Hur himla cool är inte jag som sitter på tåget och läser en bok med cool framsida som det står SLASH på?! Ja, jag är dessutom gammalt Guns'n'Roses fan. Inget grymt fanatiskt fan, men ändå. Och ja, efter jag varit kär i Duff en liten stund så var jag rätt fascinerad av nämde Slash också, men aldrig på nåt djupare plan. Dock.Boken är verkligen en biografi. Slafsigt och hattigt skriven, hoppande hit och dit om familj och husdjur i samma andetag. Dåligt översatt. Ska det stå "år" så ska det stå år och inte "åt". Menar författaren "hennes lilla katt" ska det stå hennes lilla katt och inte "hennes lillas katt" (ej ordagrant citat, men ni fattar poängen). Även människor som inte är sönderknarkade rockers kan ha nöje av att läsa en bok av en sönderknarkad rocker, så det borde finnas någon typ av korrektur för hafsigt språk stör mig! Och jag vet utan att ha läst boken på engelska, att hur sönderknarkad än Slash är (även om han själv tycker att han är så duktig som slutat massor av gånger alldeles av sig själv), så är språket inte uselt (eftersom han inte skrivit boken själv). Och det vet jag också för att det finns massor av direktöversättningar, där den engelska versionen tyder på bra bildspråk, men som direkt översatta till svenska blir .. ja, uselt. Sedan tycker jag att om man är man stolt över att man snott och rökt på ska man inte skriva "inte för att jag är stolt över att ha snott och rökt på, men..", varför annars skriva en biografi?
Vilket som. Så klart gillade jag att få en inblick i någon så ikonisk som Slashs liv, även om boken var uselt sammansatt. Och musiken går ju fortfarande inte av för hackor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar