torsdag 12 januari 2012

Kanske finns det hopp?

Lava har börjat bajsa! Med tanke på vad han (ja, för jag hittade en snopp och två pungkulor igår!!) ätit så här långt kommer det nog lagom med bajs också. Men ojojoj vad mager han är nu! Varenda ben i den lilla kroppen känns genom huden. Han äter i alla fall salladsblad och hö och en del gurka. Jag vet att man inte ska ge för mycket färska grönsaker till kaniner, men när det är skarpt läge så är det, och skarpt läge är det eftersom jag i morse sa till Patrik att det kanske inte är rättvist att låta Lava sitta och dö av vätskebrist utan att det kanske är dags att fundera på om vetrinären skulle avsluta det hela på ett skonsammare sätt. Lava måste ha hört mig, för han äter och äter och jag har till och med lyckats få honom att dricka ur flaskan genom att reta honom så mycket att han tillsist bara tänker att det kanske är lättare att dricka än att kämpa emot. (det känns btw väldigt underligt att kalla Lava för honom när han så uppenbart varit en hona ända sen han var i djuraffären) Nu behöver han "bara" lägga på sig rejält och dricka aktivt själv igen så ska jag sluta oroa mig sen.

Jag skulle ha ett möte idag med en upprörd förälder som tycker att vi skyller allt på hans älskade barn. Eleven i fråga gör en massa dumt men det var inte det jag hade tänkt fokusera mötet på, utan att detta är en smart unge som har alla förutsättningar att klara sig ypperligt, med lite styrhjälp. Tror ni föräldern dök upp? Icke. Jag och specialpedagogen hade istället möte med enbart eleven och jag började nästan lipa när spec. frågade om eleven kände att det var någon lärare som hen kände tyckte om henom, och hen pekade på mig och flinade lite förläget. Men GIVETVIS tycker jag om henom! Och det är så skönt att det märks, för oj vad jag hade blivit ledsen om eleven inte vetat om att allt jag gör gör jag för att det ska gå bra! Det kanske finns hopp där också?!

(Hen och henom kommer sig av en diskussion vi hade i personalrummet idag. Jättefula ord, kan jag tycka, men väldigt användbara då man inte behöver avslöja kön på eleverna eftersom det i de flesta fall är ganska oviktigt.)

2 kommentarer:

  1. Skönt att Lava visat på lite förbättring *håller tummarna*
    Visst är det svårt att vänja om sig, vi trodde att vår Mysan var en tjej den första månade fram tills J upptäckte pungkulorna, namnet fick han behålla men fortfarande efter 2 1/2 år händer det att jag säger henne om honom *fniss*

    SvaraRadera
  2. Heja Lava!! Är åxå medlem i "omatchande kön+namn åt kanin-klubben"...mer än lite svårt att vänja sig kalla Elvis för "hon" ;)
    Har förresten en mycket bra lista (dock på engelska) på grönt som kaniner kan och inte kan äta: http://dianasrabbitrescue.info/Rabbit_Fruits_and_Vegetables.htm Listan ser lite klen ut till att börja med, men skrolla ner till det de INTE ska äta så blir listan mera imponerande :) Plast finns däremot inte med... ;)

    SvaraRadera