måndag 29 november 2010

Puh!


Sitter på tåget och hoppas att det ska köra i tid idag. Vi har varit ute i en stuga i skogen hela dagen och har varit bitvis väldigt kallt men konstant mycket trevligt. Bara åtta elever dök upp, de som inte kom får skylla sig själva. Åtta elever var ändå lagom många, vi grillade ute, åt inne, spelade alfapet och Uno, bakade lussekatter och mös framför eldstaden. Jag hade planerat att fotografera en del men som vanligt när elever ser kameran så vill de låna den och Det slutar med att jag kommer hem med 200 foton på samma tre personer... men vem är jag att säga nej, en del har aldrig hållt i en systemkamera förut, och alla ska få möjligheten att prova på och kanske skaffa ett nytt intresse.

Nu ska jag hur som helst hem och duscha för jag luktar som en vedklabbe hela jag!

söndag 28 november 2010

Ny lover

Inte vet jag vem Joan (Johan) är, han är dock väldigt lik P (även om P oftast inte kissar på golvet sådär...). Bilden är hur som haver hur rolig som helst och sitter på kylskåpet så att jag kan fnissa lite när jag går förbi!

(Och idag har J1 skrivit en massa grejer själv genom att ljuda ihop orden!)

Snökul

Jag tänker hoppa över timmarna mellan 16-10 igår/idag eftersom de var de minst roliga timmarna på mycket mycket länge. Nej, nej, inga sjuka barn, inget alls med barnen faktiskt, men innehållet lämpar sig inte på en blogg helt enkelt. För de(n) som vet vad det handlar om kan jag bara tillägga att jag känner mig fruktansvärt olustig inombords och jag vet inte när den känslan kommer passera.

Istället direkt till klockan 10 då vi firade lite advent med att inte hitta några ljus till ljusstaken. Dock hittade vi lite glögg, pepparkaka och lussekatt, och sen på med kläderna hela familjen och bort till pulkabacken. P åkte tre gånger innan han var tvungen att gå hem och fixa sig inför jobbet. Jag och ungarna var kvar en timme innan vi gick hem. J2 lunchade på välling i sängen (snart dags å sluta med välling, och han brukar inte få det på dagen, men ibland får man göra undantag) och somnade så fort den var slut. J1 och jag har just käkat lunch och hon sitter nu med en Barbie-film och jag.... ja, jag jobbar på mina högskolegrejer. *hrm* Jo men det gör jag faktiskt! Ska nog koka lite kaffe också, så jag blir lite mer effektiv.

Paa jensyn!

lördag 27 november 2010

Ursäkta röran, Adventspyntning pågår!

Vi har inte tillräckligt med julpynt för att det ska räcka till hela lägenheten. Varje år säger vi att vi måste köpa mer, men det är ju så tråkigt att lägga pengar på någonting som ska vara framme ungefär en månad. I år ska vi dessutom knappt vara hemma heller, så det känns ännu mer meningslöst. Vi har inte ens ljusstakar nog att täcka upp alla fönster.... Eller också kan det bero på min mycket moderna tolkning i år, att hänga massor av stjärnor i ett fåtal fönster. Det blir helt enkelt jul i ett rum, vardagsrummet. Och J1s rum dårå, för hon har dille på pynt vad det än vara månde. Och så får resten av lägenheten vara precis så steril som den brukar vara.
Nu är det bara att fortsätta så det blir klart någon gång.

Skillnaden mot förra året

När jag hatade snö förra året berodde det på att jag inte hade kläder efter väder. Och det hade jag inte för att jag var för stor för att komma i de jag hade/det inte kändes kul att lägga tusenlappar på att köpa nya. Så skillnaderna mot förra året är framförallt dessa tre:
1) jag kommer i mina kläder, alltså fryser jag inte, och jag kan röra mig hyfsat obehindrat
2) jag orkar röra mig mer, alltså har vi roligare när vi är ute, och vi kan åka pulka fler gånger innan man blir genomsvett
3) jag fryser inte och jag åker fler gånger, alltså är vi ute längre och får mer frisk luft
Detta är anledningen till att jag vill gå ner i vikt, och att jag kan köpa kläder som är snygga är egentligen bara en bonus.
Well done me.

fredag 26 november 2010

Imponerande

Jag minns så väl när J1 skrev sitt första ord utan någon hjälp. ARIEL. Shit, jag var så imponerad! Hon skriver inte så mycket för sig själv utan vill helst fråga "är ett E såhär?" och så ritar hon det i luften först. Trots att hon kan det. Men hur som helst. Idag ville hon inte läsa bok när hon skulle sova, utan titta i sin kartbok (barnens första atlas, eller nåt sånt, hon brås väl på mor sin som låg och kollade kartböckerna allt som oftast vid läggdags på mellan/högstadiet). Vi låg och tittade på flaggor och letade efter lejon i olika världsdelar. Döm av min förvåning när hon började ljuda ihop ett ord, utan att jag pushat på (jag försöker få henne att börja läsa lite, så jag brukar ljuda ihop ord... lärare? jag? *hrm*). Och det var liksom inte vilket ord som helst. Nu kan hon inte riktigt de små bokstäverna, och teckensnittet i böcker är ju inte riktigt som man skriver för hand, därför blev "a" till "o", men ändå. K-a-m-b-o-d-j-a. Eeeeeeeh!!! [!!!!!!]

Dessutom har J1 börjat titta på Sing sing som går på lördagar på Barnkanalen. Där hade hon tydligen snappat upp Baby av Justin Bieber, och gick och sjöng på den igår....

*nynnar* baby, baby, baby, oooooh, it's like, baby, baby, baby, ooooooohhh................

Det är helg, det är helg, det är helg!

Wehooo, det är helg! Det är nästan i samma kaliber som det där med åldern som jag skrev om igår; jag har glömt borde det och varje gång jag kommer på det så blir jag lika förvånad och glad. Gött!

I helgen ska jag inte göra mycket. Eller jo, vänta, det var ju det jag skulle. Ligger back med kursen på högskolan, och hemtentan kommer ut på måndag och då måste jag jobba som tusan för den måste vara klar när vi åker till Gran Canaria. Dessutom har 105 bilder kvar på min 365-utmaning, och tjena, jag måste ju i stort sett vara klar när vi åker, så det blir till att fotografera som en tok. Allt och inget kommer hamna på bild!

Någon balett lär det itne bli på söndag i alla fall, för vinterdäcken är inte på och det är SNÖ ute! Brr.

torsdag 25 november 2010

Sjukdomsdrabbad ung dam

När jag fyllde 32 tänkte jag att jag verkligen har blivit gammal. Det var en månad sen. Nu känns det istället som att jag är i 40-årsåldern, så när jag kommer på att jag faktiskt bara är 32 blir jag lite förvånad, och lite lycklig! Men någon ung dam är jag inte, så klart, utan damen i fråga är J1, som verkar ha fått någon typ av maginfluensa. Hon har spytt fyra gånger sen klockan fyra, vilket inte är så illa ändå, men ändå illa nog för en sån liten som knappt har ätit något idag, så i natt blir det jag som lägger mig i hennes rum och sover.

Idag hade jag en helt otroligt trevlig lektion! Jag hade en DISKUSSION kring en text, utifrån den kurslitteratur jag just nu läser på högskolan. Och eleverna KÖPTE det! De var med och diskuterade, det blev ett samtal kring texten, inte bara att läraren ställer frågor och eleverna svarar lite oengagerat. Det kändes himla kul, som att det finns hopp inför nästa termin!

Jag har också fått tummarna loss och hängt upp tavlan som jag vann av Tezzie. Kolla vad det blev snyggt! Lite piff till där i krokarna, och en hylla-grej till i hallen (jag funderar på att bygga något själv eftersom jag aldrig hittar exakt vad jag vill ha), sedan är faktiskt hallen färdigpiffad och klar! Det känns ju skönt att man blir klar med ett rum i alla fall, i synnerhet som det tagit ett år...

Nu ska jag ta och göra mig i ordning och gå till sängs, fast jag vet att klockan inte ens är nio. De senaste mornarna har jag varit såååå trött. Inte konstigt att man känner sig som en 40-åring!

onsdag 24 november 2010

Okejrå, lite till.

Jag hade lönesamtal med chefen idag och blev erbjuden att stanna kvar under våren också. Jag tackade ja. Vad annat kan man göra om man inte har något annat jobb på lut, liksom? Vi har en alldeles för dyr boendekostnad för att jag ska ha råd att gå ner 9 000:- i lön.... Ehrm! Men när rektorn sa att han inte kunde tala om hur det blev med fortsatt jobb efter sommaren var jag ändå modig nog att tala om att jag ändå inte tänker jobba kvar efter sommaren. Låt då någon av mina fellow-engelsklärare som bor i krokarna få stanna. Själv får jag hitta någonting annat, eller inte, beroende på hur arbetsmarknaden ser ut.

På tal om det, hur arbetsmarknaden ser ut, tycker jag det är så intressant med allt det där snacket som var när man utbildade sig... "Jodå, du kommer få jobb, när du är klar går alla 40-talister i pension och de är måååånga!" Jag väntar fortfarande på den effekten. 40-talisterna är ju närmare 70 nu allihop, och även om många lärare faktiskt jobbar till de är 68, så borde det ändå varit fler jobb lediga vid det här laget. Fast, jag vet ju vad det beror på att det inte finns jobb att välja och vraka mellan. För det första är årskullarna av elever som är i rätt ålder för mig alldeles för magra. Däremot finns det massor av barn i förskolan. Så om jag bara kan hålla ut fem år till så ska det nog finnas jobb. Fast för det andra så har man dragit in på lärartjänsterna så mycket att det väl knappt är säkert att man får jobb ändå när klasserna börjar växa igen. Istället kommer de lärare som redan nu har jobb att få arbeta ännu hårdare. Så vad jag egentligen borde vänta på är att DE lärarna bränner ut sig totalt efter att klasserna börjat växa till sig. Vad kan det bli då, ett fast jobb om sådär 10 år kanske...?

tisdag 23 november 2010

Vill, vill inte, vill, vill inte.... osv.

Idag sa min kollega P att rektorn hade frågat under lönesamtalet hur samarbetet fungerade i vårt arbetslag. Tydligen tycker han att det är oroande att jag är snabb på att göra saker och att jag är för entusiastisk och drivande. Han tror att de andra inte hinner med. Kollega P svarade att han trivs jättebra med laget och att samarbetet funkar super, vilket både han och jag tycker. Men det är ju för jävligt. Ska det vara negativt att man vill mycket? Ska man ifrågasättas för att man har mycket idéer? Jag vill inte vara kvar där! Och det har ingenting med arbetslaget att göra, för det är mycket bra människor jag har att göra med! Men det är faktiskt rätt knäckande att bli ifrågasatt sådär, jag har liksom ingen lust att gå till jobbet, fast det funkar jättebra i klassrummet. Det ska inte vara så här! Och ingen av de skolor som ligger närmare har hört av sig heller, så det finns väl ingen chans att komma därifrån om det inte är så att jag inte får förlängt. Jag har till och med räknat på hur det skulle funka om jag var föräldrarledig, men dagarna räcker inte särskilt långt, och pengarna räcker inte heller.... Kan jag jobba halvtid någonstans och vara ledig på halvtid? Kan det vara en möjlighet?
*suck*

Goodbye, See ya never!


Igår simmade jag och syrran tredje veckan på raken. Kryss i taket! Och nu är simkortet som vi köpte för ganska exakt ett år sedan förbrukat. Tur att vi la in en växel där på slutet, det är så förargeligt när man inser att man slösat pengar på träning och man sen inte genomför det hela.

Nu vill jag prova på crosstrainer-maskinerna!

söndag 21 november 2010

Planen och verkligheten

Planen för kvällen är följande: ta en dusch, lägga mig och kolla igenom vad jag egentligen behöver göra till min kurs, sova. Verkligheten: surfa runt på bloggar, eh.... Ja, det var typ det.

Idag höll min käre make sitt löfte, och vi har varit på IKEA för att inhandla diverse småsaker. Jag köpte en ram till min fina bild som jag vann av Tezzie, men jag har inte satt in bilden än. Däremot köpte vi en ny hallampa för att tavlan skulle få rätt belysning, och den har maken satt upp. Jag har dessutom tråcklat lite i J1s säng, ja, ni får kanske se sen vad jag menar. Efter IKEA var det hem, lunch, balett, hem till syrran och tillbaka. Ungarna i säng och ja, här är jag nu med jobbångest och tankar på arbetsplatsbyte igen.

Egentligen har jag kommit ur min svacka om att jag vill byta jobb, men sen är det det där med all tid som försvinner. Det är förjäkligt, rent ut sagt att jag inte kan vara med på barnens luciafirande. När de nu dessutom börjar redan klockan sju eller nåt, och jag ÄNDÅ inte kan vara med för att jag inte kan vara hemma så "sent". Jag blir tokig! Fast framför allt blir jag ledsen.

Jag tror iaf att jag ska ta och hoppa in i duschen. Om inte annat blir jag varm, jag har frusit hela halva dagen...

lördag 20 november 2010

Tårtan

(ja, jag är lite stolt över att den blev okej, det är därför jag postar bilder på den överallt)
Haha!

Lite skakig, men vid liv

Nu har alla barn lämnat huset. Utom mina egna två, förstås. De sitter framför TV:n och ser ut att kunna slockna när som helst...

Det var ett lyckat kalas i alla fall, det spårade väl bara ur en gång när det var dags för sång, eftersom en av tjejerna satte igång och gapa och de andra hängde på. När jag sa till henne att nu får det räcka, jag då gjorde hon bara miner. Ehrm, *räkna till tio och se glad ut*. Tack och lov har vi en så stor lägenhet att de spred ut sig och var lagom många i varje rum. Dessutom stannade en mamma kvar, många av barnen pratar isländska och känner varandra bra, men brukar tydligen hamna i luven på varandra också, så hon stannade för att kunna medla om något skulle hända. Vilket det inte gjorde.

Leken gick bra, skattjakten gick bra, tårtan blev bra. Bra bra bra. Pust!

fredag 19 november 2010

Just det. Det snöar. Usch.



En dag i morgon också

I morgon. Barnkalas.
J1 har bjudit nio kompisar från dagis, en från baletten och våra två grannar. Med henne och J2 kan det alltså bli maximalt 14 ungar. Hur många som verkligen kommer vet jag inte eftersom jag först efter vi delat ut alla inbjudningar såg att det stog "Hör av dig om du inte kan komma" förtryckt längst ner. Jag tyckte det stog "Hör av dig och tala om ifall du kan komma". Eller nåt liknande. Så nu är det EN som hört av sig och sagt ATT hon kommer. Vilket lämnar elva frågetecken. Jag förbereder för 14 och hoppas på ett tiotal ;-)

Vad gör man förresten på barnkalas? Ska jag roa dem eller ska de roa sig själva? Jag har typ EN lek inplanerad - prinsessversionen av sätta svansen på grisen. Man ritar en stor groda på ett papper (jag kan inte rita grodor, kanske jag borde börja öva mig nu?!!), alla barn får ögonbindel, läppstift och ett "lycka till", sedan gäller det att kyssa grodan. Den som kommer närmast munnen vinner. Vad vinner de? Oj, det har jag inte ens tänkt på... kanske man skulle ha ett pris också? Attans. Det var hemskt vad oplanerat allt kändes plötsligt.

Tårta i form av en Barbiedocka. Få se hur det går då, jag som inte precis är någon Cake Boss...

tisdag 16 november 2010

En doft av..

..socker?
Idag luktade det precis som utanför socker...verket? i Örtofta. Som betor som förvandlas till socker, alltså. Och det vore väl inte konstigt, eftersom Örtofta ligger så nära...

Idag är en ganska kort dag. Jippi! Dessutom är det 20 (TJUGO!!) arbetsdagar kvar. Jag kan stå ut med det.

Bör jag tala om för min chef att jag söker nytt jobb?

söndag 14 november 2010

Såååå oooooerhööört uttråkad!

Söndag kväll. Barnen sover sedan lite mer än en timme tillbaka, mannen är på jobbet. Det är nu jag har all tid i världen att sätta upp mitt ljustält och fotografera lite saker till utmaningen. Det är nu jag har tid att läsa någon av de fyra kurslitteraturböcker som ligger och väntar på mig. Det är nu jag kan titta på någon bra film. Meeeeeen jag är så rastlös så jag orkar inte kolla film. Jag är för rastlös för att läsa och för att ta fram kamera och grejer. Istället går jag mellan kylskåpet, datorn och TV:n och känner mig bara såååååååååååå uttråkad!!!! Jag borde kanske gå och sova istället, så gör jag i alla fall något vettigt med min tid.

Förresten. J1 har snart balettuppvisning, fick vi veta förra veckan. Mamma, pappa, mormor, morfar, moster och Danneboy åsså lillebror ville komma och titta. Idag meddelar dansfröken att man inte får köpa mer än EN biljett?!! Hon sa att hon knappt vågar tala om det för föräldrarna, och det förstår jag. Inte hennes fel att de inte kan få tag i större lokal, men att inte ens båda föräldrarna får komma och titta är ju helt sinnessjukt?!!!! Så, mormor, morfar, moster, Danneboy och lillebror, sorry. Det står mellan mig och P. Vem av oss ska få vara där och titta? (personligen röstar jag på mig eftersom det ändå är jag som kört J1 till baletten alla gånger utom två det senaste året)
Sjukt.

Ja, jag blir irriterad!

"Kan jag jobba kväll i morgon också?"
"Ja, det är väl bättre?"
"Vad bra, då kan vi hitta på något på förmiddan i morgon!"
***Förmiddag, nästa dag.***
"Kan vi åka till IKEA och köpa en ram till min bild?"
"Näää, vi kan åka nästa vecka för då behöver vi inte tanka denna månaden."

Vad var det tänkt att vi skulle göra idag då? Menade du att vi gjorde något när du satt och spelade TV-spel?

Tur att jag tog mig i kragen och gick ut en timme utan barn, bara med kameran. Så mycket lättare det är att upptäcka saker om man inte har någon att ta hand om hela tiden. Jag vill ju faktiskt genomföra mitt 365-projekt, men jag ligger så långt efter att jag inte vet om det är möjligt.....

lördag 13 november 2010

*gaaaaah!!!!*

Jag är så förbannat sugen på NÅT. Jag tror inte att jag är hungrig, inte egentligen. Det bara saknas nåt. Och jag tror inte att jag kommer vara nöjd om jag äter upp det lilla godis som finns hemma. Jag tror inte heller det hjälper med frukten. Eller maten, faktiskt. Usch, jag hatar den här känslan. Hoppas jag kan stå emot och inte äta upp allt jag kan hitta..... Popcorn kanske..?

Förresten. Sedan jag började tänka på vad jag stoppar i mig, första veckan i mars, har jag nu gått ner 20 kg. Jag lovade mig själv att när jag kom ner på tvåsiffrigt var det dags att börja motionera. Så. Upp till bevis. Jag var faktiskt och simmade med syrran i onsdags (och har fortfarande träningsvärk *haha*). Jag tänker motionera, men inte överdrivet mycket. En gång i veckan, nåt som är kul, behöver inte vara samma varje vecka bara jag gör nåt.

Okej, nytt mål då: När jag gått ner 10 kg till ska jag börja motionera två gånger i veckan. Det lär ju ta lite tid, så det är inget jag behöver börja svettas över redan ;-)

PS. Jag önskar mig ett badmintonrack i julklapp!

fredag 12 november 2010

Nähä, varför inte det då?

Jag vill köpa en kanin till ungarna i julklapp, men det tycker P är "menlöst". Han tycker att vi lika gärna kan ha en katt istället, men faktiskt tycker ju inte JAG att katt och kanin är samma djur. Katter hårar ner så jäkla mycket, och jag vill faktiskt inte ha katt igen. Men en kanin, det vill jag ha, så då tycker jag att ungarna kan få det ;-)

Veckans låt

Utan tvekan är veckans låt Septembers tolkning av Petters Mikrofonkåt i lördagens avsnitt av Så mycket bättre. Hela jäkla dagarna har jag gått omkring med den på hjärnan, och visst är den G-R-Y-M, men det är enerverande med samma textrad som spelas om och om igen i huvudet...



Det var länge sedan jag såg fram emot ett TV-program, men jag har faktiskt längtat hela veckan. Snart blir det Så mycket bättre igen! Nice!

onsdag 10 november 2010

+2,5 timmar

Nej. Jag har ju inte precis utgett mig för att vara mattesnille, men nog kunde jag ha räknat lite bättre i början av terminen? Nej, det kunde jag ju inte, och inte heller är det så att någon talar om för en att man gör fel, om det är till ens egen nackdel. Hade det varit tvärtom hade man fått påbackning direkt.
Vad jag dillar om? Jag har jobbat 2,5 timme för mycket varje vecka sedan terminens början. På mitt personliga schema hade jag räknat typ dubbel lunch, så varje dag blev det en halvtimme för mycket. Det är inte hela världen, verkligen inte, men när man ska ta bort 2,5 timmar från sitt schema inser man att det är ganska mycket tid. Och om man sedan räknar ut att man har jobbat 2,5 timmar för mycket i tio veckor, ja då inser man att det faktiskt är 25 timmar.... Fast visst. Vi har ju förtroendetid varje vecka, så det är fortfarande inte hela världen. Men från och med nu ska jag åka hem lite tidigare på fredagar. Och tisdagar. Och torsdagar. Alltså behöver jag kanske inte känna mig lika sliten och som att jag aldrig träffar barnen. Alltså kanske jag kan bli lite gladare och kanske tycka att det är okej på jobbet igen?
Fast ärligt talat har jag världens roligaste lilla arbetslag, vi har haft så kul idag så just idag vill jag ju inte byta bort dem för nåt annat. Fast. Det vill jag ändå. Lite närmare hem hade inte varit fel.

måndag 8 november 2010

Hjälp!

NU fattar jag! Tydligen får man asmånga besökare om man länkar till ving, för plötsligt finns min blogglänk på deras sida?! Whuuuuuut?!! Jag ber om ursäkt, alla resenärer som kommer hit och tror att ni ska få värsta reseupplevelsen, och så hittar ni bara en jobb-ångest-blogg?!!! Sorry! Här har ni ett foto från Gran Canaria och Puerto de Mógan, som kompensation...!

Hoppsan, det finns hopp!

Idag kom den. Den perfekta tjänsten som jag väntat på. Nu gäller det bara att brevet jag skrev var så grymt bra att de ringer mig innan jag går på lönesamtal med min chef om två veckor. Shiiiiiiiit vad jag vill ha! Det är i en fyra, i Dösjebro, ungefär en kvart (?) från Lund. Gimme, pliiiiiis!!

Man ska inte hoppas för mycket, för det man hoppas på för mycket har en tendens att inte slå in. Och när man hoppas mycket på saker som inte slår in, ja, då gör det ont i hjärteroten.

Men ni kan väl hålla en liten tumnagel för att jag kan få byta jobb snart?

[förresten tycker jag det är jätteläskigt att jag skulle ha 50+ besökare?! På en dag?! Vad är det för snubbar som plötsligt skulle läsa min blogg, bara sådär? Ja, som sagt, lite läbbigt när man har haft ungefär tio besökare i snitt per dag i 1,5 år och sen bara *BOOM!* Va e ni förena?]

söndag 7 november 2010

Måndagsångest på en söndag

Jag har haft lite ångest varje dag jag varit ledig nu, men idag är det lite extra så klart. Egentligen är det lite löjligt att hålla på så här, i somras var jag stressad över att inte ha något jobb, och nu är jag ledsen för det jag har. Aldrig är man nöjd, eller? Jag borde faktiskt vara nöjd, så jag ska försöka vara det. Om inte annat är det bara fem veckor tills vi ska åka till Gran Canaria! Wehoooooooooo!!!!! Fem veckor är ju faktiskt ingenting, när man tänker efter, och sen är det jul. Nej, så jag ska verkligen inte klaga. Said and done, no more klag!

De senaste dagarna har vi haft David och hans pojkvän Jan här. Det har varit riktigt trevligt! Det är så avslappnat att ha dem här, för de är liksom inte som gäster som man behöver underhålla, utan de sköter sig själva ganska mycket, och pratar och leker med barnen när de har lust, inte för att de måste. [David är ju vår föredetta inneboende. Jag tror jag var för trött för att uppdatera bloggen i vevan då han flyttade hem till Jan, vilket nu var en hel månad sen! Han hann bo hos oss i sex veckor innan han kom på att han lika gärna kunde bo i Amsterdam och sen komma hit de få gånger han har lektioner... svenska universitetsstudier skiljer sig ganska mycket från amerikanska, tydligen! Så han kommer bo hos oss några dagar i månaden. Denna gången kom han i fredags och åker hem på tisdag. Nästa gång kommer han den sjunde december och stannar till den 12:e. Vi hade funderingar på att skaffa en ny inneboende, mest för att det var en trevlig extrainkomst, men faktiskt känns det ganska skönt att inte ha någon extra här. Dessutom skulle nog ingen annan inneboende leva upp till Davids standard!] Snacka om att ha fått vänner för livet, när David häromdagen pratade om att han och Jan kunde passa barnen åt oss om vi ville - typ om några år när barnen är större! Det är framförhållning det!

torsdag 4 november 2010

Facebook-filmen

Jag har nu sett "facebook-filmen" (vaddennuheterpåriktigt) och den var bra! Fast, man blir ju lite tveksam till det här med facebook. Vad är det för skumma typer som styr våra liv, egentligen? För visst är det ändå så att även om inte facebook kanske just styr våra liv, så nog har det en stoooor del av livet?! Man är ju inne 24-7, som mina elever skulle säga, bara för att kolla om det hänt någonting. Och oftast har det ju inte det, men likväl är man där en halvtimme senare igen! Nu vet man inte hur mycket som är sant av det som visades i filmen, men man blir fundersam, som sagt...  Hannchen och jag kom dessutom fram till att vi ska se ett par filmer till som snart har premiär. Vilken tur att jag har flyttat till Lund igen så vi kan ses ofta och göra såna här vardagliga saker! Tänk att man fortfarande kan vara så bra vänner efter 16 år....

Reflektera mera!


Ett år senare

Det är faktiskt nästan på dagen ett helt år sedan vi flyttade hit nu. Inte ångrar jag mig ett dugg heller, jag trivs utmärkt i Lund och i lägenheten. Visst tänker jag ibland att det hade varit skönt om hyran hade varit några tusenlappar mindre, men eftersom det är rätt omöjligt att hitta det vi har men för mindre pengar, brukar jag ändå komma till slutsatsen att pengar ändå bara är pengar.

Lovet har börjat idag och det har börjat riktigt trevligt. Vi åkte iväg hela familjen till Rövarekulan och klättrade upp på ravinkanten, sedan gick vi ner till grillplatsen och fick igång tillräckligt med eld/värme för att kunna steka krabelurer. Smeten hade jag gjort innan vi åkte, och trots att jag glömde stekspade så gick det utmärkt att vända på smeten med en pinne. Hade det inte regnat hade vi nog stannat längre, men istället blev det att packa in oss i bilen igen efter några timmar, och nu ligger J2 och sover. Själv ska jag åka till stan om en stund och träffa Hannchen för lite facebook-bio. Jag måste nog också titta in i någon butik och köpa inbjudningskort till J1s kalas som måste ske snart. Inte ett dugg sugen på att bjuda hem en massa ungar, men så får det bli så klart. Jag hade först tänkt göra korten själv, men det orkar jag faktiskt inte så det få bli köbekort istället. Duger nog lika bra, om inte bättre.

Trötthet. Hela jag känner mig så erhört trött. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet vad jag måste göra, men det är inte så lätt. Jag måste byta jobb. Pendlingen är den största boven. Och här kan jag ha en lång utläggning om bidragande orsaker, men jag har lovat mig själv att inte vara negativ eller säga dumheter om min karl i bloggen, så jag hoppar det. Hur som helst, att jobba heltid och ha 2,5 timmars pendling varje dag är ingen höjdare. Här kommer kanske det där med hyran in i bilden - det är ju jag som drar in mest pengar, så om jag "byter ner" mig och tjänar betydligt med tusenlappar mindre (om jag tar ett tillfälligt jobb som personlig assistent eller så), så kommer det kännas. Utgifterna blir ju inte färre bara för att inkomsterna minskar.... Så då känner man tyngden på axlarna, här har man minsann inga möjligheter att sakta ner och hoppa av ekorrhjulet för sin egen välfärds skull...

Det är mindre än sex veckor kvar tills vi åker till Gran Canaria. DET ser jag fram emot!

onsdag 3 november 2010

tisdag 2 november 2010

Rätt ska vara rätt

Här sitter jag och rättar en massa engelska. Det är kallt som tusan när det inte är några elever som värmer upp byggnaderna, men det gör inte så mycket. Det återstår ungefär en halvtimmes arbete innan det är dags att gå hem, och om jag faktiskt arbetade den stunden istället för att blogga, hade jag kanske hunnit klart med de här engelskhäftena... Men det finns ju faktiskt en dag i morgon också, eller hur? För övrigt har jag inte så mycket att tillägga, vilket ju i sig gjorde det här inlägget totalt meningslöst och faktiskt kan anses som ren tidsslöseri. Hoppsan då!

Hehe.

måndag 1 november 2010

Vicken da!

Vi har hunnit med en massa saker idag i skolan! Det är så skööönt när det inte är en massa elever som pockar på uppmärksamhet, man hinner liksom planera en massa! Och resten av hösten ser ljus ut, på pappret i alla fall. Tyvärr är det lite annat inplanerat i morgon, i form av möten som ska dokumenteras, men det verkar som att vi kanske kan hinna klart med allt som vi har tänkt att vi ska hinna med. Vårt arbetslag är verkligen bra.