söndag 7 november 2010

Måndagsångest på en söndag

Jag har haft lite ångest varje dag jag varit ledig nu, men idag är det lite extra så klart. Egentligen är det lite löjligt att hålla på så här, i somras var jag stressad över att inte ha något jobb, och nu är jag ledsen för det jag har. Aldrig är man nöjd, eller? Jag borde faktiskt vara nöjd, så jag ska försöka vara det. Om inte annat är det bara fem veckor tills vi ska åka till Gran Canaria! Wehoooooooooo!!!!! Fem veckor är ju faktiskt ingenting, när man tänker efter, och sen är det jul. Nej, så jag ska verkligen inte klaga. Said and done, no more klag!

De senaste dagarna har vi haft David och hans pojkvän Jan här. Det har varit riktigt trevligt! Det är så avslappnat att ha dem här, för de är liksom inte som gäster som man behöver underhålla, utan de sköter sig själva ganska mycket, och pratar och leker med barnen när de har lust, inte för att de måste. [David är ju vår föredetta inneboende. Jag tror jag var för trött för att uppdatera bloggen i vevan då han flyttade hem till Jan, vilket nu var en hel månad sen! Han hann bo hos oss i sex veckor innan han kom på att han lika gärna kunde bo i Amsterdam och sen komma hit de få gånger han har lektioner... svenska universitetsstudier skiljer sig ganska mycket från amerikanska, tydligen! Så han kommer bo hos oss några dagar i månaden. Denna gången kom han i fredags och åker hem på tisdag. Nästa gång kommer han den sjunde december och stannar till den 12:e. Vi hade funderingar på att skaffa en ny inneboende, mest för att det var en trevlig extrainkomst, men faktiskt känns det ganska skönt att inte ha någon extra här. Dessutom skulle nog ingen annan inneboende leva upp till Davids standard!] Snacka om att ha fått vänner för livet, när David häromdagen pratade om att han och Jan kunde passa barnen åt oss om vi ville - typ om några år när barnen är större! Det är framförhållning det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar