En kopp kaffe och...

...lite bloggande innan det är dags att ta sig till jobbet. Det är FREDAG!

Busy fredag då jag ska till fotokursen efter jobbet. Jag har inte gjort läxan, bara halva. Egentligen skulle jag kunna ta gamla bilder, men eftersom det är lite fusk så tror jag att jag ska försöka klura ut något under dagen.
Idag börjar mitt elevens val "fotovandringar", också. Det är jag grymt peppad över! Jag hade 18 elever i gruppen först, men eftersom det var några grupper som blev så små att rektorn inte tyckte det var försvarbart att ha dem, lyckades EV-samordnaren övertala några från mig grupp att byta, så nu har jag 14 (förhoppningsvis) entusiastiska elever. Planen för dagen är att alla ska presentera sig, berätta om en eventuell kamera (skolan har bara tre att låna ut så om inte de flesta har egen kamera kommer man att få samsas), eventuella förväntningar på fredagarna och så ska eleverna skaffa sig ett flickr-konto och gå med i den grupp jag skapat så att vi kan samla alla våra bilder på ett ställe och diskutera dem.

Det snöade igår och jag blev jätteglad för jag tänkte att ungarna skulle kunna leka ute i snön under helgen. Men. Det hann knappt sluta (vid tiotiden igårkväll) innan det började töa igen och nu finns det bara lite slabbig snö på gräsmattorna. Typiskt. Jag hann ta en bild från balkongen i alla fall, och även om inte himlen var riktigt så där rosa, så är jag rätt nöjd med att jag nu i alla fall har ett litet hum om hur jag kan få till skarpa bilder i manuellt läge. Det gäller alltså "bara" att fatta hur man gör så att inte himlen blir så där onaturlig. Tips mottages tacksamt, men jag hoppas kunna fråga idag på kursen också.

Lava sprätter runt som en tok här, dags att börja plocka lite kanintollar och sen göra sig i ordning. Patrik klagar förresten över att jag gosar mer med kaninen än med honom. Kanske är det nyhetens behag, kanske är kaninen bara gosigare. Kanske var det så att jag faktiskt har saknat att ha ett djur att gosa med, ett par år efter Isolde dog.

Trevlig helg!

Mer Lava och lite jobb som inte känns som jobb

Och efter den långa rubriken kommer detta inlägg ;-)

Lava äter! Inte bara hö och gurka (jag har nu slopat sallad eftersom den inte har någon näring och kan bilda gaser (tack Tezzie för listan!)), utan också sitt vanliga kraftfoder som han inte ätit på en vecka (är det verkligen mindre än en vecka sedan han blev sjuk, galet!). Efter att ha kämpat med vatten i spruta, vatten i flaska som jag tvingat på honom och vätskeersättning, dricker nu Lava självmant ur sin flaska igen! Bra kämpat, Therése, säger jag och klappar mig själv på axeln!

Och så var det då lite jobb som inte känns som jobb-snack, vilket handlar om elevens val 80 minuter fredageftermiddagarna som börjar nästa vecka. 18 elever har valt min grupp som kommer bestå av fotovandringar i Malmö. Första och andra fredagen kommer vi vara i skolan och prata komposition och regler, sedan kommer vi varannan vecka vara ute och ta bilder utifrån olika teman (i grupp) och varannan vecka kommer vi vara inne och diskutera bilderna och vad man kan tänka på/göra bättre för att man ska få ultimat effekt. Jag är verkligen inget proffs utan förväntar mig att eleverna ska vara aktiva och föra bra diskussioner med mig som "samtalsledare", och jag ser verkligen fram emot dessa lektioner där jag kommer att få möjlighet att utvecklas tillsammans med mina elever. Jag känner inte att jag kan fotografera längre, men jag vet reglerna i teorin och jag är pedagog, så jag tänker att det hela kommer att lösa sig. Det ska bli extremt roligt! Jag är alltså otroligt entusiastisk inför vårens lektioner, och jag har börjat hitta tillbaka till flickr där jag i förväg nu startat en grupp där mycket av undervisningen kommer att finnas. Det finns så många otroligt duktiga fotografer (och glada amatörer), varför inte utnyttja internet så mycket som det bara går när vi nu har tekniken till det.  Jag har också funderingar kring om det kanske skulle kunna vara så att man kan bilda en fotoklubb på skolan - om jag får vara kvar i framtiden är det någonting jag skulle kunna tänka mig göra efter skoltid för intresserade elevers skull.

Och på måndag har min älskade gubbe tagit semester från jobbet för att jag ska kunna gå på del ett av två i en fotokurs. Nästa fredag är del två och då har pappa lovat ta hand om barnen på kvällen (eller om det är mamma som lovat att pappa ska göra det...) och jag ser verkligen fram emot det!

Helg!

Kanske finns det hopp?

Lava har börjat bajsa! Med tanke på vad han (ja, för jag hittade en snopp och två pungkulor igår!!) ätit så här långt kommer det nog lagom med bajs också. Men ojojoj vad mager han är nu! Varenda ben i den lilla kroppen känns genom huden. Han äter i alla fall salladsblad och hö och en del gurka. Jag vet att man inte ska ge för mycket färska grönsaker till kaniner, men när det är skarpt läge så är det, och skarpt läge är det eftersom jag i morse sa till Patrik att det kanske inte är rättvist att låta Lava sitta och dö av vätskebrist utan att det kanske är dags att fundera på om vetrinären skulle avsluta det hela på ett skonsammare sätt. Lava måste ha hört mig, för han äter och äter och jag har till och med lyckats få honom att dricka ur flaskan genom att reta honom så mycket att han tillsist bara tänker att det kanske är lättare att dricka än att kämpa emot. (det känns btw väldigt underligt att kalla Lava för honom när han så uppenbart varit en hona ända sen han var i djuraffären) Nu behöver han "bara" lägga på sig rejält och dricka aktivt själv igen så ska jag sluta oroa mig sen.

Jag skulle ha ett möte idag med en upprörd förälder som tycker att vi skyller allt på hans älskade barn. Eleven i fråga gör en massa dumt men det var inte det jag hade tänkt fokusera mötet på, utan att detta är en smart unge som har alla förutsättningar att klara sig ypperligt, med lite styrhjälp. Tror ni föräldern dök upp? Icke. Jag och specialpedagogen hade istället möte med enbart eleven och jag började nästan lipa när spec. frågade om eleven kände att det var någon lärare som hen kände tyckte om henom, och hen pekade på mig och flinade lite förläget. Men GIVETVIS tycker jag om henom! Och det är så skönt att det märks, för oj vad jag hade blivit ledsen om eleven inte vetat om att allt jag gör gör jag för att det ska gå bra! Det kanske finns hopp där också?!

(Hen och henom kommer sig av en diskussion vi hade i personalrummet idag. Jättefula ord, kan jag tycka, men väldigt användbara då man inte behöver avslöja kön på eleverna eftersom det i de flesta fall är ganska oviktigt.)

Galet.

Så, det verkar som att Lava inte mår så bra i magen. Nu har hon fått olja och microlax, nåt egentligt bajs att tala om kommer inte ut och vatten dricker hon inte (och det är jättesvårt att tvinga i henne det). Pälsen börjar bli ruggig, man känner varenda ben i ryggen på henne, men det allra konstigaste är att hon annars verkar mycket piggare och mer nyfiken. Det är bara att konstatera att kaniner som inte bajsar eller blir av med gas i magen helt enkelt dör. Hon har inte ont, hade hon haft det hade det blivit en avlivning direkt, men som det är nu lever man ännu på hoppet.
Tusan också.

Tillbaks till vardagen

Så var det vardag igen och eleverna är på plats. Jag känner mig inspirerad att ta tag i svenskan med mina klasser, mindre inspirerad till engelskan, i varje fall som vi är på kapitel "food" just nu. Hur gör man nåt kul av det? Egentligen borde jag baka något av de recpt som finns i vår textbook, en pecan pie har jag alltid velat testa... Jag försökte få eleverna att anmäla sig som frivilliga, men det gick ju inget vidare.

Jag har sovit illa natten till idag också eftersom Lava är sjuk. Totalt beteendeförändrad sedan i lördags, äter inte, dricker inte, bajsar inte och ligger bara i sitt lilla hus och vill inte komma ut. Eller, det var så i två dygn i alla fall, och eftersom jag var orolig googlade jag (en kanin som drar sig undan och slutar äta och dricka kan vara sjuk och drar sig undan för att dö genom att svälta sig själv) och ringde sedan vetrinären, dit vi varit idag direkt efter jobbet. Lava verkar ha tuggat i sig någonting när hon har varit ute och lekt, och detta något (förmodligen plast från en plastpåse) sitter fast och kan inte komma ut. Kommer det inte ut så kommer hon dö. Jag har börjat ge henne paraffin olja och försökt spruta in lite vatten också, men ska på det igen om några timmar innan jag går och lägger mig. Vi får hålla en tumme att det kommer ut, för även om det nu är barnens kanin (*hrm*) så har jag fäst mig vid henne väldigt mycket, med tanke på att hon bara bott här i tre veckor.

Det visste du inte!

(och inte jag heller!)
Det vill säga att jag faktiskt tycker att det är jätteirriterande med sågspån på golvet! Det ska helt enkelt inte vara på golvet, utan antingen i buren eller i dammsugaren. Lava ska få fetta på sig lite, sen ska hon få bo ute på balkongen. Hon har ju trots allt en utebur och det kan passa utmärkt på en inglasad balkong. Hon behöver som sagt bara lägga på sig lite först, för hon är litta mager.

En annan sak jag inte visste för ett par dagar sedan var att jag önskar mig en ny dammsugare i julklapp. Tänk om jag hade kommit på det före julafton, då kanske tomten haft en med sig?! Förmodligen inte, eftersom det var jag som var tomte i år...

Välkommen Lava Liliana!

Det här är Lava Liliana, till vardags kallad Lava efter ljusälvan i Älvdalen, och hon är det senaste tillskottet i familjen. Barn och mamma mår bra, pappa är lite tjurig...

Julkänslan har lite svårt att infinna sig, men vi är i alla fall glada över att Lava verkar trivas. Hon skuttar och pluttar i ett och Jolin har redan lärt sig lyfta henne på rätt sätt. En klosax önskar sig Lava dock i julklapp, för just nu är hon vass! Det bästa med en grön jul så här långt är att vi har plockat maskrosblad. Lava har fått två små som hon knaprade i sig ganska snabbt, när hon väl fattat att det var mat. Man vill ju inte ta dö på kaninen det första man gör, så vi tar det lite lugnt med nymodigheterna (jag tror väl inte hon fått maskrosblad på Zoogiganten, precis).