Innan skolan slutade för terminen valde jag att lyssna på en kortis av en av de bättre svenska författarna enligt mig, nämligen John Ajvide Lindqvist. Boken heter
Tjärven och är en zombieberättelse om svenska skärgården. Äckliga zombiedetaljer och en massa död, men som sagt, en kort en som passade perfekt de tre dagarna jag hade kvar att lyssna. Den var okej men inte oförglömlig. Jag säger ändå att bästa boken av Ajvide är
Människohamn, så vill man läsa nåt av honom är det den man ska läsa.

Sen har jag haft en veckas lov nu och läst ut en annan kort bok, som också var helt okej men inte heller den var oförglömlig. Boken heter
En spricka i kristallen och är skriven av Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvo-vd:n P.G. Gyllenhammar och hans hustru som är dotter till den tidigarare vd:n för samma företag. Jag tycker att den var ganska irriterande, måste rika människor vara känslokalla eller helt förstörda av sin uppväxt..? Eller, jag vet inte. Men man blir irriterad på huvudpersonen som är halvt apatisk och inte säger ifrån. Men det är klart. Pengar är ju bra att ha...
Just nu läser jag i alla fall
Hungerspelen av Suzanne Collins, en ungdomsbok som är riktigt svår att lägga ifrån sig. Trist att det är en triologi och att jag inte har de två sista delarna och förmodligen inte hinner läsa dem detta lovet. Tur dock att det faktiskt bara är sisådär sju (ja, ni läste rätt - SJU!!!!) veckor kvar till Gran Canaria, och semester = läsning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar