Djävulens påfund!

Kaffe. Djävulens påfund! Inte var det gott när man bestämde sig för att lära sig dricka det (i mitt fall då jag jobbade inom vården efter gymnasiet - för att alla andra drack kaffe och utan kaffe ingen kaffepaus!), och nu.. ja, nu är det väl gott ibland, men ibland är det helt vedervärdigt! Ändå dricker man ett par koppar om dagen. Ett par koppar gift om dagen, som inte gör någon nytta utan bara driver vatten så man blir törstig. Jag vet inte hur många gånger jag dessutom har slutat dricka kaffe. Ett par veckor. För att börja igen. Inte för att det är supergott utan för att det är socialt. Utan kaffe ingen rast.

Morgonrutinen på vardagarna är att jag, eftersom jag nästan alltid är först på jobbet, brygger en kanna kaffe som är färdig lagom tills de andra börjar droppa in. Från att kaffet är klart till att det är slut tar det ungefär en kvart. You snooze you lose.

Här hemma på helgerna är det den som äter klart frukosten först som sätter igång några koppar kaffe. Sedan är det en stunds lugn och ro medans koppen avnjutes, för det mesta i soffan, tillsammans med P. Det är skönt att ha en ursäkt på morgonen att få ta det lite lugnt. Barnen vet om att det är varmt med kaffe och att de inte vill bli spillda på så de hoppar inte (allt för mycket) på oss under den tiden. Inget kaffe, ingen rast...

Nu ska jag sätta mig i soffan med min kopp. Sen är det storstädning av J1s rum, och förmodligen också ommöblering, som gäller.