Sug, kiss och bajs

När det gäller att kissa i sängen... J1 har nog gjort det ett 20-tal gånger sedan hon slutade med nattblöja. Eftersom hon varit blöjfri i ungefär ett år så tycker jag att det verkligen knappt är värt att nämnas, särskilt som hon lägger sig så pass tidigt ändå. På senare tid handlar det ju också om att det varit så varmt ute och att hon druckit massor under dagen, så egentligen är det ett bra tecken; hon får i sig tillräckligt med vätska. Men hursomhelst. J1 har alltså varit helt blöjfri sedan hon var 2 år och 8 månader gammal. Dagblöjan slutade hon med när hon var 2 år och 4 månader. Det är tidigt och jag förväntar mig verkligen inte att vi ska ha samma flyt (haha) med J2. Nappfri har J1 varit sedan oktober förra året, dvs sedan hon var 2 år och 10 månader.

Nu till saken.

När vi var hemma hos en kompis häromdagen var en annan mamma där. Vi (eller dom, jag orkar inte diskutera sånt med dem eftersom det verkar soma tt de tycker att jag skryter..) pratade om att sluta med napp. Att vissa av barnen som blir 4 år i december just slutat med blöja dagtid.. well. Jag sticker ut hakan och säger att jag tycker att det i detta fallet inte beror på att barnet i fråga inte varit redo. Men det är inte blöjeriet jag egentligen tycker något om, utan napperiet.

Äh, hur ska jag formulera mina tankar klart och tydligt nudå utan att trampa folk på tårna?
Förra året var nappen den största källan till bråk i vår familj. Vi bestämde oss för att nu fick det vara nog tjatat om att vilja ha den alla möjliga tider på dygnet, och så skickade vi den till tomten. Det var inga som helst problem, jag tror att vi föräldrar var mer oroliga för hur det skulle gå, att det skulle vara ett större trauma än det var. Eftersom vår familj inte är den enda som vittnar om att det faktiskt inte är några problem för barnen, så förstår jag inte varför man låter barnen springa runt med napp i tid och otid när de börjar närma sig 4 års-strecket.

Kompis1 har fått sitt barn att sluta med napp, no problem. Och sen händer det nåt och genast lånar hon ut syskonets napp "för att barnet var så ledset". Kompis2 säger "Men varför är ni så hysteriska om att sluta med nappen? (riktat till mig eftersom J1 är den enda som är helt nappfri) Tandhygienisten säger att det inte är så farligt att de har napp tills de är typ 4".

Klart att det inte är farligt, men det ser illa ut! Tycker jag. Och jag vet att i vissa fall så beror det inte alls på barnet som känner sig otryggt, utan helt enkelt att det är föräldrarna som är lata. Ja, ni läste rätt, jag tycker att föräldrarna är lata! De vill helt enkelt inte ta den konflikten, de vill inte höra sina barn gnälla, så istället för att härda ut så ploppar de in en napp och *vips* så är det tyst och lugnt.

Blöja - okej, det kan vara nödvändigt (haha), napp - nope.