En kortis till

Jag började må lite underligt vid halv sex igår morse, men duschade osv innan jag tog mig tid att sitta ner en stund. Visade sig att jag inte alls mådde så bra igår utan helt enkelt fick stanna hemma och vila. Inte helt lätt visade det sig, för så fort jag somnat var det folk som ringde (från skolan eller skolrelaterat) och frågade efter saker. Så idag mådde jag väl kanske inte hundra (snarare 75) men jag bestämde mig för att jobba ändå. Det är banne mig jobbigare att vara hemma och få iväg planeringar till vikarier än det är att stå ut och göra det själv. Kanske inte bästa beslutet med tanke på att det var lite maginfluensa-liknande jag hade och kanske man ska vara hemma 48 timmar efteråt, men så himla allvarligt var det ändå inte.

Jaja. Sen skulle jag till neurologen och få veta (tänkte jag) varför min balans är kass och varför mina ögon inte sitter fast i huvudet ordentligt och varför min ögonlock hänger och om de eventuellt kan tänka sig operera det. Men då ringer man från sjukhuset på morgonen och talar på telefonsvararen om att läkaren är sjuk. När jag ringer tillbaka för att vara säker på att de inte bokat ny tid när vi är på Gran Canaria (så att jag måste ställa mig i remisskö tre månader till om det missas), är det såklart så att att jag har fått tid när vi inte är hemma. Så det fick de se till att fixa och nu har jag tid till 2 mars i stället. Tydligen är ögon som lossnar från huvudet (egenställd diagnos utan större belägg än att det är den känslan jag har) inte så allvarligt att man behöver kolla upp det i brådaste rasket.

Det var det om mina sjukdomar.
Och som ett tillägg måste jag bara inflika: Jag gillar verkligen mitt jobb!!