Nä, DET var ju inte meningen!

*suck* J2s napp har försvunnit någon gång mellan klockan 6 och klockan 9 i morse. Han hade den i munnen när jag gick hemifrån men nu är den puts väck och P som ju faktiskt varit hemma och städat på golvet idag har inte sett den.... Visserligen hade jag tänkt köra operation nappavvänjning under sportlovet, men sen var jag så trött så jag orkade inte ta fajten då. Istället var planen att jag skulle vänta till onsdag, efter vi kommer hem från Amsterdam, och ta tjuren vid hornen då istället. Men nu är den alltså borta. Nattningen idag bestod därför av en storgråtande pojke som blev förbannad för att jag gav honom den enda napp jag kunde hitta, nämligen en bebisnapp för barn 0-6 månader... Den kastade han i golvet och skrek att han minsann inte är någon bebis! Så, hulkande somnade han till slut ändå.

(bild från tidigare i veckan, obviously)

Nu är det ju så att vi ska åka iväg alldeles snart (två dagar kvar!) och det vore rätt så orättvist att be någon annan behöva stå på sig mot en ledsen unge. När man själv håller på att bryta ihop och gråta med honom (för tro inte att jag inte letade i sådär 1,5 timme först innan jag gav upp!) så är det inte helt lätt för en moster utan hjärta av stål att stå emot. Det hade ju varit bra förstås, för jag tänker inte ge honom någon napp nu, när P köper hem ett paket för syrrans skull, men det är lite mycket begärt. Kanske behövs inte reserverna. J1 skickade sin napp till tomten när hon var 2 år och 10 månader, och tio minuter efter vi lagt brevet på brevlådan bröt hon ihop, men efter det sammanbrottet var det inget prat om napp alls, trots att lillebrorsan hade en.

Kan man ha sån tur med J2 med? Det som är lätt att glömma bort är att han inte är så gammal. Han pratar mycket och bra och han kan en massa saker, så man glömmer liksom att han faktiskt bara blir 2,5 år denna månaden. Fast. Jag tycker ändå att det är lagom gammalt att lägga ifrån sig den där sugproppen nu...

Förresten måste jag bara tala om också att han har börjat ställa tusen frågor som börjar "Varför?" eller "Vad är det?", och det är ju skitroligt! Jag hade glömt bort hur det var med J1 och hennes en miljon frågor, hon kör nu bara med "Det vet jag väl, jag vet allt!" om man skulle behaga berätta något för henne. Jag kommer säkert få spel på J2 om någon månad, men just nu är det så sött och så roligt! "Vad är en snödroppe?" "Vad är en blomma?" "Varför luktar blommor gott?"

Oh my!