Igår hade vi Nobelfirande i skolan. Det var så snyggt, med riktigt bra ljud/ljud i aulan, (nästan) alla uppklädda till tänderna, långbordsdukning i matsalen, skolpjäs, körsång, solosång och inte minst prisutdelning. Jag la mig inte i priserna till niorna eftersom jag inte kännder dem lika bra som de lärare som haft dem i tre år, men däremot lobbade jag för ett par av mina elever när det gällde språkpris och litteraturpris i sjuan. Och eftersom ingen av de andra lärarna kunde visa någon som presterat bättre så var det två tjejer i min klass som fick priserna. Och de är såna där flickor som inte direkt gör väsen av sig, som behöver lite uppmuntran för att få veta att det de gör ändå uppmärksammas, och med tanke på hur glade de var när de fick sina medaljer och diplom, tycker jag att priserna hamnade helt rätt! Många av de andra eleverna knorrade och tyckte att "alla borde väl få ett pris istället" och det kan man väl tycka, fast varför ska alla elever få pris när alla elever faktiskt inte gör lika bra ifrån sig? Jag kan mycket väl tycka att priserna också kan gå till elever som kanske inte är "bäst" men som också gjort enorma uppryckningar...
Hur som helst var jag helt slut igår när jag kom hem. Inte nog med att min klasskollega är musiklärare och ägnade hela dagen åt att få musiken att klaffa i aulan så att jag istället hade hand om vår klass ensam, jag hade dessutom ansvar för fotografering OCH filmning. Det ska en kvinna till det kan jag säga - att filma med kompaktkameran i ena handen och ta kort med systemkameran med andra handen. Jag kan ju säga att resultatet kanske inte blev det allra bästa, men å andra sidan var inte förutsättningarna för att fånga nobelpristagarna de allra bästa - mikrofonstativ i ansiktena och nervösa elever som skyndar ner från scenen innan man hunnit knäppa av.... Nåja, jag gjorde mitt bästa och mer kan man inte begära. Dessutom hade jag hand om 65 sjuor på lunchrasten, vilket kan göra vem som helst lite smått utmattad.
När jag kom hem och hade hämtat barnen (punka på cykeln så jag fick ha Jack på axlarna hela vägen hem), fått i dem mat och popcorn och sen fått dem att somna, var klockan halv åtta. Jag läste ungefär tre kapitel i Paganinikontraktet (och det är korta kapitel!) och sen somnade jag. Halv nio. Och vaknade först klockan 6 idag när Jack skulle upp.
Om det blir några Nobelfestligheter här hemma idag?
Njäää...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar