onsdag 1 februari 2012

Böcker för barn

Okej, okej, jag måste bara, för detta inlägget har funnits i mitt huvud den senaste veckan och måste få komma ut!

Patrik tycke rom att läsa Jan Lööf för barnen. Gamla godingar som han själv gillade när han var liten.
Jag gillar inte Jan Lööfs böcker. Jag tycker att de är statiska, att språket är krångligt och styltigt och o-bra, och karaktärerna är torra. Bilderna är väl okej, men raka och stolpiga (och bara pojkar hela tiden!!!).

Nej. Tacka vet jag PIJA LINDENBAUM. Jag skriver hennes namn med versaler, i stora bokstäver, fetstil och understruket för att ni verkligen inte ska missa vem som är Sveriges bästa (nu levande) barnboksförfattare. Språket! Det gör liksom ingenting att man läst böckerna femtio gånger den senaste veckan, språket blir aldrig gammalt. Bilderna! Så fina, fyndiga, intressanta, annorlunda. Innehållet! Så äkta, fast fantasifullt och udda.

Man vet att en bok funkar när barnet som lyssnar är så trött så han knappt orkar hålla ögonen öppna, men ändå vägrar att lägga sig ner på kudden för att inte missa ett enda ord eller bild. Trots att det är fjärde gången den här veckan han hör samma bok!

Vi har läst alla Lindenbaums böcker för båda barnen. Gittan-böckerna. När Åkes mamma glömde bort. Kenta och barbisarna. Lill-Zlatan och morbror raring. Siv sover vilse. Och alla går hem! Hos båda! Både när det är en pojke i huvudrollen, och när det är en flicka.

Jag gillar att det kan handla om en fotbollstokig tjej med en morbror som är gay. Eller om en pojke som är trött på att spela fotboll och vill leka med barbiedockor med tjejerna istället. Och om en udda liten flicka som blir kompis med vargar när hon tappar bort sitt dagis (den tycker Jack är läskig), blir kompis med några fårskallar när hon är på semester, och skaffar sig några älgar till brorsor när hon inte har ett eget syskon. Just nu är favoriten (för Jack, Jolin spelar hellre fia med knuff) Siv sover vilse, den är himla snyggt ritad med drömlika rum. Det är liksom så BRA.

Har man inte läst Lindenbaum förut så tycker jag att man bör göra det pronto.
Och nej. Jag får inte betalt av rabén&sjögren.

4 kommentarer:

  1. Nu gillar jag visserligen Lööfs böcker, precis som patrik gillade jag dem som barn. Men Gittan-böckerna tycker jag låter absolut fantastiska!

    SvaraRadera
  2. Tänk så olika man kan uppfatta böcker... Här är Janne Lööf storfavorit, Linn älsakar böckerna och kan höra dom och och om igen. Hon har även böckerna om Gittan och "När Åkes mamma glömde bort" och vi har läst dom gånger flera men Linn tröttnar redan efter två-tre sidor och tycker att dom är "Asatrista"
    Själv är jag hyfsat neutral inför både Janne o Pia berättarstil men fullkomligt älskar Janne Lööfs bilder så därför föredrar jag nog att läsa hans böcker =)

    SvaraRadera
  3. Ha! Intressant det där! Jag tycker verkligen att Lööfs böcker är skittråkiga att läsa högt, men det kanske är där problemet ligger? Eftersom jag tycker de är tråkiga hastar jag gärna igenom dem medan jag gärna har massa mer inlevelse i Lindenbaums böcker och då blir de ju så klart också mer spännande att lyssna på. Patrik läser nog Lööf med mer inlevelse. Den enda av hans böcker jag verkligen gillar är Sagan om det röda äpplet :-)

    SvaraRadera
  4. Det ligger nog en hel del i att man som högläsare påverkar upplevelsen, Paul & Linn har tragglat Janne Lööfs böcker sen Linn var minimini och det är mkt sällan dom läser böckerna "rakt av" utan dom filosoferar rätt mycke o kollar på bilderna och däri ligger väl en hel del av att Linn gillar böckerna skarpt... Men jag tror faktiskt jag ska ta och introducera Kenta och Barbisarna för Linn för just nu är det mycke "Tjej o killsnack" och vad man som tjej/kille "får" leka med.... *suck*

    SvaraRadera