Jag ligger ju enormt mycket back med att berätta om böckerna jag läst de senaste månaderna så jag tänkte göra ett försök att komma ikapp under lovet här.
Första boken ut är Tio syskon i en ömtålig berättelse. Jag har för mig P fick den av mig en gång i tiden och sedan dess har den stått i bokhyllan/legat nerpackad.
Den handlar i vilket fall om barn och syskonbarn till tio syskon som levde i början/mitten av 1900-talet. Syskonen är döda och deras barn vill berätta deras historia. Ett av barnen får i uppdrag att teckna ner det hela utifrån brev och vad de fått höra under uppväxten. Tio syskon alltså, som får mer eller mindre plats i boken.
För min del tycker jag att det verkar rätt abitiöst att berätta en historia om tio personer. Dessutom faller flera stycken bort ganska omgående, det finns liksom ingen plats för dem. Sedan tycker jag personligen inte att det är så roligt att läsa böcker som är skrivna på detta sättet; d.v.s. när man redan vet vad som ska hända (alla är ju döda) och berättaren hoppar i historien så att man egntligen vet utgången. Samtidigt är det lite intressant att få en bit ur historien, hur Sverige funkade moraliskt i början på 1900-talet (lite annorlunda från hur det är nu, kan man säga), men det känns så konstruerat. Jag har aldrig fattat böcker där man påstår att man bygger historien på brevväxling. För hur kan man alltid ha svarsbreven? När jag väl skickat ett brev brukar inte mottagaren skicka tillbaka det till mig så att mina barnbarn om 50 år skulle veta exakt vad som pågått?
Nä, jag gillade inte den här boken. Jag vet inte varför jag gav den till P heller, för det är inte direkt en bok i hans smak? Nominerad till Augustpriset var den i alla fall år 2000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar