Okejrå, lite till.

Jag hade lönesamtal med chefen idag och blev erbjuden att stanna kvar under våren också. Jag tackade ja. Vad annat kan man göra om man inte har något annat jobb på lut, liksom? Vi har en alldeles för dyr boendekostnad för att jag ska ha råd att gå ner 9 000:- i lön.... Ehrm! Men när rektorn sa att han inte kunde tala om hur det blev med fortsatt jobb efter sommaren var jag ändå modig nog att tala om att jag ändå inte tänker jobba kvar efter sommaren. Låt då någon av mina fellow-engelsklärare som bor i krokarna få stanna. Själv får jag hitta någonting annat, eller inte, beroende på hur arbetsmarknaden ser ut.

På tal om det, hur arbetsmarknaden ser ut, tycker jag det är så intressant med allt det där snacket som var när man utbildade sig... "Jodå, du kommer få jobb, när du är klar går alla 40-talister i pension och de är måååånga!" Jag väntar fortfarande på den effekten. 40-talisterna är ju närmare 70 nu allihop, och även om många lärare faktiskt jobbar till de är 68, så borde det ändå varit fler jobb lediga vid det här laget. Fast, jag vet ju vad det beror på att det inte finns jobb att välja och vraka mellan. För det första är årskullarna av elever som är i rätt ålder för mig alldeles för magra. Däremot finns det massor av barn i förskolan. Så om jag bara kan hålla ut fem år till så ska det nog finnas jobb. Fast för det andra så har man dragit in på lärartjänsterna så mycket att det väl knappt är säkert att man får jobb ändå när klasserna börjar växa igen. Istället kommer de lärare som redan nu har jobb att få arbeta ännu hårdare. Så vad jag egentligen borde vänta på är att DE lärarna bränner ut sig totalt efter att klasserna börjat växa till sig. Vad kan det bli då, ett fast jobb om sådär 10 år kanske...?