Pust.

Igår äntligen kom kompis H's bebis Kotte. Jag måste säga att jag var oroligare än jag själv trodde, när hennes lillebror skrev på Facebook (detta underbara ställe!) att han blivit morbror, föll det både en och två tårar. Egentligen ville jag störttjuta, men jag höll emot. Ja, jag visste som sagt inte att jag varit så orolig, men jag förstod ju att hon inte hade det så lätt i och med att hon blev igångsatt i förrgår. 36 timmar och sedan slutade det ändå i kejsarsnitt. Shit pomfritt.

En stor bukett med vackraste ranunklar till H, P och Kotte!