Barabapampa

Ajm löving it!

Tandläkare/flytta

Kortis.

Idag (om 1,5 h) ska jag till tandläkaren och rotfylla klart tanden. Jag hoppas verkligen det blir smärtfritt denna gången, jag har inte lust att äta fler värktabletter (även om jag iofs käkar Ipren för mitt knä - när jag kommer ihåg det).

Efter lunch åker vi till Lund för att lasta in lite mer saker, vi lyckades packa ner nästan hela köket igårkväll så enda hindret att få ner sakerna är att de inte får plats i bilen. Fortfarande känns det hopplöst mycket här hemma, men bara det faktum att nästan alla skåp är tomma är ju ett plus, även om man som sagt inte ser det som är tomt utan det som är kvar. När vi är i storstan ska vi dessutom passa på att storhandla på Willys så att det finns mat när vi kommer ner i morgon. Om de satt tillbaka tvättmaskinen (vilket de borde ha gjort) så ska vi även dra en maskin tvätt så att det finns rena kläder till måndag när det är dags för jobb igen (herregud, det har snart gått en hel vecka!).

Jag tror att det var idag internet skulle stängas av också. Men jag fortsätter ju med mobilbloggandet, så ingen behöver sakna uppdateringar iaf ;-)

Världens största

Här sitter jag i bilen och väntar på J1 och P som är inne och hämtar hyllor hos någon som annonserade på blocket. Vi har varit på världens största (?) IKEA och det var stort. Och påfrestande som vanligt med barnen. Allt vi köpte var en mus till J1 för 9:-. Jaja, en annan dag kanske det blir mer handlat.

Nytt golv i köket

Det blev riktigt fräscht med nya plastmattan i köket. Jag gillar allt som hänt i lägenheten, fast J1 gillar tapeterna i J2s rum bättre än de i hennes, trots att hon absolut inte ville ha röda stjärnor när vi frågade henne..

Jobbe

Tydligen sa vår chef (som jag verkligen gillar!) att vi får gå hem efter denna föreläsningen. Eftersom båda kollegorna ska göra det så gör jag det med. Lovet har straxt börjat. Yey!

komiskt

Här sitter jag och kan inte använda mitt ben. Och ändå ringde vi till T-t-t och frågade om han ville ha vår sumpiga soffa. Och han hämtar den i morgon! Yes, tänkte vi! Utan någon större plan för hur vi ska lösa 1) vart vi ska sitta fram till flytten på lördag, 2) vart vi ska sitta efter flytten på lördag...... Intressant! Och så himla typiskt oss.

Nu snurrar allt kring hur man ska lösa vardagen med mitt knä. Jag kan ju inte cykla till stationen i morgon för att ta tåget till jobbet. Jag kan inte köra bilen själv heller. Så P får slänga ungarna i bilen och köra mig dit... Halv sju. Och sen får de hämta mig. Och sen köra mig till dagis för föräldrarmötet som blev uppskjutet från förra tisdagen. Och sen hämta mig igen efteråt...

Förresten var jag ju på akuten igår för att kolla vad det var som hänt. Det visade sig att det inte var ledbanden eller nån menisk som gått sönder, utan bara knäskålen som hoppat ur led och sen tillbaka igen. Därav smällen som hördes. Tur i oturen alltså, inget allvarligt. Men jag kommer inte hjälpa till att flytta. Så himla irriterande! Men om T-t-t tar sofforna i morgon så återstår faktiskt inte särskilt mycket, det kommer gå ganska snabbt med tanke på att förråden och överskåp redan är tömda.

Ja, en sak kom jag på angående sofferiet. Om T-t-t tar soffan så kan jag ju inte sitta och titta på TV, för jag kan ju inte komma upp om jag sätter mig på golvet. Istället kan jag ju scrappa! För hur kul är det att sitta på en köksstol framför TV:n?

Vila

Ingen kunde ta barnen idag. Det är alltid svårt att få ersättare på helgerna, men idag känns det rätt löjligt. Jag kan inte gå! Jodå, det kan jag, fast faktum är att J2 går snabbare än jag gör. Jag har inte som helst stabilitet i knät och måste därför trampa rakt ner. Jag kan heller inte sträcka på benet eller för den delen böja det. Enda lösningen på problemet med barnen var att vi alla åkte hem till mina päron. Då blir jag bara själv med dem i 4.5h, varav en nu är avklarad. J2 behöver sova men jag kan inte gå med honom i selen så han får väl lalla runt tills han somnar stående...

third time's the charm

eller?

Nu har jag försökt att skriva ner vad som hänt idag två gånger, och båda gångerna har texten kommit bort.

Kort och gott: någonting small till i mitt knä idag när jag skulle resa en fallen dörr (lång historia i kort-version) så nu vete17 hur det ska gå med flytt nästa lördag. Så jävla sugit.

Slash av Slash (och nån mer)

Hur himla cool är inte jag som sitter på tåget och läser en bok med cool framsida som det står SLASH på?! Ja, jag är dessutom gammalt Guns'n'Roses fan. Inget grymt fanatiskt fan, men ändå. Och ja, efter jag varit kär i Duff en liten stund så var jag rätt fascinerad av nämde Slash också, men aldrig på nåt djupare plan. Dock.

Boken är verkligen en biografi. Slafsigt och hattigt skriven, hoppande hit och dit om familj och husdjur i samma andetag. Dåligt översatt. Ska det stå "år" så ska det stå år och inte "åt". Menar författaren "hennes lilla katt" ska det stå hennes lilla katt och inte "hennes lillas katt" (ej ordagrant citat, men ni fattar poängen). Även människor som inte är sönderknarkade rockers kan ha nöje av att läsa en bok av en sönderknarkad rocker, så det borde finnas någon typ av korrektur för hafsigt språk stör mig! Och jag vet utan att ha läst boken på engelska, att hur sönderknarkad än Slash är (även om han själv tycker att han är så duktig som slutat massor av gånger alldeles av sig själv), så är språket inte uselt (eftersom han inte skrivit boken själv). Och det vet jag också för att det finns massor av direktöversättningar, där den engelska versionen tyder på bra bildspråk, men som direkt översatta till svenska blir .. ja, uselt. Sedan tycker jag att om man är man stolt över att man snott och rökt på ska man inte skriva "inte för att jag är stolt över att ha snott och rökt på, men..", varför annars skriva en biografi?

Vilket som. Så klart gillade jag att få en inblick i någon så ikonisk som Slashs liv, även om boken var uselt sammansatt. Och musiken går ju fortfarande inte av för hackor.

Grattis, som sagt.

Eleverna missade att det var igår jag fyllde de hemska 31 åren. Men idag fick jag blommor! Tre av tjejerna tycker antingen om mig eller också vill de ha betyg i svenska och engelska.. Jag väljer att tro det förra.

Senast jag spontant fick blommor av elever var när jag bröt ihop under en lektion med ett gäng (30 st) sexor. De hade varit omöjliga i flera timmar (jag hade dem två heldagar i veckan) och tjatade hela tiden om att få sluta tidigare. Till sist blev jag förbannad och sa till alla att packa ihop sina grejer och försvinna, 1.5h före dagens slut. Det slutade med att de vägrade gå hem och när de hade en kort rast sprang de iväg och köpte rosor och sen kom hela klassen in och bad om ursäkt. Tystare och flitigare elever än de var de sista 40 minuterna har jag aldrig haft.. (Needless to say gick det över till dan därpå, men gesten var iaf uppskattad)

Ibland är det kul att vara lärare!

Grattis i efterskott!

Till mig själv.

Dags för disk

En elev som jag skulle ha mentorsmöte med idag glömde bort tiden och åkte hem, vilket i sin tur förde med sig att jag rusade till tåget och kom hem en timme tidigare än planerat. Kors i taket! (att det sedan betyder att jag kom hem i tid och inte fick jobba över är en annan femma)

J1 ville dansa till tjejmusik igen så jag sjöng lite på Robyns Do You Really Want Me igen och ja, det var den tjejiga hon ville lyssna på. P fösökte med Amy Diamond, hans personliga favorit, men det gick inte alls hem. Haha!

Nu ska jag diska.

Häxan från Portobello av Paulo Coelho

Jag har ju helt glömt att jag skulle skriva om min ljudbok som jag lyssnade klart på för någon vecka sedan, men det är inte för sent, än kommer jag ihåg vad den handlade om...

En zigenarflicka från Rumänien adopteras av ett par i Libanon. När kriget bryter ut flyttar de till London. Flickan, som tar sig namnet Athena, träffar en man, gifter sig tidigt och får en son. Äktenskapet tar slut, Athena börjar dansa sig i trans, åker till Rumänien för att leta reda på sin biologiska mamma, träffar dels en mystisk kvinna och dels en journalist som får betydelse för hennes fortsatta sökande efter Modern, alltså hon som är skapelsen (om man nu inte tror på gud så kan man tro på Modern istället).

Ahja, det var ett kortfattat sammandrag av handlingen. Jag hade förmodligen uppskattat boken mer om jag hade läst den istället för att lyssna på den. De första 45 minuterna avskydda jag boken, jag blev så förvirrad av upplägget; allt baseras på intervjuer gjorda med folk runt Athena, och på så sätt får man en bild av allt som hände. Det var rent ut sagt olidligt att lyssna på. Men jag har nog alltid varit en sån som tar in kunskap med ögonen, att enbart lyssna gör det svårt för mig att inte bli distraherad av t.ex. träd som far förbi tågfönster, eller vad som helst.

Boken var faktiskt inte dålig, den hade en intressant twist på slutet. Men nä, ljudböcker är inte min grej, helt enkelt. Om det däremot är någon som tycker om ljudböcker och som skulle vilja lyssna på denna, så har jag faktiskt fått den (helt lagligt) och delar gärna med mig.

It's getting dark, too dark to see

Mörkt när man cyklar hemifrån och mörkt när man kommer hem igen, det är verkligheten nu i oktober. Innan vi flyttar måste jag införskaffa lampor till cykeln, för i storstan är det minsann poliser ute och kontrollerar att man syns. Till skillnad från här då. Jag måste säga att ett av de små inslagen här i byhåla kommer jag sakna, och det är mina morgonmöten. Det är en karl som jämt går till jobbet när jag cyklar till stationen. Han går upp för backen, jag rullar utför. Det känns som att jag kanske borde veta vem det är, jag tycker mig känna igen honom. Kanske är han en pappa på J1's dagis? Hur som helst, vi hälsar lika glatt varje morgon fast vi inte känner varandra. Och det är faktiskt riktigt trevligt! På något vis tror jag inte att det kommer bli en vana i storstan, att hälsa på någon man inte känner.. Men det finns ju andra fördelar där, så jag sörjer inte allt för mycket.

Åh nej!

Mamma är inte bara involverad i Farmville på FB (som jag hånade P för att han spenderade tid på för några veckor sedan och som han numera har lagt ner), hon har också ett café i CaféWorld. Igår sa hon till mig att bara ta hand om det lite när hon var iväg på Ugglas revy i Malmö, och vem är numera fast, trots alla goda föresatser att INTE fastna i något så tidskrävande och faktiskt totalt meningslöst?! Shiiiiit, liksom! (men ni som har caféer får gärna adda mig som granne *hihi*)

Helgen har varit bra men förkyld. Vi känner oss nog alla lite under isen, framför allt P som idag på sin födelsedag är både snorig och har ont i halsen. Ni kan ju tänka er hur ont han måste ha, han är ju man........ Att jag hade ont i halsen i veckan gick honom dock totalt förbi, och att jag höll på att snyta näsan av mig igår är inte heller något han uppmärksammat. Men nog om mig, det är ju faktiskt synd om honom.........

Vi har varit över i lägenheten och lämnat ett par kartonger till. Köket har fått ny väv och blivit grundmålad, nu fattas ett lager ljusgult och sen ska bara golvet bytas där också. I alla de andra rummen är tapeterna nedtagna och hål igenspacklade. Dessutom har man målat alla snickerier och förut träfärgade dörrar, samt garderobsdörrar, så nu skiner det vitt. Mycket trevligt! Faktiskt är lägenheten, trots brist på tapeter, mycket fräschare nu än innan de började renovera, så, yey! Att barnen dessutom har fått dagisplats på dagiset som ligger 4 minuters promenad från lägenheten är också väldigt upplyftande. P och jag gick dit en sväng för att kolla läget och utifrån ser det riktigt najs ut, trots att det är ett stort dagis.

Nepp, åter till mitt café. Ikväll blir det mycket dator, för sen ska jag påbörja en fotobok om vår Gran Canaria-resa, tänkte jag.

Tre saker

P är hos mamma och pappa eftersom han börjar tidigt i morgon. Alltså är jag ensam, ja, så när som på barnen som ligger och sover nu.
Tre saker slåss om min uppmärksamhet ikväll.

1. Läsa bok
2. Scrappa
3. Titta på tre TV-serier

Gissa vilken som kommer vinna?

Träningsvärk

Visst är det sorgligt? Jag var med och spelade badminton igår eftersom det var ojämnt antal elever, och förlorade en tia på köpet. Man ska inte vara kaxig när man inte har spelat på flera år... Och bowling på det. Ont lite överallt, jag är ju fruktansvärt, extremt, otränad. Haha. Men kul var det! Och på bowlingen vann jag i alla fall.

Nu ska jag ut i regnet och hämta en lapp hos rektorn en bit härifrån...

Friluftsdag

Idag har klassen friluftsdag. Ingenting jag vanligtvis ser fram emot eftersom jag hatar sånt som orientering, springa en mil, simma (som jag vanligtvis tycker om, men att visa sig halvnaken för en klass... Eh, nej tack!)... Ja, ni fattar poängen. Skolor har inte bra ekonomi, alltså får man göra sånt som är hyfsat billigt; som att vara ute och vandra i fem timmar eller springa runt i skogen så snabbt som man kan. Inget för mig. Men, tack och lov jobbar jag numera på ett ställe med lite bättre ekonomi (även om det finns stora sparkrav här med) och idag ska vi spela badminton (fast det tänker jag inte vara med på fast jag tycker att det vanligtvis är kul) och på eftermiddagen ska vi bowla. Genast börjar en del gnälla. "Bowling är så trååkigt, vi ska alltid bowlaaa" uä uä uä. Jävla glin, säger jag bara. Var inte så satans otacksamma! Usch. Nu blev jag upprörd. Faktiskt frågade en elev mig igår varför jag var så sur igår då. Och ja, för att vi hade kollat på en film och det bara är en massa gnäll om att det var äckligt för att det handlade om homosexuella. Intoleranta, homofobiska elever! Jag blir förbannad när man inte kan acceptera folk för hur dom är. Sen sitter dom här och tycker att andra ser ner på dom för att inte dom går i "vanlig" klass.... Jamen vaffan!

Usch. Nu får jag sluta skriva för som svensklärare ska man inte svära så in i helvetes mycket som jag gör.
........jag kanske är påverkad av min bok och tror att jag är en rocker?!

WTF

Inställt tåg hem, bara att hoppa på ersättningsbussen. Det första jag tänker är fan, då kan jag inte läsa. Det andra jag tänker är fan, J1 ville ut och jag skulle gärna varit ute med henne. WTF, liksom.

Ny bok

Jag skulle just till att skriva ett happy inlägg när jag inser att grannen under oss röker på balkongen igen. VARFÖR kan man inte få vädra ur lägenheten en enda gång utan att det ska lukta askfat här inne? När man själv nu har valt att inte röka, dessutom!

I alla fall!

Sedan jag lyssnade klart på Häxan från Portobello (tankar kring den kommer så småningom) har jag haft lite lästorka. I morse var det så illa att jag lusläste Metro på vägen till jobbet. Inte illa pinkat att få en sån innehållslös tidning att räcka en hel timme! Inför hemresan stod jag dock inför ett vanskligt dilemma. Köpa en pocket på Pressbyrån (och betala en förmögenhet för en bok som jag kan hitta för halva priset på adlibris) eller köpa en svindyr tidning som inte räcker hälften så länge som den lika dyra boken. Att beställa från adlibris är ju också lite sent påtänkt när man vill läsa nåt NU, men att köpa en dyr tidning kändes inte så ekonomiskt.

Alltså läser jag numera självbiografin av och med Slash.

Ingen kan iaf anklaga mig för att enbart köra på samma slags böcker jämt....

haha

J1: Mamma, sätt på lite musik så att jag kan dansa! Men inte pojkmusik, bara flickmusik som man kan snurra till.

Hmm. Det enda jag kunde komma på var Robyns "Do you really want me". Den var tydligen på pricken rätt!

Eftermiddag

J2 somnade just. J1 sitter och målar på sitt rum. Varje gång jag har städat där kommer hon på att det är trevligt att vara i sitt eget rum. Sen behövs det visserligen städas rätt omgående igen.. Men denna gången finns det inte mycket att stöka till eftersom vi skickade iväg en låda leksaker till igår. Roligt att hon är pysslig av sig, tycker jag. Jag längtar tills om nåt år, när vi kan pyssla tillsammans på ett annat sätt, när hon kan göra det mesta själv så att jag också hinner pyssla och inte bara hjälpa till. Hon har f.ö. scrappat två kort idag medans jag la J2.

Jag var huslig igår och gjorde köttbullar från noll. Med J2 som hängde i benet och skrek råkade det dock bli lite för lite ströbröd. Därför blev köttbullarna trekantiga. Goda, javisst, men trekantiga. Så idag vägrade J1 äta "för jag gillar inte trekantiga köttbullar" och J2 åt ett helt lass men ingen potatismos, som däremot J1 slevade i sig. Jaja, det gick ungefär jämt ut....

Lite bättre. Äntligen!

Bara en tablett var fjärde timme så här långt in på dygnet. Klar förbättring!

Ingen förändring

Jag har två alvedon kvar innan jag använt dagens dos. Tror jag. Eller också har jag redan överskridit den. Whatever. Jag försöker låta bli, men jag har så ont. Fick tips att varva med ipren men apoteket i byhåla stänger ett på lördagar (eller tre? vilket som, det är stängt nu) och har så klart inte öppet på söndagar. Om jag åtminstone inte varit gräsänka under helgen, då hade jag försökt sova större delen av tiden och sluppit känna. Men barnen klarar ju inte sig själva, precis.

Grymt ont

Jag sitter här och vågar inte bita ihop och vågar inte öppna munnen. Jag har grymt ont sedan tandläkarbesöket igår. Eftersom jag haft ont i tanden (och hela käken) lör-tis så ville tandis inte rotfylla igår utan grävde ännu längre ner i käkbenet i jakt på skit. Och i brist på alvedon när bedövningen släppte (gjorde ont så jag höll på att avlida, som att föda barn i munnen, satan i gatan, liksom!) (och då har jag ändå ganska hög smärttröskel) käkade jag citodon som jag fick för mina eftervärkar när J2 föddes. Var kanske inte så smart att äta fyra stycken inom loppet av 2,5h, mamma säger att det är maxdosen på en dag... Jag tuppade av ganska snabbt i alla fall efter de två sista. Och mådde såååå jävla dåligt när jag vaknade. Satt på golvet vid toalettstolen, kallsvettades och trodde att jag skulle spy i säkert tio minuter. Tog mig till tåget men kunde inte läsa när jag väl var där utan fick koncentrera mig på att inte kräkas hela vägen till jobbet. Och första timmen där. Efter en ibumetin som jag fick av syster på skolan gick det över, om än inte själva smärtan i tanden. Sedan dess har jag dessutom ätit fyra alvedon. Nu värker det som tusan men jag vågar faktiskt inte äta mer piller. Jag vet att klockan inte ens är nio en fredag, men jag tänker gå och sova. Lyckas jag bara somna kommer det väl inte göra så förbannat ont? Eller?

Lunch!

Japp, idag hade kollegorna ingen mat med sig så de gick iväg för att äta på sjukhuset. Eftersom jag har en ordentlig make som sparar en matlåda till mig behövde jag inte gå dit idag. Tur det för jag måste säga att maten inte är särskilt upplyftande där. Dessutom är det skönt de dagar då man kan kasta i sig maten på 10 minuter och sen gå upp till arbetsrummet och vara för sig själv, slappa och blogga lite. Annars blir det att man sitter hela timmen (fast man egentligen bara har en halvtimmes lunch) och pratar om ditten och datten. Och det är väl visserligen bra, för det blir mycket sagt som vi inte hinner annars under dagarna, men som sagt, ibland vill man bara ta det lite lugnt och tänka på annat. Fast, hm. Nu sitter jag ju här och bloggar om jobbet ändå...

...och när jag funderar på vad jag annars ska skriva står det helt still. Jag hinner ju ingenting mer än jobb nu för tiden. Det är skönt att veta att P är hemma med barnen, att de åtminstone träffar en förälder varje dag. I går sov J1 när jag gick till jobbet och båda skulle lägga sig när jag kom hem. Idag sov J2 när jag gick, men förhoppningsvis drar jag redan halv tre idag så att jag får vara med ett par timmar innan det är läggdags.

Haha! En av mina elever frågade lite menande om jag skulle träffa någon idag efter skolan eftersom jag hade både mascara och örhängen.... *tssss* Grejen är att när allt känns lite extra tradigt och jävligt, då vill jag liva upp stämningen lite och tar på mig ett par örhängen. Men visst, svarade jag henne, jag ska förhoppningsvis få träffa min man och mina barn idag.

Rött Regn av Dennis Lehane

Så har jag kanske en gnutta tid att skriva om boken jag läste ut för några dagar sen.

Rött regn (med orginaltitel Mystic River) är skriven av Lehane, som jag bara läst en bok av tidigare, nämligen Patient 67. Den är för övrigt en av mina favoritböcker, helt skruvad och helt enkelt skitbra!

Vad gäller Rött regn så har jag ju redan sett filmen Mystic River när vi var i Vegas för sådär 5,5 år sedan. Filmen var väldigt bra och så här i efterhand så kan jag ju säga att de lyckats följa boken till punkt och pricka. Tänker man efter så är boken nästan som ett filmmanus. Och det är ju toppen. Om man läser boken först. Nu visste jag hela tiden vad som skulle hända, även om minnet sviker mig lite efter 5,5 år. Det behövdes nog så lång tid för att boken skulle få en chans att stå på egna ben, hade jag läst den direkt efter jag sett filmen hade det inte varit så mycket nöje. Sen tycker jag ju inte att det är så kul att läsa någonting där jag vet hur allting ska sluta... Men som sagt, jag hade inga andra böcker hemma så det fick bli denna.

Omdöme? Känner ni för att läsa en bok på 600 sidor, välskrivna förvisso, men inte det mest actionfyllda man kan välja, då tycker jag att ni ska läsa Rött regn. Vill ni bara läsa en enda bok av Lehane så läs Patient 67. Vill ni däremot se en bra film så hyr Mystic River.

.

.

.

[Och vill ni sova gott en stund på tåget så lyssna på ljudboken Häxan från Portobello av (hoppsan! INTE nobelpristagaren) Paulo Coelho.]

Slut i rutan

Det är väl själva fan att man aldrig kan få komma hem i tid. Halv sju två dar i rad? Hemifrån 12 timmar i taget. Ja jävlar.

Sunday bloody Sunday

Nej, det är inte inbördeskrig på Nordirland. Bara kalla kriget hemma hos oss. Det är säkert bara mitt fel, det brukar det vara.

Min tand bultar dessutom. Jag har tid på torsdag (fem veckor sen jag var där sist, man kan tycka att de borde försöka bli klara snart istället för att sprida ut tiderna under ett halvår) men som sagt, jag känner pulsen i tanden vilket är mindre mysigt.

Jag avskyr det här flytteriet. Vi borde köpa en bäddsoffa så att vi verkligen kan ha folk på besök i jul, men det är liksom inte det billigaste att inhandla. Jag är lite skeptisk till blocket, för enda anledningen till varför man säljer en bäddsoffa borde vara att den är sönderlegad eller oskön? Vill man ha en dagbädd (som man skulle kunna tänka sig) från IKEA får man betala 3500:- utan madrasser. Istället röstar jag på en vardagsrumssoffa som också är en bäddsoffa och genast är vi uppe i 8000:-. Men vi vill ju ha nya soffor, så varför först lägga 4k på en bäddsoffa och sen betala en massa mer igen på nya soffor.. Och det går ju inte att köpa soffa med 120 cm i bäddmått, det är för litet för två vuxna som är vana att dela på 180 cm eller till och med har varsin säng med samma mått... Jävla klydd.

Ständig oro?

Det var många som sa att graviditeten bara var en försmak av resten av ens oroliga liv. Att när bebisen väl är ute börjar nästa fas; att oroa sig för barnen så länge man lever. Jag har tyckt att det är lite överdrivet, åtminstone till en viss grad. Men det får jag väl ta och äta upp nu. Jag känner mig helt paranoid. Tänk om, tänk om, tänk om...... Det finns ju tusen "tänk om" att fylla i. Jag undrar om alla föräldrar är lika nojiga? Eller om t.ex. lärarföräldrar blir värre? Allt man ser som andra kanske inte har en aning om. Som man absolut inte vill ska drabba ens egna barn. Och samtidigt kan man inte curla bort verkligheten, det finns ju en oro åt andra hållet också; att barnen inte ska tåla verkligheten och inte klara sig p.g.a. att man klemat med dem. Och så blir man nojig åt andra hållet.

Mår illa...

redan igår kände jag mig lite kymig. Snurrig i huvudet och allmänt frusen. Idag frös jag också, men det kan ju bero på att det är kallt ute. Sedan satte jag mig på tåget och hela resan hit fick jag koncentrera mig på att inte må illa, att inte vilja kräkas. Och som det verkar så får jag fortsätta koncentrera mig på det ett tag, för det är precis vad jag känner för att göra....

Ångerrätt på bortskänkta grejer?

Gissa om vi blev lite förvånade när det tillskänkta pianot inte var i lägenheten idag? Okej, skönt att slippa möblera en sån stor pjäs, men ändå.. Har man ångerrätt hur som helst när man skänkt bort saker? ("hörru, den där mössan du fick av mig för en månad sen... jag har ångrat mig, give it back!" Liksom) Äh, nevermind.

Lägenheten var riiiiiktigt sunkig. Så sunkig att man känner att det inte blev några glädjeskutt inombords när man var där och kollade. Tack och lov ska den ju renoveras - rubbet! Och vi ska även försöka få nytt golv i två rum till för de var inte så najs. Men det återstår att se om det går vägen. Vi får väl hålla en liten tumme för det.

Nu ska jag kolla på säsong 6 av So You Think You Can Dance. It's baaaaaack...! (yey!)

Sjukt

Här sitter jag på bussen på väg till nya lyan. Tio år efter jag lämnat stan är jag tillbaka och det känns underligt spännande. Samma stad fast helt andra förutsättningar. Strange.