Berlinerpopplarna av Anne B.Ragde

Igår läste jag ut Berlinerpopplarna som jag fick förslag om av min ena kollega. Hon sa att den var jätterolig. Min andra kollega sa att hans fru tyckte att den var jätterolig. Själv gillar jag inte jätteroliga böcker, så det var väl tur att de sa att den var jätterolig ungefär när jag hade läst halva, annars hade jag aldrig köpt den. Jag tycker inte alls att den var jätterolig? Den var väldigt bra, men inte rolig? Jag är väl kanske inte känd för att ha humor heller, så jag kanske missar något väsentligt..?

Modern på den norska gården Neshov dör och lämnar efter sig en make som alla föraktar och ignorerar, samt tre söner som inte pratar med varandra. Den äldsta sonen har bott tillsammans med modern hela sitt liv och är grisbonde. Mellansonen är begravningsentreprenör och yngsta sonen bor i Köpenhamn med sin rike pojkvän. Alla träffas kring moderns dödsbädd, så även äldsta sonens hemliga dotter.

Det här är en historia helt i min smak. Sammansatta karaktärer, ett lite(?!) oväntat slut, ett sakta mak som ändå har ett driv som gör att man vill läsa vidare. Jag är glad att jag fick tipset, och jag är glad att min kollega har lånat ut del två till mig. Den ska jag läsa ganska snart.