Min idol ;-)

Ja, jag är lite (!!) kär.

Dagars debatt med mig själv

Efter att ha funderat hit och dit i två dagar om hurvida man ska skriva om saker som verkligen gör mig upprörd här i bloggen, så har jag kommit fram till att jo, jag vill ju det. Just nu har jag inte lust, jag hittar inga ord. Men jag vill, för jag är jätteledsen och det känns så jobbigt. Och kanske förstår någon, och kanske förstår ingen, men jag är helt knäckt faktiskt och jag förstår det knappt själv. Fast jag gör det i och för sig. Det jobbigaste är att mina närmaste tittar in här ibland (hej hej!) och då blir det jobbigare att skriva vad jag tänker för jag vill ju inte att någon ska känna att jag skriver sånt som inte angår andra. Men bloggen är ju till för mig...

....----------..........

Min favoritfarbror (och jag skriver så fast det kanske är taskigt mot de andra farbröderna) är död och det har tagit hårdare på mig än jag kunde tro. Mamma berättade i tisdags. Jag har alltid haft en liten farbror-crush på honom och det skiljer bara åtta år vilket kanske bidragit till att han har varit favoriten i alla år. Sen har vi inte setts på många år och det kanske jag egentligen ska vara glad för med tanke på hur det blivit för honom. Nu är han död, 40 år gammal. Och jag hoppas att han inte var ensam när det hände. Och jag hoppas att han inte var ledsen som han förmodligen varit en del under de senaste åren. Och jag hoppas att det gick snabbt, så snabbt så att han aldrig hann förstå vad som hände. Och jag hoppas att hans barn har fler ljusa än mörka minnen av honom. Och jag önskar att jag kunde göra nåt. Men det är ju liksom försent. Det är alltid för sent när det redan har hänt.



........

Jag har aldrig, faktiskt, sörjt någon förut. Jag har varit för ung för att fatta riktigt tidigare. Eller när de jag känner har dött har det varit av ålder och det kan jag ändå tycka är okej. Om man kan säga så. Men jag sörjer nu. Jag känner mig tung i kroppen, i sinnet. Tung. Deprimerad. Ledsen.

.............

En del saker är bara konstiga och svåra att förstå.

Goodbye Weekend, Howdy Monday!

Montag morgen heute igen. Jetzt återstår bara vier wochen nach freiheit!

Okej, jag ska sluta försöka skriva på tyska för inte nog med att det går för långsamt, jag kan ju dessutom inte.

Måndag idag igen då. Inge vidare bra uppdaterat de senaste dagarna, och för en gångs skull beror det inte på att det inte har hänt något utan på att det har hänt något. Följande har hänt:

I fredags fick jag mina naglar målade på lektionstid. Kollega D körde mattekluringar och eleverna hade skönhetssalong under tiden. Vi var något decimerade och alla var för en gångs skull slut efter idrotten. Vi lärare satt bara och hoppades på att ingen högt uppsatt chef (som råkar ha arbetsrum i samma korridor som vi - huga!) skulle råka komma på besök.
När jag kom hem åkte vi iväg och träffade mamma och pappa på stan och gick på Lundakarnevalen. Det känns som att om man inte är student eller väldigt studentikos eller aspackad i största allmänhet, så är karnevalen bara en stor folksamling och ett stort hål att stoppa pengar i.... Men det var fint väder, vi var på Barnevalen och tja, nu har vi bidragit med lite pengar och kan lugnt luta oss tillbaka i fyra år innan nästa karneval kommer till stan. Det var faktiskt najs.

I lördags städade vi och fejade som tokar hela förmiddan, sen fick vi besök lagom till lunch och hade det mega-ur-trevligt med småprat, utefika och .. ja, sånt. Vid halvsexsnåret bröt jag ihop eftersom jag inte hade något att ta på mig - jag skulle ut med syster Yster och blev smärtsamt påmind om att 1) jag är tjock och har inga kläder, 2) jag är inte riktigt lika tjock som förut så även om jag råkar ha några kläder så sitter de inte så bra, och 3) om man ska ha shorts eller kjol måste man ha snygga skor och även om mina skor är snygga så passar de inte till shorts eller kjol.................. Åh jag HATAR kläder!!! Tänk om man bara kunde dela ut exakt samma kläder till alla - en outfit till jobbet, en till lek med barnen, en till ut på stan - då hade jag aldrig behövt bry mig och så hade jag kunnat lägga pengar på roligare saker. Gaaah!!! Nåja, ut kom vi fast jag nojjade så mycket över kläder att jag missade bussen och sen var det fullsmockat på Fellini så det blev ingen Mojito före Stadsparken, men som tur var hade syrran stor handväska som rymde varsin öl och varsin mojito-cider-liknande dryck, så vi smälte in med alla andra, smålulliga ungdomar. Vi tittade på ett band där the lead singer var vår förre assistent här på skolan, han som slutade i april. De var rikttigt bra faktiskt, solen sken och ja, det var najs! Eftersom det fortfarande var fullt på Fellini när vi kom tillbaka efter konserten köpte vi en kebab och gick hem. Ja, jag hade ju tagit cykeln och susat ner på stan när jag missade bussen, så vi fick gå hem med den. Men det var trevligt, det kändes som i ungdomens glada dar.

*Puh*

I söndags hade J1 balettuppvisning/avslutningsshow, och syrran följde med oss för att titta. J2 blev helt såld på capoeira (stavn?) och J1 dansade så fint! Jag är framför allt stolt över att hon tyckte det var så roligt att vara på scenen. De som känner henne sedan tidigare vet hur blyg och reserverad hon har varit, och det var verkligen inte lite folk som var och tittade, så kudos till min lilla ballerina! Resten av dagen igår softade vi bara.

Och nu hinner jag inte mer! ;-)

Out and about

Warte bitte einmal.

Pimpad

Fredagens lektion resulterade i detta.

Haha! Hört på stan!

Så jag var på väg till tåget när tre tonårskillar gick bakom mig och snackade. Jag vet inte riktigt vem den ene killen snackade om, men det var någon som var 28 år, var gift och hade barn. Han sa till sina kompisar att han  lätt skulle kunna säga till henne att hon var snygg, trots alla de där ovanstående grejerna. Då sa kille två att hans syster var ju faktiskt rätt snygg, det skulle han kunna säga till henne. Men sen sa att han nog inte skulle kunna tala om för sin mamma att hon var snygg, för det var ju äckligt. Kille tre undrade vad fan skillnaden egentligen var mot att tycka att syrran var snygg, och kille ett höll med. Ja, jo, kille två kunde väl förstå den poängen, och så frågade han ettan om han tyckte att hans morsa var snygg.
"Nä, fy fan, hon är ju 55+"
Där skiljdes våra vägar åt.

Hahahahahaha!!! Vilka töntar!

Ahhhh, det var jag värd!

Om detta hade varit skrivet för tre månader sedan skulle jag just nu sitta och smälla i mig en påse chips. (itne riktigt, men väl en ask zoo-godisar som jag vet att vi har i skåpet) Nu sitter jag istället här med en kopp kaffe och en banan. Tänk va! Och varför är jag värd en banan? Joo, jag har dammsugit OCH torkat golven! Inte helt kul men absolut nödvändigt, och som vanligt utfört i sista stund, två timmar innan karlen kommer hem. Men då har jag ju gjort NÅN nytta de här fyra dagarna....
Nu ska jag läsa en stund i min tråkiga bok (Sommardöden av Mons Kallentoft) innan J2 vaknar och det är dags att hämta upp den saknade halvan av familjen.

Jag saknar min dotter.

Och jag sitter hela tiden och väntar på att P ska låsa upp dörren och komma hem från jobbet, som han brukar runt den här tiden.

Geten gjorde succé!

Dop avklarat. Inte hann jag prata så mycket med någon jag kände, däremot med några jag inte kände. Och J2 skötte sig exemplariskt så det var riktigt trevligt! Vädret är ju uselt så vi fick vara inne, men finns det hjärterum så finns  det stjärterum, sägs det, och det gick ju strålande, så det är nog sant. Geten blev dessutom en hit. Jag kanske inte skrivit i den här bloggen att jag hade problem att komma på nåt bra, så jag kom på nåt riktigt bra istället. Tycker jag då. Och verkade föräldrar och andra gäster också tycka. På www.actionaid.se  kan man köpa en get till en familj i Mocambique. Så det gjorde jag. Jag hade funderingar på en tavla från www.isa.nu, men som tur var tvekade jag för länge. Tur, för lillkillen fick ändå två tavlor så en tredje hade kanske känts lite överflödig. Nepp, det har varit en lugn, skön, trevlig dag. Och nu är det dags att natta J2 snart. Med rätt märke på vällingen.....

Rätt bra del två. Fram till nu.

Eftermiddagen har varit riktigt bra. Enda missödet var väl att J2 hällde ut ett glas juice över hela köket. Det var ju härligt klibbigt. Annars har vi mest lekt med bilar, det har ju blivit en liten samling såna nu när intresset verkar finnas. Jag hann pyssla en ask till doppresenten medan J2 sov också, vilket var riktigt kul.
Men så var det det här med nu.
P hade fått för sig att spara 50 kronor häromdagen när han köpte ny välling (dessutom ett sex-pack). Så helt sonika byter karlen inte bara  märke utan smak också. Ursäkta mig, som nu har kämpat med J2 två kvällar då han v-ä-g-r-a-r äta, men hur fattar man inte att märkesbyte gör skillnad????!!!!!  Grejen är ju den också att J2 äter välling för att varva ner, slappna av, och somna. Därför har jag nu i 40 minuter trugat och trugat och trugat, men han vägrar. Och vi har kommit till punkten då han gråter av trötthet, något som typ aldrig har hänt förut. I morgon är det jag som köper ny välling. 
Ja, det blev ju en riktigt sparsam historia det här, P. Verkligen.

Hittills denna fredag

Jag hade tänkt klaga på vädret, men jag orkar inte.
Istället tänkte jag berätta om min mysiga förmiddag!
J2 ramlade ur vår säng (som är HÖG) i morse, precis när vi båda började vakna till. Det var ju så klart ingen mysig start på dagen, men han slog sig inte som tur var. Sen kollade han/vi på Teletubbies, åt frukost (bara halv macka och ett glas vatten på golvet då), byggde med Duplo och tågbana, sen kom syster yster på kortvisit innan hon skulle till jobbet, och jag och J2 gick till bussen och drog in till stan. J2 tycker om att åka buss, det blir ju inte att man gör det så ofta, så vi satt och gosade och tittade på bilar/bussar/lastbilar som körde förbi. Gick en runda på stan för att hitta doppresent till Morris i morgon, J2 fick en liten bil, vi gick vidare till Åhléns för att köpa vax till mitt hår för tänka sig, igår tog det slut och jag har fått gå med keps idag! Sen tog vi bussen tillbaka och hoppade av vid Donken. J2 var rätt trött och då brukar han inte äta så mycket utan bara kasta maten omkring sig, men att åka till Donken var en hit, han åt mycket - allt doppat i currydipp. Efter maten gick vi hem och hoppade direkt i säng utan att passera GÅ och där tog det tre minuter innan J2 somnade, själv hann jag inte bli trött utan har laddat kaffekokaren och tänker scrappa lite. 
Torka golv kan man göra en annan dag... 

Att läsa om

Jag har funderat en del på om man ska läsa om böcker som man inte tyckte var så bra när man var yngre, bara för att se om man var för ung för att fatta dem. Det som fick mig att tänka på det idag var Anne Franks dagbok som jag läste när jag var typ 14-15 år. Det är väldigt många som tycker väldigt bra om den boken, själv gillade jag den inte alls. Var det för att jag var för ung och inte fattade? Eller är det bara så att jag faktiskt inte gillar den boken? Det som talar emot att man skulle sätta sig och läsa en massa böcker som man inte gillade då, är att för det första så känns det tungt att ta upp en bok man tror sig inte tycka om. För det andra så är det kanske så att man faktiskt inte tyckte om den, vilket då leder till det tyngsta skälet att låta bli, nämligen att det finns miljontals böcker där ute som jag inte har läst och som jag kanske skulle tycka om ifall jag läste, och genom att lägga tid på sånt jag då redan dissat en gång så kanske jag missar hundra nya favoriter? Ni hör ju själva att jag inte  kommer läsa Anne Franks dagbok igen, fast jag undrar ändå...

Kladderöv!

Här kommer ett sedan länge planerat inlägg. I varje fall har jag skrivit det i huvudet femhundra gånger de senaste dagarna. Bered er på gnäll.

Jag förstår inte mig på mammor (för det är aldrig pappor) som statusuppdaterar på Facebook om hur" barnet/n just hällt ut fem liter mjölk på golvet och allt man kan göra är att skratta". Eh, nej? Jag måste vara världens sämsta mamma med extremt dålig humor, för att torka mjölk, eller vatten, eller makaroner, eller havre fras (som dessutom barnet i fråga hann ner från stolen för att gå runt på också), eller vad som helt, det är inte kul!! Jag blir arg, men framför allt blir jag oerhört trött! Det är inte heller som att barnet i fråga är klumpig och inte kan hjälpa att han (för ja, det är ju J2 så klart) häller ut saker - han gör det på ren djävulskap. Om det bara vore en sak då och då vore det en annan femma, då hade jag kanske bara varit trött (för jag hade fortfarande inte skrattat - jag har ingen humor, remember), men när det händer tre eller fyra gånger om dagen, ja, i stort sett så fort det ställs mat framför honom........ Jag blir så trött. 


Idag unnade jag mig att sova middag med J2 mitt på dagen, och det var sååå skönt! Jag tycker att man borde införa siesta och lagstadga att alla måste sova en stund på dagen... Fast då hade jag varit tvungen att bryta mot lagen i morgon för då måste jag vara vaken och svabba alla golv... Skitkul, hurtiga mammor på FB, verkligen skitkul.

Nedrans

Jag blir alltid så trött i hela kroppen när jag har lagt barnen. En del människor använder den tiden, när barnen somnat för kvällen, till att plocka i ordning och städa och feja. Inte jag. Jag sitter apatiskt antingen framför TV:n eller datorn. Och det är ju fel av mig. Men jag orkar inte. Här ser ut som ett helvete men jag or-kar in-te. Inte nu och förmodligen aldrig. Jag är ingen kvällsmänniska, det är bara att inse. Jag skulle lätt själv gå och sova vid den här tiden om det inte vore så pinsamt att tala om för folk att jag går och lägger mig klockan åtta på kvällen.

PIM-eriet blev jag inte heller färdig med, det tog så klart längre tid än jag trodde att pyssla med det. Fast egentligen återstår inte så mycket - jag måste bara skriva ner vad jag ska säga, och sen ska jag tala in det och lägga på ljud på filmen. Sen är det klart. Det lär jag hinna innan helgen är slut i alla fall, så det är ju skönt. Då kan jag visa kollegorna att jag inte bara åkte hem och gjorde ingenting, som en av dem förmodligen trodde. Inga namn nämnda.......

Intervjun gick förresten rätt bra igår, tyckte jag. Nu var jag förmodligen den sista som de intervjuade och det tror jag är en nackdel eftersom de kanske redan har bestämt sig för någon annan, men jag fick inga konstiga vibbar när jag satt med två rektorer, två lärare och en elev - vad gäller håret, menar jag. Oftast känner man vibbarna om någon inte gillar frisyren, jag vet det efter att ha haft så många udda frisyrer och färger, men igår var det helt okej. De frågade mig saker som lät rätt normala också, jag hoppas att jag svarade till belåtenhet och att jag får jobbet. Lite lite procent (bara 73%), men jag tror jag skulle kunna dryga ut det med lite föräldradagar om det nu skulle vara så att det blir aktuellt.

Jag skrev ju om Att P och J1 ska åka iväg i morgon. Och jag har seperationsångest. Jag har haft det ända sedan igår på morgonen. Min lilla tösabid, iväg långt långt borta utan mig! Mitt stackars mammahjärta klarar kanske inte av det?!

PIM PIM!

Jag vet inte riktigt vad PIM står för, men det är det jag håller på med just nu.
Vi är alla tvugna att gå en utbildning i PIM (http://pim.skolverket.se/) och eftersom vår rektor ändå är en av de vettigare, har vi fått en halvdag att pyssla med detta. Mina kollegor är på steg ett, att göra ett informationsblad, själv har jag kommit till sista steget, nämligen att göra en film. Detta kan man då inte göra på de tunna klienterna (datorerna alltså) som vi har på jobbet, och därför har jag åkt hem. Då jag dessutom tycker att jag jobbar bäst när jag har press på mig, har jag bestämt att bli hyfsat klar idag medan barnen fortfarande är på dagis. Jag har inte hunnit jättelångt eftersom det tog tid att, tja åka hem och äta lunch, men nu har jag åtminstone fotograferat de bilder jag ska ha till filmen, och ska sätta fart med att sätta ihop dem. Egentligen tycker jag att detta är jättekul, och jag skulle kunnat ha varit klar redan i januari, men just på den här sista uppgiften körde jag fast rätt ordentligt. Jag ska göra en film om ett "pedagogiskt minne". Jo, tjena! Men så igår kom jag på nåt, så nu är det bäst jag fortsätter medan jag kommer ihåg vad det är jag har tänkt mig. Kanske jag lägger upp det färdiga resultatet här sen... Haha! Eller förmodligen inte eftersom det är ett hastverk av stora mått.

Snabblunch

Så har jag haft en snabblunch på under tio minuter. Det betyder att det finns tid för mig själv, utan kollegor, vilket betyder att jag kan blogga lite i lugn och ro. Tänk vad bra när man inte har med sig något vettigare än fil och banan till lunch...

Idag ska jag på anställningsintervju i Bjärred. För dem som inte bor i västra Skåneland kan jag tala om att i Bjärred bor folk i villa vid stranden och har egna företag. Kanske är det jag som har fördomar om "sånt" folk, men jag tror att mina chanser att få ett jobb där minskade med ett tiotal procent (minst) då jag lät håret falla. Men som jag säger; kan man inte se längre än till utseendet är det kanske ingen arbetsplats man vill befinna sig på. Ropar jag hejdå innan jag kommit över bäcken? Ja, det gör jag nog. Whatever. att få vara kvar på jobbet jag har nu känns mer och mer avlägset. Både viljan att vara det och möjligheterna. Jag tycker det är dumt av chefen att inte ens indikera om han vill att jag ska stanna om möjligheten finns, därför att jag har mentalt redan börjat koppla bort det här med att vara här till hösten. Jag bryr mig inte om vad som händer i organisationen (vi ska flytta till nya lokaler - bryr jag mig? Nope) för det finns ingen anledning att engagera sig när man inte ska vara här. Och det är det jag tycker är dumt, för säg att jag skulle få vara kvar - då måste jag försöka börja om från början igen med att sätta mig in i organsiatoriska grejer, sånt som jag nu faktiskt skiter i.

Enough.

På torsdag ska P och J1 åka till P's föräldrar i Västerås för att fira hans lillasyster i helgen. Jag ska stanna hemma med J2 eftersom vi ska gå på dop på lördag, någonting jag verkligen ser fram emot! Själv har jag gått ur svenska kyrkan eftersom jag inte tror på "det där", och våra egna barn är inte döpta eftersom jag tycker att det är någonting de kan välja att göra om de senare i livet bestämmer sig för att den kristna tron är för dem. Ändå ser jag fram emot att gå på dop, för jag gillar ju kyrkor som byggnader, och jag tycker det ska bli kul att träffa vännerna. Det blir ju inte så ofta. Dessutom ser jag fram emot att få spendera lite kvalitetstid med min son, bara han och jag... J1 fick en massa ensamtid när hon var liten, men J2 får alltid dela sin tid med sin syster, vilket han så klart inte tagit skada av, men det kan ändå vara trevligt att vara bara vi. Fast jag tror att han kommer sakna J1 och undra varför tradiga jag är den enda han får leka med...

Dags igen

Lunchen är alldeles snart över och det är dags att sätta fast igen. Usch vad jag inte har lust med det. Eleverna är allt annat än motiverade och det hjälper ju inte till att hålla humöret uppe direkt. Kollega SB har förresten inte sagt ett ord om frisyren, vilket kanske inte är helt oväntat. Hur man kan ignorera en så drastisk förändring är lite beyond me. Ah well. Åter till verkligheten.

På allmän begäran

Alla är väl medvetna om att jag inte tycker om att vara framför kameran, så passa på och "njut", det händer inte på ett bra tag igen ;-) (och ja, sista bilden är lite skämmig, men tagen med glimten i ögat, jag hoppas ni förstår ;-))

Jag har klippt mig.

Eller, frissan gjorde det åt mig.
Eftersom det numera är rakat och mohawk som gäller är jag lite nervös över hur jobbsökeriet (främst intervjun på tisdag i snobbiga Bjärred)  kommer att gå... Dessutom är jag lite nervös över vad eleverna kommer säga. Och kollegorna.
Jag tänkte först att jag kanske börjar bli för gammal för sånt här, men sen tänkte jag att jag blir ju inte precis yngre så det är lika bra att man gör som man vill nu.

Fler artisterier

Så här är det. Jag gillar en del musik, men om jag stöter på något nytt så orkar jag aldrig ta reda på vad det är jag hör. Och mainstream som jag är så gillar jag ganska mycket av det som visas på American Idol, nåt jag kanske borde skämmas för att erkänna, men det orkar jag inte. Som tur är har jag en man som älskar musik. Ja, det är tur i detta fallet, inte när han spelar sin musik... ;-) Här kommer i alla fall en av mina nya favoriter, som min älskling hittat åt mig. Inte så svårt, men att han har lagt ner lite tid på det tycker jag var himla sött.
Lady Antebellum - Need you now.

Slut som artist

Inte för att jag någonsin utgett mig för att vara artist, men jag är slut i alla fall.

Vi kom iväg klockan nio i morse och kom hem lite efter tolv igen. På den tiden hann vi leka en massa på lekplatsen i parken, mata ankor, J2 lyckades trilla ner i en bäck just när jag plockade upp kameran från fotoväskan... Det låter värre än det var, han landade på en sandremsa nere i bäcken så han blev bara lite blöt... Å sen hem igen med bussen. Lunch. J2 sova. En stunds vila för J1, tid för en kopp kaffe, på med balettkläderna och iväg igen. Idag var det bara två barn på baletten, dansfröken sa att eftersom det var så fint väder var det många som ringt och sagt att de inte skulle komma. Det gjorde inte henne något, och det gjorde inte oss något heller eftersom vi bara kunde stanna en halvtimme idag. Det blev privatlektion med lite nya dance moves, hörde jag (jag är ju inte välkommen i salen). Hem igen, P som var hemma ett par timmar åkte till jobbet och jag gick ut med barnen. Gräva, gräva, plocka lite blommor, in igen, äta och lite Tweenies, lite bus, borsta gaddarna, läsa saga för J1 medan J2 åt välling brevid, och nu, PUST, sängen.

Nu tänker jag lägga mig och läsa min bok. Det var länge sedan jag hade svårt att lägga ifrån mig en bok under helgen. I vanliga fall läser jag på tåget och hinner jag inte klart under veckan så får boken ligga till måndagmorgon. Men inte nu, som sagt.

Vad jag läser? Bättre sent än aldrig, sägs det; John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in.

Tanken var väl god

Jag tänkte bege mig ner till stadsparken med barnen idag. J2 är redo. Jag är redo. Men så har vi miss Thang som envisas med att inte lyssna (och som dessutom trashar mig inför lillebror i detta nu "mamma är fjantig"), så frågan är när vi (om vi) kommer iväg. Ingenting har vi hemma att fika på, bara en banan. Ingen cash har vi löst hemma heller... *suck* Får se hur detta går. Jag hoppas på fototillfällen i alla fall eftersom vädret är strålande för första gången på flera dar.

Väcka eller inte väcka,

det är frågan!
J2 ville att det skulle vara morgon tio i fem (!) i morse. När klockan var tio var han trött som i äta lunch och sova. Fast någon mat fick jag inte i honom och inte kunde han somna heller utan han kröp bara runt, runt i sängen. Blev en flaska välling tjugo över elva, som han somnade ifrån. Nu skulle vi ju bege oss till Perstorp och hälsa på familjen M&M, men eftersom J2 sover än så kommer jag inte dra upp honom förrän om en liten stund, när J1 kollat klart på Snövit.
Helgen har inte riktigt blivit som planerat, men det får gå ändå. Vädret är inte direkt fotovänligt så att ja ginte kommer iväg till studentsångarna ikväll för att ta kort på dem och blommande magnolior, tja, det är väl okej.
Hoppsan. Nu var filmen visst slut. Dags att packa in barn i bilen då...