Dags att säga hejdå. Del 2.

Jag har sagt adios till eleverna. Jag har sagt adjö till kollegor som lämnar min skola. Jag har sagt see you later till jobbet. Det är dags att också säga goodbye till denna blogg.

Det är ingen idé att ha en blogg som bara finns där för att ge mig dåligt samvete. En blogg ska vara levande och det känns som att denna blogg, i detta formatet, inte kommer överleva sommaren. Det är lika bra att avsluta det hela lite värdigt och meddela att nej, det blir inte mer skrivet.

Vi kan skylla mycket på min iPhone, för sedan jag fick den har jag knappt suttit vid min dator. Det är inte heller så lätt att fortsätta förnya sig. Det ska ju inte bara bli en massa upprepningar, och det känner jag att det är precis så det har blivit.

Planen är att försöka titta in i bloggvärlden lite då och då, men även där har intresset svalnat, eller orken försvunnit. Det är mycket nog att hålla sig flytande i verkligheten. Den här sommaren vill jag bara vara, utan att ställa krav på mig själv att leverera. Jag ska läsa, påta i stugträdgården, kanske skriva lite... Och lägga upp en massa bilder på Instagram!

Jag önskar er alla en skön sommar.
Kanske ses vi snart igen, i en dator nära dig!

KRAM!

Ett slut

Igår var det dags att säga adjö till niorna. Jag grät. De grät. Och när de väl slutat tog det närmare tre timmar innan den sista lämnade skolans trappa.
Nu är det nya tag och fokus framåt som gäller!

Vad tror ni om det här?

Idag har jag varit in i märgen trött. Som att vara i början av en graviditet - mentalt och kroppsligt klubbad! Jag har inte orkat nånting och har varit på väg att somna sittandes flera gånger. Nu tänker ni säkert att jag kanske är gravid, men det kan jag försäkra er om att det är jag inte! Jag börjar dock fundera på om jag eventuellt lider av järnbrist eller liknande? Jag får ta och köpa hem några liter juice och börja knapra i mig järntabletter igen.

Vi har köpt tapeter till sovrummet i stugan idag. Med tanke på att det är en sommarstuga, och det är till sovrummet, där vi kommer vara typ när vi sover, så ville vi  inte lägga några gigantiska summor på tapeter. Annars hade vi kikat på ett par som kostade 399:-/rulle. Inte så farligt, men vi räknar med att det kommer gå ca åtta rullar, och så köper man ju en extra ifall det blir nåt knas, och genast är vi uppe i flera tusenlappar. Istället har vi nu köpt tapeter på Rusta. Inte alls lika snygga, men okej. De passar in på känslan som vi vill ha i sovrummet, även om det återstår att se om vi dör när det är mönster på varenda vägg. Här hemma är det ju vitt överallt, så jag får tillstå att vi är vågade när vi väljer vit botten och blått mönster! Min farbror kommer ägna tid åt att fixa sovrummet åt oss, vilket är helt fantastiskt snällt eftersom vi förmodligen aldrig fått det gjort annars. Nu kommer vi förmodligen ha sovrummet klart innan sommarlovet. Jättesnällt!

Här är en bild från Rusta på tapeten vi införskaffat.

Galet att det är mindre än tre veckor kvar med eleverna nu. Här har man gått och längtat efter sommarlov i flera månader, och så när det står för dörren blir man nästan paralyserad! Jag är redan jätteledsen över att behöva säga hejdå till mina nior, såna fina, fina elever de är! Men, sjuorna har jag ju åtminstone kvar till hösten, och de är också fina, nästan allihop!

Trevlig söndag på er!

Hit me baby, one more time!

Det kan väl ändå inte ha undgått någon att det är helt okej att slå lärare, enligt domstol? Hade vi varit "privatpersoner" i skolan, hade misshandelsfall av kaliber bli sparkad i magen och hotad till livet dömts mycket hårdare, men nu är vi ju bara lärare, och vi ska tåla att utsättas för lika mycket som en polis och en väktare.

Titta på klippet, om ni inte tror mig. 

Själv har jag absolut upplevt att det hänt saker i skolan som gjort mig rädd. Som den gången jag gick emellan när en äldre elev gick på en yngre utan anledning. Den äldre eleven var känd för att vara aggressiv och puttade mig, så egentligen borde jag kanske bara ha tittat åt ett annat håll, men nu är jag ju så dum att jag tycker att elever inte ska utsättas för våld på sin arbetsplats, och då får man ta lite knuffar. Även om man råkar vara rätt så gravid i sjätte månaden.

Sjukt, säger jag.

Detta hände inte på IV-programmet där det annars samlas ungdomar av det tuffare slaget, vill jag tillägga. Inte heller var på min nuvarande skola. Som jag förresten ska vara kvar på även nästa år, då jag fått förlängt vikariat. (Yiha!!)

När pengar försvinner

När jag var i stan i höstas hittade jag en kofta från Desigual som jag verkligen blev kär i. Den kostade 1800:- och satt perfekt, men var waaaaay för dyr för mig. När jag fyllde år fick jag presentkort i butiken med Desigualkläder, men då fanns inte koftan i min storlek. Sedan blev det att jag inte ville köpa något för att jag inte hittade något som passade, och inte ville jag köpa kläder till Jolin heller för det var ju trots allt min födelsedagspresent.

Igår var jag ledig och tog bussen från jobbet in till stan. Vad ser jag då om inte "Total utförsäljning". Jag blev skiträdd, för det var nästan tomt i butiken. Och öppet var det inte heller. Så det första jag gjorde idag var att ta mina presentkort, åka in till butiken och.... där stod det en gubbe som satte upp en skylt. "STÄNGT". Jag fick honom att öppna dörren och han sa att det var sista dagen de hade öppet i onsdags. De har gått i konkurs och han kan inte göra nåt åt mina presentkort. Inte ge mig några kläder, inte ge mig pengar tillbaka.

Jag förstår att det är så det fungerar, men det är så jävla ledsamt, rent ut sagt. Inte att jag inte får några saker, jag klarar mig bra utan, utan att mina föräldrar och min syster har gått dit med sina pengar, fått en bit papper som de gett mig i födelsedagspresent, och nu är den papperslappen mindre värd än toapapper. För toapapper kan man åtminstone torka sig i rumpan med, det här pappret är helt värdelöst. Att jag inte får mina saker är helt egalt det faktum att min familj lagt ut pengar på ingenting. 1300:- på INGENTING. Det är det som gör ont i hjärtat.

Jag ska aldrig mer försöka handla med förstånd. Eller, ännu hellre - jag ska aldrig mer önska mig presentkort!

Magi - att bli tolv år igen #2

Det bästa med att vara 33 år och känna sig lycklig som en tolvåring måste ändå vara att man har vett att uppskatta känslan. Man vet att detta inte är någonting man får lov att uppleva varje dag, att det är bäst att njuta de få timmar man har på sig eftersom man ska hem till verkligheten alldeles för snart igen. När man var 12 år trodde man att verkligheten skulle bli att man gifte sig med någon av de där snubbarna på scenen. Eller att man åtminstone alltid skulle tycka om dem och njuta ohejdat av deras musik. NKOTB 4-EVER, liksom. Men verkligheten är ju nu sådan att man inte längre sitter med sin skivspelare under sin loftsäng och manuellt flyttar tillbaka stiftet till spåret man just lyssnade på. Man har liksom annat att tänka på. Så att få vara 12 år igen - att få skrika ohämmat med tusentals likasinnade (som också förflyttats från verkligheten där man har en banan i handväskan) - är att verkligen njuta av känslan.



Konserten i sig var strålande! Nej, jag är inte tondöv. Jag hör väl att det är lite surt emellanåt. Och trots att Jordan verkligen måste ha övat upp falsetten är det inte alltid behagligt att lyssna på. Men det vägs upp av nostalgin. Backstreet Boys var bättre. De sjöng bättre, dansade bättre och hade lite mer avslappnad inställning till hela skiten, men ändå, jag var aldrig ett BSB-fan och det de vann på show förlorade de i nostalgi. De som var BSB-fans måste dock ha fått sig en rejäl tripp! Kombon är perfekt. Killarna (männen, karlarna, gubbarna) är för gamla för att köra en hel show själva, och vi tjejer (kvinnor, tanter, kärringar) är för gamla för att palla med två timmars skrikande. När då "det andra" bandet är på scen får man chansen att sitta ner, kolla sms från barnvakterna och bara allmänt vila upp sig tills det är dags för nästa hit. Fast jag måste säga att jag i stort sett var på fötterna hela tiden. Det var bara när min kamera på mobilen slutade att funka som den skulle som jag var tvungen att försöka lösa problemet och därför missade jag någon BSB-ballad. (telefonproblemet löste sig inte förrän idag när jag var tvungen att återställa alla installeringar, men det är lite OT, faktiskt)

Magi - att bli tolv år igen #1

Det kan inte ha undgått någon att jag var på NKOTBSB-konsert igår. Jag kommer inte riktigt ihåg vilket år det var jag var på konsert med dem förra (enda) gången. 1990, tror jag. I Stockholm. Då var jag 12 år, typ. Jag hade biljett till turnén 1992 (?) men sålde den eftersom jag inte längre gillade dem. Backstreet Boys var mer syrrans band, även om jag i och för sig kan väldigt många av låtarna ändå och dessutom älskade I want it that way. Men så var det då konsert igår...

Jag ska inte sticka under stol med att jag inte hade några högre förväntningar efter uppladdningen med Hanna och Anna för några veckor sedan. Vi tittade på en halvtimme av en nygammal konsert innan vi bestämde oss för att stänga av för att inte helt tappa lusten att gå på den vi hade biljetter till. Jordan sjöng så illa att klockorna stannade och rutorna gick sönder, och det juckades hejvilt. 

Jag har länge haft väldigt svårt att avgöra ifall jag tycker att de gamla låtarna är bra, eller om jag bara färdas tillbaka i tiden och är supernostalgisk. Egentligen vet jag ju hur det ligger till, jag skulle inte vilja bli påkommen med att på allvar lyssna på de där smöriga hitsen........... Men så var det då konsert igår...

Redan när vi steg av tåget i Hyllie och gick upp mot Arenan började det pirra i magen, så där som det faktiskt gjorde när jag var tolv och skulle in i Globen utan mamma och pappa. Man spelade deras musik utanför och det vimlade av 30-40-åriga tanter (ja, jag får lov att kalla dem tanter, jag är ju i samma ålderskategori!), och det var liksom en buzz som man nästan kunde ta på. Vi visiterades vid ingången - vad skulle vi slitna småbarnsföräldrar ha med oss in?! - och Annas vakt kommenterade bananen hon hade i sin väska. Ja, så farliga är vi när vi går på konsert, vi tar med oss en frukt ifall vi ska få plötligt blodsockerfall... Och där inne kunde man köpa merch, men det var såna köer att jag inte orkade stå i kö för den där tygkassen som jag annars spanade in.

Vi gick orutinerat in i tid, lyssnade artigt på förbandet, väntade tålmodigt på att konsterten skulle börja medan arenan fylldes på. Och sen. Ridå. Pyrotekniska smällar. Dundrande musik. NKOTBSB. 

Och jag var tolv år igen.

Klar!

Jag skrev ju i förra veckan om att jag hade påbörjat ett projekt för att få ordning i vår hall. Jag höll på att bli tokig av allt som bara samlades i högar framför dörren!

Nu är jag klar (som några säkert redan sett på FB) och jag kan konstatera följande: Efter att ha varit på IKEA idag för att införskaffa den skoförvaring/bänk som syns på sista bilden, och då sett den klädhängare som inspirerade till bygget, så är jag mycket nöjd med att jag byggde min egen för den på IKEA var verkligen FUL. Dessutom kom jag undan med 460:- istället för 499:- eftersom jag återanvände en del saker som jag hade hemma redan, nämligen hyllplanet, konsolerna och S:en (alla köpta på IKEA för mindre penningar för många år sedan). Och när vi var i stugan igår hittade jag dessutom en gammal registreringsskylt som nog suttit på en Volvo PV. Jag tog hem och skrubbade av den, och trots att det saknas en bokstav är jag väldigt nöjd med hur bra den passade på mitt ommålade Bauhausstaket. Till och med ungarnas val av "diamant"knoppar passade bra in!

Allra sist jag kan tillägga att jo - det ÄR mer tillfredsställande att bygga saker själv, även om det ibland tar lite längre tid! Jag vet inte om ordningen kommer bli bättre, men det faktum att jag idag, 6:e maj, dessutom plockade bort vinterkläderna, hjälper garanterat till.

Och vi är alla ganska nöjda, faktiskt.

Tjingeling!

Bättre och bättre

Morgonen började inte på topp för min del, allmänt dåligt humör och stor ovilja att åka till jobbet. Så har det känts bra många dagar nu, och det verkar inte direkt vara på övergång.

Tur då att mina elever är så himla bra! Jag satt och räknade matte med två inför nationella matteprov nästa vecka, och de bad mig stanna kvar på rasten och fortsätta räkna med dem (fast jag i ärlighetens namn fattar väldigt lite... Men det är också en strategi att inte kunna för mycket utan låta dem förklara). Sedan har jag åkt med min elevensvalgrupp till västra hamnen i Malmö och fotograferat vatten och Turning Torso. De är roliga och uppskattar att vi inte bara är i skolan, vilket gör att det var riktigt kul idag. Det var länge sedan jag skrattade tills jag grät, faktiskt.

Så trots att jag började dåligt har jag nu tänkt att jag ska avsluta dagen på bättre humör!

Vad är viktigast?

Jag har just nu stora funderingar kring skolval till Jolin. Det är så många faktorer som spelar in att jag blir snurrig, och att diskutera med den andra hälften, den som också borde intressera sig, känns inte särskilt givande.

Kanske är det för att jag är lärare som det känns extra viktigt för mig att Jolin går på en skola där hennes behov och potential tas till vara på från början. Jag säger inte att man inte kommer göra det på hennes nuvarande ställe, men efter att man ägnat sig åt språk- och räknelekar i ett år, tycker Jolin själv att det är sådär roligt att gå i skolan. Ska det vara så? Hon har ju inte ens börjat skolan än, hon går ju bara i förskoleklass! Skolan jag sneglar åt är BMSL, Bilingual Montessori School of Lund. Där arbetar man åldersintegrerat och lär sig nya språk (engelska, franska) redan från... ja, när man börjar. Är det för amitiöst? Är det för mycket begärt att hon ska lämna sina kompisar för att börja på nytt med nya människor? Blir logistiken för krånglig, det är ju ändå en bit dit? Eller väger kunskapen upp? Kunskapen och kanske känslan av att det kan vara roligt att lära.

Det är hög tid att bestämma sig, att skicka in köanmälan och kanske ändå inte få en plats, men att diskutera något så viktigt här hemma funkar inte. Jag ska istället prata med mina kollegor, som ju är lärare. Och mammor. Och dessutom känner folk på BMSL....

Inspiration som tar död på orken

Igår var vi lyckligt lottade och fick äran att arbeta på årets första riktigt varma, fina, soliga dag. Det luktade sommar i luften när jag begav mig till föreläsning klockan halv åtta på morgonen och jag kände mig rejält bitter över att behöva jobba en klämdag.

Föreläsningen som var riktigt bra och inspirerande fick mig att glömma mina föresatser att spela wordfeud en hel dag, men den fick mig också att bli totalt utmattad. Det finns så mycket man skulle kunna göra för att få elever mer entusiastiskt inställda till skolan och sitt eget lärande, men skolan som organisation är så otroligt tungrodd. Vem orkar i längden? Jag fyller 34 år i år och tänker varje år - vad kan jag göra istället? Detta året har det tagit längre tid innan frågan dykt upp eftersom jag jobbar på en sån bra skola, men den finns alltid i bakhuvudet. Finns det ens något annat för mig där ute? Kan jag egentligen någonting av värde?

Tur att det snart är sommarlov - det bästa argumentet för en trött lärare att fortsätta med sitt yrkesval...

Ugh!

(är det förresten sant att "Ugh" betyder hej på indianspråk? Indianhövdingarna i Kalle Anka sa alltid så, men nu när jag tänker på det verkar det inte helt logiskt....)

Jag har starka funderingar på att lägga ner denna blogg. Det finns liksom ingenting kvar att säga, känns det som. Bloggar som är offentliga dagböcker är ju inte så roliga att läsa, tycker jag själv, men ändå har den här bloggen mer och mer blivit just det. Den är liksom inte till nytta för någon, längre. Om det är någon som har Instagram så finns jag där, för det är så mycket lättare - att klicka en bild, skriva ett par ord....

Jag har idag påbörjat ett projekt som jag tänker slutföra (för en gångs skull), nämligen att sätta ihop en hängare/förvaring i hallen som äntligen kanske kan hjälpa oss att få ordning på kaoset. Originalet hittade jag på IKEAs hemsida igår, en nyhet som börjar säljas nästa vecka. Tyvärr föll själva färgerna mig inte i smaken, så jag tänkte att jag kunde göra en egen rip off. IKEAs klädhängare kostar 499:-, min egen är nu uppe i 460:- och då har jag inte tillräckligt många knoppar för att bli nöjd... Meeeeen, det brukar väl heta att det är roligare att göra saker själv, att man är nöjd efteråt osv. Detta återstår att se när det blir klart, än så länge inga större missöden i varje fall (*ta i trä*). Jag tar väl och lägger upp en bild på resultatet under veckan som går. 

I morgon är det Valborg och alla elever har studiedag! Ja, ni läste rätt - studiedag! De flesta lärare har ledigt på klämdagar, men det hade man missat i Malmö och därför ska vi sitta på föreläsning hela dagen. Vi får i och för sig OB-tillägg, inte ofta man får det som lärare faktiskt, så det blir ju en ny erfarenhet. Jag kan väl tycka att det hade varit vettigt att få använda den där dagen till att fixa med allt pappersarbete som man inte hinner med, men jag har kanske smittats av mina äldre kollegor som börjar tappa sugen och inte är lika positivt inställda till arbetsbördan som vi yngre är. Vi som är tacksamma för att vi har ett vikariat på ett år och som aldrig upplevt annat än att undervisning är sekundärt i skolan. Jag undrar om jag smittats, eller om jag bara börjar bli äldre och mer kritisk per automatik? Läskigt det där. 

Hej och hå vad klockan plötsligt tickade på. Bäst jag slänger mig i soffan och spelar lite Wordfeud innan det är dags att sova. Så so long, farewell, aufwiedersehen, goodbye! (åh, vad sugen jag blev på att kolla på Sound of Music nu!!) 

Yo wzup?!

Igår var vi hemma hos mamma och pappa eftersom pappa fyllde år. För en gångs skull hade vi tagit bussen dit eftersom vi var på konsert med Bröderna Lindgren i stan först. Det var riktigt bra och ungarna gillade det skarpt. En riktig konsert, med ett seriöst band och riktig musik, fast liksom för barn. Och vuxna. Super! Så trots att jag var (lite) anti före får jag ge med mig och säga att min karl har rätt bra idéer för sig ibland ändå.

På vägen hem, när vi skulle byta buss, visade det sig att det var en kvart tills nästa skulle gå. Vi bestämde oss för att gå hem istället eftersom vädret var så fint. Vi gick via kyrkogården (där vi hittade gravar från 1700-talet - rätt coolt!) och Jack som lärt sig på dagis att man ska slänga skräp och har haft plocka-skräp-dagar på dagis, plockade friskt halva vägen hem. Halvvägs var vår medhavda plastpåse full så då slutade vi plocka (tack och lov) och resterande vägen hem gick lite snabbare. 

Idag har det varit slapp söndagmorgon, sen gav jag mig ut för att gå med syrran en sväng. Givetvis började det regna, och några bra skor att gå långa motionssträckor i har jag egentligen inte heller, så det blev lite kortare än jag tänkt mig, men det gör inte så mycket. Om två timmar ska vi befinna oss i Malmö för buffé och bowling med syster och bihang, så egentligen borde jag nu avsluta här och hoppa in i duschen.... 

Massmöten

Min dag igår:
lektion, möte med rektor, utvecklingssamtal, lektion, lunch, lektion, lektion, utvsamt, utvsamt, utvsamt, slut!
Man får skylla sig själv när man bokar in så många möten på en dag, det första var dock inte min idé och ibland får man ta saker som är akuta. Det är väldigt skönt att veta att man har rektor på sin sida och att man alltid har stöd från henne. Det är i alla fall så jag uppfattar det - att jag har stöd. Men det kan ju i och för sig bero på att jag inte gjort något fel i sammanhanget, och då ska man också få den supporten. Ibland undrar man varför man blev lärare. Så liten del av min tid som egentligen går till undervisning. Idag börjar jag egentligen inte förrän klockan 11 men ska ta bussen alldeles snart för att hinna åka till soc för att hinna med ett möte innan jag börjar.

Fast. Sedan har man utvecklingssamtal som är väldigt positiva, där man får mycket beröm av föräldrar, och det ger en kraft att fortsätta. Min kollega hade dessutom utvecklingssamtal igår med en av våra gemensamma elever, en som jag inte trodde gillade mig och mina lektioner alls eftersom de nog kan vara lite flummiga ibland. Hen sa dock att han tyckte att det var roligt på engelskan, att han tyckte att jag var en bra lärare och att vi gjorde roliga saker. Vilken oväntad, rolig feedback! Lite mer kraft.

Och i kväll ska jag träffa görlsen och ha en NKOTB-kväll. Shit vad jag ser fram emot att få kicka back lite, flamsa och tramsa och inte tänka på sura föräldrar och annat sånt tjafs!

Those who can't, teach.

Säkert har ni hört uttrycket "those who can, do, those who can't, teach". Jag tror faktiskt att det är sant. Hur många "misslyckade" musiker blir inte musiklärare? Strandade författardrömmar blir till lärare i svenska och falerade idrottskarriärer blir hurtiga gympafröknar... Jag skulle verkligen vilja skriva en bok, men är ganska säker på att jag inte kan. Fast grejen är den - jag är jäkligt bra på att inspirera mina elever! Om man nu får klappa sig själv på axeln och säga att man är bra på något också.

*host*

Här har ni en sjukling som hostat sig igenom de senaste två nätterna. Det river gött i lungorna och halsen är helt förstörd. Men det är i alla fall helg, det är alltid nåt.

Veckan som gick var riktigt tung. Ett misstag gjordes på jobbet och det är väl jag som mentor som är ytterst ansvarig,  men det var en ytterst otrevlig förälder som kontaktade mig. Den där eleven är riktigt sneaky. En historia i skolan, en annan hemma, och föräldrar som dömt ut skolan på gamla meriter, så det går liksom inte att vinna. Att säga att jag inte ser fram emot utvecklingssamtalet som är lagt till på fredag är en mild underdrift. Jag känner mig inte alls bekväm utan har bett en kollega vara med så att jag inte ska sitta själv med föräldrarna i fråga. Det är tur att man har en mycket bra rektor som backar en när det blir så där.

Idag kommer mamma och pappa på lunch. De har varit i Las Palmas i två veckor, men det har känts som en evighet! Ibland går det visserligen lätt två veckor utan att vi ses, men just att inte kunna ses, gör att det känns extra länge.

Hemma är det rörigt som tusan. Möbler saknas och ska byta plats, och i "datorrummet" är det i princip tomt. Det är egentligen så att vi bor för stort. Faktiskt. 135 kvadratmeter på fyra personer... Vi behöver hjälp med att få det hela hemtrevligt och mysigt, men är samtidigt inte helt sugna på att betala vad det kostar. Så kan det vara.

Sedan jag skaffade min iPhone har jag typ inte öppnat datorn. Det är sjukt egentligen. Kameran har jag inte heller rört på den tiden. Istället tar jag bilder och lägger upp med Instagram. Som en bilddagbok, men mycket smidigare! En del som lägger upp bilder där är helt otroligt duktiga, andra bilder är rent skräp. Själv känner jag att jag just nu hellre tar bilder av vardagskaraktär av sämre kvalité, än att inte ta några bilder alls.

En annan sak som jag slutat med är att scrappa. Scrapbooking var riktigt kul under sådär 5 år. Nu är jag inte intresserad alls längre. Jolin vet inte om det än, men när jag fixat bättre förvaring i det som ska bli pysselrummet, ska hon få alla mina scrapgrejer. Hon kommer säkert vara med kreativ med dem än jag är.

Det var min lilla söndagsuppdatering av livet i allmänhet.
Tjingeling!

Plötsligt händer det

Där går man i godan ro och tycker att allt är rätt okej, men så plötsligt händer det! Ett otrevligt mail, en situation där man inte kan vinna, och *ploff* så känns allting meningslöst. Säkert beror det också på att jag inte hunnit klippa mig - utan frisyr mår jag dåligt, men när det känns tråkigt, då känns det riktigt tråkigt!
Tre dagar till helg.

Energi

Varför har jag aldrig energi? Jag är less på att hela tiden känna mig orkeslös, och att veta att de ord jag använder mest är "trött" och "pallar inte". Idag vaknade jag med energi som höll i sig till kvällsmaten klockan fem och tömning av femte maskinen tvätt idag, sen tog det tvärslut. Intressant då att jag inte planerat det jag skulle starta upp nu efter lovet och att jag faktiskt är för trött för att göra det nu. En superstart, verkligen. Blä.

Biobesök

Så jag har ju då höjt Hungerspelstriologin till skyarna, och när filmen kommer ut vill man så klart se om den håller måttet. Det är inte helt lätt att komma iväg och titta på bio med Patrik, som också ville se filmen efter att slutligen tagit sig igenom boken, och under påsk verkar många vara upptagna med familj och annat skrafs, så sällskap gick inte att uppbåda. Jag gick därför på bio själv idag, för se den måste jag ju! När jag var iväg och pluggade på Malta gick jag på bio 15 gånger på 13 veckor, de flesta av gångerna gick jag själv. Det är så skönt att bara sätta sig i en salong och njuta av en film alldeles själv, fast det känns mer ovant och ovanligt att folk gör det här i Sverige.

Hur som helst. Filmen. Förhoppningarna var skyhöga och jag blev - för en gångs skull - inte besviken! Filmen hade allt som boken hade och jag är så glad att de valt att ta (för mig) okända skådespelare i huvudrollerna. Trots att jag ju vet hur det slutar kunde jag inte låta bli att lipa lite både i början och i mitten, och jag hoppade högt precis där de ville att jag skulle göra det. Kort sagt - succé! Vilken skillnad mot Twilight-filmerna som föll så totalt platt, där jag irriterar mig på de superkassa skådisarna. (det känns ju oundvikligt att man jämför de två, trots att det enda de egentligen har gemensamt är att det är ungdomar i huvudrollerna)

Jag har alltså egentligen bara två saker att säga.
1. Läs böckerna!
2. Se filmen!!!

Trailer på youtube: Hunger Games.

Min iPhone och jag

Två dagar kvar på påsklovet och jag är så glad att jag jobbade undan allt innan jag gick på ledighet, för jag har verkligen haft ledigt!

Man kan ju tycka att någon som är ledig borde ha tid att blogga, men så är då inte fallet när man fått din nya iPhone levererad. Här spelas det rumble och fotograferas för fullt. Dator, vad är det, liksom. Att det sedan tog fem minuter att fatta hur man RINGER med denna telefon, det är en helt annan historia.

Igår åkte vi till stugan för att fira lite påsk men 20 minuter efter vi fått upp studsmattan som vi köpt på blocket, började det regna. Och sen fick Jack feber på natten och vi hade ingen Alvedon med oss så klart. Till råga på allt var det snöoväder när vi vaknade och dessutom kajkade min rygg ihop efter att ha delat säng med Jack en natt. Vi åkte helt enkelt hem igen, vilket är det fina med att ha stuga så pass nära hemmet. Vi känner oss alla mer eller mindre kassa idag, och Jack och jag har spenderat några timmar sovandes under dagen. Skönt att kunna göra det om man känner att man behöver!

Nu ska jag ta min iPhone och gå och dricka lite vatten, vi ses när vi ses!
Glad påsk!

Ut med det gamla!

Idag fyller min syster år, men det ska vi inte fira på något särskilt vis just idag, utan en annan dag.
Istället har vi hyrt släp mellan 10-20 idag och ska göra oss av med en del saker som jag inte gillar här hemma. Det ska bli skönt att bli av med grejerna, men också väldigt tomt. Och då menar jag inte i hjärtat, utan i lägenheten. Det blir en del förvarningsutrymme som försvinner, men jag har hellre skiten i högar på golvet, och sen kanske vi kommer oss för att rensa och kasta och få in någonting lite mer praktiskt.

För att dessutom göra det mesta av att hyra släp har jag shoppat loss på blocket - en våningssäng och en stor studsmatta - och dessa ska forslas upp till stugan idag med. Stackars Patrik får spendera sin lediga dag med att köra släp, men sen har vi alla någonstans att sova till helgens stug-sleepover. Det är ju bra.

Dags för frukost. Den här utsikten kan man ju sakna lite....

Ursäkta, men...

...har jag den vackraste dottern i världen, eller?

Kalasbra inledning

...eller har det börjat precis som vanligt när jag längtat efter lov?

Av någon anledning verkar alltid 10 dagars ledighet så hemskt lockande, men sedan när det är dags så önskar man redan efter ett par timmar att man skulle jobba lite så att man kunde få lugn och ro. Fast nu ska vi inte vara såna. Vi har hunnit handla skor till 3/4 av familjen och köpa lite nya dynor och en vaxduk till stugan innan Patrik började jobba. Sedan har ungarna och jag varit i badmintonhallen och kollat på en match som en av mina elever spelade, jag tror att hon är bland de bästa i Skåne i sin ålder, vilket ju är lite kul. På vägen hem lämnade Jack och jag av Jolin på kalas och sen har vi ätit godis och kittlats i väntan på att hämta Jolin igen. Det är med andra ord inte så illa att vara ledig! Jag önskar bara att vädret var lite bättre...

En annan sak som jag önskar är att få åka till Stockholm och gå på Fotografiska. Det hade varit så roligt att kunna göra det, särskilt med någon annan som kanske också var intresserad. Eller om jag bara ska göra det själv. Egentligen. Varför inte.

Gräset är grönare hos grannen

Rastlöööööööös!

Jag har nu åtta (8!!) omdömen kvar att skriva - alla till pojkar årskurs 7 i svenska, d.v.s. inte så upplyftande (sorry boys om jag generaliserar lite här och tycker att pojkar skriver tråkigare texter, men let's face it, svenska är inte favoritämnet för någon av killarna i min klass...!). Jag är så rastlös och jag O-R-K-A-R inte skriva mer!!! Planen är istället att slänga mig på soffan och stiga upp tidigare i morgon för att kunna skriva klart då. Det kallas planering. Sen ska jag ägna morgondagens planeringsluckor åt att boka in utvecklingssamtal och rätta en massa uppsatser så att jag kan ha 10 i stort sett arbetsbefriade påskdagar. Ja. Det är planen i alla fall.

Gokväll!

Uppmuntrande

Fyra (4) dagar till påsklov. Nedräkning borde snart ske i antalet lektioner som återstår. Om det ändå vore så väl att lektionerna var den enda tiden man arbetade på dygnet....

Det är mycket roligare...

...att ligga och krypa längs med marken på sin egen tomt, där ingen ser en och tycker att man uppför sig underligt. Därför har jag i helgen lyckats ta kort på lite vårblommor som dykt upp på tomten. Först ut är snödroppar och krokus. Krokus som för övrigt röstades fram som finaste vårblomman på Bolibompa. Jag håller inte med Sveriges ungar, men blir så klart inte ledsen när jag hittar dem på tomten!

Snipp snapp snut..

..så var denna helgen slut!

Det finns egentligen bara en dålig sak med helger, och det är att de är alldeles för korta!
Jag bestämde mig redan i fredags för att inte jobba nånting denna helgen, och det är jag glad för, även om jag i och för sig känner pressen nu. 65 omdömen ska skrivas innan tisdag kväll, så jag vet ju vad jag ska ägna kvällarna åt, men det känns som att det inte gör så mycket. Det är bara fem dagar till påsklovet, och då hoppas jag att vi ska ha lika trevligt som nu i helgen - sol och trädgårdsarbete i stugan, kombinerat med grill, som idag i Rövarkulan. Jag längtar redan.
Det är vår!!

*fyll i rubrik efter eget val här*

Två 12-timmars arbetsdagar på raken, och så idag då. Jag är helt slut. Och enda anledningen till att jag orkar ta ut mig så totalt är att det bara är 1,5 vecka till påsklovet. Annars hade jag inte orkat med arbetsbördan faktiskt.
Måste bara berätta nåt kul, som ju egentligen inte är så kul. Jag har en elev som ofta är sen till lektionerna, så pass mycket att jag nu har upprättat ett kontrakt med henom efter att ha kontaktat föräldrarna. Hens ena förälder är med på noterna, den andra not so much. Till saken hör då att föräldrarna inte tåler varandra och de tycker att det är mitt jobb att gå med meddelanden dem emellan. Inte så kul.
Bokade möte med ena föräldern idag för att prata om de sena ankomsterna. Tror ni föräldern dök upp? Är jag förvånad? Känner jag att jag kunde använt de där 20 minuterna som jag väntade till någonting bättre?

Nu ska jag slänga mig i soffan nån timme innan det är dags att sova, stiga upp och upprepa dagen......

Åååh! Jag blir GALEN!

Jag vet att klockan bara är närmare tio, men jag håller på att bli galen av att jag känner mig så stressad!
Hela dagen igår gick i stort sett åt att vara på kalas, även om vi inte åkte förrän klockan var 12. Här hemma plockade och plockade Patrik, och vi andra.. eh, ja, jag vet inte vad vi gjorde. Nu är Patrik på jobbet och jag har massor som jag skulle behöva göra. Plocka undan i barnens rum. Dammsuga överallt. Slänga sopor och handla. Ja, jag vet, det är småsaker, men samtidigt känner jag att det jag VERKLIGEN måste göra är att sätta mig med omdömen och IUP:er till jobbet... Och när jag blir stressad kickar försvarsmekanism #1 in: huvudet i sanden och ingen fokus på någonting. Jag är alltså galet stressad men kan inte ta tag i mitt liv.

Två och en halv vecka senare känns det här låååångt borta....

Fler tips

Jag kom på ett par bra ställen som man kan besöka om man vill ut i naturen.

Söderåsen och Skäralid är jättefint och backigt. Bara att släppa loss ungarna så är de hur trötta som helst när man gått klart. Finns lunch att köpa eller grillplatser att grilla på. Och en källa som man kan dricka vatten ur, vilket är lite coolt i tider då man köper vatten på flaska.

Så klart Skrylle, men fina helgdagar är det smockat. Hellre då Måryd, där vi inte varit innan Jack började åka dit med sitt dagis. De har kräftdammar så det är lite kul att håva kräftor (och släppa tillbaka dem så klart när man har tittat färdigt) och har man tur kan man till och med få plats vid grillarna.

Bästa ever är Rövarekulan utanför Löberöd. Dit har vi åkt sedan jag var liten, och det är jättefint med bokskogar, skiffersten och bäck. Grillplatser har de också, och där brukar oftast inte vara jättemycket folk.

Det där var lite gratis-tips till soliga dagar.
Idag är det dock inte en enda gnutta sol, så vi ska ägna oss åt inomhusaktiviteter som att städa Jolins rum och dammsuga. Innan vi kan starta med det måste vi dock ta oss till affären för dammsugarpåsarna är slut och utan en sån blir det inte mycket sugande av...

Tips

Jag har fått höra, faktiskt från flera håll, att jag och Patrik är ganska duktiga på att hitta på saker med barnen. Det är inte alltid så lätt att göra något med barnen, vilket är en anledning till att jag älskar stugan - där behöver man inte göra något, bara hänga eller kratta. Det ger sig liksom självt, medan när man är hemma så blir det mycket plock och städ, någon varken vi eller ungarna uppskattar. Så om man känner för att göra något här i krokarna har jag följande tips, som jag tänkte att jag kunde dels dela med mig av, och dels fylla på om jag kommer på någonting mer.

Soliga dagar är det inget som slår Malmö Folkets park. Där finns allt möjligt för en riktig heldag. Bad i fontän, pyssel av olika slag som anordnas av parkpersonal, en minidjurpark, ponnyridning, stor lekplats, teaterföreställningar riktade mot barn, ett terrarie (som visserligen kostar lite men kan vara kul att besöka ibland), och karuseller. Galet bra ställe, det där.

I Lund finns så klart Stadsparken, men det enda man gör där är att mata ankorna och leker på lekplatsen, så det är inte riktigt en heldagsutflykt, kan jag tycka. Trevligt i lagom doser.

Dessutom har vi ju Botaniska trädgården i Lund, vilket då blir ganska mycket springa runt och titta på växter. Men man kan ju också gå in i huset, vad det nu heter, och då blir det lite mer spännande eftersom det finns olika rum att gå in i, t.ex. den med regnskogsväxter.

Bästa museet ever är Malmö museer. Ja, visst, vi har varit där många gånger, men barnen tycker det är roligt ändå, och det är huvudsaken. På slottet finns det fiskar och nattdjur, och olika utställningar (som vi oftast tycker är intressanta men som barnen springer förbi). På Sjötekniska museet har de olika fordon, man får t.ex. gå in i en ubåt och kolla läget, eller sitta på en traktor. På ovanvåningen har de experiment, och i källaren finns det en jättefin lekplats uppbyggd med båt-tema. Det bästa med hela grejen är att dessa två museer (och ett par till) går på samma biljett, så man kan gå mellan byggnaderna hur man vill under dagen. Dessutom kan man åka lite spårvagn på sommaren för en billig penning. Köper man sedan årskort, som vi har gjort, kan man för 150:- (eller nåt i den stilen) gå gratis hela året. Helt perfekt!

I Helsingborg finns Tropikariet. Ormar, apor och en hajtank. En väldigt bra utflykt, tycker jag. Skulle det vara soligt kan man ju dessutom ta sig till Sofiero och gå en sväng i slottsparken. Där finns en liten labyrint och massa ytor att springa på för ungarna, och själv kan man ju få njuta av något annat än det gamla vanliga.

I Osby kan man gå på Brio Lekoseum. Jättebra med utställningar av gamla leksaker, tomarnas verkstad i källaren som man kan titta på och leksaker som man kan leka med. Vi lär väl hitta dit ett par gånger till nu när stugan ändå ligger i krokarna, och då är det ju också givet att man kan få en kopp gratis kaffe hos oss om man ändå åker dit och vi befinner oss i stugan. Bara det, liksom!

På Österlen kan man åka ånglok, fast ärligt talat är det rätt drygt att åka hela vägen fram och tillbaka, i alla fall med barn som inte kan sitta still. Glimmingehus är spännande. Ales stenar är mysiga att besöka.

Tosselillla älskade ungarna när Patrik tog med sig dom dit. Själv har jag inte varit där sedan jag var "ung", men  vi har redan köpt biljetter till familjens dag som är den 17 juni, så i år blir det åka av.

Bor man nu i Skåne så har man alla möjligheter att snabbt och lätt ta sig över sundet. Helsingör och Kronborg är jättebra! Vill man spendera mycket pengar kan man alltid ta sig till Köpenhamn med Tivoli och Zoo. Det ska också ligga nåt aqua-grejs där i krokarna som vi inte varit på.

Skånes djurpark funkar fortfarande.

Och just det. Ungarna tycker faktiskt att det är jättekul att vara i Domkyrkan i Lund också. Vi har räknat fönster, letat efter skelett och döskallar (det finns mycket sånt i tavelramas osv), och att gå ner i kryptan är spännande också!

Nu kommer jag alldeles straxt fram till ögonkliniken (sitter i telefonkö), vilket ju var pefekt för jag kommer inte på fler saker just nu. Men som sagt, jag uppdaterar om det dyker upp något mer.
Håll till godo.

Alles gut!

Allt är bra. Ingen ny MRI i och för sig, vilket är lika bra. Intressant att jag fick veta idag dock att det fanns "två små fläckar på de senaste bilderna. Men fläckar kan man ha på insidan precis som på utsidan och så länge de är få och små så är det ingen fara." Jag menar, det hade varit intressant att få höra för tre år sedan när MRI:n gjordes.... Jag ska nu ta kontakt med ögonläkare för att se vad som kan göras med ögonlocken, operation förhoppningsvis. Remiss dit då, så det blir kanske att man får komma och kolla läget lagom till sommarlovet.

Nä. För att skriva om lite roligare saker. Niorna redovisade för sjuorna idag och de var så duktiga, båda klasserna! Niorna gjorde ett strålande jobb trots att de var så nervösa, och sjuorna lyssnade koncentrerat och applåderade efteråt. Niorna trodde att sjuorna höll på att somna, men faktum var att de "bara" skötte sig så utmärkt som jag förväntar mig att de ska göra när någon pratar med dem, och själva sa de att de tyckte att niorna var både jätteduktiga och modiga. Modershjärtat (även om de nu inte är mina barn, rent biologiskt) sväller av stolthet!

Jag har ju äntligen kommit till skott med den där lärarlegitimationen också. Inskickad för 15 minuter sedan, bara för att de bestämt sig för att pausa med att dela ut legitimationer. Jag tänker att det är lika bra jag gör det ändå, nu har jag varit redo sen i november och inte fått tummarna loss. Med lite tur kanske jag blir godkänd och får jobba vidare.

Harry Potter and the deathly hallows

Oh my. På väg till bussen igår föll tårarna när sista HP-boken närmade sig sitt slut. Idag, alldeles nyss faktiskt, nådde den the end.
Hur många timmar har jag spenderat med Harry och hans vänner de senaste fem månaderna? Och nu, inget mer.
Sista boken är helt klart, överlägset, den bästa. Galet.
Nu måste jag kolla på filmerna.

Hahaha!

Idag skrattade jag så jag grät på lektionen med sjuorna. Vi gick igenom allitterationer, och jag visade följande youtubeklipp. Först var eleverna måttligt roade, som vanligt, men när jag bröt ihop till "byxbeklädd blott baktill"och tårarna sprutade, kunde inte de heller hålla sig. Jag skrattade dels åt hur skickliga Galenskaparna är på att skriva texter och dels åt mig själv som skrattade åt något så torrt, som jag för tjugo år sedan inte alls hade tyckt var kul (d.v.s. när jag var lika gammal som mina elever). Eleverna skrattade åt mig, inte åt Galenskaparna.



Sen tittade vi på Farbror Frej också, eftersom det är lite allitteration bara i titeln....
KUL lektion!

Kuuuul!!

Jag får väl säga att mina fredagar, som jag så mycket såg fram emot tidigare, inte är så roliga som jag först tänkte att de skulle vara. Jag syftar på min fotovandringskurs. Av de 15 elever som är i gruppen är det väl ungefär fem som är intresserade. De andra vill bara prata och flumma under lektionerna. Typiskt tråkig attityd som gör mig galen! Varför ska jag förbereda och engagera mig när hälften bara vill gå hem?

I fredags var vi i alla fall på S:t Pauli kyrkogård och fotograferade "Döden". Hälften av eleverna var på prao, så vi var bara åtta stycken, och sex av dem knäppte lite bilder på tjugo minuter och stog sen och tjatade om att få gå hem. Till slut lät jag dem göra det, bara för att själv få chansen att ta lite bilder. Jag och två elever stannade så länge att när vi var nöjda hade vi dragit över en kvart av lektionen. Det är ju då det är lite roligt, när man glömmer tiden.

Rajson tipsade häromdagen på sin blogg om pixlr.com, så det kollade jag in nu i kväll. Himla kul, jag gillar Retro vintage effects! Nästan så att jag inte "behöver" skaffa mig en iPhone nu ju...

Upplysningen - check!

Voltaire, Rousseau, Swift och Defoe. Jag tror jag kan lite mer nu, eller mitt minne är i alla fall uppfräschat. Himla smart av mig att säga till niorna att använda sig av sina arbeten senare i veckan för att komma och föreläsa om upplysningen och dess tänkare för mina sjuor. Så slipper jag det, niorna får använda sin kunskap och sjuorna får lyssna på någon annan än moí. Win-win-win!

Det var soligt fram tills för tjugo minuter sedan, och jag har rättat uppsatser till fram för en kvart sedan. Det enda bra med det är att jag fått göra det i lugn och ro och att det är gjort nu, soliga dagar får vi väl förhoppningsvis fler av. Medan Patrik och barnen fortfarande befinner sig på annan ort (Malmö) ska jag ta och lyssna lite mer på Harry Potter. Det är inte så många kapitel kvar nu, och när böckerna är avklarade ska jag ge mig på filmerna...

Inlägg 1111

Om man firar inlägg 1111 så måste man nästan lägga in en bild som inte har någonting med resten av inlägget att göra. 

Philip Phillips, min favorit i årets American Idol.

Så, då har jag gjort det. Dags att gå vidare.

Idag har vi varit i stugan i fem timmar och fyra av dessa har vi varit i trädgården och krattat gamla löv och annat halvruttet, samt sågat ner lite av ett träd som blåst ner över infarten. Det kom en lapp om tömning av septitank, nämligen, och jag är lite orolig för två saker. Ett - att de redan varit där men inte kommit åt brunnen eller vad det nu är de ska tömma, och två - att de inte vet var den där tanken/brunnen är och ska ringa och fråga oss. Vi har verkligen ingen aning om någonting som rör detta hus!! Vi har ju fattat så mycket att vi behöver fylla på med olja för att kunna få igång värmen, och vi har (med lite hjälp av min farbror) listat ut var man fyller på, även om vi inte har gjort det än. Det känns nämligen mindre lönt att fylla på med dyr olja när vi ändå inte vet hur man sätter igång oljepannan! Snacka om att vara helt clueless! 

Sen var det då det här med att renovera. Vi har kommit fram till att vi ska fixa sovrummet först. Men hur och var man ska börja....?! Taket har tidigare förstörts av en vattenläcka och behöver målas om. Lätt sagt. Men det är en massa konstiga elsladdar dragna i taket. Vad gör man med dem? Målar över? Och den gamla färgen som börjat flagna? Den måste man ju skrapa bort innan man sätter igång? Garderobsdörrar och lister behövs målas om eftersom de är gula. Inte svårt, bara tråkigt. Golvet ska slipas och målas. Väggarna ska tapetseras om. Jag kan inte tapetsera, men det löser väl sig, däremot är det klurigt eftersom det på ena väggen är skorstens-murstock, d.v.s. sten. Och spånskiva eller nåt. Tapeten där har spruckit av värmen, vilket kommer upprepa sig om vi bara tapetserar rakt av igen. Så hur vi ska lösa det vet jag inte heller. Vi som aldrig renoverat någonting i våra liv, typ.

Om någon har några tips så är det bara att ösa. Vi tar tacksamt emot!

Nu är jag helt slut och ska ägna kvällen åt något så hjärndött som melodifestivalen. Jag och resten av Sverige. Det är rätt skönt att vi gjort så mycket idag för nu har jag liksom haft min helgdag och i morgon tar Patrik med sig ungarna till Malmö och går på museum så att jag får ett par timmar att arbeta på. Det behövs.

Meh! Helg igen!

Det är bara att konstatera att det är helg igen, och att jag inte alls hunnit med allt jag behöver göra på jobbet. Jag kan inte precis hitta skrivbordet för alla papper som ligger överallt, och med uppsatsdeadline för mina nior häromdagen är det nu rättning som gäller i helgen. Bara att gilla läget.

Förra helgen var jag och ungarna ute och letade vårtecken, och tanken var (är?) att vi ska åka till stugan i helgen för att se vad som händer i trädgården där, men ärligt talat känns det inte jättelockande eftersom det snöade natten till igår. Snön ligger inte direkt kvar nu, men jag vet inte hur det ser ut en timme norrut? Nu har ju inte jag varit där sedan i december, så lite sugen är jag allt ändå.

Läst

Jag har inte uppdaterat bokinläggen här på ett tag. Beroende, så klart, på att jag inte haft tid direkt att sitta ner och tänka. Livet snurrar på så snabbt så det här med eftertanke är tyvärr en bisyssla som hinns med ibland. Som idag, t.ex.

Innan vi åkte iväg på semestern slukade jag Revolt av Suzanne Collins, jag kunde bara inte hålla mig tills jag var i solstolen. Hungerspelstiologin är en jättebra serie böcker för tonåringar, eller såna som mig, som är lite unga i hjärtat. Doch börjar den bra och dippar därefter, men det är ändå ett måste att läsa alla tre böckerna. Som en av mina elever sa - "man kan sluta efter första, men om man läser den andra så måste man läsa den tredje!".

Sedan läste jag Warm Bodies av Isaac Marion - en bok om en zombie som blir kär i en människa när han råkar äta hennes pojkväns hjärna, och plötsligt är han inte längre nöjd med att vara odöd. Han vill leva. Den var okej. Jag tror jag hade lite höga förväntningar, och jag tyckte den var lite jobbig att läsa fastän den egentligen nog inte var så jobbig. Jag kom bara inte riktigt in i den, utan ville mest att den skulle ta slut så att jag kunde fortsätta med en annan bok istället. Jag ser dock fram emot filmen som kommer nästa år!



Efter det gav jag mig på The Blade Itself av Joe Abercrombie. Den boken är första delen i en triologi om bl.a. en torterare, en mördare, en fåfäng fäktare och lite trollkarlar och så. Himla trevlig bok som jag gärna vill läsa fortsättningen på, fast det lär få vänta ett litet tag. Jag kände sen att jag inte orkade ge mig på den tjockaste boken jag hade med mig, eftersom den är 700 sidor lång. Inte för att jag inte ville läsa den, utan för att jag verkligen inte orkade hålla i den i solstolen. Distant Hours får vänta till påsk. 

Däremot läste jag två deckare, Ninni Schulmans Flickan med snö i håret och Kristina Ohlssons Askungar. Den första var den bättre av de två (eller den mest snabblästa eftersom jag inte kunde lägga ifrån mig den, den tog en dag att läsa klart), men egentligen ... en deckare är en deckare, tycker jag. Särskilt svenska deckare. Vad är det som skiljer dem från varandra...?! 

På det hela taget en riktigt bra boksemester! 
Och nu när jag är tillbaka i landet igen lyssnar jag på Harry Potter, sista boken. Spännande värre!

Billigt kvällsnöje

Efter att snart ha rättat klart 20 engelskprov funderar jag på om jag ska ge mig på mina 15 uppsatser om upplysningen, eller om jag ska hålla kväll....

Jag vet att det var någonting viktigt jag skulle göra när jag kom hem idag, jag har nämligen gjort ett svart kryss på handen. Frågan är VAD detta viktiga var?! Det värsta är väl att jag faktiskt satte det svarta krysset över ett rött kryss, som var en påminnelse om exakt samma sak - jag hade bara glömt att jag redan hade gjort ett kryss en halvtimme tidigare. Allt löser sig nog i morgon när jag kommer till jobbet och inser att det var någonting jag skulle ta med mig och som jag absolut inte fick glömma.... Åh, denna demens!

Jag tror jag håller kväll. Man ska inte ta ut sig i onödan.

Utsikt från berget

När vi var iväg handlade vi mat på toppen av berget. I "rask" takt utan barn tog det ungefär 20 minuter att gå upp, men eftersom vi är otränade kan säkert någon annan gå snabbare. Utsikten mot vårt hotell såg ut som följer. I tilt shift. Jag älskar tilt shift. Verkligheten blir en låtsasvärld som väcker fantasin till liv. 

http://tiltshiftmaker.com

Huvudvärk.

Fredag. Dag fyra denna vecka med huvudvärk. Jag hade väl egentligen sett fram emot att spendera förmiddagen hos neurologen. Tiden jag hade fått i januari ringde de ju och ställde in samma dag, eftersom läkaren var sjuk, och så fick jag ny tid nu i mars i stället. Denna gången ringde de i alla fall igår istället för att tala om att .. ja, läkaren var sjuk. Så nu har jag fått ny tid igen, om två veckor. Det hade nog kunnat dröja ett tag till egentligen, men efter min syrliga kommentar på beskedet om att återigen behöva vänta fick jag "en tid väldigt snabbt".

Nu får jag kanske skylla mig själv, som väntar ett år med mina "besvär" innan jag kollar upp dem. Särskilt som man ju vet att remisserna är på tre månader. Men det är ändå lite surt, och man undrar ju vad det är som står på i huvudet på en när man går omkring med en huvudvärk som hotar med att blomma ut i full migrän i fyra dagar. Och i november var det ju nio dagar på raken.

Nåja. Efter mjukstart på arbetsveckan tar jag nu helg.
Så gött!

"Jag ääääälskar att resa!"

Varje gång någon frågar mig vad jag har för intressen så ger jag egentligen samma oreflekterade svar.
Jag älskar att läsa, jag älskar att resa, och jag tycker om att fotografera.

Eh, men ursäkta lite här nu.
Om jag tänker efter.
Jag älskar att läsa, det är väldigt sant. Så mycket man kan uppleva utan att ens röra på sig, det är helt otroligt när man tänker efter. Så många känslor man får känna, så många människor man får träffa. Helt otroligt!

Men de andra två intressena då? Jag gillar att fotografera?! Det är ju inte sant längre! Jag tycker att jag är kass, jag vet inte vad jag ska fotografera, jag KAN inte!! Så nej, jag gillar det inte, jag hatar det. Just nu. Däremot gillar jag något enormt att få mina elever att vilja fotografera. Det är riktigt, riktigt kul att se hur kreativa de kan vara!

Och jag älskar att resa?! Eh, nej. Jag hatar att resa! Det är skittråkigt! Man blir trött och flottig och sitter mest och väntar. Väntar på bussen, väntar på att bussen ska komma dit man ska. Vänta på tåget, vänta på att tåget ska komma fram. Vänta på flyget, vänta på att man ska landa. Att resa är att vänta, och att vänta är ju skittråkigt! Däremot älskar jag att vara någon annanstans ibland. Att uppleva nya saker, att ha tid med familjen. Och det är ju ofta förknippat med att resa, för då har man ingen möjlighet att tvätta. Och någon annan sköter städningen...

Så om någon frågar vad mina intressen är borde jag nog svara något i stil med: Jag ÄLSKAR att läsa, att vara en del av en kreativ process och att vara någon annanstans ibland.

Lite lagom flummigt, sådär.

Åh mitt huvud!

Trots att jag drabbades av världens migränanfall och inte kunde titta särskilt mycket på någoning på vägen hem lyckades jag få lite åh-upplevelser vid hemkomsten idag.

ÅH! Vintergäck i rabatterna i hela Lundagård! Vårkänslor!
ÅH! Vad vitt och rent och stora ytor vi har hemma!
ÅH! Vilken härlig mjuk soffa vi har!
ÅH! Vad David är snäll som har tagit hand om Lava hela vår semester OCH städat innan vi kom hem!
ÅH! Vad pappa är snäll som handlade mat till oss så att vi slapp göra det det första vi gjorde när vi kom hem!
ÅH! Vilket fint sovrum jag har!
ÅH! Vad skönt att slänga in en maskin tvätt!
ÅH! Diskmaskin!
ÅH! Ett glas äkta skånsk mjölk!
ÅH! Vad skönt att få sova med min egen kudde och täcke i natt!
ÅH! VAD SKÖNT ATT VARA HEMMA!

Åh... Fan vad kallt det är...
;-)

Dan före dan

Dags att åka hem i morgon, taxin kommer och hämtar oss klockan 5 och sen blir det flyg halva dagen.*gäsp*

Utan att vilja låta otacksam måste jag säga att det ska bli enormt skönt att komma hem. De senaste dagarna har varit varma och till och med barnen har tröttnat på att hänga vid poolen, så trots att vi egentligen inte tänkt det från början, har det blivit en utflykt till sanddynerna i Maspalomas, vilket var ganska kul ändå eftersom Jack inte kom ihåg så mycket sedan förra året.

Att längta hem är väl annars en av fördelarna med att resa bort. Det är lätt att bli hemmablind och inte uppskatta det man har. Man tror att allt skulle vara så mycket lättare om det bara var sol och bad jämt, men jag som trivs på jobbet saknar att ha någonting annat att göra än bara ligga... visserligen har jag hunnit läsa någon bok, men nu känner jag att det hade suttit rätt fint att få skriva lite också. Men som sagt, hela grejen med att åka bort är att inhämta så mycket energi att man orkar knata på lite till i ekorrhjulet.

Helg igen!

Vi har varit iväg mer än halva tiden nu och det känns! Ingen hemlängtan att tala om, men man börjar tänka lite som med den svenska sommaren, att man måste vara ute hela tiden för att det Iinte varar så länge, och man måste få ut det mesta av solen innan den tar slut.

Fram till igår var det nästan kyligt när solen gick i moln (kyligt när man ligger i badkläder) men nu verkar det ha vänt för nu är det varmt även när molnen sveper över himlen.

Barnen har det utmärkt. Jolin har lärt sig simtagen och vill helst simma utan puffar hela tiden, men det kan hon inte så där får man ha lite extra koll. Jack simmar runt med puffarna även på den djupa delen i poolen. Det är värt pengarna tio gånger om när man ser hur kul de har och vilken vattenvana de får. Tre timmar försvinner snabbt i poolen....

Kanarieö.

Nu har vi varit här ett par dagar. Vädret är (som väntat, som vanligt) perfekt. När solen gassar steker det gött, vilket mitt röd-vita yttre skvallrar om. När solen går i moln är det svalt, men vi pratar åtminstone inte grader runt noll-strecket, så jag är nöjd.

Det är ändå, och Jag säger det för tredje gången av de tre gånger jag varit här, sista gången vi åker hit nu. Denna gången menar jag det, vi har inte rört oss utanför närområdet på fyra dagar, och Jag känner inget behov av att göra det heller. Inte ens las palmas lockar särskilt mycket, och då är jag ändå rätt kär i den stan. Jag pallar knappt ta fram kameran heller, allt finns ju redan på bild hemma. Snacka om att vara blasè!

Just nu är jag dock på väg till Lanzarote för att hälsa på Sarah som jag gick i grundskolan tillsammans med, och det ska bli kul, en ny ö, nya intryck och någon att prata lite nya saker med!

Redo!

Pass, pesetas, p-piller och pilletter. Check!
Städat hyfsat hemma. Check!
Lämnat nycklar och Lava-instruktioner till David. Check!
Om vi har missat något så får det helt enkelt vara så. Jag har stressat så mycket de senaste dagarna att jag nästan kräkts, men nu ska jag verkligen försöka slappna av och släppa allt, särskilt det jobbrelaterade.

När ungarna kollat klart på Svärdet i stenen bär det av till stan för att växla pengar, sen ta tåget till flygplatsen och lite flygplatshäng innan vi åker vidare till Madrid, byter flyg till Las Palmas och blir upplockade av en taxichaffis med en ÅSTRÖM-skylt i handen. En heldag med andra ord!
Där var filmen klar.

Hasta la vista, baby!
(det är väl spanska?!)

Färdigsönderstressad!

NU har jag semester.
Att vi inte är färdigpackade är en annan femma...

Ja se de snöar!

Så jag var inte ute och åkte pulka igår utan gjorde verkligen mitt bästa för att beta av den där listan. Det är lika hårt varje gång man inser att saker som "tvätt" och "disk" inte försvinner från listan bara för att man ägnat en heldag åt dessa sysslor, utan att de ständigt förökar sig. SUCK!

Idag har jag och Jolin i alla fall städat toaletterna tillsammans, jag har dessutom dammsugit större delen av lägenheten och tvättat lite till. Vi väntar på att mormor ska komma så att vi kan ge oss ut och åka pulka på den nya snön som faller för fullt. Det gör inget att det kommer snö, vi lämnar den ju ändå snart!

Jag trodde att jag lyckats dressera Lava att kissa i en låda på balkongen, ända tills det visade sig att han kissar precis bredvid. Jag blir tokig! Vad ska man göra då, lägga plastad frotté så att golvet inte blir förstört och man blir skyldig LKF en massa pengar? Dumma kanin, om han bara fattade att det var bättre att kissa på ett ställe...!

Jaha, åter till verkligheten då barnen nu slåss över legot.

Lång 2do-lista

Vi började morgonen med att skriva en lång lista på saker att göra. Om en timme kommer Patrik hem och ser väl inte att vi ens lyckats pricka av några punkter, för det är stökigt till tusen hemma (utom i barnens rum som vi lyckats städa så pass att vi till och med kunnat dammsuga) och inget har vi hunnit packa än. Eller, hinner hinner vi ju, men jag vet inte vart jag ska börja för barnen kommer slänga ner allt möjligt och sen har jag ingen översikt och då blir jag knasig! Planen, den lite vaga, är att ta med en hel del kläder som är på gränsen att bli för små för ungarna och helt enkelt dumpa dem innan vi åker hem. Det känns som en bra plan, för då får vi också lite översikt om vad som finns kvar här hemma. En annan lite lös plan är att jag ska ta mig till C&A i Las Palmas och köpa en del nya kläder till mig själv. Bästa butiken, tycker jag, synd att det inte finns en i Sverige. Eller bra kanske, så får jag handla lite kläder som inte alla andra har, även om det är vardagliga kläder.

Nu har jag lovat ungarna att vi ska packa, så det är väl dags att lämna datorn och sätta fart.

Återstår bara att...

...rätta.

Idag var det nationellt prov i svenska, uppsatsskrivning. I tisdags var det läsförståelse. Så för mig återstår "bara" att rätta och att skriva omdömen på niorna i svenska. Och att knåpa ihop information till vikarien som ska täcka mig i sex dagar. Det sista är faktiskt det svåraste, för jag vill inte att det ska bli lekstuga bara för att ja ginte är där, samtidigt vill ajg gärna ha full koll på vad eleverna jobbar med. Min egen undervisning är ganska klar i huvudet på mig, men jag erkänner att jag improviserar friskt eftersom jag ju faktiskt har en del vana, känner eleverna och ändå har en tanke om vart vi är på väg. Svårt att få någon annan att ta över fullt ut då. Men jag gör mitt bästa för att fixa så att det är tydligt för vikarien...

Jag är så trött idag, bara. Kanske blir det att jag sitter några timmar innan jobbet i morgon. Med uppsatserna, alltså. Äh.

Gokväll.

Projekt Harry Potter

Så ja, jag har ju då läst ut bok #6 i serien om HP, och tänker mig att ta tag i den sista när jag kommer hem från semestern. Jolin och jag pratade häromdagen om att pojkarna i hennes klass gillar Harry Potter, och hon ville gärna se filmerna. Sjäv vill jag gärna att vi ska läsa en kapitelbok tillsammans, istället för att läsa kortare sagor eller spela fia, så det faller sig kanske naturligt att jag försöker få henne intresserad av HP. Vi läste halva första kapitlet igår, men eftersom vi kör varannankväll här hemma så var det min tur att läsa för Jack i kväll, och Patrik är inte så intresserad av HP.

Vad jag märkte när vi började läsa igår, var ett par saker. 1) Språket är ganska komplicerat så man måste stanna upp och förklara en hel del, 2) det är många människor i berättelsen - redan på tio sidor måste man fråga om Jolin är med på vem som är vem, 3) Jolin klarar av mycket mer i bokväg än jag trodde. Så jag funderade och funderade på hur jag skulle kunna göra det lite mer överskådligt för henne, eftersom de flesta karaktärer återkommer hela tiden och då måste man veta vilka de är om det ska gå lite smidigt. Jag googlade på bilder men tyckte inte att jag hittade nåt som var riktigt bra, men sen när jag skulle sova kom jag på den utmärkta idén att vi tillsammans faktiskt kunde rita karaktärerna och göra en liten bok av det. Jolin var genast med på noterna och vi har lyckats producera de första fem personerna som är med i första halvan på första  kapitlet. Dessa fungerar nu som bokmärke i boken, vilket också kommer underlätta när vi fortsätter läsa i morgon. Möt familjen Dursley, professor McGonagall och Albus Dumbledore. Inte helt lätta namn för en sexåring...

Åh, jag vet!

Egentligen borde jag inte lägga ut den här bilden eftersom det innehåller människor, och då framför allt två av mina elever. Men jag målar över deras söta ansikten (världens busigaste miner!) så att ni inte kan lista ut vem de är, och adderar en liten pratbubbla, för jag kan liksom inte stå emot. Killarna lånade min kamera och gick en sväng i fredags. Jag sa till dem att de inte fick fotografera människor utan att fråga dem före (eller efter), men det var tydligen lite svårt att stå emot, för här låtsas pojke nummer tre att han tar kort på sina vänner..... :-D

Gokväll!

Sveriges sämsta bilförare

Jag antar att det är jag, eftersom jag skrapat bilen ordentligt idag igen när jag skulle parkera. Jag var stressad eftersom Jack satt där bak och ropade att han var kissnödig, dessutom stog mannen som har bilen bredvid vår och tittade på när jag skulle svänga in mellan hans bil och betongpelaren. Det gör inte saken bättre heller att jag vet att han tror att jag inte kan köra bil, han pratar med mig som att jag inte vet hur man gör. Visserligen är han trevlig, men det blir väldigt mycket självuppfyllande profetia eftersom jag blir mer nervös. Och mycket riktigt tog jag inte ut svängen tillräckligt (som jag alltid brukar, jag KAN nämligen parkera!!) utan skrapade emot betongpelaren rejält. Sen var han jättetrevlig och berättade hur man gör när man parkerar och när jag berättar för Patrik om att jag skrapat bilen så snörper han på munnen och surar, FÖR JAG GÖR DET JU GIVETVIS MED MENINGEN!!

Jag antar att jag ska sluta köra och låta mästaren ta hand om all  bilkörning i framtiden.

Ohhh! Kallt!

Det gör inte så mycket att temperaturen ligger på -10 grader på dagtid (förutom att jag oroar mig för att rören i stugan ska frysa och gå sönder), för det kommer kännas så mycket lyxigare när vi åker härifrån! Jack är visserligen ute hela dagarna på dagis, men det verkar vara okej med dem också, de är ute och leker och rör på sig på ett helt annat sätt än vi vuxna gör. Att däremot ta med sig en grupp tonåringar ut för att fotografera i 80 minuter visade sig bli liiiite mer problematiskt. Tjejerna som går runt med tights utan varken kjol eller byxor till, de klarade en halvtimme innan de började klaga. Men jag tror att de ändå hade kul, och det är ju faktiskt huvudsaken, kan jag tycka. När det blir varamre tar vi oss lite längre och kan stanna kvar en stund utöver lektionstid. Kruxet med ungdomar är dock att de glömmer sina kameror hemma. Alltså fick några låna min, och därför kunde inte jag fotografera. Men det gör å andra sidan inget - det var ju skitkallt ;-)

Nu ska jag försöka tina!

Böcker för barn

Okej, okej, jag måste bara, för detta inlägget har funnits i mitt huvud den senaste veckan och måste få komma ut!

Patrik tycke rom att läsa Jan Lööf för barnen. Gamla godingar som han själv gillade när han var liten.
Jag gillar inte Jan Lööfs böcker. Jag tycker att de är statiska, att språket är krångligt och styltigt och o-bra, och karaktärerna är torra. Bilderna är väl okej, men raka och stolpiga (och bara pojkar hela tiden!!!).

Nej. Tacka vet jag PIJA LINDENBAUM. Jag skriver hennes namn med versaler, i stora bokstäver, fetstil och understruket för att ni verkligen inte ska missa vem som är Sveriges bästa (nu levande) barnboksförfattare. Språket! Det gör liksom ingenting att man läst böckerna femtio gånger den senaste veckan, språket blir aldrig gammalt. Bilderna! Så fina, fyndiga, intressanta, annorlunda. Innehållet! Så äkta, fast fantasifullt och udda.

Man vet att en bok funkar när barnet som lyssnar är så trött så han knappt orkar hålla ögonen öppna, men ändå vägrar att lägga sig ner på kudden för att inte missa ett enda ord eller bild. Trots att det är fjärde gången den här veckan han hör samma bok!

Vi har läst alla Lindenbaums böcker för båda barnen. Gittan-böckerna. När Åkes mamma glömde bort. Kenta och barbisarna. Lill-Zlatan och morbror raring. Siv sover vilse. Och alla går hem! Hos båda! Både när det är en pojke i huvudrollen, och när det är en flicka.

Jag gillar att det kan handla om en fotbollstokig tjej med en morbror som är gay. Eller om en pojke som är trött på att spela fotboll och vill leka med barbiedockor med tjejerna istället. Och om en udda liten flicka som blir kompis med vargar när hon tappar bort sitt dagis (den tycker Jack är läskig), blir kompis med några fårskallar när hon är på semester, och skaffar sig några älgar till brorsor när hon inte har ett eget syskon. Just nu är favoriten (för Jack, Jolin spelar hellre fia med knuff) Siv sover vilse, den är himla snyggt ritad med drömlika rum. Det är liksom så BRA.

Har man inte läst Lindenbaum förut så tycker jag att man bör göra det pronto.
Och nej. Jag får inte betalt av rabén&sjögren.

Ont i axlarna

Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal, när man liksom inte riktigt tåler stressen på samma sätt? Jag menar, jag är stresstålig, förutom att jag får blackouter när jag inte hittar rätt papper eller så, men samtidigt vet jag med mig att jag har börjat med den hemska ovanan att dra upp axlarna och liksm spänna mig en massa när jag blir stressad. När elever frågar mig om det finns chans att höja sig i svenska om de bara skriver riktigt bra på nationella proven, drar jag upp axlarna till öronen och känner hur det börjar rycka i mitt ena ögonlock. Naturligtvis är det inte den reaktionen de önskar, men i de fall då det finns elever totalt utan känsla för vad man är kapabel till är det lätt att det blir lite spänt. Framförallt eftersom jag inte på något sätt tycker att det är ett bra och stimulernade sätt att säga "nej, du kommer aldrig få mer än G" - vad har man då att kämpa för? Det ska bli skönt när vi byter till det nya betygssystemet nästa år, det kommer bli lättare att ge rättvisare betyg eftersom det åtminstone finns fler steg på skalan.

Nå, själva grejen var ju då det här med att jag har så oerhört ont i axlarna/ryggen. För att jag spänner mig hela tiden. Och att det är ett tecken på att man kanske är gammal, eftersom det aldrig blev så här förut. Men det kan ju också vara en bra "hint" att man är stressad fast man själv inte tror att man är det. Dags för nationella prov i svenska nästa vecka och hälften av eleverna ligger hemma i kräksjuka....... Optimal grogrund för stress, eller vad säger ni?!

Vad jag ska packa

När vi åker på solsemester om två veckor ska jag, förutom solglasögon och baddräkt, packa ner följande:
Revolt av Suzanne Collins (ja, den är äntligen på väg till en brevlåda nära mig - förhoppningsvis min egen!), Warm bodies av Isaac Marion (som råkade slinka ner i min bokus-beställning av bara farten), The blade itself av Joe Abercrombie (som "min" tatuerare rekommenderade i somras - har jag sagt att hon är omskolad bibliotekarie?!), The Distant Hours av Kate Morton (som jag längtat efter att läsa sedan i somras då jag köpte boken...) och så någon av Patriks lättviktardeckare. Är det "sommar" så är det!
Vad tror ni, hinner jag läsa fem böcker på två veckor? Jag vet inte, men det är min förhoppning och mitt mål.

Åh, Kanarieö, vad vi längtar efter dig!!