Inte för att skryta, men...

Hej å hå! Måndagkväll och jag är trö-ö-ö-tt!! Hur tänkte jag när jag planerade in två möten efter sista lektionen som slutade klockan tre? När klockan var tre orkade jag knappt hålla ögonen öppna. Som tur var gjorde det fina vädret och en kopp kaffe susen och lagom till möte #2 som började klockan fyra var jag (till elevens besvikelse) fit for fight igen.

Annars började dagen rätt bra. Rektorn haffade mig när jag kokade kaffe och berättade om ett radioprogram som nån kanal planerar för (P3?). Det skulle handla om blahablaha-skolan nånting, och rektorn sa att han och hans kollegor (de andra fem rektorerna på skolan, eller hur många de nu är) skulle tipsa om bra lärare för programmet. Rektorn menade att eftersom min kollega och jag har skapat en god lärandemiljö och .... äh, jag vet inte... att vi är bra lärare, eller nåt sånt, så ville han att de skulle komma och intervjua mig och min kollega. Min första tanke var "OJ vad pinsamt!". Min andra tanke var "Men jag har ju inget att säga!". Men det jag faktiskt sa var "Okej, vad roligt att du tänkte på oss!", och så får det väl bli. Bara för att man blir föreslagen betyder det inte att man blir utvald, så det är ju inget man behöver oroa sig om, utan istället ser jag det som att min arbetsgivare är nöjd med det jag gör. Och det är ju faktiskt något att vara stolt över!

För övrigt blir det ingen bild idag heller. Jag har tagit nåt foto, men orkar inte fixa till det, om det ens är nåt att anväda från början.

Gokväll!