Böcker, så här långt...

Innan skolan slutade för terminen valde jag att lyssna på en kortis av en av de bättre svenska författarna enligt mig, nämligen John Ajvide Lindqvist. Boken heter Tjärven och är en zombieberättelse om svenska skärgården. Äckliga zombiedetaljer och en massa död, men som sagt, en kort en som passade perfekt de tre dagarna jag hade kvar att lyssna. Den var okej men inte oförglömlig. Jag säger ändå att bästa boken av Ajvide är Människohamn, så vill man läsa nåt av honom är det den man ska läsa.

Sen har jag haft en veckas lov nu och läst ut en annan kort bok, som också var helt okej men inte heller den var oförglömlig. Boken heter En spricka i kristallen och är skriven av Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvo-vd:n P.G. Gyllenhammar och hans hustru som är dotter till den tidigarare vd:n för samma företag. Jag tycker att den var ganska irriterande, måste rika människor vara känslokalla eller helt förstörda av sin uppväxt..? Eller, jag vet inte. Men man blir irriterad på huvudpersonen som är halvt apatisk och inte säger ifrån. Men det är klart. Pengar är ju bra att ha...

Just nu läser jag i alla fall Hungerspelen av Suzanne Collins, en ungdomsbok som är riktigt svår att lägga ifrån sig. Trist att det är en triologi och att jag inte har de två sista delarna och förmodligen inte hinner läsa dem detta lovet. Tur dock att det faktiskt bara är sisådär sju (ja, ni läste rätt - SJU!!!!) veckor kvar till Gran Canaria, och semester = läsning...

Det visste du inte!

(och inte jag heller!)
Det vill säga att jag faktiskt tycker att det är jätteirriterande med sågspån på golvet! Det ska helt enkelt inte vara på golvet, utan antingen i buren eller i dammsugaren. Lava ska få fetta på sig lite, sen ska hon få bo ute på balkongen. Hon har ju trots allt en utebur och det kan passa utmärkt på en inglasad balkong. Hon behöver som sagt bara lägga på sig lite först, för hon är litta mager.

En annan sak jag inte visste för ett par dagar sedan var att jag önskar mig en ny dammsugare i julklapp. Tänk om jag hade kommit på det före julafton, då kanske tomten haft en med sig?! Förmodligen inte, eftersom det var jag som var tomte i år...

Du vet att du är medelålders när...

...du får ett hemmaSPA i julklapp, blir nöjd, och hoppar i badet fast du egentligen inte tycker om att bada!

Grejerna på bilden är iofs inte hemmaSPA utan hotellgratisgrejer (från Köpenhamnsbesöket). Men hur som helst. Det var väldigt skönt att låsa in sig i badrummet, tända ljus, lyssna på Adele (som jag också fick i julklapp), läsa bok och skrubba av sig en lång innedag med leksaksbygge och leksaks..lek.

I morgon blir det en utedag istället, i stugan!

Jag hatar mat!

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen - fanns det ett piller som man kunde äta istället för mat så skulle jag göra det på stört! Mat är ett nödvändigt ont, jag hatar att laga den och jag kan inte komma på någonting som jag skulle vilja äta om någon erbjöd mig vad som helst i hela världen.

Sant att jag gärna skulle ätit lite julmat nu ikväll, men det blir det ju inte. Kanske är det tanken på att det skulle vara trevligt att sitta ner som en familj och äta något gott tillsammans som gör tanken på julmat lockande, och sen har jag bara ätit julmat en gång i år så jag har inte precis hunnit tröttna, men ärligt talat så finns det ingen mat som jag skulle hurra över i denna stund.

Att vara ledig 2,5 veckor är också ett dilemma - minst 54 måltider som ska fixas. Ett lyxproblem kan tyckas, och larvigt att klaga om, men det är verkligen det värsta jag vet. Skitkul.

Maligayang Pasko!

...som man säger på Filippinerna.
Nu kommer far snart och hämtar alla barnen och sen blir det internetstopp resten av dagen.
Ha en bra julafton!

Julefrid/fredagsmys

Vi har idag lyckats leka med Lava, äta frukost, åka till stan och köpa några klappar (bl.a. köpte Jolin det där kopplet till Lava för sina egna pengar), ätit lunch, pysslat julklappar till gammelmormor, varit i affären för att hämta paket (fast det visade sig att vi hade gått till fel affär så vi köpte bara fredagsmys istället) och börjat kolla på Smurfarna... Klockan är inte ens fyra, men vi har hunnit en hel del, och det bästa av allt - alla har varit glada hela dagen! So what att vi inte känner oss så juliga, vi har i alla fall hopp om frid.

Andra aktiviteter

Natten till igår hostade Jolin så att hon kräkte ner hela sin säng. I natt har det varit lite lugnare, det var en rejäl attack vid halv ett men hon började inte kräkas förrän vid halv sju. Det är alltså bara slem som kommer upp, så det är bra, men det är lite tråkigt också. Halv sju anser jag ändå vara en helt okej tid att stiga upp, även om Jolin själv sa att hon hade tänkt sova längre. Det roliga är att om man känner till morgonrutinen i det här huset så vet man att det är en timme TV på morgonen, arg frukost och sen .. tja, annat. Idag har det varit kaninlek 1,5 timme, trevlig frukost och nu en stunds TV innan vi ska klä på oss och bege oss in till stan för lite klappjakt. Jolin vill köpa en sele till Lava i julklapp. Vad Jack ska köpa vet jag inte riktigt, men det är i alla fall bestämt att vi ska slå sönder hans spargris (som ändå är halvtrasig). 

Själv ska jag ägna en stund åt att betala räkningarna för att se om maken kan få någon liten klapp i morgon...

Välkommen Lava Liliana!

Det här är Lava Liliana, till vardags kallad Lava efter ljusälvan i Älvdalen, och hon är det senaste tillskottet i familjen. Barn och mamma mår bra, pappa är lite tjurig...

Julkänslan har lite svårt att infinna sig, men vi är i alla fall glada över att Lava verkar trivas. Hon skuttar och pluttar i ett och Jolin har redan lärt sig lyfta henne på rätt sätt. En klosax önskar sig Lava dock i julklapp, för just nu är hon vass! Det bästa med en grön jul så här långt är att vi har plockat maskrosblad. Lava har fått två små som hon knaprade i sig ganska snabbt, när hon väl fattat att det var mat. Man vill ju inte ta dö på kaninen det första man gör, så vi tar det lite lugnt med nymodigheterna (jag tror väl inte hon fått maskrosblad på Zoogiganten, precis).

Regler för lugn

Eftersom maten för tillfället är det största problemet i det här huset har vi i morse satt upp en del regler som vi ska försöka följa under jullovet. Återstår att se om lugnet kan sänka sig även i detta hus...

Dag 1 uppdatering: Det har funkat hyfsat, förutom vid lunch då Jack åt en timme efter oss andra eftersom han medans vi åt stog och drog mig i armen och skrek att han ville sitta brevid mig (vilket också är en stor källa till utbrott här hemma - båda barnen ska helst sitta på mig när vi äter...). Från och med idag kör vi dock varannanveckaprincipen och Jack valde själv att det var Jolin som skulle få börja sitta brevid mig denna vecka ut.... Men alltså: reglerna fungerar faktiskt ganska bra. Än så länge.

Julen har kommit

hopptrallallala!

Och det första jag gör när jag fått barnen i säng att sätta mig och söka på nätet efter litteratur som jag kan läsa på lovet som handlar om konflikthantering och hur man ökar sammanhållningen bland elever i klassrummet. Det är angeläget i min klass eftersom jag hoppas att jag ska få jobba kvar ända tills de slutar nian. De har alla förutsättningar att bli en strålande klass, men det behövs arbete för att vi ska nå dit. Just nu är de negativa influenserna stora och jag vill börja arbeta för att de ska bli mindre, efter jul. Och för att kunna göra det behöver jag vara påläst, och när har man bättre tid att läsa än under sin ledighet?

Det är inte alltid roligt att vara lärare och har man dessutom ungar som snorar och hostar på nätterna så att man inte får sova ordentligt, blir man direkt känsligare för det som händer på jobbet. Igår var en sådan dag där jag helt enkelt inte pallade med mer. Ett par kommentarer för mycket och bägaren rann över. Jag började gråta i matsalen och gick därifrån - lämnade eleverna och gömde mig helt enkelt i personalrummet tills det hela kändes bättre igen. Responsen från mina lärarkollegor var enorm. Vilken stöttning! Vilka underbara människor! Och eleverna.... Inte direkt de som faktiskt orsakat "skadan" utan i stort sett alla andra... Kramar (och då är det inte långt till tårarna igen), frågor om man är okej.... Och lite extra kramigt idag också. Inte från min klass, för de är inte såna. Men från de andra klasserna jag undervisar i.

Jag vill att alla ska känna sig välkomna i min klass. Jag vill att alla ska må bra (i skolan åtminstone, mer än så kan jag inte göra!). Jag vill att även dessa elever ska känna att de kan bry sig om varandra. Därför kommer jag ägna en del av mitt lov till att läsa.

Men nu tar jag ledigt för idag och i morgon är jag elevbefriad!

Glöm den där firren

Vi åkte iväg till Zoogiganten idag för att inhandla delpris nummer två till Jolin - alla tillbehör till kaninen som ska flytta in. Dessutom skulle vi eventuellt inhandla Jacks första delmål - ett akvarium. Jag hade väl från början tänkt mig en skål till en liten fisk, men tydligen är det numera förbjudet att köpa skålar till fiskar eftersom det är djurplågeri, och det har jag full förståelse för. Jag har ju spenderat ganska många timmar på internet för att hitta fakta om lättskötta fiskar och akvarium och allt möjligt, så jag känner väl själv att jag är ganska insatt i vad som behövs för att ett par fiskar skulle må bra hemma hos oss.

Väl i butiken visade det sig att intresset var ljummet to say the least, och Patrik har ju inte läst på något om fiskar, så han kunde inte förstå att vi skulle köpa ett akvarium.... Nej, så det blir ingen fisk. Vi har istället gjort en deal med barnen som går ut på att Jack och Jolin lägger ihop sina stjärnor och hjärtan och får en kanin i julklapp istället för i mars.

Plötsligt längtar till och med jag till julafton!!

Paganinikontraktet av Kepler

Jag har läst ut Paganinikontraktet av Lars Kepler nu i kväll. Jag är lite irriterad för att jag tycker att den är lite för lång. På flera ställen upprepar man allt som just hänt, vilket är störigt för det är ingen tv-serie utan en bok, och när man läser böcker så brukar man komma ihåg vad som händer. Nu är det ju två snubbar som skrivit boken tillsammans, så det kanske är den ena som sammanfattar allt åt den andra så att den ska kunna hänga med i handlingen... Eller också får de betalt i antal sidor och så tänkte de att om de slänger in lite sammanfattningar så blir ju boken längre och så får de mer pengar. Anledningen må vara vad den är, jag tycker i alla fall att det är lite förolämpande att man tror att läsaren inte kan hålla reda på handligen själv och jag blir irriterad när jag måste lyssna på samma sak tio gånger. Jag fattar! Låt oss komma vidare!
Jag tänker vara hård inne på boktipset.se och bara ge den en tvåa. Deras första bok Hypnotisören fick en fyra av mig, så man kan kanske säga att jag är lite besviken.

Livet på en pinne...

Regnet det bara öser ner och skorna är blöta och jackan är blöt och byxorna är blöta... men vad gör det, egentligen, när livet är bra ändå?

Sant, det händer inte så mycket, jag träffar gubben ett par timmar framför dålig TV på kvällen, ungarna snorar och hostar om nätterna och det börjar bli svårt att motivera eleverna i skolan. Men ändå.

Det är fem arbetsdagar kvar till jullovet, David har varit på besök sedan i måndags, ungarna har haft fina Luciatåg och det är snart dags för lön så att man har råd att köpa julklappar. Dessutom är bilbatteriet bytt så nu kan vi till och med ta oss någonstans lite smidigt igen.

Man ska vara glad för det lilla, och mina byxor är snart torra!

Barbie har flyttat in.

En våning till hade nog inte skadat, tydligen hade jag mer grejer än jag kunde komma ihåg. Men visst blev det ombonat och rosa? Och sen har jag en pool och några uppsättningar utemöbler också....

Nobelfest!

Igår hade vi Nobelfirande i skolan. Det var så snyggt, med riktigt bra ljud/ljud i aulan, (nästan) alla uppklädda till tänderna, långbordsdukning i matsalen, skolpjäs, körsång, solosång och inte minst prisutdelning. Jag la mig inte i priserna till niorna eftersom jag inte kännder dem lika bra som de lärare som haft dem i tre år, men däremot lobbade jag för ett par av mina elever när det gällde språkpris och litteraturpris i sjuan. Och eftersom ingen av de andra lärarna kunde visa någon som presterat bättre så var det två tjejer i min klass som fick priserna. Och de är såna där flickor som inte direkt gör väsen av sig, som behöver lite uppmuntran för att få veta att det de gör ändå uppmärksammas, och med tanke på hur glade de var när de fick sina medaljer och diplom, tycker jag att priserna hamnade helt rätt! Många av de andra eleverna knorrade och tyckte att "alla borde väl få ett pris istället" och det kan man väl tycka, fast varför ska alla elever få pris när alla elever faktiskt inte gör lika bra ifrån sig? Jag kan mycket väl tycka att priserna också kan gå till elever som kanske inte är "bäst" men som också gjort enorma uppryckningar...

Hur som helst var jag helt slut igår när jag kom hem. Inte nog med att min klasskollega är musiklärare och ägnade hela dagen åt att få musiken att klaffa i aulan så att jag istället hade hand om vår klass ensam, jag hade dessutom ansvar för fotografering OCH filmning. Det ska en kvinna till det kan jag säga - att filma med kompaktkameran i ena handen och ta kort med systemkameran med andra handen. Jag kan ju säga att resultatet kanske inte blev det allra bästa, men å andra sidan var inte förutsättningarna för att fånga nobelpristagarna de allra bästa - mikrofonstativ i ansiktena och nervösa elever som skyndar ner från scenen innan man hunnit knäppa av.... Nåja, jag gjorde mitt bästa och mer kan man inte begära. Dessutom hade jag hand om 65 sjuor på lunchrasten, vilket kan göra vem som helst lite smått utmattad.

När jag kom hem och hade hämtat barnen (punka på cykeln så jag fick ha Jack på axlarna hela vägen hem), fått i dem mat och popcorn och sen fått dem att somna, var klockan halv åtta. Jag läste ungefär tre kapitel i Paganinikontraktet (och det är korta kapitel!) och sen somnade jag. Halv nio. Och vaknade först klockan 6 idag när Jack skulle upp.

Om det blir några Nobelfestligheter här hemma idag?
Njäää...

*snörvel*

Så tror jag att förkylningstiderna då har kommit till stan. Jack snorar och är röd i ögonen och jag hoppas bara på att det inte är en ögoninfektion som håller på att blomma ut. Jag fick ta en kvarts VAB-dag idag eftersom Patrik började jobba vid tre, och jag vet inte riktigt hur vi ska göra i morgon. Givetvis är mina egna barn viktigast alltid, på jobbet finns det säkert någon som kan ersätta mig ett par dar, jag är inte oumbärlig. Men, det är betygstider, prov och medarbetarsamtal, det är inte helt lätt att bara lämpa över saker på andra.

För övrigt har jag läst ut Johan Teorins nya bok Sankta Psyko. Han är duktig på att skapa stämningar, den där Theorin. I de föregående böckerna om Öland har jag varit så rädd att jag nästan kissat på mig eftersom det inte bara är deckargåtor utan också lite övernaturliga inslag i dem, men så är inte fallet i Sankta Psyko. I den lyckas han däremot få till en otäck känsla av att folk döljer mycket som man inte kan se på ytan, och det gör en lite skraj eftersom det ju är sant. Jan är förskoleläraren som rövar bort ett barn "som en tankelek" och hallå - har man barn på dagis känns det mindre skoj att tänka sig att det finns underliga människor där ute som gör sånt (fast man föstås vet om att det är just så det är, det finns underligt folk där ute!). Att ens försöka sätta sig in i hur det skulle vara om ett av ens barn försvann språlöst... Nope. I'm not going there. Den här boken var inte lika bra som de andra, men den var bra på ett annat sätt. Och jag är glad att jag har kommit ur Harry Potter träsket för ett tag.

Hur gick det då?

Jaaa. Alltså. Vuxnarna (som Jack säger) reagerade väl som väntat på skolan idag. Tror jag. Knappt en kommentar! Det var knappt de vågade titta på mig heller, utan blickarna svepte liksom över mig, som om jag inte fanns. Jag kan ta kommentarer som "shit! vad hände här!" (om det är så de tänker), men det är svårare när man inte finns, då vet man själv inte vart man ska ta vägen.
Eleverna.. Tja, DOM reagerade i alla fall! Jag menar - oavsett vad de tycker så får man veta det, och det är så himla skönt! Någon tog sig för huvudet och höll på att svimma. Någon tog MIG om huvudet och ropade: "det där är en AWESOME frisyr!" och någon sprang och hämtade alla sina kompisar så att de kunde stå och titta på mig en stund tillsammans. Och som jag sa - en negativ kommentar som sägs är lättare att hantera än när det inte sägs nåt alls.

Uppmärksamhetstörstande? Jag? Never! ;-)

Ny"klippt"

Syrran hjälpte mig att få bort det hemska håret på sidorna av huvudet, trots att hon var skraj för att det skulle bli fel. Jag är inte så kinkig med hår dock, det växer ut snabbt igen, och eftersom jag visste exakt hur jag ville ha det blev jag friserad till slut. Själv gillar jag att ha mohawk, men jag kanske är för gammal egentligen? På jobbet har de inte sett den här extrema frisyren förut, så vi får väl se vilka reaktioner man får i morgon. Lite nervös är jag allt....

6 år

Grattis Jolin, 6 år idag!

Är det dags för ett helginlägg?

Ute regnar det och blåser. Jolin ville absolut inte gå ut idag och jag håller med. Dilemmat med hur vi ska få tag i godis om vi inte går ut löste vi genom att skicka ner Patrik och Jack på stan. Själva stannar vi som sagt inne och fixar i Jolins rum. I morgon blir hon 6 år (!!!) och som en del av födelsedagspresenteriet pimpar vi hennes rum lite. En Expedithylla modell 16-bitars (IKEA så klart) är inhandlad. Lilla Expediten har flyttat in i f.d. leksaksgarderoben och blivit klädförvaring, saker har flyttats om och jodå, det börjar ta sig! Stora Expediten är dessutom tapetserad med fondvägg och har fått matta och just i detta nu har Barbiedockorna inflyttningskalas. Det finns mer att fippla med så lördagen är räddad, och i morgon är det dags för ett minifödelsedagskalas, då kommer Syster Yster och Danne hit och firar.

Ooooonsdag!

*gör vågen*

Dessa underliga saker kommer hända idag:
1. Jag kommer ha min lärarkandidats handledare från högskolan hos mig ett par timmar för att diskutera min kandidat och hennes utbildning. Hur konstigt är inte det?! Inte nog med att det är konstigt att jag ens har en lärarkandidat, jag som inte har en susning om vad jag håller på med, nu ska jag dessutom diskutera med någon från högskolan hur det går för henne?! Jaja, folk från högskolan är också bara människor, men det känns ändå lite larvigt.
2. En annan lärarkandidat ska intervjua mig om hur jag lägger upp undervisningen i engelska, vad jag trro eleverna lär sig mest av och vilka uppgifter jag använder mig av. Ehhh, det knasiga med det är att jag använder mig av boken, jag har ingen aning om hur eleverna lär sig och jag orkar inte göra några extra uppgifter för jag är så himla trött när jag kommer hem. Kandidat #2 borde intervjua kandidat #1 istället, för hon har energi att göra roliga uppgifter, kan jag tala om! Men det är väl också lite annorlunda att jobba heltid och ha småbarn hemma, istället för att ha en vecka på sig att planera en lektion, och då hemma i lugn och ro... Men, det är ändå väldigt bra med båda dessa kanditater, för av den ena får jag idéer om hur man kan göra uppgifterna roligare, och den andra får mig att tänka till. Och vad vore livet om man inte utvecklades lite under tiden?

En rolig sak som hände häromdagen var när jag diskuterade Tusen gånger starkare med en grupp nior. Vi pratade om någonting och jag sa "Men egentligen tycker jag inte att den här boken är så bra. Man märker att det är en vuxen som har skrivit den för allt är så draget till sin spets. Det är inte som att någon i vår ålder skulle skrivit så." Sen hörde jag vad jag sa och sen skrattade vi tills vi låg dubbelvikta på bänkarna. Vaddå "vår ålder"?!! Jag är sådär 18 år äldre än mina elever! Men. Till mitt försvar så är jag 14 år i hjärtat..... Hahah!

Ha en bra dag!

Harry Potter and the...

...Philosopher's stone
...Chamber of Secrets
...Prisoner of Azkaban
...Goblet of Fire

Det är vad jag har ägnat mig åt i bokväg den senaste tiden. Jag antar att jag har blivit biten, fastnat, åkt dit. Fast inte rejält, bara lite. Jag känner bara att jag inte riktigt vet vilken annan bok jag ska ägna mig åt, så jag kan lika gärna fortsätta med HP-böckerna. Jag gillar trean och fyran bäst hittills, men ettan och tvåan funkar också, och helt klart bättre än på svenska. Frågan är när det är lagom ålder för Jolin att börja lyssna på Harry Potter....

Jag har också läst Det fattas en tärning av Johanna Thydell eftersom mina sjuor just nu läser den och diskuterar osv. Dessutom läser jag Tusen gånger starkare av Christina Herrström eftersom mina nior läser den. Det fattas en tärning var riktigt bra, Tusen gånger starkare är inte super precis. Men det finns mycket att diskutera och fundera över i den, så den är bra som läsbok i en klass.

Annars är det bara att inse att jag fick upp alla stjärnor i vardagsrummet till slut och att den här helgen också är till ända.... Jag längtar redan till nästa!!

Jul och tid för pynt

Är det för att jag helst har vita prydnadssaker (om jag ens har några alls) som ungarna blir vilda när julpyntet kommer fram? Vi försökte först med tomtarna i vardagsrummet, men jag blev så illamående att vi fick flytta ut dem i köket, rummet som jag är i minst. Jack och Jolin pyntar sina rum för fullt och har jag tur finns det inget kvar till resten av lägenheten....

Fri-tid

Igår var jag ju ledig från jobbet och hade en heeeel dags extra fritid. Dagen såg ut som följer:
Upp, klä på barn, frukost, lämna Jolin i skolan, hem lämna cyklar, åka och storhandla med Jack, hem, ställa in maten, betala räkningarna, iväg och hämta tårta, äta lunch, hem, lämna tårta, iväg hämta Jolin i skolan, hem och städa lägenheten, besök med fika, tårta och trevligt prat, fixa och äta kvällsmat, iväg med syster till Nova och BRs clubkväll (25% på allt), hem igen oooooch ZzZzZznark! Ledig dag? Nja, jag vet inte.

Men fördelen är ju att eftersom jag städade igår så behöver jag inte göra det idag, så idag har vi istället varit ute i det svinkalla vädret, målat med vattenfärger, hämtat julpyntet i källaren och hittat en massa grejer som jag hade i min ungdom. Jag måste ta och fotografera dessa smycken en dag när jag pallar, för det är halsband av varierande slag som representerar mina "stilar", särskilt under högstadiet... Både Jack och Jolin blev i alla fall överlyckliga eftersom de fick lite halsband och skrafs av mig.

Det är dags att börja fundera på julklappar ju, och därför var syrran och jag på BR igår för att kolla in om vi kunde hitta något, 25% är ändå 25%. Vi gick väl fem varv i butiken, hon kom därifrån med ett Ferarri-garage till Jack och jag köpte en Slinky till Jack och en My littlest Pet Shop-nöjespark. Alltså. Det är så mycket skräp här i världen, jag vet inte vad jag ska ge mina barn som de skulle uppskatta en längre tid?! Jolin fyller ju dessutom år nästa vecka, så det är ganska mycket hon "ska ha" i december. Nu tänker Patrik och jag i alla fall att hon inte ska få så mycket eftersom den där kaninburen kostade nästan 1500:- och även om hon "tjänar ihop" till den så måste man begränsa sig lite. Särskilt när man har begränsad ekonomi....

Syrran och jag funderade över vad vi själva önskade oss när vi var små och vi kom fram till att vi var ganska anspråkslösa, en strumpa och några trådar så var vi nöjda och kunde leka en hel eftermiddag. (eller hur mamma?!) Eller inte. Jag ville nog ha Barbiedockor och Sandra körde på den större varianten dockor ganska länge. Men jag tror att jag var lite som Jolin och hellre ville pyssla och läsa och skriva och rita. För i ärlighetens namn - det är det hon gör när hon "leker"! Vad hon ska med alla sina leksaker till vet jag faktiskt inte. Det är helt annat med Jack. Som idag efter vi varit ute. Jolin gick och hämtade sitt ritblock som hon fick förra helgen av någon av sina snälla kompisar, och Jack satte sig med sina polisbilar och började leka.

Bla bla bla. Vad jag ville komma fram till är att det är inte så himla lätt att hitta på någonting till barn som "har allt" men som man också gärna vill ge allt!
Nu är det nog bäst jag trycker in lite bilder i det här inlägget så att det inte bara blir en massa ord. Jag väljer bilder från Gran Canaria. Alla i familjen pratar väldigt mycket om hur vi längtar till februari när vi ska åka igen. Sol. Värme. - Jag skulle så gärna vilja prova på att bo utomlands ett tag....

"Rättar uppsatser"

Ja, jag vet att både man och föräldrar kommer att läsa detta. Och att jag inte följde med sagda man till nämnda föräldrar eftersom jag behövde rätta uppsatser. Men nu har jag läst 15*3 + sisådär 8 sidor till (dvs. närmare 55 sidor elevtext) och jag behöver en brejk, så jag tänkte mig ett litet blogginlägg innan jag fortsätter.

Helgen har varit minst sagt fullspäckad. Jolin hade kalas för sina klasskompisar i fredags och jag är glad att hon lyckades minska ner från 27 inbjudna till 17, och att fyra av dessa 17 inte kom. Jack hade en kompis här (lillasyster till en av Jolins inbjudna) och de två satt bakom soffan och kramades... Men i alla fall, 15 barn på kalas och jag är glad över våra 135 kvm som tillät kurragömma och lek i diverse rum. Det var bara trångt när de skulle äta, men eftersom de fick sitta på golvet så löste det sig också, som det så oftast gör.

Igår var vi på namngivning för en kompis' bebis och jag och Patrik konstaterade åter igen att det här med släktkalas och stora fester inte alls är vår grej. Vi känner oss mest bortkomna. Men det var ju trevligt, och det är alltid kul att bli inbjuden till någonting. Lördagen svischade dock förbi i rasande fart.

Veckan som kommer har jag tagit ledigt på fredag. Jacks dagis är stängt och vi ska få besök av kompisarna från Byhåla - kalas nummer två i födelsedagsfirandet. Även om det bara blir en halvdag jag egentligen kortar ner min vecka med så känns det rätt bra faktiskt, man borde alltid ha fyra dagars arbetsvecka tycker jag!

Jag har varit inne på Tezzies blogg och tittat, precis som jag brukar, fast jag inte riktigt hunnit lämna kommentarer, och känner mig väldigt sugen på att ge mig ut med kameran och hitta nåt att fotografera. Som vanligt har jag inte riktigt ork eller tid, men när det då kom ett erbjudande med groupon (som jag "gått på" och får erbjudande av var och varannan dag) om en fotokurs á 2*3 timmar, tog jag tillfället i akt och slog till. Om inte annat kanske jag blir lite säkrare på inställningarna, tänkte jag, och hittar tillbaka lite till lusten att fotografera? Då kanske det äntligen dyker upp lite bilder i den här fattiga bloggen igen....

Nu måste jag fortsätta läsa de här novellerna. Det är kul att de skriver när de får det i uppgift, men det är tradigt att läsa alla och försöka komma med konstruktiv kritik....

Utvecklande!

Häromdagen frågade jag en kollega om hon var lycklig, hon såg nämligen lycklig ut. Hon svarade att det var många år sedan hon hade varit lycklig, men att hon jobbade på det. Sedan frågade hon mig om jag var lycklig. Jag svarade att jag är det ibland men att det inte är en konstant känsla, precis.

Jag har just haft utvecklingssamtal med en elev som är jätteduktig i skolan. När en elev är jätteduktig i skolan brukar det ibland vara svårt att skriva ner mål som ger eleven någonting att arbeta för. Jag gav ett förslag för eleven att arbeta mot, och reaktionen från både elev och förälder var att det var spot on och att det var länge sedan de hade haft ett utvecklingssamtal som gav dem någonting. Båda föräldrar var väldigt nöjda, pappan sa att jag var en duktig pedagog och att de var glada över att eleven hamnat på denna skolan.

Kan man få ett bättre betyg?! Just nu är jag lycklig.

Inredningsfunderingar

Börjar det bli vinter eller vad? Inte bara det att det var frost och svinkallt ute i morse, men också det att jag börjar fundera på hur vi ska kunna ända om lite här hemma för att det ska bli... ja, annorlunda.

Egentligen har man ingen ork till sånt där - införskaffa nya möbler och ändra om - men det hade varit himla mysigt att göra det ändå. Jag tänker mig att eftersom det är så mycker mysigare att äta frukost på hotell så kan man göra om hemmet så det känns som ett hotell istället.

Flytta ut skrivborden och datorerna i köket och flytta in matmöblemanget i (det som faktiskt är tänkt som) matrummet. Fast det blir ju inte så vackert. Då måste man ha "nya" matmöbler. Och kanske nya skrivbordsmöbler. Och, och, och.

Nåja, drömma går ju.

Någonting annat som jag drömmer om är att rensa ut leksaker. Det har jag tänkt att jag skulle göra idag. Men kolla klockan, den är snart fem, här har det inte blivit något rensat än, och förmodligen blir det inte det över huvud taget idag. Jag hade också tänkt ta kort och lägga ut lite skit på blocket, men dit kommer jag inte heller längre än till tanken. Äh, whatever, det är helg, nån helg då och då måste man få göra ingenting också.

Mission accomplished (part 1)

Jolin hade i början av skolterminen bekymmer med att inte hinna på toa innan det var för sent. Inget med det, egentligen, utom att hon gick i nedkissade kläder i 5-6 timmar eftersom ingen märkte något och sa till henne att byta. Jag blev faktiskt riktigt förtvivlad ett tag - dels kan man bli riktigt sjuk om man springer runt i blöta kläder i så många timmar, men det är också stor risk att andra barn till slut inte vill leka med en för att man luktar gammal urin. Och faktiskt tror jag att det hade varit jobbigare om de andra barnen inte längre velat leka med Jolin, eftersom det skulle bli svårare att "tvätta bort" en pissenissestämpel. 

Så. Det funkade inte med skäll (så klart! Skäller gör man av frustration), det funkade inte heller att påminna på skolan att påminna Jolin, för det glömdes bort. Vad gör man då för att uppnå ett gott beteende? Man belönar det goda och ignorerar det "dåliga". Och fast man vet att det är så man ska göra är det inte alltid lätt att följa det. När Jolin inte hunnit på toa men bytte kläder, eller när hon hann på toa i tid, fick hon en stjärna när hon kom hem. När inget av det hände blev det inga bannor, men inte heller någon stjärna. 

Och vad ska man med stjärnor till? 24 stjärnor (=24 vardagar) ger en kaninbur. 18 stjärnor till ger hö, matskål, sågspån, vattenflaska och saltsten. Ytterligare 18 stjärnor ger en kanin. Vi kommer vara inne i slutet på februari när detta inträffar, och då är vi redo. För idag var dag 24 och här är buren som Patrik satt ihop.

Riskbedömning

Från maj 2009

Så i går när jag hade bråttom hem för att hinna hämta ungarna innan fritids stänger (halv sex) började jag med mina riskbedömningar. Var kommer det bli glashalt om någon månad, var är det störst risk att jag halkar och skadar knät igen, hur mycket tidigare måste jag sticka från jobbet för att hinna gå när jag blir för rädd för att cykla..? Osv. Jag är värsta haren, särskilt när det kommer till det här med att knäskålen ska hoppa ur led igen. Det smällde ju så otäckt sist och jag kan fortfarande höra ljudet i huvudet... Usch.

För övrigt så har jag en rekommendation i form av ny amerikans TV-serie som är totalt rolig, faktiskt! 2 Broke girls. Jag orkar inte leta reda på nåt klipp på youtube utan reklam, så ni får göra det själva, men seriöst, det är roligt! Äntligen en TV-show som är bra. Som jag har väntat.

Årets sista blomma...

...på världens kortaste lov?

Knappt hann man bli ledig innan det var söndag och dags att göra sig redo för jobb igen. Det är okej, så klart, men jag hade behövt en dags lov utan barnen här hemma, för att hinna rätta klart allt som eleverna skrivit. Jag är ganska bra ikapp, men ändå....

Vi spenderade fredagen och lördagförmiddag i stugan och det var mysigt, men kallt. Vi har krattat löv, grillat korv, spelat fia med knuff, sovit trångt i obekväm bäddsoffa.... tja, helt enkelt levt lite enkelt och stugigt. I lördags åkte vi på dop i Blekinge och sov hos min mormor till idag, och sen åkte jg hem igen. Patrik och jag har sovit riktigt uselt två nätter på raken - inte bästa uppladdningen inför jobbveckan - och det kommer bli en tiiidig kväll i kväll! Dessutom börjar utvecklingssamtalen denna vecka, så det blir lite mindre luft i schemat på jobbet.

En massa Wihoo! Och lite annat.

Wihoo! Vi har biljetter till NKOTB-BSB-konserten i Malmö i maj! Det blir typ 20 år sedan jag var och tittade på NKOTB i Globen. 14 000 skrikande fjortisar, själv var jag superförkyld och hade ont i halsen och kunde inte skrika, men det var också då jag lärde mig bussvissla, för att kunna göra nåt ljud ifrån mig som motsvarade pipiga skrik. Nostalgi delux! Här kommer min favoritlåt...



Wihoo! I morgon är Patrik äntligen ledig så att vi kan vara lite familj. Vi ska packa oss in i bilen och åka till stugan för att för första gången sova över en natt. På lördag åker vi vidare till Blekinge för att gå på kusinbarndop. Vi har väl inte supermycket kontakt med kusinen i fråga (lite på FB - ännu något det där stället är bra till!) men det är ju ändå ett tillfälle att träffa släkten och det är kul om Jolin och Jack också får veta vem folk är. Vi sover hos min mormor till söndag och sedan bär det av hem igen. Inte så wihoo att jag har en fet rättningshög som jag inte kommer bli klar med, eftersom jag inte börjat än, men det är ett senare problem.

Wihoo nummer tre och fyra är att jag ska fylla i tatueringen (igen!!) idag. Det har stört mig att den inte blir ba, att min hud inte verkar kunna ta till sig den bruna färgen, och nu är det verkligen tredje gången gillt. Sanslöst att behöva göra samma grej tre gånger, inte för att det gör så ont, men jag skulle ju hellre göra tre olika tatueringar istället för samma varenda gång. Och så ska jag på bio med Hanna ikväll och kolla in En dag, boken som jag läste i september. Egentligen hade vi tänkt kolla på Niceville, men den har slutat gå. Ingen fara dock, den kanske trillar in här hemma, på nåt mysko sätt.

Let the lov begin!

Jack skulle egentligen till tandläkaren nu på förmiddagen men de ringde och sa att tandläkaren var sjuk så det blir en hemmaförmiddag istället. Ganska skönt, faktiskt. Ungarna städar sina rum och lyssnar på Eric Saade och jag.. tja, jag har plockat lite i köket å så. Ska väl göra mer så småningom, men det är ingen större brådska.

Tack för kaffet

Jag vet att jag borde lyssna mer, det är faktiskt väldigt intressant, men föreläsaren är rätt tråkig, så istället har jag planerat resten av höstterminen för sjuorna i svenska och engelska, och i grova drag niornas svenska. Det är ju ganska bra gjort, då kan jag ägna mig åt annat när jag kommer hem.

Åter till föreläsningen.

Föreläsningsdag

Idag är sista arbetsdagen denna vecka, även om det kommer bli rättning och planering hemma ändå resten av dagarna, och det är ganska skönt faktiskt. Vi hade helst velat jobba mer med elevärenden, men som vanligt ska de klämmas in föreläsningar på dessa dagar. Eftermiddagen brukar dock ges till diskussioner och det brukar vara väldigt givande, så dagen känns inte helt bortkastad. Dessutom handlar det om formativ bedömning, vilket är intressant om man bara orkar lyssna....

Bästa dagiset i Lund

Om man också har koll på mig och/eller Patrik på facebook har man redan sett artikeln i Sydsvenskan som handlar om Jacks dagis. Om inte så har ni alltså länken i detta inlägg. I pappersversionen är det en bild till på Jack, när hans fröken Emy hjälper honom på med kläderna. (och i nätversionen är det Jack med Shrek-mössa) Jag gillar verkligen att de har citerat konversationen mellan Jack och hans kompis, om hurvida Jack är en pojke eller inte eftersom han har nagellack. Undrar vad de ska prata om idag då, idag har han inte bara nagellack utan läppstift också.....

Det var förresten extra roligt att lämna Jolin i skolan idag då alla var utklädda till monster - allt från superman till liemannen till häxälva till prinsessa och massor av häxor.

Verklig inspiration!

http://m.sverigesradio.se/artikel/index/4766265?programId=4185

Återblick

En liten återblick på helgen som varit...

I fredags var jag hos läkaren och fick konstaterat att mitt hängande ögonlock och min ständiga huvudvärk och yrsel förmodligen inte beror på en hjärntumör. Skönt, då kan vi stryka det från listan av saker att oroa sig över. Vad det sedan är, det visste herr doktor inte utan skickade iväg en remiss till neurologen. Vi får väl se hur det blir med det.

Jag åkte iväg till jobbet, sen hem, bytte kläder och iväg för att träffa Sarah på stan för lite quesedillas innan det var dags för Angels avtackning på fritan. Jag hade hunnit skriva ihop ett brev också när jag var hemma och vände, något som inte var så svårt egentligen eftersom jag tänkt på saken i en månad eller så men som vanligt inte fått tummarna loss förrän i sista stund. Avtackningen var trevlig även om jag faktiskt trodde att fler från "min generation" skulle vara där... Som jag misstänkte kunde inte Angel komma ihåg vem jag var, vilket jag då hade förberett lite genom att lägga ner ett foto från en pjäs om Röde Orm som vi spelade i typ 1995 i brevet jag skrivit. Bruschurna var där (d.v.s. Sarahs brorsor) och Tom höll ett litet tal om hur man märker skillnad på de som engagerar sig utöver det vanliga för ungdomar... Jag hoppas kunna ta med mig lite av det i min egen vardag (som t.ex. på fredag när vi anordnar ett disco för sjuorna helt utanför arbetstid), och jag hoppas att mina elever kommer komma ihåg mig också med en liten gnutta kärlek så småningom.

I lördags bar det av till Köpenhamn och en strålande fin dag. Rosenborgs slott, hotellet med champange på rummet, turkisk buffé och strosande på stan. Wunderbar! Det får nog bli ett eget litet inlägg om Rosenborg sen, för där har jag i alla fall tagit mig tid att fotografera. Jag älskar att kolla på gamla slott (och kyrkor) för det finns så mycket små detaljer på varenda grej! Att få gå omkring med bara Patrik och inte stressas runt av barnen var så mysigt! Tack mamma och pappa för det!

Först tänkte vi åka till Malmö rätt så tidigt i söndags eftersom vi var fördigätna på frukostbuffén vid tio, men det lät ju tråkigt så vi gick till planetariet i Köpenhamn och kollade på en 3D-film om valar och delfiner på en IMAX-bio. Formatet och 3D var ju dock coolt för tio år sedan, 3D-effekterna på pappas nya TV är ju klart coolare, så det var väl inte värt pengarna direkt, men samtidigt hade vi ju redan växlat in pengarna till danska, så det kändes som det kvittade. Vi åkte till Malmö så att vi var där vid två, mötte upp päronen, syrran och barnen på Big Bowl, käkade god buffé (lite trött på bufféer efter helgen kan jag säga) och sedan bowlade vi en timme. Jack och Jolin studsade hur mycket som helst, första gången de bowlar men dock inte sista!
En bra avslutning på en kanonhelg!

Många, måååånga gånger i min (korta) lärarkarriär har jag önskat att helgerna kunde varit längre, jag har redan på lördagmorgon haft ångest för att söndagen snart var slut. Trots att denna helgen varit kanon och verkligen har gått i ett nafs kände jag på söndagkväll att jag såg fram emot att komma till jobbet. Är inte livet rätt härligt när man trivs både privat och med sitt jobb, så säg?!

Och just det. Anders Angel ringde för två timmar sedan och tackade för brevet. Han hade letat upp mitt nummer och ville dels tacka eftersom det jag skrivit "gick rakt in i hjärtat på gubben", och dels ville han fråga om det gick bra att han läste upp lite av brevet i morgon när han ska medverka i Radio Malmöhus i ett program som de ska ägna honom och hans yrkesliv.
Jag ska försöka lyssna...

Utomlandstripp

Om en halvtimme eller så bär det av för en weekend utomlands med maken. Barnen ska vara hos mormor och morfar. Så hemskt långt ska vi inte åka, men 40 minuter på tåget så är vi i Köpenhamn, och dagen ska vi spendera på lite slott. I morgon möter vi upp familjen i Malmö och käkar buffé och bowlar på Big bowl. Jag ska faktiskt ta med mig kameran och se om jag kan få till någon liten bild åtminstone.

Grattis på födelsedagen till mig!

Haha! Fjårtis!

Sååååå, idag var jag med mina sjuor i datorsalen och på nåt vänster fick några av pojkarna upp en bild på Orlando Bloom som Legolas i Sagan om ringen på skärmen. (hur de nu lyckades med det då de egentligen skulle skriva en berättelse om en egenpåhittad gud, men hur som helst) Jag undslapp mig en trånande suck och de fnissade gott åt det. Så långt så väl.

Nu är jag hemma och hade tänkt sätta igång Sagan om ringen och spola fram till alvernas rike för det är så himla vackert (både riket och Legolas dårå), men jag orkade inte så jag sökte lite på youtube istället. Då hittar jag en video som någon gjort där själva poängen är att ställa Orlando Bloom mot Legolas (d.v.s. samma person) och fråga sig den ytterst viktiga frågan: Vem är snyggast?

Ahhh, jag önskar jag var 14 igen så det kunde vara legalt att hänga upp en stor Legolasbild brevid sängen....

(förlåt Patrik, men är man fjortis så är man)

*nytt inlägg*

Här är ett nytt inlägg. Jag har haft lite lektioner på jobbet, men desto mer planering och kopiering, och sen har det blivit sena dagar och tiden bara rullar på. Dessutom har jag sen i fredags vaknat med huvudvärk och illamående varje dag. Det är någonting som inte står rätt till. Jag skrev en gång här på bloggen att jag har ett "lazy eye", och jag har berättat om MRI-scannen jag fick göra för tre år sedan när min optiker fick spel över ögonlocken som hänger. Well, jag tror att det kan vara någonting (inte ögat kanske, men nåt) som påverkar min balans också, eller om det är något annat fel på ögat, och att det varit det i alla fall det senaste året. Så i fredags tog jag mig tid att ringa läkaren och på fredag ska jag få gå till ögondoktorn och kolla upp. Hittar de inget så ska jag be dem skicka mig vidare, för så här kan man ju inte ha det resten av livet.....

Harry Potter...

...jo, jag gillar nog serien bättre på engelska. Nu när jag också har boken i öronen så hinner jag lite längre varje dag och när jag nu kommit mer än halvvägs känner jag att jag nog kommer fortsätta med hela serien. Borde inte ta så lång tid, eller hur?

Brrr!!

Det är höst. Det är kallt. I don't care!
Jag älskar mitt jobb! Har jag sagt det förut? Jag älskar det! Mina elever är så bra, det är roligt att jobba med dem och att få lära dem saker, även om mycket tid går åt till onödiga diskussioner om allt möjligt! I love it!

Patrik fyller 35 år på tisdag och han har bokat in oss på en hotellnatt i Köpenhamn. Han föreslog att vi skulle kolla in något av slotten som vi inte hann med när vi var i Byen i våras med barnen, och det ser jag jättemycket fram emot! Vi ska sova på hotell lördag till söndag (22-23), och på söndan sen ska vi träffa päronen, barnen och syrran med sambo i Malmö och käka buffé på Big Bowl och sen bowla lite. Vilken födelsedagshelg! Det är ju nämligen så att jag fyller år på helgen där, så det blir ju även lite mig vi firar... (men vad jag ska kunna ge honom i present, det har jag ingen aning om!!!)

Life is good, alltså (*knock on wood*), men en sak saknar jag just nu: En bra bok att lyssna på! Jag började på Spill av Sigrid Combüchen förra veckan men när jag lyckats åka både till och från jobbet (=en timmes lyssnande) utan att fatta vad boken gick ut på, gav jag upp. Så tråkig! Sedan har jag bara tappat lusten helt. Istället här hemma har jag börjat läsa första Harry Potter-boken på engelska. Jag har läst den på svenska redan för tio år sen, och tyckte inte alls om den. Men nu har jag en elev som insisterar på att jag måste ge den en ny chans, så då gör jag det. Vi har ju i alla fall fem av böckerna hemma, så då kan jag lika gärna läsa dem, tänker jag. Lagom hjärndött men inte särskilt stimulerande.
Snälla tipsa om en bra bok!!!

Mina älsklingar!

Mina söta små barn, de kan verkligen om de vill!
Dagis var stängt idag. Och skolan. Och fritids. Så ångestladdad tog jag med mig barnen till jobbet. Jag hade kanske kunnat ta ledigt, men det råder verkligen brist på vikarier så det känns inte som att det är läge för ledighet (hör ni det alla i Malmö-regionen som vill tjäna lite extra cash på min fina skola - det finns vikariejobb att få!).

Vi kom till jobbet 7.30 och åkte därifrån 16.30. Jag stålsatte mig, men med god hjälp av snälla kollegor (Jack ville t.ex. inte vara med på niornas svenska, så han fick följa med min ena kollega ner i datasalen och satt och spelade Bolibompa när hennes klass jobbade) fixade det sig hur bra som helst ändå! Kex, vindruvor, färgpennor och utskrifter att färglägga, men framförallt elever som tog hand om dem, skojade, var snälla och ville klappa och kramas...

Bara mamma som är totalt slut efter att multitaskat till max. Jag längtar till jobbet i morgon, och att bara vara lärare och inte mamma samtidigt! 

Wow vilken lördag!

Så igår var nog en av de bättre lördagarna vi haft på länge. Vi åkte iväg till stugan så att vi var där vid tiotiden, pysslade inomhus ett par timmar, lagade mat, käkade och diskade (med vatten kokat på spisen eftersom vi inte har slagit till olja till värmepannan och därför inte får varmvatten), sedan krängde alla på sig utekläder och spenderade tre timmar på tomten. Patrik krattade, och det gjorde vi andra också i början, men det blev lätt lite enformigt, så Jack och jag letade skatter och Jolin klättrade i träd. Sedan sågade jag ner lite grenar i förberedande syfte - det finns ett perfekt ställe att sätta upp lite enkla gungor på nästa gång vi kommer upp. Den ena avsågade grenen blev perfekt för ungarna, vi hittade rostiga verktyg och gamla spikar att fiffla med en timme eller så.

Vi for hem lagom till klockan var sex och då kom syrran och skulle passa ungarna medan jag och Patrik åkte och plockade upp mamma och pappa för en tur till Malmö och Eldkvarn-konsert. Jag erkänner - jag har aldrig lyssnat på Eldkvard direkt, men eftersom jag blev lite kär i Pluras låtar under Så mycket bättre tyckte jag ändå att det kunde vara värt ett försök. Under veckan som gått har jag försökt lyssna på Eldkvarns best of, och visst finns det låtar som jag gillar (Ta min hand, t.ex.) men i ärlighetens namn är min favorit ändå Kärlekens tunga - med September! Jaja, gubbarna kunde spela och även om man inte riktigt hör vad Plura sjunger alltid, så gillar jag hans röst. De gamla låtarna är lite sådär romantiska, en svunnen tid, liksom, som inte existerar längre. De nya låtarna, som var från den nya skivan som inte kommit ut än, var riktigt bra, tycker jag.  

Är Eldkvarn något jag vill titta på igen? Njaaa. Men jag hade riktigt trevligt igår, och vilken dag det var! Från lugnet på landet med familjen, till konsert i storstan med maken. Overkligt att det går att trycka in båda på en dag!

(Och jag ber om ursäkt å min mobilkameras vägnar. Jag är verkligen inte nöjd med den och ska byta telefon när abonnemanget går ut. I juni.)

Vår ängel Angel

Man kan tycka mycket om facebook. Att det tar onödigt mycket tid och är ganska meningslöst med alla ytliga bekantskaper som tävlar med varandra om att vara hurtigast och ha bäst liv. Men trots att det dessutom pågår en massa konstiga uppdateringar som gör att man får hålla lite extra koll på vilken information man delar med sig av, att det har blivit fruktansvärt rörigt med tusen olika uppdatareingar och så vidare, så håller jag inte med om att det är helt värdelöst ändå.

En av anledingarna till att jag tycker att det är så bra är så klart att jag har bättre koll på vad som händer mina  gamla vänner och bekantskaper än jag någonsin skulle kunnat ha annars. Ja, det är ytligt. Ja, en del tävlar om att ha det bästa livet. Men efter att under sommaren rensat bort ett 40-tal alldeles för ytliga bekantskaper så har mycket av det där försvunnit. Jag vill ju åtminstone tro att de vänner jag behållit den ytliga bekantskapen med ändå tillför mitt liv någontin. Det finns väl en anledning till varför jag vill ha lite koll på dem. Jag gillar dem, misstänker jag. Eller har vid något tillfälle i livet känt att jag tyckt om dem. (ett tag hade jag faktiskt människor på min facebook som jag inte gillade... varför har man det egentligen?!) Nu har jag via massutskick blivit inbjuden till ett "event" som jag bestämt mig för att jag vill gå på. Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag gå.

Från det att jag började i skolan och var på byggleken ("Byggen"), deltog i Superstarstävlingarna som vår klass vann i trean, gjorde dinosaurier av hönsnät och pappier mache, snickrade ihop små fula saker, klättrade i lianer, gömde mig i kuddkojan i entrén eller var ute och klättrade eller lekte bland fåren och i fontänen utanför, till att jag började hänga på fritidsgården ("Fritan") och gick på minidisco, spelade biljard, köpte godis i kiosken, spelade pingis, gick på sleepoverparty med Darth Vader-besök sent på kvällen, var med i tjejgruppen, lärde mig att batika, dreja, dansa bugg, fixa snapphane-prylar, skala potatis i köket, deltog i vårfestkarnevalerna och valborsmässoeldandet och spelade teater i ett gammalt vikingadrama, tittade på de stora killarna när de mekade med mopparna... Under hela denna tid har det funnits ett par konstanter och den klarast lysande av dem alla har alltid varit Anders Angel. Jag hade helt glömt bort hur ofta jag hängde på Fritan och Byggen när jag var yngre, men de senaste veckorna har jag tänkt på det allt oftare och jag känner mig väldigt sentimental när det nu visar sig att Angel har gått i pension.

Jag har hela tiden tagit för givet att alla ungdomar har haft det så bra som vi hade det på Linero, med en fungerande fritidsgård med engagerad personal som alltid fanns där för oss. Att jag, som valt att bli lärare för att ingen ska behöva känna sig osedd och utsatt, inte tidigare reflekterat över hur viktig personalen på fritidsgårdarna är (för att inte tala om fritidsgårdarna i sig självt!!!), är ju nästan skandal. Jag som ändå har haft en bra uppväxt, med bra föräldrar och en fungerande skolgång, har ändå mycket socialt att tacka Lineros fritidsgård och Anders Angel för. Jag tror inte att jag på ett kortfattat sätt kan skriva ner i ett blogginlägg vilken tacksamhet jag känner. Men ni kan ju själva läsa på min lista här ovanför, om allt som jag inte hade fått uppleva om inte Fritan funnits.

Och sedan, ovanpå allt, är jag inte ens säker på om någon vet vem jag är där uppe på Fritan.... Men det kvittar. Oavsett om Angel kommer ihåg mig eller inte, tänker jag ta mig till hans avtackningsfest och visa att han betytt mycket för mig.

Levande ljus var det ja....

Jolin hoppar hopprep i vardagsrummet. Patrik har tänt stearinljus.

- Akta så att inte hopprepet hamnar i de levande ljusen!

Jolin tittar på mig som om jag var dum i huvudet.

- Men de har ju inte sagt någonting!

<3

Dagens tistel...

...går till mina fantastiska elever, som jag gillar väldigt mycket!

Jag har haft lektioner i fyra olika klasser idag och känner att min hörsel är på väg att stryka med! Det är ju helt otroligt hur mycket ungdomar i 12-15-årsåldern kan prata! Jag känner att alla dessa ljud påverkar mitt hörande enormt mycket, och jag är inte ens 35 år än, hur ska det här sluta? Faktum är att jag läste en undersökning för några år sedan om lärare och hörselnedsättning, att det faktiskt inte är jätteovanligt. Nu kan man tycka att jag med mina små klasser borde ha det lite bättre, men mina små klasser pratar något enormt mycket! Bauta, som Jack sa häromdagen.

Hej huset!

Idag körde jag upp med ungarna till huset. Först utforskade vi trädgården i dimman och Jolin hittade en groda. Lyckan var total! Jack hittade ett rostigt hjul, så han var också nöjd. Själv hittade jag blommor som kommer tjäna som utfyllnad i framtida blogginlägg. Perfekt! Inne i huset hade det rensats väldigt mycket sedan vi var där första gången, men en del möbler var kvar och också småsaker som ingen velat ha. Barnen var överlyckliga! Vi hittade en gammal mandolin, väskor, en gong-gong (som nu ska slås i varje gång maten är klar), ett roligt munspel och ett set stämplar i form av alfabetet. Bland annat!

Mamma och pappa kom också till stugan, men lappsjukan gjorde sig påmind efter bara tre timmar och de for hem innan barnen kände sig redo för hemfärd. Vi kommer åka dit nästa helg också, men tyvärr (?) har vi biljetter till en Eldkvarnkonsert i Malmö på lördag, så det blir inte att vi stannar hela helgen som vi egentligen skulle vilja. Inte visste vi att vi skulle ha ett hus att vara i när vi köpte de där biljetterna för ett halvår sedan...!