onsdag 11 november 2009

Snabba cash av Jens Lapidus

Jag har faktiskt läst en del även på senare tid. Visserligen utan att nämna någonting här på bloggen på ett tag, så nu när jag har lunchrast och kollegorna är på sjukhust och äter, tänkte jag att det var läge att avlägga rapport.

Jag var iväg med klassen på Helsingborgs stadsbibliotek för några veckor sedan. Bibliotekarien på ungdomsavdelningen rekommenderade ett par olika böcker och jag nappade på författaren Magnus Nordin. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare men hon berättade med sådan inlevelse att jag lånade fyra böcker på stört. Egentligen var det till eleverna, men jag kan ju säga att de är måttligt intresserade av böcker... Himla enerverande när man själv älskar att läsa! Det är inte många man kan få till att läsa, men den som faktiskt läst flest (visserligen lättlästa böcker, men ändå) är den man minst anade.

I alla fall. Jag har läst två böcker av Magnus Nordin; Skuggvarelser och Förföljaren. De var väl helt okej, men ungdomsböcker är inte särskilt komplexa... Så det är bara läs/glöm som gäller. Jag kommer nog försöka lägga namnet på minnet inför framtida, kanske lite mer läsvilliga klasser, men that's it. Jo, i eftermiddag när jag ska åka hem från jobbet ska jag ta med mig en bok till av honom, för jag läste nämligen ut min senaste på tåget på väg hit, och jag kan ju inte åka tåg en timme utan bok!

Boken jag läste ut idag hade jag fått av kollegorna i födelsedagspresent. Dessutom hade SC rekommenderat den (eller var det den nyare boken?), så jag kastade mig över den direkt.

Snabba cash av Jens Lapidus handlar om människor i Stockholms undre värld som alla dealar kokain. Den handlar om JW som vill vara stekare men som får spela dubbelliv eftersom han är från Norrland, om Jorge som rymmer från fängelset, och om Mrado som styr och ställer bland "juggarna". Det skulle inte alls förvåna mig om det verkligen är så här i Stockholm. På boken om Slash stod det på framsidan: "Bara för att det är överdrivet betyder det inte att det inte har hänt". Så är det nog här med. Man kan tycka att Stockholm är en liten bonnhåla jämfört med andra stora städer i världen, men att det finns kriminella gäng som styr och ställer, det är inget båg.

Jag gillade boken, trots att den kändes lite lång i mitten. Gjorde den ett bestående intryck? Nej. Men den var underhållande och lite annorlunda då man faktiskt fick följa the bad people. Rekommenderar jag den? Jovars. Det blir inget rungande "JA!", men visst, läs den om du har tid över...

2 kommentarer:

  1. Jag gav upp innan jag läst 100 sidor, tyckte den var usel. :)

    SvaraRadera
  2. Mysen - jag brukar inte ge upp utan fortsätta läsa, men visst var det segt ett tag. Egentligen borde man sluta läsa böcker man inte tycker om tidigare, jag menar, det finns så mycket man vill läsa men inte tillräckligt med tid. Varför slösa sin tid på dåliga böcker? Fast de flesta böcker brukar ta sig, ibland iofs inte förrän de sista 50 sidorna, och då kan man ju undra om det var värt det... :-)

    SvaraRadera