Jag vet inte huuuuur många människor som säger att frukosten är deras favorittid på dygnet. Att bara sitta och njuta av allt möjligt gott i eeevigheter! Jag hatar frukost!! Jag ogillar alla måltider för tillfället, eftersom det bara är tjat och tjat och tjat hela tiden, men jag hatar frukostar för det kvittar nästan hur mycket jag tjatar så äter ungarna ändå knappt någonting.
Ja, jag kan låta dem springa runt, ta en tugga i förbifarten och sedan låta dem springa en halvtimme till. Eller låta mackorna vara kvar på bordet så att de förr eller senare blir uppätna. Men nu är det så att jag tycker att man sitter ner när man äter, man äter upp det man tar för sig, och sedan är det bra. Patrik och jag har tillräckligt dåliga matvanor, vilka vi kämpar på med för fullt för att ändra, och vi vill inte att barnen ska behöva göra likadant. Så här är det tjat och tjat och tjat som gäller, och jag börjar så klart starkt fundera på om det är värt det? Förr eller senare blir de väl hungriga nog att sitta ner. Och växer upp och slutar springa runt. Kanske är det för mycket begärt att inte vilja ha slagsmål utan bara ett lugnt och sansat mål?
Hur som helst ska det bli skönt nu när jag börjar jobba och barnen återgår till sina rutiner på dagis/fritids/skola, för där springer de garanterat inte runt vid mattiderna. Kanske är det bara det att när man spenderat varje dag i åtta veckor med varandra (åtta veckor gånger sju dagar gånger tre måltider är lika med etthundrasextioåtta måltider!!!!!!) så blir det lätt lite tjatigt till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar