Det är faktiskt nästan på dagen ett helt år sedan vi flyttade hit nu. Inte ångrar jag mig ett dugg heller, jag trivs utmärkt i Lund och i lägenheten. Visst tänker jag ibland att det hade varit skönt om hyran hade varit några tusenlappar mindre, men eftersom det är rätt omöjligt att hitta det vi har men för mindre pengar, brukar jag ändå komma till slutsatsen att pengar ändå bara är pengar.
Lovet har börjat idag och det har börjat riktigt trevligt. Vi åkte iväg hela familjen till Rövarekulan och klättrade upp på ravinkanten, sedan gick vi ner till grillplatsen och fick igång tillräckligt med eld/värme för att kunna steka krabelurer. Smeten hade jag gjort innan vi åkte, och trots att jag glömde stekspade så gick det utmärkt att vända på smeten med en pinne. Hade det inte regnat hade vi nog stannat längre, men istället blev det att packa in oss i bilen igen efter några timmar, och nu ligger J2 och sover. Själv ska jag åka till stan om en stund och träffa Hannchen för lite facebook-bio. Jag måste nog också titta in i någon butik och köpa inbjudningskort till J1s kalas som måste ske snart. Inte ett dugg sugen på att bjuda hem en massa ungar, men så får det bli så klart. Jag hade först tänkt göra korten själv, men det orkar jag faktiskt inte så det få bli köbekort istället. Duger nog lika bra, om inte bättre.
Trötthet. Hela jag känner mig så erhört trött. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet vad jag måste göra, men det är inte så lätt. Jag måste byta jobb. Pendlingen är den största boven. Och här kan jag ha en lång utläggning om bidragande orsaker, men jag har lovat mig själv att inte vara negativ eller säga dumheter om min karl i bloggen, så jag hoppar det. Hur som helst, att jobba heltid och ha 2,5 timmars pendling varje dag är ingen höjdare. Här kommer kanske det där med hyran in i bilden - det är ju jag som drar in mest pengar, så om jag "byter ner" mig och tjänar betydligt med tusenlappar mindre (om jag tar ett tillfälligt jobb som personlig assistent eller så), så kommer det kännas. Utgifterna blir ju inte färre bara för att inkomsterna minskar.... Så då känner man tyngden på axlarna, här har man minsann inga möjligheter att sakta ner och hoppa av ekorrhjulet för sin egen välfärds skull...
Det är mindre än sex veckor kvar tills vi åker till Gran Canaria. DET ser jag fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar