SYTYCD

Jag påstår mig inte på något sätt vara en kännare av dans. Hell, jag kan inte dansa för fem öre. Men när det känns i kroppen, när benen spritter fast man inte kan, när man blir glad, eller ledsen eller upprörd.. Då är det bra! Jag kan inte titta på årets säsong av SYTYCD med någon annan i rummet, det funkar ju inte att sitta och lipa titt som tätt, och ännu har programmet inte ens kommit förbi uttagningarna..! Så när vi fick besök nu i eftermiddags fick jag pausa där jag var och titta klart med bara J2, han är alldeles för liten för att förstå ändå. Och dessutom får man klappa händerna och ropa "Yey!" när han är med, för då börjar han skratta. Nej, jag förstår mig inte på dans så väldigt, men jag vill iaf visa klippet med Travis, min första SYTYCD-crush (det finns många fler, flickor såväl som pojkar. Kan de bara dansa så är jag kär!)