Som ett brev på posten.

Lite försenat, men det kommer till slut. Så fick jag då migrän till sist. Vad kan man vänta sig när det är så varmt så många dar på raken? Vi hade varit på slottet och tittat (vilken besvikelse) när jag plötsligt började förlora synen på ena ögat. En liten stund trodde jag att jag hade tittat in i solen utan brillor, men sedan insåg vad det var. Vi hann inte hem innan migränen bröt ut, annars brukar jag kunna avstyra det hela med alvedon och en halvtimmes vila. Nu sov jag istället 2.5 h och ändå har det inte gått över. Jag får lite dåligt samvete över att P tar hand om barnen själv, det är ju semester och då ska vi alla umgås, men samtidigt är han nog kapabel att sköta dem ensam en dag. Det bör han vara, hur ska det annars eventuellt gå till hösten..?!

Word.

Ett av de vackraste orden jag vet är honungsglaserad.

Allt låter gott om man skriver det framför; honungsglaserade revbensspjäll, honungsglaserad laxfilé, honungsglaserade rotsaker... Mmm. Smaka på det!

Vackert.

Hur unik är du?

"Hon är precis lik dig!" sa gammelfaster I till farmor angående J1. Va, tänkte jag, hon är ju lik mig i den åldern, och när hon var bebis liknade hon svägerska U. Hur går det ihop sig? Och J2 är lik P så det skriker om det, men ibland ser han ut som min lillasyster när hon var bebis. Själv liknar jag min mormor, fast ibland är jag attans lik min mamma, och till humöret absolut min pappa. Tänker jag dessutom någonsin någonting banbrytande, som aldrig tänkts förut? Skapar jag något som inte är direkt inspirerat av någon annan? Svaret där är så klart nej, jag är inte tillräckligt originell för det. Men visst är jag väl ändå lite unik, för även om jag har lite av mammas utseende och sätt, lite av pappas sätt och utseende och massor av andras tankar, så är det ju ändå mixen av allt som gör mig till mig, och ingen annan i hela världen är ju faktiskt exakt som jag...

I'm special.
Heh.

Ska'reva så ska'reva..

..skånerost. Här bjuds man på Gevalia, trots att det inte är ett dugg oväntat att vi är på besök. Näe, Zoegas is the way to go, allt annat är råttgift.

Det är så varmt! Poolen står där ute, halvfull med skitigt vatten, men ack så inbjudande! Jag och svägerskorna tog oss ett dopp och P serverade drinkar med is i, så allt är rätt med världen idag. Att få något syre är det inte tal om, men vad gör väl det. Plötsligt känns det inte helt fel att vi inte kom iväg till Norrtälje, och vi kommer nog inte iväg varken till Junibacken eller Tomteland heller, utan nöjer oss med att softa med kusinerna och turista lite smått här i stan istället. Skönt, som sagt.

Festförberedelser

P och J1 bakar tårta och J2 sover. Jag har gått och plockat upp efter oss - det är hemskt vad mycket grejer barnfamiljer slänger runt sig hela tiden! - och hjälpt svärmor att hänga lite tvätt. Vädret ser ut att bli lika fint som igår, och poolen som P köpte och fyllde igår står och väntar på gräsmattan. Jag skulle behöva åka en sväng och köpa nåt att ta på mig, men samtidigt kommer vi göra av med några tusen på fotografier idag, så jag vet inte om det är värt det.. Vi var nämligen iväg igår och fotograferade oss, hela familjen och P's systrar och deras familjer. Det var riktigt roligt! Ett foto ska svärmor få i 60 årspresent, men vi kommer nog köpa ett par till oss också, eftersom vi inte bara tog på hela släkten utan även enskilt på kusinerna, syskonen och vi i vår familj. Skoj!!

Mardrömsstart.

Dagen började med en mardröm. Ja, eller om det var natten kanske, det verkar mer logiskt. Av någon anledning drömde jag att jag tog barnen och allt pick och pack och lämnade P. Förmodligen hjärnan som bearbetade det faktum att han inte hämtade något täcke till mig igår så jag har sovit utan, i ren envis protest. Och följden av det i sin tur är att jag har nackspärr eftersom takfläkten varit igång hela natten. Och till följd av alltsammans är jag nu ännu surare på P... Lyckat.

Semester!

J2 sover och J1 kör med sina kusiner. P har åkt för att köpa en pool och själv sitter jag här och tänkte läsa lite.. Rätt najs, faktiskt.

Check.

Då var kolmården avbockad från semesterlistan. Och det gör vi inte om på bra många år igen, vilka backar! Jag trodde att jag hade överdrivna minnen från när P och jag var här för 7 år sen, eftersom jag hade en illa stukad fot då, men det visade sig att det var rätt jobbigt nu med, särskilt med vagn och skrinda. Och det var lika varmt idag som då för 7 år sen, idag hade passat bättre vid en pool. Någonstans på mitten ringde min telefon och i andra änden satt en dam och ville att jag skulle komma på intervju. Ajdå. Så där gick jag miste om ett jobb utan att ens behöva göra bort mig. Men retligt är det inte desto mindre...

Mys-pys

Barnen sover och P är och handlar lite snacksigt. Jag sitter på lilla verandan och läser en ungdomsfantasy till kursen och har det allmänt majsigt. Det enda som känns tråkigt just nu är att vi bara ska stanna en natt, med ett sånt här kanonväder hade jag gärna varit kvar längre. J1 och jag har sprungit barfota mellan stugan och toaletterna och lekplatsen och fått fin sommarfärg på fötterna. Ja, en hyrd campingstuga i all ära, men ett eget torp är vad jag längtar efter..

Norrköping för tjyven!

Vi sitter här i skuggan av vår campingstuga och glassar. Vädret är strålande och resan hit gick perfekt med bara ett stopp för frukost. J2 tycker mao om sin nya bilstol vilket är superskönt! Vi har hunnit med tropikariet ? vid kolmården men jag tycker att det var ungefär som i HBG, och J1 höll med. Nepp J2 kallar.

Tröstäter.

Här sitter jag på Knutpunkten och tröstäter daim. I förmiddags ringde telefonen igen och jag blev tillfrågad om jag ville komma på intervju den 26 eller 29. Visst, men vi åker på semester imorgon ju. Så då fick jag komma idag istället, och nu har jag som sagt varit där. Lite daim gör kanske susen, jag förstår inte vad det är med mig, förut kunde jag prata rätt så lugnt om ditten och datten men nu blir jag stressad och säger en massa dumheter. Jag kommer väl inte få tjänsten heller, men denna gången blir jag nog lite besviken.. Ahja, bara att vänta och se..

Mmm..

Jag gillar när det ligger bokhögar överallt i lägenheten, man blir så glad! Fast det är klart, det blir lite rörigt också. Dags att skaffa bokhylla, kanske.

Så ögonen blöder.

Här sitter jag nu vid datorn och försöker snabbläsa en massa faktaböcker som ska lämnas tillbaka i morgon. Varför tänkte jag inte på att låna om dem förra veckan? Eftersom det är fjärrlån kan jag inte låna om dem samma dag som de ska lämnas tillbaka, vilket ju är lite störigt. Och bra är de ju också. Kanske ska lämna dem och låna om dem när vi kommer hem igen. Att läsa litteraturkurser på sommarlovet var verkligen en smart idé, det är hur najs som helst!

Glad midsommar (lite sent)

Som brukligt på midsommarafton missade vi stången och dansen. I år var vi verkligen nära att vara traditionella, faktum var att vi just hade hoppat av bussen för att gå till Kulturen då himlen öppnade sig. Vi tog skydd under en markis utanför en butik som retligt nog hade vädersensor eller nåt på, markisen drogs undan men som tur var kunde vi stå och trycka utanför dörren tills det värsta ovädret dragit förbi. Sen åkte vi hem till mor och far igen och lagom där var det strålande sol. Äh. Några timmar senare när vi grillat och ätit och hade börjat duka undan där ute började det regna igen. Så även om vi missade stången i år igen så höll åtminstone vädret på traditionerna...

Idag har vi städat bilen inför semestern. Jag misstänker att vi kommer städa lägenheten också inom kort, vilket är superskönt. Jag kommer ihåg känslan när vi kom hem från Gran Canaria och allt var alldeles rent... Det kändes liksom så lätt i hjärtat, istället för som igår när vi kom hem från mor och far och allt var precis som när vi lämnade det i fredags. Det var som en tyngd över bröstkorgen. Alla måsten. Måste städa och diska och tvätta och............. Uääää! Ibland vill jag vara som J1, ber man henne plocka undan sina saker säger hon bara nej och fortsätter titta på TV:n. Provocerad som man blir frågar man lite upprört vem som ska göra det då och får svaret "Det kan du göra, mamma." Ehhh, right.

Semestern ja. Vi skulle till Norrtälje var det tänkt men pga ändrade planer (kedjereaktion - när en ändrar sina planer så får alla ändra) så får vi vara i Västerås. Det får helt enkelt bli så eftersom vi inte riktigt har råd att göra något annat. Vi är dock (ännu så länge) vid gott mod och planerar in diverse små dagsutflykter. Stockholm är ju inte långt bort, och vi funderar på att ta oss en sväng till Mora också för att hälsa på trollen på Tomteland. Det var ju en hit förra året och dessutom skickade J1 sin napp dit i oktober så vi måste ju kolla om de hängt upp den ;-)

Nehepp.

Jag är faktiskt lite tävlingsmänniska, sådär i tysthet, när det väl gäller. Inte så att jag egentligen bryr mig om ifall ajg vinner när man spelar Monopol (fast det är ju rätt skoj ;-)), utan när det gäller annat. Som t.ex. att söka jobb. Om jag nu inte får jobbet så betyder det att jag inte sålde mig själv tillräckligt bra, och det irriterar mig. Och nej, nu fick jag inte jobbet så nu är jag lite irriterad (men också lite lättad). Jag har däremot sökt två andra jobb idag så det är inte så att jag planerar att "gå hemma och löka" i all evighet. Jag kämpar på, helt enkelt.

Dessutom har jag syndat idag. Jag har ätit två knäckebröd för att jag tyckte det var gott OCH druckit te med socker i. Whatever, ändå, typ. Jag har inte ätit en brödbit/ris/pasta/potatis (jo, på niornas fest men det är ett fest-undantag och dom räknas inte) på exakt en månad och vad är en "diet" om man inte ruckar på reglerna lite? Man orkar inte hålla på om man ska vara superstrikt jämt. Man måste ju leva lite också. Dessutom har jag varit så duktig att jag inte ens har dåligt samvete idag, vilket är som det ska vara. Värre om jag syndade varje dag.

True Blood.

Jaaaa, vi har börjat kolla på ännu en TV-serie. Jag vet inte vad jag tycker än, efter, vaddå, tre eller fyra avsnitt. Jag menar. Jag gillar böcker om vampyrer, och filmer och serier också för den delen. Men denna är lite... dålig? Eller. Serien är bra men skådespelarna är lite... dåliga? Eller. Skådesplarna kanske är okej men utformningen av serien är lite... dålig? Näe. Den är okej. Det kanske är meningen att det ska vara lite dåligt skådespeleri. Jag vet inte. Tyvärr googlade jag för att ta reda på om det skulle vara lite .. dåligt, men istället fick jag veta vem mördaren är. Inte så kul kanske. Säsong två har just börjat visas i USA så det borde jag väl fatta själv, att mysteriet i ettan kanske skulle avslöjas. Nåja, whatever, typ. SÅ bra var det ju som sagt ändå inte... Eller.

Alexander Skarsgård i rollen som superattraktiv vampyr....

Alster.

Dom där scrapalsterna som jag utlovade för några veckor sedan.. De kommer här. Önskar jag hade tid att träffa syrran (eller hon mig, kanske snarare), det blir liksom inget gjort när jag är själv.

Nada. Niet. Nichts. Nothing.

(jag tror att all the above betyder "inget", men jag är inte helt säker...)

Inget. Inget mail om att jag inte fått jobbet och inget telefonsamtal om att jag har fått det. Jag utgår från att jag inte har fått det, just för att de ville ha med alla de nya på planeringen i morgon, och om det gällde mig så tror jag det hade varit bra att veta det vid det här laget.
Hur känns det då? Helt okej, faktiskt. P säger att jag inte kan "gå hemma och löka" i all evighet så därför vågar jag knappt prata med honom om vad jag känner. (han får väl läsa min blogg då)

Så här känns det:

• OM jag hade fått jobbet hade jag fått panik för att jag förmodligen inte hade fått träffa barnen på måååånga dagar varje vecka. Upp och iväg innan de hinner vakna ordentligt (om man utgår från att J2 får mer normala sovtider när det börjar bli mörkt igen) och hem ungefär när de ska sova. Som en man, med andra ord. Och sen vet jag ju att söndagseftermiddagarna brukar gå till planering eller rättning. Så 1,5 dag i veckan kan man se fram emot tid med barnen.
• OM jag hade fått jobbet hade vår ekonomi under hösten (som förväntas bli ytterst knaper eftersom jag måste börja plocka ut lägstaersättningen nån dag i veckan om jag vill att dagarna ska räcka ett tag) blivit sådär .. massa bättre! Och vem vill inte ha ekonomisk trygghet?
• OM jag hade fått jobbet hade jag dessutom fått ett helt nytt sätt att arbeta, nytänk och ett verkligt intressant arbete, vilket är både oerhört lockande men också lite skrämmande eftersom jag just nu aldrig har arbetat på det sättet tidigare. Därav är jag ju också kluven till om jag vill ha jobbet; klarar jag det? Vågar jag? Och allt nytt nu igen; nya människor, nya elever, nya föräldrar, ny skola, till och med ny håla-som-jag-aldrig-varit-i-tidigare. Jag menar, ta igår... Jag köpte något att dricka på ICA-butiken. In, ut på mindre än tre minuter. Och på den tiden hann jag hälsa på FYRA butiksbiträden. Snacka om att ha hamnat på landet! (vilket naturligtvis inte är något dåligt, bara ovanligt (säger jag som bor på landet!))

Så, jag är rädd, jag vill ha jobbet, jag vill inte ha jobbet, jag vill jobba, jag vill inte jobba..... GAH! Hur som helst. Nada, Niet, Nichts, Nothing. Jag behöver inte oroa mig eftersom beslutet inte ligger (låg?) i mina händer. Hade jag fått det hade jag tackat ja, nu har jag inte fått det och .. tja, end of story.

*pust*

Tjatigt.

Det börjar bli tjatigt nu. Jag kollar mailen en gång i halvtimmen för att se om jag fått ett "tack men nej tack" skickat angående jobbet. För de ringer väl inte för att tacka nej?

Idag var vi på (ett uppskjutet) utvecklingssamtal angående J1 och fick inte veta någonting nytt. Vi visste ju redan att hon är bra på olika saker och har ett sjutusan humör (det senare har de dock inte sett särskilt mycket av på dagis). Men det är i alla fall alltid kul att få sitta ner och få veta vad de kommit fram till, man får väl njuta så länge det varar. I tonåren blir det kanske annat ljud i skällan.

J2 har börjat sov-vägra. Najs när han vaknar halv fem och har sovit sammanlagt 25 minuter under två tillfällen hittills.... Och dessutom vägrade somna om före halv tolv igår. Nu sitter han här och drar mig i brallan så det är bäst jag försöker få honom att somna i selen. Länge sedan den var i bruk så här ofta, men det är skönt att någonting funkar.

Intervjuoffer.

Här har ni dagens intervjuoffer. Jag susade smått nervöst iväg på cykeln ner till stationen och hoppade på tåget. Det visade sig att det tar en stund att gå från stationen till skolan när man väl kommer fram, så det blev en trevlig långtursinvigning (aj!) av skorna... Jag lyckades dessutom gå lite vilse bland alla villor, men kom ändå fram 30 minuter innan utsatt tid. Pinsamt punktlig, med andra ord. Intervjun gick väl bra. Så här i efterhand inser jag att jag kanske inte ska hålla på och skämta om saker hela tiden, jag har en misstanke om att det kan bli mitt fall. Men man får vara glad att man i alla fall fått komma dit och visa upp sig. Av 50 sökande (varav all utom mindre än en handfull faktiskt var behöriga) fick fyra (4!!) komma på intervju, och jag var då en av dem. Jag kommer att få besked innan veckan är slut, sa de. Eventuellt redan i morgon, eftersom de gärna ville att de nya ska vara med på planering inför hösten nu på onsdag. Ja, oavsett hur det har gått får jag ju veta snart. Men för att vara helt ärlig så är jag kluven; visst vill jag jobba, det hade varit riktigt flådigt att få en fast tjänst på en skola som verkar vara riktigt intressant, samtidigt inser jag att min fritid skulle fara all världens väg för så länge vi bor här i byhåla är det minst 3h pendling per dag som gäller. Nåja.

Till nåt roligare. OBJEKTIVET har anlänt! Yiiihaaaa!!!! Tyvärr är jag för trött för att uppskatta det riktigt, orkar inte riktigt ut och fotografera (men jag borde verkligen det, det är ju underbart ljus ute fortfarande).... Jag är kluven. Jag vill ju gärna läsa också....

Sköööööönt!

Jag har just läst ut Bergdorfblondiner av Plum Sykes. Ytligare bok får man leta efter, jag höll på att få spader de första hundra sidorna. Men. Nu är den slut och jag kommer på mig själv med att tänka saker som "jag blev très upprörd", "det här var ju beyond äckligt" och andra små fåniga ord som huvudpersonen Moí strödde kring sig. Jag känner ytligheten sköjla över mig! Trots att jag inte har en aning om vad dom snackar om ibland (inne-läppglans och modedesigners och champange) blir jag lite sugen på att åka till New York och bli lite chic.

Nu har jag börjat läsa en ungdomsfantasybok istället, det känns som att jag kommer läsa ut den idag eller på sin höjd i morgon. Åh jag älskar att läsa! Så nu lägger jag till bokhora.se på min blogglista över inspirerande ställen här på nätet... Det kanske är det jag är?
:-D

Lite tjurig.

Jag känner mig lite tjurig idag faktiskt. Vi har varit hos päronen fredag-lördag medan P har jobbat, och det har varit trevligt, som vanligt, trots regn. Mor sa att vi kunde stanna och gå på bakluckeloppis idag i stadsparken, men jag ville hem för vi hade planerat att åka på loppis i Norra Rörum. Lite kluvet sådär. Vi var hemma kvart i sju igårkväll, halv tio ringer de från Ps jobb och vill att han ska hoppa in idag. Och han säger ja. Så nu sitter jag här hemma, utan bil (för den behövde ju P då det inte går tåg så tidigt på söndagsmorgnar) och utan något att göra mer än att ta hand om barnen. Så inte nog med att vi får sakna P en dag till, det blir varken backluckeloppis eller loppis i NR. Det enda som erbjuds under dagen är en träff med några mamma-vänner, men eftersom den ena av dem uppträdde milt sagt underligt (otrevligt) häromdagen är jag inte alls sugen.

People are strange.

Rubriken är också titeln på en låt jag gillar väldigt mycket, från en film jag gillar väääldigt mycket, nämligen Lost Boys. Men nu var det inte direkt det jag syftade på. Ibland är folk verkligen hur underliga som helst ibland, dagens besök hos en "vän" (???) visade det. Mycket underligt, må jag säga.

Rusigt!

Efter att ha dregglat sedan december efter ett Canon 50 mm f/1.8-objektiv har jag äntligen tryckt på beställningsknappen! Vad gjorde folk här på landet innan internet fanns?! Inget drömmande, ingen superlätt shopping för att tillfredsställa sig.... Ahhhhh! Jag är alldeles rusig av lycka! Och i förrgår (igår? jag vet inte) kom mina Hoya närbildslinser på posten... Sen att de inte passar mitt nuvarande kit-objektiv är ju en annan femma, men som sagt, snart kommer ett nytt objektiv...... *Iiiiiiiiiih!!!* som chick lit-hjältinnorna skulle skrika :-D

Trendspan.

Halv fem is the new black, bara så ni vet.

So little time...

Barnen sover, barnen sover
jag har lugn och ro
Men vad ska jag göra
men vad ska jag göra
läsa bok men, vilken av dom
ska jag börja med?

Mat-piller.

Jag skulle gärna vilja att någon uppfann ett piller som kunde ersätta hela måltider. Ja, alltså inte ett bantningspiller, bara ett piller som man kunde äta snabbt, bli mätt, och .. klart! Jag avskyr att stå och laga mat. Jag hatar framförallt att komma på vad jag ska laga. Idag har jag druckit kaffe, ätit keso och en bit brie. Jag fattar ju att det inte är optimalt, men jag är inte tillräckligt hungrig för att laga vad-som-helst-bara-det-går-snabbt. Huvudsaken är att barnen får mat, tycker jag. Själv skulle jag faktiskt gilla att åtminstone byta ut lunchen mot ett piller. Finns det såna på allvar? (sen angående bilden så förstår jag inte varför man skulle vilja äta ett piller istället för glass, det är ju ändå en av de få saker som är lätta att fixa och äta...)

Dansa min docka.

Så var jag då ute på galej igår och hade det riktigt trevligt. Jag hade faktiskt inte ont i fötterna av mina klackskor utan det var mer en fråga om att inte kunna hålla balansen (särskilt på de tjocka mattorna), men jag stog och höll mig i stolar och såg lagom avspänd ut (eller?!). Det var kul att få prata med eleverna lite mer informellt och att få se alla uppklädda, genast såg de mycket äldre ut... Mitt moment of horror var dock när jag insåg att en f.d. elev - en mycket trevlig, välartad ung man - hade bestämt sig för att dansa med alla gamla lärare (och sina klasskompisar). Kasedans, liksom, jag KAN inte! Men jag hade heller inte hjärta att säga nej så det blev en dans i höga klackar..
"så tar vi en liten snurr också"
"neeeeeej, jag kan inte snurra!"
"jodå, snurra ut nu bara"
"åh vojne!"
Men jag snurrade i alla fall, och jag dog inte! Det var till och med så trevligt (i efterhand) att jag - efter jag bytt skor - tvingade upp två högst ovilliga pojkar från klassen.
Ja, det var ett riktigt trevligt avslut tycker jag.

YES!!! #3

Nu har även skattepengarna kommit!

Och jag ska straxt börja försöka fixa till mig inför kvällen... :-)

YES! #2

Där satt jag i godan ro när telefonen ringde. En rektor! Som ville träffa mig! Han sa visserligen att konkurransen om denna tillsvidareanställning är grymt hård, men bara att få tillfälle att komma på intervju är i dagsläget en halv vinst.. SÅ YES jag ska på anställningsintervju på måndag!

YES!

Hett efterlängtade pengar indimper på kontot i morgon från CSN.
Länge leve mat på bordet resten av veckan!

I knew it!

Howdy folks! Efter att ha gnuggat sanden ur ögonen är jag uppe med tuppen igen. Idag på förmiddan ska vi åka och hämta en cykel till J1 som hon ska få för att hon varit duktig och ätit upp sin mat utan (mycket) tjat 40 ggr. Vårt belöningssystem funkade bra, faktiskt. Numera är det inte alls lika tjatigt vid måltiderna, men frukost är fortfarande värst (och viktigast, åtminstone på vardagarna). Kanske är hon ingen frukostmänniska? Sedan ska jag på utvecklingssamtal angående samma unge (P får vara hemma denna gången, J2 har grymt mycket vattkoppor), och ikväll är det paaaar-teeeee med niorna. Just nu är jag inte alls sugen (konstigt, klockan 5.15 på morgonen), men jag får väl sova nån timme efter lunch så ska jag nog bli på humör.

Borde gå å sova.

Ja, jag borde gå och lägga mig eftersom det är jag som ska upp i morgon, men ååååååå vad jag sitter och läser om mina sommarkurser! Jag ÄLSKAR litteraturstudier, så är det bara. Om jag inte hade 300k i studieskuld skulle jag bli litteraturprofessor. I nåt. Jag vet inte vad en litteraturprofessor gör; läser böcker? Skriver om dem? Sitter och analyserar texter och hittar tusen saker som inte fanns från början, jämför med annat och blir kollrig och glömmer hur man kommunicerar med människor utan att fördjupa sig i något resonemang som ingen fattar? Jag vill bli sån!

Fast. Åter till verkligheten. Nu vaknade J2.

Mmmm Goooodis!

Åh vad jag är sugen på ett helt kilo godis! Minst! Men näää då sitter man här med 90%-ig choklad och äter en bit och sen mår man illa. Va17, jag vill ju kränga en massa godis, säger jag, inte bli nöjd efter en ynka bit! Blä.

..okejrå..

..de sista 45 minuterna av Australia var bättre än de första två timmarna..

Lite som en ny människa..

Vi hade krig här hemma runt klockan ett. J1 hade väckt (ja, hon nekar men jag tror henne inte) J2 efter bara 25 minuters sömn på förmiddan och han var mäkta trött efter lunch. Hon med, förresten. Och jag med. Så vi krigade och ingen vann. Men klockan två fick jag i alla fall J2 att sova, läste en saga för J1 som lovade att hålla sig på sitt rum ett tag (hon lyssnade på Mamma Mu och ritade/dansade). Själv fick jag sitta i lugn och ro och läsa kurslitteratur och dricka kaffe, och *vips* en timme senare fanns det ny energi i kroppen! Jag kände mig lite som en ny människa och orkade vara både social och glad när barnen ville leka. Otroligt skönt!

En negativ - en positiv.

Hörde på radion häromdagen - Rix eller Mix, jag vet inte - om någon som hade en dotter som hade fått lära sig att om man tänkte något negativt så skulle man genast försöka tänka något positivt om samma sak.. Det var lite brus och störningar (jag körde bil och här i skogen är mottagningen hyfsat kass) så jag hörde väl inte allt, men jag har iaf försökt med det där någon dag nu.

Negativt: J1 skriker på mig för hon vill inte göra som jag säger (F-R-U-K-T-A-N-S-V-Ä-R-T frustrerande, särskilt om det gäller hennes eller J2s säkerhet).
Positivt: Hon har en egen vilja, det är ju jättebra!

Negativt: J1 tar enormt lång tid på sig att göra saker.
Positivt: Vi har ju inte bråttom, jag menar, vad har jag för tider att passa?

Negativt: J2 vägrar sova på kvällen.
Positivt: Mer gos-tid, han är ju inte bebis så länge till.

Ja, som sagt, jag försöker. Men det går inte alltid särskilt bra. Övning ger färdighet, får jag hoppas. Jag har i alla fall märkt att om man kan komma på något positivt som neutraliserar det negativa, så blir känslan av irritation mycket mindre, en kortare tid. Och det är faktiskt himla skönt.

Dagens mattetal.

En mamma var otroligt trött och hade på känn att hennes åttamånaders son skulle vakna tidigt på morgonen dagen efter och tänkte därför lägga sig i tid på kvällen. När hon vaknade dagen därpå var klockan tjugo över fem och då hade hon sovit tre timmar sedan sonen fick sin välling. Fyra timmar tidigare hade sonen flyttat från sin egen säng till mammans eftersom han hostade så mycket, men då hade mamman redan sovit två timmar och blev inte särskilt irriterad över att behöva vakna. När gick mamman och la sig?

Fy FAN(tomen)!

Det är SÅÅÅ skitigt här hemma så jag tror jag kreverar. Jag funderar på att städa så fort J2 somnar för eftermiddagen (OM han gör det - han gjorde ju inte det igår) men förmodligen prioriterar jag att vila en stund själv då. Blir väl att panikstäda innan gubben kommer hem imorgonkväll. Jag vill ju inte spendera våra få timmar tillsammans på måndag med att städa.

J1 blev sur när jag sa till henne att äta upp maten för tionde gången vid lunch. "Dumma satblomma!" Oj hoppsan?! Fast, jag vet ju att hon har problem med tj-ljudet så jag frågade om hon menade tjatblomma eller verkligen satblomma. Hon menade det första, och då kan jag tänka mig att när hon kallade J2 för satunge häromdagen så var det nog inte riktigt det hon menade, men jag blev något paff, för av alla dumma svordomar jag använder mig av så är satunge absolut inte ett av dem :-D Dessutom är jag gärna en tjatblomma, det lät rätt fint ändå :-D

P lyssnade på Pet Shop Boys igår och påminde mig om att jag ju faktiskt gillar dom (rätt mycket dessutom) så nu spotifyar jag PSB hela dagen. Copycat me.

Tjatblomma?

Världens bästa blogginlägg!

De bästa blogginläggen - insiktsfulla, kluriga, helt enkelt fantastiska - skapar jag ett par minuter innan jag ska sova. Det är precis som alla jättelånga, roliga brev som jag skriver; de skrivs också precis innan jag somnar. Tyvärr är både blogginlägg och brev skrivna i huvudet, och när jag vaknar dagen efter har jag glömt hälften, och det jag kommer ihåg är inte i närheten av att vara så välformulerat som det var kvällen före. Visst är det typiskt, att C i USA aldrig får några långa, roliga brev, eller att mina, vaddå, två?, bloggläsare inte får läsa några djupa, välformulerade inlägg..?

Jag är så trött..

..på att alltid skriva om hur trött jag är!
Att lägga sig inte bara i tid utan tidigt (21.15) igår gick ju inte alls. Som befarat vaknade J2 ca 10 minuter efter jag lagt huvudet på kudden, det slår liksom aldrig fel! Sedan rosslade och hostade och skrek och grät han i ett par timmar. Efter alvedon somnade han kl tolv, själv somnade jag halv ett. Men det spelar liksom ingen roll, klockan fem ska man upp oavsett när man lägger sig. Tydligen. Jag är väl inte så trött nu, men vänta bara till J1 stiger upp och J2 ska sova förmiddagsluren. Då är jag lagom död.

*ta i trä*

Jag tänkte först skriva rubriken "lugn kväll", men eftersom kvällen i stort sett bara börjat och jag hörde hur rosslig J2 var nyss när han hostade, så ändrade jag mig till "ta i trä" istället, för att inte jinxa hur lugnt det är just nu. P for till jobbet vid halv två och kommer hem igen på söndagkväll. Min erfarenhet hittills är att det alltid är nåt som går snett på nätterna när jag är själv och i natt förväntar jag mig mycket hostande av J2 och eventuellt även vattkoppor. J1 hade ju vattkoppor förra veckan och jag har tyckt mig kunna se prickar på J2 under dagen, sen vet jag inte om det blir blåsor av det eller om det är något annat.

Dagen har annars varit lugn; J1 ville baka kokosbollar (=chokladbollar) så det gjorde vi. Sedan kände jag mig rastlös och tänkte ta ungarna till biblioteket. Och precis när jag fått på J2 alla kläder och J1 fått på sig gympadojorna, då började det ösregna. Men J1 fick på sig regnkläder och hjälmen, och sen bar det av ändå - J1 på sparkcykel och J2 i vagnen. Den enda som blev blöt var ju så klart jag, för jag hade bara en tröja då jag tänkte att det nog bara var en liten skur. Nåja, det slutade regna efter ungefär en halvtimme och då var vi ju ändå framme, så...

Nej. Nu tänker jag softa lite med min nya fototidning som kom idag. och sen blir det nog tidigt i säng så att jag orkar vakna med tuppen.. eller, ursäkta, J2, klockan fem i morgon....

Frulle.

Äta frukost alldeles själv...!

Lyxigt!

Torsdag. Typ.

Det var min tur att stiga upp i morse och givetvis vaknade J2 tio i fem. Jag lyckades förhala själva uppstigningen ända till kvart över fem men sen var det bara att gå upp och börja dagen. Tja, tur för mig att jag är så förutseende så att jag gick och la mig redan halv tio igår. I morgon är det iaf min tur att sova.... Det ser jag fram emot!

J1 och jag har spelat Fia med knuff ("Piffipuff") för första gången idag. Det var ungefär som att spela med sig själv, men ganska kul ändå och trots att jag verkligen försökte låta henne vinna så vann jag *harkel*. Hon var inte långt efter dock, bara sex slag och hon var lika glad för det ("nu vann jag också!") så det kan jag faktiskt tänka mig göra om nån dag sen.

Min Chick lit-kurs börjar på måndag men det har redan getts ut lite uppgifter. En av dem är att läsa en bok inför en webbaserad föreläsning som kommer ut på plattformen så småningom (typ snart) så jag var tvungen att beställa den boken (Bergdorfblondiner av Plum Sykes) och hoppsan! då råkade visst Breaking Dawn slinka med ner i beställningen... Jag vet inte vaaaaad som hände.... ;-)

Jag, P och J2 åkte och handlade i förmiddags när J1 var på dagis (så mycket smidigare allt går när man inte har en obstinat treåring med sig!) och jag lyckades fixa en outfit till tisdagens hoolabaloo. En väldigt prisvärd sådan dessutom. Jag menar, vad sägs om linne, kavaj, örhängen och skor för ca en halv tusing? Och jag var inte på H&M heller..! Hoppas nu bara jag kan knäppa brallorna nästa vecka, annars blir det lite panik. Funderar på att ta med skorna som köptes idag (vardagsfina-plattskor) och ha dom på mig när jag inte längre står ut med mina tjusiga festdojor. Ojoj vilka problem. Menar ni att det märks att jag inte kommer ut much? *fniss*

Har hittat begagnade närbildslinser för en tredjedel av priset på nya, jag är ganska lycklig! Nu vill jag bara ha det där objektivet, ett polarisationsfilter, en fjärrutlösare...... ja, och när jag fått det så vill jag nog ha tusen andra saker.
Varför är jag inte miljonär?!

*gäääääääsp*

Eller, inte ens gäspa orkar jag. Mina ögon känns som grustag och hela kroppen slokar som en ormbunke i öknen. Jag har halva Australia att titta färdigt på, men seriöst så är den inte vad jag väntade mig. Baz Luhrmann, liksom, det borde bli bra. Men han kunde väl ändå cast-a någon annan än en överbotoxad Nicole Kidman i huvudrollen? Pojken som spelar Nullah är ju för söt, men annars... näääh. Och varför botoxar man läpparna så där fult? Äh, jag orkar inte ens bli så upprörd som jag var häromdagen...

Frisk som en nötkärna.

Eller?

Idag har jag varit och röntgat hjärnan och ögonhålorna samt lungorna, allt för att se om det är nåt fel med ögonlocket som inte riktigt är som det ska. I 90% av fallen är det inget man kan göra, sa neurologen när jag var där för nån månad sen, men för säkerhets skull fick jag som sagt tid för MR röntgen. Jag fick ligga i en sån där röntgen i en timme och lyssna på lugna favoriter och så klart allt knackande och bankande som maskinen tillförde. Det var inte fy skam att få ligga helt still en hel timme utan att göra annat än lyssna på musik och tänka, lite tråkigt med avbrottet för att få kontrastvätska insprutad i blodet - särskilt eftersom de inte hittade något kärl att sticka i. Vätskan hamnade under huden och det gjorde mighty ont. Så de struntade i det denna gången, om läkaren sen absolut vill att jag ska göra röntgen med kontrastvätska också så får jag en ny tid plus att det ska komma någon från narkos för att hitta blodkärl... I alla fall, ingen McDreamy där, dock en trevlig äldre herre. Och kanske jag hade varit mer nervös om jag verkligen trodde att det var nåt fel i huvudet på mig, men eftersom jag utgår från att det står rätt till var det bara ännu en upplevelse att lägga till handlingarna. Vilken chock om det visar sig att jag har en hjärntumör eller nåt....

..nja, jag vet inte..

..om de där skorna blir så bra på festen, för jag orkade bara stå i dem en kvart när jag diskade idag, sen gjorde det ont i tårna. Kanske skulle jag ha dem på mig nu när jag bloggar, för att se hur det känns att ha dem när man sitter..

..om jag verkligen gillar sommar egentligen. Jag vet ju att jag gillar att resa bort till varma ställen, men då är man ju oftast vid en pool eller vid havet och har möjlighet att svalka sig när man vill. Att däremot behöva sitta på en gräsmatta i stekande hetta eller promenera runt på asfalt så man får solsting utan att kunna bada när man vill, det är inte riktigt min grej. Jag gillar hösten och våren, för då kan det finnas fina, varma dagar som inte tar kål på en.

Glad *2

Tydligen är det bara fast anställda som får komma på avslutningsfesten, men när min gamla klass hörde att jag inte var inbjuden blev de "väldigt upprörda", därför kom min inbjudan lite sent. Det var också det som avgjorde om jag ska gå eller inte, jag har verkligen INGENTING att ta på mig utom skorna som jag köpt till svägerska U's bröllop (kollega H tyckte att jag väl hade en sommarklänning, men nej, jag är inte typen. Jag springer liksom runt i turkosa crocs, hur snyggt är det på en skala...). Turligt nog så fick jag besked om inkommande pengar nån vecka innan barnbidraget anländer så jag har råd att ge mig ut och shoppa något till festen. Återstår bara en hemsk sak, och det är att det är dans till på köpet. Jag får väl hoppas att ingen vill dansa, för det kan jag inte för fem öre... Men i alla fall, jag är JÄTTEglad att det var klassens idé att bjuda in mig, det känns som ett bra avslut, för hur avigt inställd jag var till dom (och dom till mig) första terminen, och trots att jag som sagt inte alls varit deras lärare i nian utan bara hälsat på ett par gånger, så känns det som min klass. Och nu har de blivit stora och ska vidare ut i livet. Blir nästan lite sentimental (fast mest för att jag tänker att det går så snabbt, och snart flyttar J1 och J2 hemifrån *snörvel*).

Party!

Idag fick jag en inbjudan till mina gamla elevers avslutningsfest. Tyvärr verkar den ha varit på villovägar ett tag (jag hade nog inte sagt till att vi flyttade i slutet på vårterminen förra året) så sista anmälningsdag har redan gått ut. Det hade varit kul att gå eftersom jag haft tre av de fyra niorna, men samtidigt har jag ju verkligen inget att ta på mig och jag är alldeles för fet för att hitta nåt på stan... Jag låter ödet i form av fd kollega H avgöra om jag går eller inte.

Trodde det skulle bli en superlugn kväll i kväll. J2 somnade redan 17.45 och J1 var nattad och klar en timme senare. Fast då hade J2 redan vaknat igen - magknip - och han somnade just om. Så eftersom jag har varit vaken sedan 4.50 i morse (vad ÄR det för en JÄKLA tid att vakna på?!!) känner jag mig rätt mör nu. Jag hade funderingar på att göra nåt vettigt och kreativt, men jag sitter nog bara framför dumburken... Fast eftersom jag inte tittar på "vanlig" TV så vet jag inte vad jag ska glo på, inga nya avsnitt av nåt jag följer annars, nämligen.

Kanske jag bara ska läsa i kursboken till sommarkursen som börjar nästa vecka. En av kurserna som jag ska läsa då. Boken heter Chick lit (Maria Nilson) och handlar om .. ja, chick lit. Sån litteratur som min syrra gillar att läsa, jag har fått/lånat ett antal böcker och det är väldigt avslappnande att läsa. Ungefär som deckare, fast utan att man ens behöver fundera på hur det ska sluta eller vem som är mördaren, för i stort sett all chick lit följer ett inte allt för komplicerat mönster. Hur som helst, boken av Nilson är väldigt intressant så istället för att sakna sista delen i Twilight-serien (påminn min om att ha en lång utläggning om hur dålig filmen är i jämförelse!) ägnar jag mig åt min kurslitteratur. Ja, sen att upplägget på både chick lit-kursen och Fantasy-kursen som jag ska läsa är sådant att jag kan planera temaarbeten till när jag börjar jobba... Jag gör helt enkelt mig själv en stor tjänst genom att göra nåt som jag tycker är kul nu för att kunna dra nytta av det när (OM) jag får ett jobb längre fram.

För att lätta upp detta inlägg som annars bara blir en massa text, borde jag lägga in en bild på något.

Edward Norton - sexig som tusan!