Lite te, någon?

Gooooood morgon!

Det enda som står på agendan idag är lite badminton med morsan. Pappsen har jobbat natt och måste sova och då skickar han mamma istället för att motionera mig, trots att hon protesterar och tycker att hon inte behöver det för att hon har fått en Wii fit nu. Jaja, det är nog bra för oss båda två att komma ut bland folk och svettas lite!

P har tagit barnen till Malmö för att inhandla en cykelstång (en sån där som man har på små cyklar när barnen ska lära sig, så att föräldrarna slipper bryta ryggen, ni vet) och en eltandborste. Den första till J1, som är bestämd när det gäller att lära sig cykla nu i vår, den andra till J2 som inte fick någon eltandborste igår utan nu bara vill använda J1s. Och är det en eltandborste han vill ha så är det det han ska få, huvudsaken är att vi slipper hålla fast honom och tvinga in tandborsten, som det är nu.

J2 kan förresten cykla utmärkt på sin trehjuling, men på GeKås hittade vi en springcykel igår, för bara 270:-. Toppen, för en sån kollade vi nämligen på häromdagen på Biltema och där kostade den 499:-. Vi har kommit fram till att det nog är smartare att han lär sig hålla balansen direkt istället för att köra med stödhjul som J1. Tänk vad mycket klokare man är när andra barnet kommer!

Vad blir det för mat?

Jag har varit med pappa och spelat badminton nu på förmiddan. Det finns ingenting som kan få mig att springa och hoppa i vanliga fall. Jag missar hellre bussen än springer (fast med lite modifikation, för sedan förra året har jag till och med börjat springa ibland när jag håller på att missa bussen...), och hoppa är helt enkelt inte min grej. Men, badminton är roligt, jag både springer och hoppar och rör på mig - helt frivilligt! I morgon kommer jag ha träningsvärk. Allt annat är en omöjlighet.

Något annat som känns helt omöjligt är att dagens tema52 är "självporträtt". Jo tjena. Kanske om jag varit inne i en period där jag åtminstone var lite nöjd med mig själv, ja då kaaaaanske jag kunnat få till något. Nu? Inte en chans. Och jag vill inte köra den klassiska fotograf-posen med en kamera framför ansiktet. Isch. Usch.

Och vad blir det för mat? Potatismos och... ? *suck*

Kanske det kan bli en vana?

Åter från Victoriastadion och en familjeutflykt. Make och barn samt mina päron, alla spelade en stund, mer eller mindre. Ungarna tyckte det var kul och det var bara J2 som inte riktigt klarade ban-etiketten utan fick J1s rack i huvudet en gång och min hand i huvudet en annan gång. Till och med P tyckte att det var något vi skulle kunna göra själva någon gång, vilket är ett enormt framsteg eftersom han innan vi gick inte ens ville spela en liten stund. Nu gjorde han det och insåg att badminton, det är faktiskt kul! J1 ville börja på tennisskola när hon såg en massa barn i hallen brevid, men näää, avgiften för tennisklubben är skyhög. Fast det är klart.... Om hon har intresse för det så kan hon få prova på lite längre fram.

Nästa vecka blir det dock bara pappa och jag som spelar, och banan är redan bokad. Ingen risk att smälla ungarna i huvudet då i alla fall - de får vara hemma med P. 

Att få konstruktiv kritik på bilder man tar tycker jag är jättebra! Jag såg inte ens skrafset i nederkanten som andra lade märke till i min bild framför Stadsbiblioteket till det första temat i Tema52-utmaningen. "Krafset" är en staty, gjord för barnen att klättra på (tror jag, det är det alla barn gör i alla fall). Jag har inte fotograferat om den bilden utan bara klippt bort statyn. Det blev bättre så, tycker jag. Ljus.

Att ordet "Lund" inte blev skarpt till förra veckans utmaning såg jag direkt när jag kom hem, men eftersom jag fotograferade på fredan och jag inte hade lust att åka till tåget även på mina lediga dagar, fick det bli som det blev. Att det inte blev skarpt berodde på att det var kallt som tusan ute, jag fotograferade utan stativ, och det var lite längre exponeringstid. Dessutom var det mörkt ute, för jag tog bilden på morgonen, och när det är mörkt ute och exponeringstiden är lite längre tenderar ljusa områden (skylten och klockan) bli väldigt ljusa. Oskärpan var ett faktum. Jag tog om bilden efter jobbet en dag, i dagsljus, med ett Pågatåg i bakgrunden. Resa.

Jag gillar denna bilden bättre, faktiskt. Den säger "resa" mer än den andra, fast mest säger den "PENDLA". Stressa till tåget och vänta på tåget. Mitt liv i ett nötskal.

Vad tycker ni?

Sportiga söndag

Oj, vad mycket tid jag hade till pysslande igår! Det blev liksom lite overload och det blev inte mycket gjort. Det var likadant för många andra, särskilt sådana med barn, som inte haft så mycket tid att pyssla de senaste åren. Plötsligt, massor med tid! Själv scrappar jag bäst under press och att ha nästan ett helt dygn till mitt förfogande gjorde att det, som sagt, inte blev så mycket gjort. Men kul var det! Och att säga att jag är sugen på att scrappa idag är verkligen en underdrift, det suger massor i scraptarmen!

Meeeeen, idag är det sport som gäller. Jag tog med mig J1 till Nova och shoppade loss på 45 minuter. En sport-BH för 250:- och ett par gympadojor för 199:-. Jag har aldrig påstått att jag bryr mig om märke, vilket väl känns rätt uppenbart vid den uppräkningen. För mig, just nu, är det två saker som gäller: 1. priset. 2. att sakerna ska användas max en gång i veckan. Det går liksom inte att spendera stort då.

Så idag ska det då äntligen bli av! Lite badminton med pappsen. Det var väl på tiden att (framförallt) jag får tummarna loss så att jag kan inviga min julklapp nångång.

Och hallåja! Nu är det bara fem arbetsdagar kvar till sportlovet! Hur sportig jag tänker vara då återstår väl att se... Titta gärna in vid sjusnåret igen, då det är dags för veckans temabild, nämligen Lund i vinterskrud. Ute är kallt med strålande sol, och, nä, ingen snö :-D

Oväntat roligt!

Pappa har ont i sitt knä så vi hoppar över badmintonen imorgonkväll. Istället slog vi till med biljetter till handbolls-VM som ju går av stapeln idag. Vi ska se Tyskland-Egypten först och sedan Serbien-Algeriet. Så titta på TV:n i morgon, jag kommer sitta på en halvkass plats i ena hörnan, jag kan vinka lite till er! Nu är det dags för en match framför TV:n, och då menar jag inte med P.
...jag som skulle gå å sova tidigt idag...

Bomull i huvet

Jepp, huvudet fullt med bomull efter första dagen på jobbet. Och då "fick" jag ändå sluta tidigare eftersom jag är obligatoriskt tvungen att jobba över på torsdag. Jag hade också fått en julklapp från skolan (alltså kommunen), men eftersom det var en stor kartong choklad  tog jag med den till klassrummet och tvingade på eleverna hela asken (de var faktiskt svårövertalade, imagine that!) Man fick också en månads provträning på Actic, som råkar vara det gym som ligger tre minuter härifrån hemmet. Kollega SB, som jag beklagat mig mycket över, gav bort sitt också, så det norpade jag till mig och nu kan syrran och jag träna crosstraining hur många gånger vi vill fram till den 27 januari. Fast nu är hon förkyld, och jag vill ju inte gå dit själv, för det är ju lite pinsamt att svimma av trötthet när man inte har någon som tar hand om en efteråt, och att sitta själv och basta är inte heller samma grej...

Glömde jag förresten tala om att jag fick ett badmintonrack av mamma och pappa i julklapp? Inget billigt från Statoil heller, så pressen är på att verkligen börja spela och använda det! På fredag är det dags, det har vi bestämt, för då är P ledig, så det ska inte vara några problem att spela en timme. Yeha, KUL!

Jepp, det känns!

Det känns som en lättnad idag att jag har droppat kursen på Mah. Så mycket att jag till och med nästan, kanske, ser fram emot att jobba på måndag. Rätt schysst att få fritid, som jag egentligen haft hela tiden, ju... Knäppt.

Det känns också bra att bära ner julgrejerna i källaren. Och en hel del leksaker! Bort med det gamla så att det nya syns. Sen kan man ta fram det gamla igen om några månader. Dessutom tycker jag ju om att rensa, så det har blivit en kasse skräp med. Nice! (fast föresatsen om att rensa pysselskåpet och skrivbordet är ju inte direkt infriad än...)

Det känns däremot ingenting i benen efter crosstrainingen, vilket är underligt eftersom jag knappt kunde gå efteråt.... Men jag stretchade bra. Inte armarna, som jag nämnde, och i dem har jag lite träningsvärk faktiskt. Och det är ju faktiskt lite skönt, så man vet att man använt dem.

Fortsätta rensa, var det!

På lut

Men så trevligt att vakna upp även idag med migrän på lut. Efter att ha haft känningar både måndag och tisdag är frågan inte om det kommer ett jätteanfall snart, utan när. Hade det inte varit så problematiskt att ta hand om ungarna (P jobbar varje dag denna vecka - även helgen!) med migrän, skulle jag föredra att få ett rejält anfall snarast, för att få det överstökat. Men som sagt, vem ska då ta hand om ungarna.

Syrran och jag var och tränade crosstraining igår, och det var SKITjobbigt!!! (och kul!!!) Jag kunde knappt gå efteråt, fast jag bara gjorde det i 20 minuter. Idag känns det nada i benen, men dock i armarna. Jag stretchade benen rätt bra igår iofs för att slippa den värsta träningsvärken, men armarna tyckte jag inte att jag hade använt så mycket så dem struntade jag i. Så där fick jag.

Att verkligen röra på fläsket

Häromnatten kunde jag inte sova. Det kändes spattigt i benen och armarna och jag gick upp och ställde mig i hallen och joggade på stället i tio minuter innan det kändes lite bättre. När vi var iväg på resan var vi ute hela tiden och det var i varje fall någon liten promenad om dagarna, men sedan vi kom hem har det inte varit så mycket för att dra pulkor på ren is är faktiskt inte ett dugg tungt... Så idag ska jag och syrran träffas och crosstraina för första gången! Om 1,5 timme, faktiskt. Och då inser jag att jag saknar skor, sport-BH... ja, träningskläder överhuvudtaget. Intressant!

J1 är anmäld till Medborgarskolans dans (500 spänn billigare än Crazy Feet!). Hon ville inte fortsätta med balett utan ska nu prova på alla möjliga sorters dans. Det tycker jag verkar bra, så kan hon se vad hon tycker är roligt om hon vill fortsätta.

P ville vara snäll igår så när han var inne och skulle köpa ett spel till sig själv på Nova så köpte han Sims3 till mig...... Det var jättesnällt, men 400:- för ett spel...... som jag egentligen inte har tid att spela och som är mycket svårare med kontroll (PS3) än vid datorn.... Det hindrade mig dock inte från att spendera två timmar med spelet igårkväll och att känna sug efter mer. Trots att mitt barn blev omhändertaget av socialen redan efter en halvtimme.....

Dags att röra på fläsket

Usch. I samma stund som jag skrev det där kom jag på att det bara är en vecka kvar tills jag ska börja jobba igen. Och så fick jag världens jobbångest. Åååååh, att det ska vara så här?!

Nu har jag i alla fall fått på barnen kläder och ska väl själv svida om så att vi kan gå iväg och hämta ut ett paket på Willys. Det tar emot, det ska jag erkänna, för vägarna skimrar så vackert av is, barnen vill bli dragna i pulka, och det är ändå en liten bit att gå... Men nåt ska man väl göra, så det är bara att bita i det sura äpplet och ta sig i kragen.

Förresten fick jag ett jättefint badmintonrack av mina päron i julklapp. Precis vad jag önskade mig! Så det är verkligen dags att börja röra på fläsket, och det ser jag fram emot!

Skillnaden mot förra året

När jag hatade snö förra året berodde det på att jag inte hade kläder efter väder. Och det hade jag inte för att jag var för stor för att komma i de jag hade/det inte kändes kul att lägga tusenlappar på att köpa nya. Så skillnaderna mot förra året är framförallt dessa tre:
1) jag kommer i mina kläder, alltså fryser jag inte, och jag kan röra mig hyfsat obehindrat
2) jag orkar röra mig mer, alltså har vi roligare när vi är ute, och vi kan åka pulka fler gånger innan man blir genomsvett
3) jag fryser inte och jag åker fler gånger, alltså är vi ute längre och får mer frisk luft
Detta är anledningen till att jag vill gå ner i vikt, och att jag kan köpa kläder som är snygga är egentligen bara en bonus.
Well done me.

*gaaaaah!!!!*

Jag är så förbannat sugen på NÅT. Jag tror inte att jag är hungrig, inte egentligen. Det bara saknas nåt. Och jag tror inte att jag kommer vara nöjd om jag äter upp det lilla godis som finns hemma. Jag tror inte heller det hjälper med frukten. Eller maten, faktiskt. Usch, jag hatar den här känslan. Hoppas jag kan stå emot och inte äta upp allt jag kan hitta..... Popcorn kanske..?

Förresten. Sedan jag började tänka på vad jag stoppar i mig, första veckan i mars, har jag nu gått ner 20 kg. Jag lovade mig själv att när jag kom ner på tvåsiffrigt var det dags att börja motionera. Så. Upp till bevis. Jag var faktiskt och simmade med syrran i onsdags (och har fortfarande träningsvärk *haha*). Jag tänker motionera, men inte överdrivet mycket. En gång i veckan, nåt som är kul, behöver inte vara samma varje vecka bara jag gör nåt.

Okej, nytt mål då: När jag gått ner 10 kg till ska jag börja motionera två gånger i veckan. Det lär ju ta lite tid, så det är inget jag behöver börja svettas över redan ;-)

PS. Jag önskar mig ett badmintonrack i julklapp!

Glada laxar vs hängbraxar

Yes! Äntligen! Idag har jag och syrran verkligen tagit oss i kragen, köpt ett klippkort i simhallen och varit och simmat 40 minuter. Det faktum att jag faktiskt bor mindre än tre minuters från badhuset gör att det liksom inte finns några undanflyter. Visst, visst, jag var inte så sugen varken på väg dit eller i omklädningsrummet, men jag visste å andra sidan att jag skulle vara nöjd efteråt, och det är jag också. Nice!

Och rubriken då? De glada laxarna var simklubben på banorna brevid som simmade så det skvätte och skvalpade på både längden och tvären. Hängbraxarna...? Gissa det och vinn en volvo!