Vad jag ska packa

När vi åker på solsemester om två veckor ska jag, förutom solglasögon och baddräkt, packa ner följande:
Revolt av Suzanne Collins (ja, den är äntligen på väg till en brevlåda nära mig - förhoppningsvis min egen!), Warm bodies av Isaac Marion (som råkade slinka ner i min bokus-beställning av bara farten), The blade itself av Joe Abercrombie (som "min" tatuerare rekommenderade i somras - har jag sagt att hon är omskolad bibliotekarie?!), The Distant Hours av Kate Morton (som jag längtat efter att läsa sedan i somras då jag köpte boken...) och så någon av Patriks lättviktardeckare. Är det "sommar" så är det!
Vad tror ni, hinner jag läsa fem böcker på två veckor? Jag vet inte, men det är min förhoppning och mitt mål.

Åh, Kanarieö, vad vi längtar efter dig!!

God natt

Nu måste jag sluta tänka på mina elever om jag ska kunna sova i natt. Vi vet inte hur bra vi har det, vi vanliga Svenssons.

Vad drömmer du om?

Jag har funderat på att göra en ... hmm ... vad heter det? En sån där stor tavla där man sätter upp bilder för att visualisera vad man vill med sitt liv? En inspirationstavla, kanske? Nevermind vad det heter, en sån tänkte jag sätta ihop, så att alla mina drömmar blir synliga. Kan man ta på det kan man göra det, eller hur?

Jag vill lära mig spanska. Få ett fast jobb. Fotografera mera. Fixa stugan. Flytta utomlands. Göra en fet roadtrip i USA. Åka på språkresa med hela familjen. Fixa till datarummet. Lära mig virka. Åka iväg någonstans med bara Jolin. Skriva en bok. 

Säkert vill jag fler saker, men jag kan inte komma på dem just nu, vilket kanske är själva grejen med en dröm-tavla. Om jag klipper ut en bild eller skriver en lapp när jag tänker tanken så glömmer jag inte vad jag tänker. Vem vet, kanske man uppnår någonting och kan börja drömma om någonting annat? Det kan också vara bra för omgivningen (a.k.a. Patrik) att veta vad jag visualiserar för framtiden. Tänk om vi inte alls tänker samma? Det gör vi förmodligen inte, har jag märkt efter att ha försökt prata med honom om det igår (på vår åttaåriga bröllopsdag), och då kan det väl vara snällt att ge en liten "heads up" om vad jag tänker, så kan han antingen vänja sig vid tanken, eller komma med en "mot-dröm". (nejnejnej, vi pratar inte skilsmässa här även om det kanske lät lite mörkt och negativt, vi pratar om drömmar!) Och en dröm behöver ju inte uppfyllas här och nu, eller hur? Det är någonting man strävar mot en längre tid, och en del saker förblir ju just drömmar....

Nog svamlat denna lördag. Snart ska vi åka och köpa nya resväskor (2,5 vecka tills vi åker!!) och lördagsgodis, och sedan bär det av hem till mor och far för lunch och pulkaåkning. Barnen blir oväntat kvar där över natten, så plötsligt blev kvällen tom och helt utan planer!

Trevlig helg på er!

Foto-fredag!

I morgon är det fredag! Wehooo! Ännu ett par dagar närmare sol och bad! Och dessutom min favorit-glidar-dag med min superroliga elevensval-lektion! Förra veckan skapade alla varsitt flickr-konto och gick i med i gruppen som jag skapat. Innan de fick gå hem hade de dessutom lagt till minst tre favoriter och i morgon ska vi prata bildkomposition och varför man tycker att vissa bilder är bättre än andra. Det ska bli så kul! (bilden i inlägget är från fotokursen. Riktigt kul med så många kameranördar på ett och samma ställe. Jag önskar att jag kunde vara med i en fotoklubb eller nåt, det hade nog varit utvecklande att få diskutera och prata med folk i verkligheten om olika bilder man tar osv.)

Jag har ikväll kollat på Breaking Dawn part I och är som vanligt lite besviken efter ännu en kass skådespelarinsats och lite massaker av Twilight-böckerna. Jag får vara nöjd med att jag inte var på bio i alla fall, men å andra sidan gick de två timmarna faktiskt väldigt snabbt. Det tyckte dock inte Patrik som somnade brevid mig... Ahja, jag har återigen insett att i de flesta fall är böckerna bättre än filmerna. Någon dag ska jag ta mig igenom alla Harry Potter-filmerna också, men först ska jag avsluta böckerna så klart. Jag är på näst sista boken nu, och jag tänker vara klar med även den sjunde och sista innan påsk har jag tänkt. Fast, jag måste snart varva med något annat, känner jag.

Nog boksnackat, dags att gå å sova. Om jag nu kan somna, eftersom Patrik förflyttat sig från soffan till att ligga ovanpå sängen och snarka.....

En kortis till

Jag började må lite underligt vid halv sex igår morse, men duschade osv innan jag tog mig tid att sitta ner en stund. Visade sig att jag inte alls mådde så bra igår utan helt enkelt fick stanna hemma och vila. Inte helt lätt visade det sig, för så fort jag somnat var det folk som ringde (från skolan eller skolrelaterat) och frågade efter saker. Så idag mådde jag väl kanske inte hundra (snarare 75) men jag bestämde mig för att jobba ändå. Det är banne mig jobbigare att vara hemma och få iväg planeringar till vikarier än det är att stå ut och göra det själv. Kanske inte bästa beslutet med tanke på att det var lite maginfluensa-liknande jag hade och kanske man ska vara hemma 48 timmar efteråt, men så himla allvarligt var det ändå inte.

Jaja. Sen skulle jag till neurologen och få veta (tänkte jag) varför min balans är kass och varför mina ögon inte sitter fast i huvudet ordentligt och varför min ögonlock hänger och om de eventuellt kan tänka sig operera det. Men då ringer man från sjukhuset på morgonen och talar på telefonsvararen om att läkaren är sjuk. När jag ringer tillbaka för att vara säker på att de inte bokat ny tid när vi är på Gran Canaria (så att jag måste ställa mig i remisskö tre månader till om det missas), är det såklart så att att jag har fått tid när vi inte är hemma. Så det fick de se till att fixa och nu har jag tid till 2 mars i stället. Tydligen är ögon som lossnar från huvudet (egenställd diagnos utan större belägg än att det är den känslan jag har) inte så allvarligt att man behöver kolla upp det i brådaste rasket.

Det var det om mina sjukdomar.
Och som ett tillägg måste jag bara inflika: Jag gillar verkligen mitt jobb!!

En kortis.

I morgon är det söndag och eftersom jag har varit på gympa med ungarna idag OCH städat lägenheten så att jag åtminstone inte skäms när jag får besök om sådär en timme, tänker jag inte göra särsklit mycket alls i morgon. Jolin har en kompis som kommer vid tiotiden och Patrik jobbar ju, så Jack och jag får väl ta och hitta på något tillsammans. Om det inte blir så att snön som nu faller för fullt faktiskt stannar kvar, för då kan det hända att vi är ute. Jag kom dock på när det snöade i förrgårkväll att vi inte har några pulkor, och jag vet inte om det finns en enda affär med en pulka till salu..? Äh. Skulle det vara så så kan vi alltid bygga nåt själva.

En kopp kaffe och...

...lite bloggande innan det är dags att ta sig till jobbet. Det är FREDAG!

Busy fredag då jag ska till fotokursen efter jobbet. Jag har inte gjort läxan, bara halva. Egentligen skulle jag kunna ta gamla bilder, men eftersom det är lite fusk så tror jag att jag ska försöka klura ut något under dagen.
Idag börjar mitt elevens val "fotovandringar", också. Det är jag grymt peppad över! Jag hade 18 elever i gruppen först, men eftersom det var några grupper som blev så små att rektorn inte tyckte det var försvarbart att ha dem, lyckades EV-samordnaren övertala några från mig grupp att byta, så nu har jag 14 (förhoppningsvis) entusiastiska elever. Planen för dagen är att alla ska presentera sig, berätta om en eventuell kamera (skolan har bara tre att låna ut så om inte de flesta har egen kamera kommer man att få samsas), eventuella förväntningar på fredagarna och så ska eleverna skaffa sig ett flickr-konto och gå med i den grupp jag skapat så att vi kan samla alla våra bilder på ett ställe och diskutera dem.

Det snöade igår och jag blev jätteglad för jag tänkte att ungarna skulle kunna leka ute i snön under helgen. Men. Det hann knappt sluta (vid tiotiden igårkväll) innan det började töa igen och nu finns det bara lite slabbig snö på gräsmattorna. Typiskt. Jag hann ta en bild från balkongen i alla fall, och även om inte himlen var riktigt så där rosa, så är jag rätt nöjd med att jag nu i alla fall har ett litet hum om hur jag kan få till skarpa bilder i manuellt läge. Det gäller alltså "bara" att fatta hur man gör så att inte himlen blir så där onaturlig. Tips mottages tacksamt, men jag hoppas kunna fråga idag på kursen också.

Lava sprätter runt som en tok här, dags att börja plocka lite kanintollar och sen göra sig i ordning. Patrik klagar förresten över att jag gosar mer med kaninen än med honom. Kanske är det nyhetens behag, kanske är kaninen bara gosigare. Kanske var det så att jag faktiskt har saknat att ha ett djur att gosa med, ett par år efter Isolde dog.

Trevlig helg!

Fotokurs del 1 avklarad

Egentligen inte så mycket nytt på den där kursen, utom att det gick upp ett himla ljus som borde gått upp för sådär tre år sedan! Nu har jag en aning om hur jag ska ställa in kameran i manuellt läge OCH få bilder som blir ungefär som jag tänkt! Så ROLIGT!! Och så dumt att jag inte fattat innan! Så det var absolut inte bortkastade pengar (fast hade jag betalt fullt pris hade jag nog tyckt det var lite dyrt och onödigt ändå). Nu känner jag mig riktigt peppad att ta med mig kameran ut på en promenad, om jag bara hade varit ledig på dagtid! Det känns i alla fall riktigt skoj att jag kanske har ett litet hum om vad jag håller på med när vi åker till GC, tredje gången gillt, kanske. Det är ju så skönt ljus där..!

Gokväll!

En heeeelt vanlig söndag

Jag vet inte var man börjar med denna heeeelt vanliga söndag.
Att det var sol ute så att man blev pigg när man steg upp?
Att jag redan när jag vaknade kände mig peppad att gå och träna?
Att jag gick hem från träningen för att det var så skönt väder?
Att mamma och pappa var på lunchbesök?
Att familjen klädde sig fina i skjortor och klänningar och åkte till Malmö för att titta på opera?

Det hör ju inte till vanligheterna att gå på opera, precis. Jag har aldrig varit på opera, men när vi såg att man kunde köpa familjebiljett till Karlsson på taket för 300:-, slog vi till och tänkte att det här är något vi vill visa barnen. Jack hade jättesvårt att sitta still men lugnade sig när jag lovade honom tuggummi när vi kom hem. Nu somnade han i bilen så han får väl få sitt tuggummi i morgon istället, lovat är lovat. Jolin tyckte om det, och när vi gick ut såg hon affischer för Svansjön utanför och sa att hon ville se den också (vi har lyssnat en del på musiken därifrån). Jag kollade faktiskt upp det nyss, för även om det är fyra akter kanske hon skulle orka med det eftersom hon älskar dans, men tyvärr (?!) är vi på Gran Canaria när den sätts upp i Malmö. (Tanken slog mig dock just att det hade varit en riktigt fin sak för henne och mig att göra tillsammans någon gång i framtiden - åka till Stockholm (eller London eller Köpenhamn) och titta på balett)

Fast det mest underliga var ändå att vakna och känna att jag ville gå och träna idag. Jag var iväg i måndags och hade sådan träningsvärk två dagar efteråt att jag inte kunde sätta mig på en stol utan att kvida högt, vilket var pinsamt eftersom det verkligen var ett superenkelt pass med en medelålder på ca 65 år. Jag är otränad, ja. Igår tog jag sedan med mig barnen på ett familjegympapass och de tyckte det var så roligt så vi har bestämt att det ska bli vårt lördagsförmiddagsnöje. Jack skrattade nästan hela tiden och Jolin blev jätteglad när gympafröken sa att hon var duktig på att hoppa hopprep. Ja, så jag vaknade, kände att jooo, ett gympapass skulle vara skönt, vi städade lite, jag stack iväg, solen sken när jag kom ut från hallen så jag tänkte att jag likagärna kunde gå hem... Nu har jag inte tid att gå på något förrän på torsdag, men det gör inget för jag tänker att hellre en gång i veckan och tycka att det är kul, än tre gånger i veckan och tröttna efter tre veckor. Och jag har ju faktiskt varit iväg tre gånger denna vecka...

Nu måste jag hitta lite Shakespeare-pjäser till morgondagens litteraturhistorielektion.

Mer Lava och lite jobb som inte känns som jobb

Och efter den långa rubriken kommer detta inlägg ;-)

Lava äter! Inte bara hö och gurka (jag har nu slopat sallad eftersom den inte har någon näring och kan bilda gaser (tack Tezzie för listan!)), utan också sitt vanliga kraftfoder som han inte ätit på en vecka (är det verkligen mindre än en vecka sedan han blev sjuk, galet!). Efter att ha kämpat med vatten i spruta, vatten i flaska som jag tvingat på honom och vätskeersättning, dricker nu Lava självmant ur sin flaska igen! Bra kämpat, Therése, säger jag och klappar mig själv på axeln!

Och så var det då lite jobb som inte känns som jobb-snack, vilket handlar om elevens val 80 minuter fredageftermiddagarna som börjar nästa vecka. 18 elever har valt min grupp som kommer bestå av fotovandringar i Malmö. Första och andra fredagen kommer vi vara i skolan och prata komposition och regler, sedan kommer vi varannan vecka vara ute och ta bilder utifrån olika teman (i grupp) och varannan vecka kommer vi vara inne och diskutera bilderna och vad man kan tänka på/göra bättre för att man ska få ultimat effekt. Jag är verkligen inget proffs utan förväntar mig att eleverna ska vara aktiva och föra bra diskussioner med mig som "samtalsledare", och jag ser verkligen fram emot dessa lektioner där jag kommer att få möjlighet att utvecklas tillsammans med mina elever. Jag känner inte att jag kan fotografera längre, men jag vet reglerna i teorin och jag är pedagog, så jag tänker att det hela kommer att lösa sig. Det ska bli extremt roligt! Jag är alltså otroligt entusiastisk inför vårens lektioner, och jag har börjat hitta tillbaka till flickr där jag i förväg nu startat en grupp där mycket av undervisningen kommer att finnas. Det finns så många otroligt duktiga fotografer (och glada amatörer), varför inte utnyttja internet så mycket som det bara går när vi nu har tekniken till det.  Jag har också funderingar kring om det kanske skulle kunna vara så att man kan bilda en fotoklubb på skolan - om jag får vara kvar i framtiden är det någonting jag skulle kunna tänka mig göra efter skoltid för intresserade elevers skull.

Och på måndag har min älskade gubbe tagit semester från jobbet för att jag ska kunna gå på del ett av två i en fotokurs. Nästa fredag är del två och då har pappa lovat ta hand om barnen på kvällen (eller om det är mamma som lovat att pappa ska göra det...) och jag ser verkligen fram emot det!

Helg!

Kanske finns det hopp?

Lava har börjat bajsa! Med tanke på vad han (ja, för jag hittade en snopp och två pungkulor igår!!) ätit så här långt kommer det nog lagom med bajs också. Men ojojoj vad mager han är nu! Varenda ben i den lilla kroppen känns genom huden. Han äter i alla fall salladsblad och hö och en del gurka. Jag vet att man inte ska ge för mycket färska grönsaker till kaniner, men när det är skarpt läge så är det, och skarpt läge är det eftersom jag i morse sa till Patrik att det kanske inte är rättvist att låta Lava sitta och dö av vätskebrist utan att det kanske är dags att fundera på om vetrinären skulle avsluta det hela på ett skonsammare sätt. Lava måste ha hört mig, för han äter och äter och jag har till och med lyckats få honom att dricka ur flaskan genom att reta honom så mycket att han tillsist bara tänker att det kanske är lättare att dricka än att kämpa emot. (det känns btw väldigt underligt att kalla Lava för honom när han så uppenbart varit en hona ända sen han var i djuraffären) Nu behöver han "bara" lägga på sig rejält och dricka aktivt själv igen så ska jag sluta oroa mig sen.

Jag skulle ha ett möte idag med en upprörd förälder som tycker att vi skyller allt på hans älskade barn. Eleven i fråga gör en massa dumt men det var inte det jag hade tänkt fokusera mötet på, utan att detta är en smart unge som har alla förutsättningar att klara sig ypperligt, med lite styrhjälp. Tror ni föräldern dök upp? Icke. Jag och specialpedagogen hade istället möte med enbart eleven och jag började nästan lipa när spec. frågade om eleven kände att det var någon lärare som hen kände tyckte om henom, och hen pekade på mig och flinade lite förläget. Men GIVETVIS tycker jag om henom! Och det är så skönt att det märks, för oj vad jag hade blivit ledsen om eleven inte vetat om att allt jag gör gör jag för att det ska gå bra! Det kanske finns hopp där också?!

(Hen och henom kommer sig av en diskussion vi hade i personalrummet idag. Jättefula ord, kan jag tycka, men väldigt användbara då man inte behöver avslöja kön på eleverna eftersom det i de flesta fall är ganska oviktigt.)

Galet.

Så, det verkar som att Lava inte mår så bra i magen. Nu har hon fått olja och microlax, nåt egentligt bajs att tala om kommer inte ut och vatten dricker hon inte (och det är jättesvårt att tvinga i henne det). Pälsen börjar bli ruggig, man känner varenda ben i ryggen på henne, men det allra konstigaste är att hon annars verkar mycket piggare och mer nyfiken. Det är bara att konstatera att kaniner som inte bajsar eller blir av med gas i magen helt enkelt dör. Hon har inte ont, hade hon haft det hade det blivit en avlivning direkt, men som det är nu lever man ännu på hoppet.
Tusan också.

Tillbaks till vardagen

Så var det vardag igen och eleverna är på plats. Jag känner mig inspirerad att ta tag i svenskan med mina klasser, mindre inspirerad till engelskan, i varje fall som vi är på kapitel "food" just nu. Hur gör man nåt kul av det? Egentligen borde jag baka något av de recpt som finns i vår textbook, en pecan pie har jag alltid velat testa... Jag försökte få eleverna att anmäla sig som frivilliga, men det gick ju inget vidare.

Jag har sovit illa natten till idag också eftersom Lava är sjuk. Totalt beteendeförändrad sedan i lördags, äter inte, dricker inte, bajsar inte och ligger bara i sitt lilla hus och vill inte komma ut. Eller, det var så i två dygn i alla fall, och eftersom jag var orolig googlade jag (en kanin som drar sig undan och slutar äta och dricka kan vara sjuk och drar sig undan för att dö genom att svälta sig själv) och ringde sedan vetrinären, dit vi varit idag direkt efter jobbet. Lava verkar ha tuggat i sig någonting när hon har varit ute och lekt, och detta något (förmodligen plast från en plastpåse) sitter fast och kan inte komma ut. Kommer det inte ut så kommer hon dö. Jag har börjat ge henne paraffin olja och försökt spruta in lite vatten också, men ska på det igen om några timmar innan jag går och lägger mig. Vi får hålla en tumme att det kommer ut, för även om det nu är barnens kanin (*hrm*) så har jag fäst mig vid henne väldigt mycket, med tanke på att hon bara bott här i tre veckor.

Kärlek på Österlen

(Jag fortsätter med sommarbilder, tänkte jag)

Ale stenar i juli

Jag trodde inte att jag hade tagit några bilder alls förra året som jag var nöjd med. Det blir väl så när mörkret tar över och man liksom inte får till någonting som vare sig känns intressant eller särskilt bra och planerat. Men så försökte jag få lite ordning bland mina foton igår, och hittade några från när vi gjorde vår lilla dagsutflykt till Österlen. Vädret i somras var ju inte så där jätteroligt - antingen superkvavt eller jätteregnigt. Den här dagen var det jättekvavt - tills det blev jätteregnigt! Vi klarade oss nästan hela vägen ner från Ale stenar innan det började ösa, och det var en riktigt mysig liten stund vi var där uppe. Så jag tänkte, okej, nu är det ju faktist ganska exakt ett halvår sedan bilderna togs - dags att bjussa på dem, kanske? Vassegoa!

 Stockrosor. Det vill jag ha i stugan, om de klarar sig bland all vår mossa.

 

Avboka och avsluta

Så är det. Från och med nu ska jag vända mig till nåt annat bokleverantörsställe. Jag avbokade min order eftersom den ännu - en vecka efter beställning - inte blivit behandlad. Skandal. Nu, kära kära adlibris, är vårt förhållande slut.

Och i morgon är det back to business. Fast första dagen är en studiedag för eleverna och en inspirationsdag för oss. Faktiskt, inga tråkiga föreläsningar utan inspiration till vad vi kan göra med våra elever med hjäp av datorer. Jättebra, tycker jag, eftersom vad det verkar ska nu alla sjuor få en egen dator i vår och då vill jag vara inspirerad till att använda dem också.

Sommar i Västerås

I brist på foton på senare tid tänkte jag att jag ju kunde lägga upp en av bilderna som jag fixade till Jack och Jolins fotobok i somras... Så här ser det ut när vi är i Västerås och umgås med kusinerna.

Hörru, AdLibris.

Jag måste säga att jag är lite besviken. Det tar bara längre och längre tid att få sina böcker från adlibris. Eller är det bara som det känns? Jag beställde mina böcker i söndags och de har inte ens blivit skickade än. Patrik beställde från cdon i måndags och de kom på posten idag. Kanske är det dags att sluta vara lojal mot en butik och börja se sig om efter andra ställen att beställa från. Jag har ju faktiskt också läst ut Fatta eld idag och är RÄTT irriterad på att jag inte ska kunna läsa sista delen i helgen, som jag hade önskat. Nu tappar jag liksom lustan att läsa nånting alls...

Lite förberedd nu

Tack vare snälla syster yster som har haft barnen några timmar idag har jag lyckats jobba ikapp lite smågrejer som borde varit klara förra terminen och som kommer underlätta den kommande terminen. Det känns inte helt fel, kan jag meddela. Som lärare borde man alltid ha en dag i veckan för planering och dokumentation, eftersom det nu är det som tar mycket av extratiden. Ett galet förslag, kanske, men man kan väl få drömma..?

För övrigt får vi besök i morgon av barnens kusiner som anländer från Västerås per tåg, och det är verkligen en händelse som ungarna frågat om varje dag sedan det blev bestämt, så det ska bli kul. Jag hoppas på nåt museum eller nåt, skulle vara skönt att komma ut lite och andas.

Tid är pengar

Vet ni vad jag gjorde igår? Beställde böcker från AdLibris, vilket ju inte är ovanligt. Och jag köpte del tre i Hungerspelstriologin, men inte del två. Istället åkte jag med barnen till en äkta bokaffär och köpte del två idag, för vem har tid att vänta en hel vecka på att få läsa avslutningen?! Men, det man sparar i tid förlorar man i pengar, och jag fick betala nästan det dubbla för att kunna fortsätta läsa idag. Galet. Men värt det.
Påminn mig om det dagarna före barnbidrag då 80 spänn är avgörande för om vi har nåt vettigt att äta eller inte.....

Nytt år, nya förhoppningar!

Året som gick var riktigt bra, och jag ser verkligen fram emot året som kommer, vad det än för med sig. Vi hade en trevlig avslutning på 2011 igår, Patrik och barnen och jag. Tre rätter (tunnbrödssnittar till förrätt, fårostgratinerad fläskfilé, ris och stekta grönsaker till varmrätt, och plättar med vaniljglass och färska björnbär till efterrätt), sedan smälla lite raketer (och tack och lov hade dimman lättat så det var värt pengarna att skjuta av våra hela nio raketer), lite chips innan nattning och barn som somnade i stort sett ovaggade. Nu är inte vi av sorten som håller på traditioner på något sätt, så att tvinga oss själva, eller barnen, att vara vakna till 12 är inte vår melodi. Barnen somnade runt nio, Patrik och jag kollade på en jäkligt kass film, och eftersom Patrik började jobba klockan 7 idag gick vi och la oss i hyfsad tid. Fast. Jag kan inte påstå att jag kunde somna. För sådär femte året i rad var jag vaken vid tolv men orkade inte rulla upp gardinen och sätta på mig glasögonen, trots att jag vet att jag hade fått se väldigt mycket fint om jag gjort det. Istället låg jag och halvsov och var lite skraj, jag gillar inte när det smäller för mycket...

Nå, det var summering av gårdagen, typ. Att summera hela året är ett helt annat inlägg, som säkert kommer dröja ett tag. Som med alla mina inlägg... (jag kom till exempel på att jag tänkt skriva om vårt juni-besök på Astrid Lindgrens värld... Det har inte precis blivit av...)

Och ja, idag har jag läst ut Hungerspelen. Loved it! Som sagt, i hjärtat är jag 14 år, och det är jag ypperligt nöjd med när jag kan läsa såna här böcker och ha stor behållning av det. Det bästa av allt är att skolan köpt in en klassuppsättning av boken, så frågan är inte om, utan vilken klass och när, jag ska tvinga eleverna att läsa den och diskutera...

En god början på det nya året, önskar jag er!