Jag har inte fattat förut varför "alla" runt omkring blir så hysteriska när man är gravid. What's the fuss, liksom? Närmsta släkten ringer och frågar om man har fött än, precis som om man inte skulle tala om ifall det kom en bebis, och när bebisen väl kommer vill "alla" träffas omedelbums för att titta. Som sagt, jag har inte fattat varför, mest för att jag själv kanske var mitt uppe i det, men också för att ingen som varit mig riktigt nära varit gravid tidigare. Men jag börjar fatta. Kompis H har gått 13 dagar över tiden, precis som jag gjorde med J1. Jag påstår inte att jag tjatar på henne, det aktar jag mig väldigt noga med eftersom jag vet hur irriterad och trött jag själv var, men jag tänker på henne väldigt mycket om dagarna. Det är spännande när ett nytt barn snart kommer till världen, främst för föräldrarna, visst, men nu fattar jag ju att det faktiskt är stort även för andra runt omkring. Och när man dessutom har barn själv så vet man vilken livsomvälvande grej det är...
Jag fortsätter vänta med spänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar