjärnor dog som vanligt folk. Men så är det. Andra kändisar som gjort avtryck genom att dö är prinsessan Diana och Michael Jackson. Några andra kan jag inte direkt komma på. Så, there you have it; mina topp-tre kändis-döds-minnen. Hm. Bisarrt.

Skolhumor?

Nu är jag ju ändå inte gift i kyrkan, men med pistolen mot huvudet hade det nog varit mitt val ändå...

Idag är det verkligen höst ute! Så skönt! Jag t.o.m. frös och det var såååå underbart! Och inte var jag svettig heller när jag kom upp för trapporna, jag kunde nästan andas obehindrat dessutom... Ja, det finns många perks med hösten helt enkelt! Joy.

Oljud delux

Jag tycker det är jättejobbigt att vara en sån hemsk mamma som jag är ibland. Som längtar till jobbet för att jag inte orkar med alla ljud. Två ungar som gnäller. Eller skriker för att de har kul. Eller för att de är ledsna. Och alltid, alltid, alltid en man som måste spela musik - inte bara i vardagsrummet, utan i köket också. Samtidigt. Och inte ens samma musik! Ja, jag har inte världens tystaste arbete heller direkt, men det är ändå mer ro där än hemma. Man får vända ut och in på sig där också, fast av andra anledningar. Jag har liksom kommit på att enda sättet att få lite lugn och ro är att gå och slänga soporna!

Det är egentligen så tråkigt att jag har blivit så ljudkänslig. Egentligen skulle jag också vilja lyssna på musik ibland. Men när man aldrig får ha tyst runt sig så finns det inte ork att försöka konkurrera med allt oljud... Min space-iga cd-spelare i köket, den som jag fick för att jag skulle kunna lyssna på sånt jag ville lyssna på.... Den har jag satt igång max tio gånger på fyra månader. För när väl ungar är tysta och P har satt på sig hörlurar för att spela nåt spel vid datorn, då njuter jag av tystnaden istället för ännu mer ljud.

Och sen kommer P och har mage att säga att jag inte gillar musik, att barnen är musikaliska för att han spelar en massa hela tiden. *TSSSSS* JAG är också rätt taktfast och sjunger hyfsat bra. Att jag inte konstant spelar musik... Äh. Suck.

Rensa!

Nu är det dags att börja rensa! Bebissaker som H ska få och saker som kan packas ner och fraktas hem till päronen... Nåt som kan säljas (tvättmaskin någon?) och annat som kan kastas. Det är kul när man väl håller på, bara steget till att verkligen börja som tar emot...

Smile!

Vi bestämde lite spontant igår att vi skulle till GeKås idag. Med barn. Vi har alltid sagt att vi inte ska utsätta barnen för det, men verkligheten är ju sån att det inte är kul att behöva planera jämt bara för att man ska komma iväg. D.v.s. eftersom vi inte har barnvakter på orten är det inte lätt att vara spontan. Dessutom ska väl nån gång vara den första. Vi var dock inställda på katastrof och att bara ta de avdelningar som var absolut nödvändiga.

Planen funkade; barnen skötte sig utmärkt! Vi besökte barnavdelningen (vilket jäkla kaos!) och leksaksavdelningen och däremellan var vi på BK och käkade och på Sko-Boo.

• J2 sov under klädrundan, vaknade lagom tills vi skulle betala, käkade mat och körde lite leksaksbil i skoaffären, och satt sedan nöjd och glad i kundvagnen när vi köpte (bl.a.) födelsedagspresenter till honom.
• J1 satt i vagnen under klädrundan förutom när vi skulle prova vinterkläder och hon skulle välja klänning. Hon åt mindre bra men sprang sedan runt i sina nya skor i skoaffären och på leksaksavdelningen skötte hon sig utmärkt eftersom hon fick välja en sak, vad hon ville.

När allt är så billigt har man råd att ge sådana löften.... Nu ska jag käka, men först en bild på J2's nya skor. P var helt emot dem ("men jag måste ju KNYTA dem!") men hallå, hur jäkla snygga ÄR de inte?! Storlek: 19,5. Perfekta!

Äntligen!

Finally har vi fått lite höst! Jag hoppas att det fortsätter vara kyligt resten av dagen så att vi slipper den äckliga värmen som varit. Nä, fram för hög luft och kyla!

Själv är bäste dräng

Idag fick min kollega D en dotter. Kollega S var iväg och firade sin gamla mor. Vilket lämnade mig själv med hela klassen. Som tur var fick jag en vikarie och fick även låna en assistent, men det var jag som var den in charge, vilket gjorde det lite stressigt. Men dagen har gått bra och jag är strax hemma utan att känna mig helt slut. Kanske har jag missat nåt viktigt men då får jag ta det imorgon. Jag gillar faktiskt mitt jobb väldigt mycket, om jag får lov att säga det själv. Och det får jag ju.

Busters öron av Maria Ernestam

Häromdagen läste jag ut en bok som svägerska V rekommenderade för ett tag sedan. Jag sprang på den på antikvariatet i somras, annars hade jag nog aldrig köpt den. Igen - omslaget! Omslaget avskräckte, precis som baksidetexten. På omslaget ser man en arm och rosor. På baksidan står det att boken handlar om en 56-åring som pysslar om sina rosor. Eh... nej tack? Fast. Nu sprang jag ju på boken och fick den för en billig penning. Sedan har den legat och väntat på att jag ska bli på humör för en blommig bok. Och så plötsligt, efter varulvar och spökerier så kände jag att, ja, nu är nog tid för en bok om en 56-årig tant som lever med sina rosor. Och vet ni vad? Den var inte alls som jag trott. Så klart mycket bättre. Och mer spännande. Riktigt bra, till och med. Med ett språk som framkallar bilder så att jag fick lägga ifrån mig boken, göra en grimas och andas lite innan jag återgick till läsningen. Nä, det var en överraskning, särskilt som jag avskyr att bli rekommenderad böcker! (men varför det är så kan vi ta en annan dag)

Planeringstid

Hej Dagboken!
Idag har jag haft en hel del att göra, precis som det brukar vara under förmiddagarna. När det är dags för lunch sitter man och är helt slut i hjärnan. Det känns konstigt, för trots att man inte har mer än 10 elever så är de enormt krävande både när det gäller kunskap(sbrist) och socialt. Som tur är har jag planeringstid på tisdagseftermiddarna. Det betyder att jag hinner tänka lite på vad vi egentligen behöver göra för att det ska bli bra. Fast idag har jag inte haft tid med det för det mest akuta just nu är att hitta material som passar alla på just den nivå de befinner sig. Och det, Dagboken, är inte det lättaste när det är köpstopp och man inte får inhandla de böcker som behövs. Istället får man göra tidskrävande nödlösningar och hoppas att det håller en bit på vägen åtminstone.
Nehepp, Dagboken, jag har lite att fundera över och om en halvtimme har vi möte med föräldrar, så det är dags att sätta fart. Jag slutar egentligen om en halvtimme i och för sig, men kanske kan jag kompensera med att gå lite tidigare en annan dag (dock inte i morgon för då är det också möte ungefär när jag slutar).
Ahja.
Tack och hej, leverpastej!

Lördagsgodisdags!

Jag har ingen som helst lust att behöva gå till affären och köpa lördagsgodis idag. Jag har världens mensvärk och har just varit iväg med J1 på gympa och eftersom P inte är hemma så fick J2 följa med. Det var betydligt behändigare att ha med honom när han var mindre, då var det bara att sätta honom i sjalen/selen och så fick han en timmes sömn. Nu vill han bara springa hela tiden, vilket är jobbigt eftersom han ju inte kan gå. Det visade sig inte vara helt lätt att hjälpa J1 upp på bommar och gå balansgång samtidigt som man har en nästan ettåring som vill hålla i händerna... Som tur var är han inte kinkig så länge han får promenera, och utan att jag hade någon större koll så var det lite olika mammor som sprang runt med honom när J1 var på bommen. Han var lycklig för att han fick gå och de var lyckliga som fick gå med en liten parvel igen. Win-win ;-)

Det ska bli så skönt att flytta. Jag är så trött på same same hela tiden. Samma prat om samma saker. Samma människor. Samma samma samma. Blä.

Skallepär has left the building

Med datorn under armen tog P och begav sig iväg på fest. Jag kan inte påstå att jag var särskilt glad över det för några timmar sedan. Jag gillar inte när jag inte får veta saker i tid så att jag hinner vänja mig vid att saker inte blir som jag tänkt. Men bara för att jag tänker något så betyder ju inte det att andra vet vad som rör sig i min skalle.

Så här tänkte nämligen jag.
Att jag känner att jag är helt off sen jag började jobba. Att jag inte egentligen känner mig connected till varken min man eller mina barn utan bara gästspelar lite i deras liv en stund på kvällen. Att det är på tiden att P och jag försöker börja kommunicera igen, inte bara grymta trött till varandra. Och då hade jag tänkt att eftersom fredagar är mina korta arbetsdagar så hade jag energi över för att prata med karlen. Eftersom han jobbade hela förra helgen och ska jobba även nu i morgon så har det inte funnits tid att orka prata på 13 dagar. Och när han då helt sonika meddelar via sms att han ska på fest ikväll.... Jag lackade ur. Jag skällde på tioåriga pojkar som hamnade i min väg på vägen hem (men vaffan, det var lite berättigat för det är fruktansvärt irriterande att försöka komma fram på en cykelbana där det far omkring små vingliga ungar hit och dit och blockar vägen eftersom de sitter och läsar/skickar sms och cyklar samtidigt utan en enda tanke på att titta upp och se var fan de cyklar). Så visst, jag kanske inte borde ha skrikit till den ene att "Titta på vägen då, för fan!" men jag var som sagt rätt lack redan. Hmm. Ju mer jag tänker på det deso pinsammare var mitt uppträdande. Tur att vi flyttar snart. Och att jag inte är lärare här i byn *skäms*

Men åter till denna kväll då.
Jag har nu accepterat att han dragit (gubben alltså) och nu ska jag slötitta på TV och läsa boken jag just nu håller på med. Visst, jag känner mig fortfarande inte i fas med mitt liv, men det finns det väl tid att bli. Sen. Om inte ekorrhjulet rullar på i väldig fart förstås. Vilket det lär göra....

Hört på dagis

J1 ropade på oss innan, när jag och P satt och drack kaffe.

"Vet ni vad jag sa till fröken?"
"Nä?"
"Jag sa att mamma brukar säga att jag är ett troll. Och att pappa är en skit."





HAHAHAHAHAHA!!!!! Det har jag aldrig sagt, men det hon menade var att hon sa att pappa var en skit. Som om det är så mycket bättre............................... *fnissar lite till*

Nattfåk av Johan Theorin

När jag ändå spammar bloggen kan jag skriva ett par rader om boken jag läste ut för en halvtimme sen. P säger att jag kanske borde läst Skumtimmen av Theorin först, men eftersom den inte finns hemma utan på biblioteket valde jag den här istället. (och det står ingenstans att man behöver läsa dem i följd..)

Om jag nu har klagat lite på de senast lästa böckerna så får jag väl istället ösa beröm nu. Detta är en bok i min smak! Om man som jag är löjligt mörkrädd, tror på spöken, och dessutom gillar välskrivna deckare... Då är det här en bok att läsa! Ja, jag tycker det är obehagligt när det finns barn med i bilden som ligger i farozonen, det är väl nackdelen med boken. Men annars, SÅ bra! Här är liksom en bok där man inte kan klura ut slutet på sidan ett. Eller sidan etthundra. Eller ens egentligen när man har femtio sidor kvar. Precis som det ska vara. Att framsidan tilltalar mig är ju inte heller illa. Lika snygg som P.D James' Fyren. (som också är en deckare väl värd att läsa) Ja, det är alltså snygga fyr-bilder på framsidan (syrran, som din skitsnygga bild från Gotland!).

Jag vet att jag är dålig på att beskriva handlingarna i böckerna. Men allvarligt, dom kan man söka rätt på själva på adlibris eller bokus eller så. Här får man bara lite tankar kring det hela. (och tankar kring denna boken fick jag massor av, men jag vet inte om jag kan skriva ner det här utan att förstöra läsningen för eventuellt intresserade)

(haha! Jag läste igenom inlägget och insåg att det typ inte är några tankar alls kring boken! Vad är det för mening med att skriva om böcker då?! Jaja, jag orkar inte mer nu iaf)

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda

Ännu en bok av Gavalda utläst. Det var den jag läste ut häromdagen, men jag har inte orkat sätta mig och skriva något om den. Vad beror det på? Jag gillar omslagen på Gavaldas böcker. Och jag kan tycka att tjockleken passar utmärkt för en dag på tåget. Men jag vet inte. Jag blev ju lite, lite besviken på den förra jag läste (Jag älskade honom). Den här boken gjorde mig inte precis lyckligare. Det är korta noveller och i början blev jag förvirrad för jag fattade inte att det inte var samma människa det handlade om. Eller att människorna inte hade någon anknytning till varandra. Jag har egentligen ingenting emot noveller, men jag gillar ju romaner - ju tjockare desto bättre! När jag läser böcker med noveller i bör de vara som Kate Atkinsons novellsamling Not the End of the World. Där får man ta del av små historier som till slut knyts ihop på ett klurigt och smart sätt. Gavaldas noveller bara är. Små historier som inte alls hör ihop. En del är bra (som han som har bråttom i trafiken, dödar nio personer och får veta det först på nyheterna på kvällen) och en del är mindre bra (jag kommer inte ihåg dom som är mindre bra).

Nä. Skärpning med småböckerna nu, Gavalda, jag vill läsa nåt som är som Tillsammans är man mindre ensam; lite tjockare, lite mer handling. Tack.

Tandis idag

Idag blir det en kort dag, jag sticker hem redan vid halv tolv eftersom jag har tandläkartid klockan ett. Det tar ju ett tag att ta sig hem. Jag kan inte påstå att det ska bli skönt att åka till tandläkaren, men det kommer vara skönt att få tanden lagad. Sen blir det mindre skönt i plånboken.
Usch. Vi tänker inte på det nu.

Övertid

Fick stanna en timme längre på grund av extrainsatt möte, vilket är helt okej eftersom det kanske gör vardagen lite lättare, men samtidigt är en drickyoghurt lite lite lunch i sammanhanget.

Annars läste jag ut min bok på vägen hit vilket betyder att jag inte har något att läsa på vägen hem. Inte ens en Metro har jag, för jag hittade ingen när jag rusade till tåget. Därav långt mobilblogginlägg. Intressant det där, fanns det ens ett ord som 'mobilblogginlägg' för 10 år sen? För 5 år sen? (Finns det nu?)

När jag ändå är sysslolös (ja, förutom att jag bloggar då) kan jag ta och berätta om det där "rånet" häromdagen. Jag kom med barnvagn och barn i handen och skulle på tåget mot Lund. Straxt innanför dörren blev det stopp, tre karlar som inte pratade svenska blockade vägen för en dam i 50-årsåldern (haha morsan, du är snart en dam!) och alla som kom efter (typ tre till och sen jag). De ropade och ville veta om det var rätt tåg och knuffade damen för att komma av. (Vanligt folk skulle vänt sig om och gått ut genom dörren bakom, där ingen var i vägen, men det tänker man ju inte på när man blir knuffad på) De knuffade sig förbi mig och barnen också och sen försvann de ut. Och det var först då damen kollade sin väska, som hon haft på över axeln och fram på magen. Där saknades så klart en plånbok och hon ropade att de hade tagit den... Och så var det med det.

Nu orkar jag inte blogga mer, min tumme gör ont. Hih.

September! When?

Yo alla monsterdiggare! (sa han verkligen Yo?)

Jag har lunch (yoghurt).
Det har varit en rätt stressig morgon, precis som hela dagen igår. Det beror mest på att vi har en massa elever som alla kan olika mycket, men inte så mycket böcker att arbeta med. Individanpassade studier är liksom hela tanken med IV, men innan man kommer in i att organisera allt.. ja, det tar en hel del kraft.

Idag är det september! Som P skulle säga; "Är det redan...!" Om en månad får vi nycklarna till lägenheten i Staden, och det är dags att börja packa och flytta... Huga! Men det ska bli gött att byta stad (byta till en stad) och få börja om lite. Inte för att vi har det dåligt i hålan, men det ska bli skönt att komma närmare familjen. Det är ju ändå dom vi umgås med mest.

Lilleman fyller ett år om tre veckor ju, dags att börja planera kalas. Tråkigt nog har han inga egna vänner, inte så som J1. Alltså kommer vi bjuda in J1's vänner och så får deras småsyskon agera kompisar till J2. Snacka om att man inte alls försöker skapa nätverk på samma sätt med nummer 2. Och varför ska man det när man redan har ett.

Nepp, åter till skolan och planering inför eftermiddan. Pust.