Tebax!

Japp, så var denna datorlösa och TV-befriade vecka nästan till ända. Egentligen skulle det väl varit idag också, men nä, nu får det räcka. Vi har varit ute i solen nästan hela dagen och badat, och ingen av oss orkar vara mer social nu. Det sociala mellan man och hustru blev det väl inte så mycket av. Jag hade hoppats på lite yatzy och monopol, kanske till och med ett samtal som inte rörde barnen, men min käre make tog sig istället tid att läsa böcker, och det är väl inte fy skam det heller. Jag får väl ta och läsa någon av hans böcker så att vi kan prata om dom, för mina böcker lär vi inte diskutera...

Jag har läst ut Alkemisten av Paulo Coelho, Trist som fan av Ari Behn och Under jorden i Villette av Ingrid Hedström. Alkemisten var bra och jag gillade tankegången i den. Trist som fan gjorde skäl för sitt namn, mest för att jag tror att jag är korkad, för jag fattade inte poängen med ungefär 14 av de 15 novellerna... Jag gillar inte att känna mig korkad, därför ett inte så bra betyg på boken. Under jorden i Villette var helt okej. En deckare. Bra så.

Annars har det varit Astrid Lindgren overdose i dagarna två. Karlsson mig hit och Pippi mig dit. Men vilket väder vi haft!! Nästan lite för bra, det är rätt påfrestande att gå runt i 6-7 timmar i stekande sol med 27 grader i skuggan... Men vi var förutseende nog att ta med handdukar och ett par extra ombyten, så ungarna har haft roligt i vattenspridarna och vid fontänerna. Ganska perfekta dagar faktiskt!

Mer om det och bilder därifrån en annan dag. Nu ska jag faktiskt lämna datorn ett tag igen. Det har varit mer än skönt att inte behöva (?!) känna sig stressad för att man inte kunnat kolla upp allting. Kan man inte så kan man inte. Även om det är hittepå av en själv.