Vi skulle köpa pulka (för både våra - som egentligen är mormor och morfars men som visst blev kvar här förra året... - är trasiga) och ha en riktigt pulkadag, var planen. Inte en pulka att köpa så långt ögat kan nå! Typiskt. Syrran hängde med till Skattkammarön istället, och vi rastade barnen i två timmar innan det bar hemåt igen. Matning utförd, vila framför TV:n pågår. Toy Story1. J2 fick ju en Buzz i julklapp och här dras det lite TS-inspirerade citat i form av: "Upp med labbarna" osv. Men nu var det ju inte det som rubriken syftade på, utan min egen idé om att ge upp SVA-studierna. Nepp, svårövertalad var jag ej! Jag har redan mailat mina kursare och mina lärare och talat om att jag hoppar av. Lika bra.
När jag var på föreläsning före jul, den som P vann med Isabelle McAllister bl.a., sa de någonting som var riktigt nyttigt att höra. 90% (eller mer) av alla förväntningar som läggs på en, lägger man på sig själv. Alltså, om jag känner mig pressad att prestera när det gäller olika saker, så är det oftast jag själv som har lagt den pressen på mig. Att klara studier i SVA samtidigt som jag har ett arbete som tar enormt mycket tid och är småbarnsmamma, det är det absolut ingen annan än jag själv som tvingar mig till. Onödig press. Skala bort.
Nu känner jag mig inte lättad så där "aaaaaaahhhh, skönt att bli av med det där", för jag tycker inte om att inte slutföra saker. Men om ett tag kommer det kännas så. Och jag kommer få mer tid till att göra annat. Odla intressen, kanske, istället för att klaga på att jag inte har tid till mina intressen. "aaaahh!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar