Hur gick det då?

Jaaa. Alltså. Vuxnarna (som Jack säger) reagerade väl som väntat på skolan idag. Tror jag. Knappt en kommentar! Det var knappt de vågade titta på mig heller, utan blickarna svepte liksom över mig, som om jag inte fanns. Jag kan ta kommentarer som "shit! vad hände här!" (om det är så de tänker), men det är svårare när man inte finns, då vet man själv inte vart man ska ta vägen.
Eleverna.. Tja, DOM reagerade i alla fall! Jag menar - oavsett vad de tycker så får man veta det, och det är så himla skönt! Någon tog sig för huvudet och höll på att svimma. Någon tog MIG om huvudet och ropade: "det där är en AWESOME frisyr!" och någon sprang och hämtade alla sina kompisar så att de kunde stå och titta på mig en stund tillsammans. Och som jag sa - en negativ kommentar som sägs är lättare att hantera än när det inte sägs nåt alls.

Uppmärksamhetstörstande? Jag? Never! ;-)