Jag har just hoppat av tåget. Tågresan från helvetet. Tre vagnar, folk överallt. I Landskrona tryckte sig folk in, jag stod upp, tryckt mot dörren på motsatt sida och kände paniken välla över mig. Ingen plats att röra sig på, ingen luft att andas... och då kommer tankar på att OM tåget stannar för signal, som det ofta gör vilket resulterar i förseningar, eller OM tåget välter, vilket det oftast inte gör men vem tänker rationellt i det läget...
Jag fick koncentrera mig på att andas och att blunda för att inte börja slå omkring mig, knuffa folk ur vägen för att komma ut. Också oklart hur jag skulle komma ut, i och för sig...
När jag skulle av var det en mur av människor som inte skulle av som jag fick pressa mig förbi, och utanför var det ett hav av människor som skulle tränga sig på... när jag väl kom ut och fick frisk luft var lättnaden så överväldigande att jag bröt ihop.
Jag har känt av den där paniken förut, när jag har känt mig fångad, men jag får väl tacka Skånetrafiken för den nya upplevelsen av att faktiskt tappa kontrollen...
Det är underbart att pendla.
Nej, men, usch då! Känner till den där känslan; absolut inget trevligt :P (speciellt då man råkar vara kortare än de flesta i åldern 10+ ;D) Hoppas det går bättre i framtiden...nästa gång tycker jag du ska trycka dej fram till dörren tidigt i resan (högljud, dessutom), o skit i vad folk tänker!
SvaraRaderaKram!
Det där känner jag igen och jag älskar min bil och att pendla med den och i princip inte ha något annat val än att använda den.
SvaraRadera