Just nu läser jag Mons Kallentofts Höstoffer. Egentligen har jag inte alls lust att läsa den men jag har haft lite lästorka sedan jag kom hem från Västerås så jag tänkte att om jag läser en deckare så brukar resten gå av sig självt sen. Men allvarligt talat blir jag irriterad på Kallentoft redan innan jag börjar läsa hans böcker (det är tredje jag läser av honom). Varför det kan man undra? Jo, för att han stavar sitt förnamn med O! Vaddå mOns, liksom? Har man inget annat att irritera sig på (vilket man har, i och för sig) så kan man ju ägna sig åt sånt.... Fast sen när jag öppnar boken blir jag ändå irriterad på alla hans beskrivningar som bara känns som utfyllnad för att få boken att bli några sidor längre på slutet. "Multnande högar med löv i skogsbrynet. Som hopvikta papper målade i starka färger av ungar på ett nedläggningshotat dagis." (s.82) Eh, why? Varför ska dagiset som ungarna går på vara nedläggningshotat? Jo, för att det är ett långt ord så klart!
Nog klagat - jag fortsätter ju ändå läsa, så någon liten dragning har boken ändå. Jag har dock inte kommit särskilt långt enligt mina mått mätt, inte med tanke på hur många dagar jag har kämpat... Istället blev jag riktigt sugen på att läsa en annan bok som jag snubblade över. Jag vet ingenting om den, utom att den ser fin ut på framsidan och nog är en ungdomsbok. Dessutom var det en serie när jag kollade upp den, så jag beställde en box igår med tre böcker på engelska. Jaja, det är säkert som tre Harlequinböcker eller nåt, men jag längtar ändå tills de kommer :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar